Lag (1933:269) om ägofred

1 kap. Om vård av hemdjur.

1 §

Var, som äger eller till underhåll eller nyttjande mottagit hemdjur, vare pliktig att medelst hägnad eller vallning eller på annat sätt hålla sådan vård om dem, att de ej olovligen inkomma å annans ägor.

Om rätt för delägare i samfälld mark att där utsläppa hemdjur är särskilt stadgat.

2 kap. Om stängselskyldighet.

2 §

Nyttjas fastighets ägor till bete för hemdjur och finnas djuren tjänligast genom stängsel kunna hållas från angränsande ägor å annan fastighet, skall på yrkande från endera sidan stängsel hållas mellan ägorna.

Mellan ägor skilda av väg, varå grind eller led ej må hållas, äger stängselskyldighet ej rum.

Om undantag från bestämmelserna i denna paragraf, då förordnande om betesreglering meddelats i fråga om visst län eller viss del av län, stadgas i 3 kap.

3 §

Föranledes stängselskyldighet av betning allenast å ena sidan, tage den sidan del i stängslet med tre fjärdedelar och grannen blott med en fjärdedel. I annat fall tage vardera lika lott.

Vardera sidan skall svara för viss sträcka å marken; och skall den, där ej annat överenskommits, utläggas i ett sammanhang. Möter å en sträcka på grund av markens beskaffenhet större svårighet än å annan i fråga om stängslets uppförande eller underhåll, skall vid fördelningen skälig minskning i längd däremot beräknas; ingår i stängslet grind eller led, skall avseende ock fästas å större kostnad för grinden eller ledet.

4 §

Stängsel skall sättas i ägogränsen.

Går ägogräns i älv, å, dike eller annat vatten, som ej gör fred utan stängsel, hålle var sin del av stängslet å sin egen sida, och tage båda lott i det stängsel, som däremellan sättes över vattnet. Finnes lämpligare, att hela stängslet sättes å ena sidan, må det ske. Samma gälle, där fastighetens ägor skiljas av väg. Går ägogräns över berg eller annorstädes, där stängsel ej kan uppföras utan synnerlig svårighet eller oskälig kostnad, varde stängslet satt å annat ställe, som är närmaste och prövas tjänligt. Vållas i fall, om vilka nu är sagt, skada eller intrång å fastighet, där stängslet sättes, svare härför de stängselskyldiga var efter sin andel i skyldigheten.

Ersättning, som på grund härav skall gäldas, bestämmes i penningar att utgå på en gång.

5 §

Stängsel ska vara så beskaffat att det fredar mot större hemdjur (hästar och nötkreatur).

Prövas i fråga om visst län eller viss del av län erforderligt, att stängsel fredar även mot mindre hemdjur eller visst slag av sådana djur, får regeringen, efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det. Sådan föreskrift ska även tillämpas i fråga om stängsel som ska hållas i gränsen mellan det område föreskriften avser och invidliggande mark. Lag (2019:844).

6 §

Stängsel ska om våren vara i fredgillt stånd den 15 maj och därefter underhållas tills tjäle kommer i marken på hösten.

Prövas i fråga om visst län eller viss del av län lämpligt, att den tid då stängsel om våren ska vara fredgillt ska vara en annan dag än den 15 maj, får regeringen, efter hörande av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det.

Det finns särskilda bestämmelser om rätt för länsstyrelse att bestämma vilken tid av året grind över allmän väg ska hållas avlyft. Lag (2019:844).

7 §

Skall stängselskyldighet utgöras av delägare i samfälld jord, tage dessa del i skyldigheten efter vars och ens lott i jorden.

Har yrkande, att stängsel skall fordras för samfälld jord, vid omröstning i laga ordning mellan delägarna lämnats utan bifall, vare de, som blivit överröstade, ej därav hindrade att påyrka stängslet, där de vilja övertaga de övriga delägarnas andelar i detta.

8 §

För stängselskyldighet svare i fråga om fastighet, som tillhör staten eller allmän inrättning, innehavaren samt i fråga om annan fastighet ägaren. Är fastighet upplåten på arrende, ligge skyldigheten, i vad angår stängsels underhåll, å arrendatorn.

Ny ägare eller innehavare vare pliktig fullgöra vad företrädaren eftersatt i stängsels uppförande eller underhåll men svare ej för bidrag i penningar, som förfallit till betalning, innan han tillträdde fastigheten.

Om stängsel kring prästgård är särskilt stadgat. Lag (1977:667).

9 §

Det som sägs i denna lag om stängselskyldighet gäller inte beträffande områden med detaljplan. Lag (2010:903).

3 kap. Om rätt till gemensamt bete och om betesreglering.

10 §

Möter skogs- eller utmark å ömse sidor om ägogräns och fanns ej stängsel i gränsen den 1 januari 1933, skall skogs- eller utmarken, i den mån den ej hålles inhägnad, anses upplåten till gemensamt bete för större hemdjur.

Är för visst län eller viss del av län meddelad föreskrift, varom i 5 § andra stycket sägs, skall inom länet eller länsdelen rätten till gemensamt bete även avse sådana mindre hemdjur, som föreskriften angår.

Å den till gemensamt bete upplåtna marken må från fastighet, vartill hör del i marken eller på grund av servitut betesrätt därå, ej utsläppas flera hemdjur än som skäligen kunna vinterfödas å fastigheten.

11 §

Prövas för skogsåterväxtens skyddande inom visst län eller viss del av län erforderligt, att rätt till bete på ohägnad mark, som i 10 § sägs, ska förbjudas helt eller delvis, såsom beträffande vissa slag av hemdjur eller viss tid av året, får regeringen, på framställning av vederbörande region och hushållningssällskap, meddela föreskrifter om det. Lag (2019:844).

12 §

Där inom visst län eller viss del av län skogs- eller utmark var upplåten till gemensamt bete på grund av bestämmelserna i 5 § förordningen den 21 december 1857 om ägors fredande emot skada av annans hemdjur samt om stängselskyldighet den 1 januari 1933, får regeringen om det finns skäl för det, på framställning av vederbörande region och hushållningssällskap, besluta att betesreglering på sådan mark inom länet eller länsdelen får äga rum på det sätt och under de villkor som föreskrivs i 13-19 §§.

Har statsbidrag beviljats till utförande av åtgärder för skogsproduktionens höjande enligt skogsvårdsplan, fastställd av Skogsstyrelsen för viss del av län, får regeringen rörande länsdelen på framställning av Skogsstyrelsen fatta ett sådant beslut som anges i första stycket.

Inom län eller länsdel, där beslut enligt första eller andra stycket gäller, får stängsel enligt 2 § inte krävas mellan ägor som utgörs av skogs- eller utmark, om inte stängsel mellan ägorna fanns den 1 januari 1933. Lag (2019:844).

13 §

Där inom län eller länsdel, varest förordnande enligt 12 § gäller, skogs- eller utmarken till särskilda fastigheter, på sätt i sagda paragraf sägs, den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete samt någon del av marken nyttjas till sådant bete, skall, om det för någon av fastigheterna yrkas, betesreglering å marken ske, så framt nödig betesmark för varje fastighet kan utan oskälig kostnad eller olägenhet för fastighetens brukande anordnas å fastighetens område eller, om för viss fastighet tillgång därtill ej finnes, fastighetens betesbehov lämpligen kan tillgodoses genom upplåtelse av betesmark å annan fastighet tillhörande del av skogs- eller utmarken.

Anses betesreglering ej lämpligen kunna omfatta skogs- eller utmarken i dess helhet, må den begränsas att avse den del av marken, som tillhör två eller flera fastigheter och helt eller delvis nyttjas till gemensamt bete, under förutsättning att behovet av bete för den eller de fastigheter, vartill återstående del av marken hör, kan å fastigheterna skäligen tillgodoses.

Skogs- eller utmark, som den 1 januari 1933 hölls inhägnad utan att stängselskyldighet ägde rum, skall vid betesreglering anses som om den sagda dag var upplåten till gemensamt bete.

Å mark, för vilken betesreglering trätt i tillämpning, äger rätt till gemensamt bete ej vidare rum för de fastigheter, vartill marken hör. Ej heller må därefter något område av marken nyttjas till bete för den fastighet, till vilken området hör, med mindre erforderlig hägnad hålles kring området.

14 §

Finnes vid betesreglering upplåtelse av betesmark enligt 13 § böra för någon fastighet äga rum å annan fastighet, skall från denna upplåtas vad för ändamålet erfordras.

Åsämjas ägarna till två eller flera fastigheter, att betesmark upplåtes gemensamt för fastigheterna, och finnes sådant lämpligt, må det ske.

Vid upplåtelse, som nu sagts, skall tillses, att sådan mark tages i anspråk, som med hänsyn till beskaffenhet och läge är därtill mest lämpad, samt att olägenhet ej därigenom tillskyndas brukandet av den fastighet, varå betesmarken upplåtits.

15 §

Betesmark, som upplåtitis enligt 14 §, skall hållas inhägnad samt, i den mån det kan ske utan oskälig kostnad, anordnas för betesbruk och därefter bibehållas i ett för sådant bruk ordnat skick. Skyldighet, som nu sagts, åligger fastighet, för vilken betesmarken upplåtits; och skall beträffande sådan skyldighet vad i 8 § är stadgat om ansvarighet för stängselskyldighet äga motsvarande tillämpning.

Om tid, då hägnad kring betesmarken skall hållas i fredgillt stånd, gäller vad i 6 § är stadgat.

I fråga om ansvarighet för skyldighet jämlikt 2 § att hålla stängsel i ägogräns och i fråga om rätt att fordra stängsel i sådan gräns skall så anses som om betesmarken tillhörde fastighet, för vilken den upplåtits.

Har betesmarken upplåtits å skogsmark, skall, så länge upplåtelsen äger bestånd, den för skogsmarken gällande skogsvårdslagstiftningen icke äga tillämpning å betesmarken.

16 §

För upplåtelse av betesmark så ock för skada och intrång, som föranledes av de i 15 § första stycket angivna arbeten, skall ersättning gäldas av ägaren till fastighet, för vilken marken upplåtits. Sådan ersättning skall bestämmas i penningar samt fastställas att utgå, i vad den avser upplåtelse av mark samt skada eller intrång till följd av betesmarkens inhägnande, årligen med lika belopp och i övrigt på en gång.

Har ersättning bestämts att utgå för skada eller intrång till följd av betesmarks anordnande för betesbruk, må åtgärd i sådant syfte ej vidtagas, innan ersättningen guldits.

17 §

Där skyldighet enligt 15 § första stycket eller 16 § åligger två eller flera fastigheter gemensamt, svaras för envar av dem efter dess nytta av betesmarken.

18 §

Stadgandena i 13--17 §§ om fastighet, vartill hör del i skogs- eller utmark, som den 1 januari 1933 var upplåten till gemensamt bete, äge motsvarande tillämpning å fastighet, vartill på grund av servitut hör betesrätt å sådan mark, dock att betesreglering ej må påfordras för fastigheten.

I fråga om servitut, som nu sagts, må vid betesreglering, där det kan ske utan någons förfång, föreskrivas, att den berättigade skall med markägarens uteslutande utöva betesrätten å visst område av den fastighet, varå servitutet ligger. Dock må därtill ej anvisas mark å annan del av fastigheten än den betesrätten förut avsåg.

19 §

Nyttjades område, som betesreglering avser, före den 1 januari 1933 enligt rådande sedvana i orten stadigvarande till bete för fastighet, vartill ej hör del i området eller på grund av servitut betesrätt därå; kan å fastigheten skäligen vinterfödas minst ett större hemdjur och finnes, att nödig betesmark ej kan anordnas å fastigheten utan oskälig kostnad eller olägenhet för dess brukande, men att dess betesbehov kan, sedan erforderliga upplåtelser enligt 14 och 18 §§ ägt rum, lämpligen tillgodoses genom upplåtelse av betesmark å området, skall vid regleringen från fastighet, varå sådan mark är att tillgå, upplåtas vad för ändamålet erfordras.

Fastighet, för vilken behovet av betesmark prövas vara större än för annan, äge företräde till erhållande av upplåtelse enligt första stycket.

I fråga om upplåtelse, som nu sagts, skola bestämmelserna i 14 § andra och tredje styckena samt 15--17 §§ äga tillämpning.

20 §

Gränsar skogs- eller utmark, som till följd av betesreglering ej må nyttjas till gemensamt bete för de fastigheter, vartill marken hör, intill annan skogs- eller utmark, belägen inom län eller länsdel, där förordnande enligt 12 § gäller, och nyttjas markerna till gemensamt bete för andra fastigheter, skall, där det yrkas för någon av förstnämnda fastigheter, stängsel hållas mellan markerna. I stängslet skola dessa fastigheter gemensamt taga del med en fjärdedel och de andra med tre fjärdedelar, och skall inom vardera fastighetsgruppen stängselskyldigheten fördelas efter varje fastighets nytta av stängslet.

Gränsar fastighets skogs- eller utmark, för vilken betesreglering trätt i tillämpning, intill sådan mark, tillhörande annan fastighet och belägen inom län eller länsdel, där förordnande enligt 12 § ej gäller, samt nyttjas markerna till gemensamt bete, skall rätten att enligt 2 § fordra stängsel mellan markerna tillkomma denna fastighet samt envar av de fastigheter, som betesregleringen avser. Sistnämnda fastigheter skola gemensamt svara för den andel av stängslet, som enligt 3 § skolat åligga den grannfastighet, för vilken betesregleringen äger tillämpning, och varde stängselskyldigheten fördelad mellan fastigheterna efter varje fastighets nytta av stängslet.

4 kap. Om behandlingen av stängsel- och betesfrågor.

22 §

Rätt att för fastighet påkalla syneförrättning samt att därvid föra talan tillkommer dess ägare.

Är enligt 8 § annan än ägaren pliktig att svara för fastighet åliggande skyldighet att uppföra eller underhålla stängsel, äge ock han påkalla förrättning för bestämmande av underhållsskyldigheten ävensom att vid syneförrättning föra talan i den mån honom enligt 8 § åliggande förpliktelse av förrättningen beröres.

Innehavare av nyttjande eller servitutsrätt till fastighet, som syneförrättning angår, vare jämväl i annat fall än ovan sagts berättigad att vid förrättningen föra talan såvitt denna berör hans rätt.

23 §

Till företagande av syneförrättning skall länsstyrelsen på ansökan förordna person, åt vilken uppdraget finnes kunna anförtros. Angår den sökta förrättningen fastigheter inom skilda län, vare länsstyrelsen i ettvart av länen behörig att upptaga ansökningen.

I ansökningen böra fullständigt uppgivas ärendets omfattning och beskaffenhet, de fastigheter saken förmenas angå, vederbörande ägare till namn och hemvist samt sådana nyttjande- och servitutsrättshavare, vilkas rätt kan vara beroende av förrättningen.

Om förordnandet skall länsstyrelsen underrätta länets lantmäterikontor ävensom, där den sökta förrättningen angår fastighet i annat län, lantmäterikontoret i detta län och, där den angår fastighet i stad eller samhälle, varest den för städerna gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, byggnadsnämnden i staden eller samhället.

24 §

Förrättningsmannen ska, om han eller hon finner det nödvändigt eller någon av sakägarna begär det, vid förrättningen biträdas av två gode män, som av sakägarna eller, om dessa inte kommer överens, av förrättningsmannen ska utses bland dem som är valda till nämndemän i domkretsen eller till gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

I sådana fall, där syneförrättning handläggs utan biträde av gode män, ska vad i denna lag är stadgat om synemännen i tillämpliga delar gälla förrättningsmannen. Bestäms under förrättningens gång att gode män ska tillkallas påverkar detta inte åtgärd som vidtagits dessförinnan.

Har synemännen olika meningar, gäller den mening de flesta har. Har alla var sin mening och kan man inte enas gäller förrättningsmannens. Lag (2018:414).

25 §

I fråga om förrättningen skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i fastighetsbildningslagen (1970:988) är i fråga om fastighetsbildningsförrättning stadgat om anlitande av biträde av sakkunnig, om kallelse- och delgivningsförfarande, om anmälan rörande förordnande av god man enligt 18 kap. 4 § föräldrabalken, om jäv mot förrättningsman och om protokoll vid förrättning. Lag (1971:1053).

26 §

Synemännen och sakkunnigt biträde njute ersättning enligt vad särskilt är stadgat. Sådan ersättning så ock kostnad för kallelser eller annat, som för förrättningen är av nöden, skall, där ej annorlunda är särskilt stadgat, av sökanden genast erläggas.

Vid förrättningen skall efter ty finnes skäligt bestämmas, vilken eller vilka sakägare skola slutligen gälda berörda ersättning och kostnad samt, om flera prövas därtill skyldiga, efter vilken grund beloppet skall mellan dem fördelas.

27 § 1 mom. Vid förrättning rörande stängselskyldighet skall efter omständigheterna tillses: huruvida sådan skyldighet äger rum samt vilka fastigheter skyldigheten åligger;

huru skyldigheten skall fördelas mellan fastigheterna;

huru stor andel i stängselskyldighet, som enligt 20 § gemensamt åligger viss grupp av fastigheter, belöper å varje till gruppen hörande fastighet;

vilken sträckning å marken skall anvisas varje fastighet eller fastighetsgrupp, som stängselskyldighet åligger; varest stängsel i fall, då sådant enligt 4 § må sättas annorstädes än i ägogräns, skall uppföras;

huru stängsel skall vara beskaffat; inom vilken tid stängsel skall vara uppfört; huruvida och med vilket belopp ersättning enligt 4 § skall erläggas; huru utgift för förrättningen skall gäldas enligt 26 § andra stycket.

2 mom. Vid förrättning rörande betesreglering skall efter omständigheterna utredas: vilket område förrättningen lämpligen bör avse;

huru, med tillämpning av bestämmelserna i 13, 14 och 18 §§, rätten till bete å området bör regleras för varje fastighet, vartill hör del i området eller på grund av servitut betesrätt därå; å vilken tid betesregleringen skall träda i tillämpning; huruvida och på vilket sätt enligt 19 § betesmark å området bör upplåtas för där angiven fastighet;

med vilka slag av hemdjur betning må äga rum å betesmark, som upplåtits enligt 14, 18 eller 19 §, samt huru sådan mark i övrigt må nyttjas till bete för den eller de fastigheter, för vilka den upplåtits; huru och inom vilken tid dylik betesmark skall inhägnas och anordnas för betesbruk;

huruvida och med vilket belopp ersättning enligt 16 § skall erläggas samt inom vilken tid ersättningen skall gäldas;

huru skyldighet, som enligt 15 § första stycket eller 16 § åligger två eller flera fastigheter gemensamt, skall mellan dem fördelas; huru utgift för förrättningen skall gäldas enligt 26 § andra stycket.

28 §

Synemännen skola söka såvitt möjligt mellan sakägarna åstadkomma förening; och varde, där i viss fråga förening sker, särskild avhandling därom upprättad, av de sakägare, vilkas rätt av frågan beröres, underskriven samt medelst synemännens påskrift vitsordad.

Föreningen vare ej gällande, med mindre föreningen av synemännen prövas överensstämma med de i denna lag stadgade grunder.

Rörer förening statens eller allmän inrättnings rätt, skall, ändå att dess ombud därå ingått, föreningen i avseende å sådan rätt ej gälla, med mindre den varder av vederbörande myndighet godkänd. Lag (1977:667).

29 §

Sedan alla vid förrättningen förekommande frågor blivit avgjorda genom förening eller behörigen utredda, skola synemännen för sakägarna framlägga skriftligt utlåtande i saken.

Utlåtandet skall innehålla synemännens besked, med angivande av skälen, i de i 27 § eller eljest här ovan omförmälda frågor.