Uppbördslag (1953:272)

1 mom. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ersättning för arbete eller utgett lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift (uppbördsdeklaration) om detta till den skattemyndighet som avses i 2 a § andra stycket. Deklaration skall lämnas av landsting och kommun senast den 12 och av annan arbetsgivare senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes eller lönen utgavs. I uppbördsmånaden januari får annan arbetsgivare än landsting och kommun i stället lämna deklaration senast den 15. Efter anmaning av skattemyndigheten är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration. Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt avfattas på blankett enligt fastställt formulär. Uppbördsdeklaration skall upptaga 1) arbetsgivarens personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer; 2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt från lön; 4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som avses i 2 kap. 3 § första och andra styckena lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat det belopp som avses i punkt 5; 5) det belopp med vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare; 6) den lön eller ersättning på vilken månadsavgiften beräknas; 7) månadsavgiftens belopp; 8) summan av skatt enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7. En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående skatt) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i fjärde stycket 1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje styckena. Den som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt på ränta eller utdelning skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för ränta och utdelning) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 10 i uppbördsmånaden efter den månad då skatteavdraget gjordes. I uppbördsmånaden januari får deklaration i stället lämnas senast den 15. Deklarationen skall ta upp 1) den deklarationsskyldiges namn och person- eller organisationsnummer; 2) uppgift om den tid för vilken redovisning lämnas; 3) det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt. I övrigt gäller i tillämpliga delar vad som sägs i första--tredje styckena. Lag (1994:1978). 2 mom. Underlåter den som är deklarationsskyldig enligt 1 mom. att lämna uppbördsdeklaration eller är deklaration ofullständig, kan skattemyndigheten anmana den deklarationsskyldige att lämna deklaration eller komplettera den. Lag (1990:1137). 3 mom. har upphävts genom lag (1992:624).

55 §

1 mom. Skattemyndigheten får när särskilda skäl föreligger besluta att en arbetsgivare förutom uppbördsdeklaration skall lämna uppgift om namn och personnummer eller organisationsnummer samt avdrag för preli minär A-skatt för varje arbetstagare. Beslutet skall upphävas av skattemyndigheten när skäl för att vidhålla det inte längre finns. Bestämmelserna i denna lag om uppbördsdeklaration gäller i tillämpliga delar upp gifter enligt första stycket. Lag (1992:680). 55 § 2 mom. Arbetsgivare skall för varje arbetstagare med inbetalningskort som anges i 33 d § eller på blankett enligt fastställt formulär redovisa hur mycket som har dragits av för kvarstående skatt. Därvid gäller bestämmelserna om uppbördsdeklaration i tillämpliga delar. Vid redovisning enligt första stycket får i stället för inbetalningskort användas förteckning enligt formulär, som skattemyndigheten har godkänt efter förslag av arbetsgivaren. Riksskatteverket får på ansökan av arbetsgivare medge att skatteavdrag för kvarstående skatt redovisas i annan ordning än som anges i första eller andra stycket. Lag (1994:1907).

56 §

Preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, som skattskyldig har inbetalt ut över debiterat belopp, skall avräknas på senare under uppbördsåret förfallande F-skatt eller särskild A-skatt i den mån den inte betalas. Har inbetalt skattebelopp på grund av bristfälliga identifieringsuppgifter inte kunnat tillgodoföras skattskyldig inom sju år efter utgången av det uppbördsår, under vilket inbetalningen skedde, skall beloppet tillfalla statsverket. Lag (1992:680).

57 §

Den som för det särskilda konto som avses i 52 § redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare till skattemyndigheten. Lag (1993:894).

57 a §

har upphävts genom lag (1993:894). Dröjsmålsavgift

58 §

1 mom. Har en skattskyldig eller en arbetsgivare som gjort skatteavdrag inte betalat in skatt, kvarskatteavgift eller ränta i tid och ordning, som är föreskriven i denna lag, skall en avgift (dröjsmålsavgift) tas ut. 2 mom. Dröjsmålsavgift tas, om inte annat sägs nedan eller i 3 eller 4 mom., ut med 1. två procent på belopp som betalas före utgången av den månad då beloppet förfaller till betalning (förfallomånaden), 2. fyra procent på belopp som betalas under första månaden efter förfallomånaden, 3. sex procent på belopp som betalas under andra månaden efter förfallomånaden, 4. sex procent, med tillägg av en procentenhet för varje påbörjad ytterligare månad, på belopp som betalas efter andra månaden efter förfallomånaden. Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio dagar från den dag då beloppet förföll till betalning. 3 mom. Dröjsmålsavgiften är minst 100 kronor. Om det ursprungligen obetalda beloppet är mindre än 100 kronor, får dröjsmålsavgift dock endast tas ut med motsvarande belopp. 4 mom. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren skriftligen påmints om sin betalningsskyldighet och sker betalning senast viss i påminnelsen angiven dag, skall dröjsmålsavgift tas ut som om betalning skett den dag påminnelsen sändes. Första stycket tillämpas inte i fråga om påminnelse av kronofogdemyndigheten sedan myndigheten beviljat uppskov med betalningen. 5 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf jämställs med inbetalning av skatt att verkställighet har skett eller säkerhet har tagits emot enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. 6 mom. Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:624). Indrivning m.m.

59 §

Skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om den skattskyldige är försatt i konkurs skall skatt, dröjsmålsavgift, kvarskatteavgift eller ränta, även om fordran inte har förfallit till betalning, överlämnas till kronofogdemyndigheten för åtgärder som avses i 16 § lagen om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (1995:578).

60 §

har upphävts genom lag (1993:894).

61 §

För skatt som påförts avliden person eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, dödsbo efter honom, svarar dödsboet inte med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svarar dödsbodelägare inte för mera än den på hans lott belöpande skatten och inte i något fall med mera än hans lott i boet utgör. Lag (1990:329).

62 §

har upphävts genom lag (1993:894).

63 §

har upphävts genom lag (1993:894).

64 §

har upphävts genom lag (1993:894).

65 §

har upphävts genom lag (1993:894).

66 §

har upphävts genom lag (1993:894).

67 §

har upphävts genom lag (1993:894). Restitution av skatt, m. m.

68 §

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt och överskjutande ingående mervärdesskatt motsvarande slutliga skatt eller har genom skatteavdrag enligt 40 § 2 mom. andra stycket innehållits mer än vad som svarar mot den skattskyldige påförd kvarstående skatt, skall den skattemyndighet som debiterat skatten, skyndsamt ombesörja att det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Om den skattskyldige vid debitering av slutlig skatt gottskrivits preliminär skatt till högre belopp än den slutliga skatten skall det överskjutande beloppet sättas ned i den mån det är obetalt. Återbetalning av överskjutande skatt skall ske endast om skatten tillsammans med ö-skatteränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarstående skatt och kvarskatteavgift, uppgår till minst tjugofem kronor. Efter beslut, som avses i 45 § 2 mom., skall skattemyndigheten utbetala i beslutet angivet belopp. Detsamma gäller belopp, som anges i beslut enligt 45 § 3 mom., i den mån beloppet inbetalats. Regeringen får förordna att sådan återbetalning av skatt som avses i första stycket, får verkställas av annan än skattemyndighet. Lag (1993:894). 68 § 2 mom. Den som vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt eller berättigas återfå ytterligare överskjutande skatt äger att genom skattemyndigheten återfå vad han betalat för mycket. Återbetalning enligt första stycket sker, såvitt avser överskjutande skatt och ö-skatteränta, endast om beloppet skulle ha återbetalats vid motsvarande tillämpning av 1 mom. första stycket. Belopp under 25 kronor återbetalas inte. Lag (1991:1908). 3 mom. Skall den, som enligt 2 mom. är berättigad att återfå skatt, som debiterats av en skattemyndighet, i stället betala skatt, som debiterats eller bör debiteras av samma skattemyndighet men i annan ordning eller av annan skattemyndighet, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i resititutionsärendet inte betald, har den skattskyldige rätt att få ut endast den del av det för mycket betalda beloppet, som överstiger det belopp vilket han sålunda rätteligen har att betala. Återstoden av det betalda beloppet skall gottskrivas den skattskyldige för betalning av sistnämnda skatt och i förekommande fall skyndsamt föras över till den skattemyndighet som debiterat skatten eller skall debitera den. Lag (1991:1908). 68 § 4 mom. Har skattskyldig, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad få tillbaka erlagt skattebelopp eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller som är berättigad till ränta enligt 69 § 1 mom., inte betalt honom påförd skatt eller ränta inom i denna lag föreskriven tid, äger han utfå endast vad som överstiger det obetalda beloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Återstoden skall gottskrivas honom till betalning av det obetalda beloppet och dröjsmålsavgiften samt i förekommande fall tillställas annan skattemyndighet med tillämpning av bestämmelserna i 3 mom. Vad i föregående stycke stadgas skall också tillämpas då skattskyldig, vilken enligt 1 mom. är berättigad få tillbaka erlagd skatt, som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom., eller ränta enligt 49 § 4 mom. eller

69 §

1 mom., har att betala tillkommande skatt, enligt beslut om debitering för det år vartill den erlagda skatten hänför sig. Har, då återbetalning enligt 1 mom. skall ske, den tillkommande skatten inte påförts men kan med fog antagas, att sådan skatt kommer att påföras genom beslut om debitering, får den erlagda skatten eller räntan innehållas i avvaktan på att tillkommande skatt påförs. Kan det med fog antas att skatt som belöper på inkomst förvärvad i en främmande stat och som har betalats här i landet skall överföras till den främmande staten med stöd av 69 a §, får skatten och ränta som belöper på skatten innehållas i avvaktan på framställning från denna stat om överföring av skatten. Lag (1992:624). 68 § 5 mom. Vad i 3 och 4 mom. sägs äger motsvarande tillämpning, då den som är berättigad att återfå skatt har att betala särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. eller kupongskatt. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Lag (1996:1338). 6 mom. Fordran på skatt eller ränta, som skall återbetalas enligt denna lag, må ej överlåtas särskilt, innan beloppet kan lyftas. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får där avsedd fordran utmätas. Fordran på överskjutande skatt, som avses i 1 mom. första stycket, och ränta på sådan fordran får dock utmätas först i samband med att kronofogdemyndighet vid den årliga debiteringen av slutlig skatt bereds tillfälle att ta sådana fordringar i anspråk enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter. Bestämmelserna i 5 kap. 1-3 §§ utsökningsbalken tillämpas inte vid utmätning av fordran som avses i första stycket. Lag (1996:660). 69 § 1 mom. Om preliminär skatt, som har inbetalats eller som, utan att så har skett, skall gottskrivas skattskyldig på grund av att arbetsgivaren gjort skatteavdrag, och skatt som skall gottskrivas enligt 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller andra stycket samma moment, överstiger den slutliga skatten skall ränta (ö-skatteränta) beräkn as på det överskjutande beloppet. Vid ränteberäkningen gäller att i den slutliga skatten inte inräknas skattetillägg eller förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) eller förseningsavgift enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och att i den preliminära skatten inte inräknas sådan preliminär skatt som avses i 27 § 2 mom. 3 och som har betalats efter den 3 maj året efter inkomståret. Vid debitering av slutlig skatt senast den 31 augusti taxeringsåret, beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats, som motsvarar 35 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november inkomståret och på belopp därutöver enligt en räntesats som motsvarar 25 procent av statslåneräntan. Ränta utgår inte på överskjutande belopp till den del det motsvaras av preliminär skatt som inbetalas efter den 10 februari året efter inkomståret. I övriga fall beräknas ränta på den del av överskjutande belopp som inte överstiger 20 000 kronor enligt en räntesats som motsvarar 60 procent av statslåneräntan och på belopp däröver enligt en räntesats som motsvarar 45 procent av statslåneräntan. Har preliminär skatt, som avses i 27 § 2 mom. 3, betalats efter den 10 februari året efter inkomståret men senast den 3 maj samma år, beräknas räntan enligt en räntesats som motsvarar 30 procent av statslåneräntan. Räntesatserna bestäms till procenttal med högst en decimal. Ränta, i förekommande fall efter avdrag för kvarskatteavgift, betalas inte ut om beloppet understiger 50 kronor. Ändras debitering eller gottskrivning enligt 27 § 2 mom. eller debiteras tillkommande skatt, görs ny beräkning av ränta. Räntan bestäms därvid till belopp som skulle ha utgått, om beräkningen gjorts vid den årliga debiteringen av motsvarande slutliga skatt. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall tillämpas på ö-skatteränta. Lag (1994:1978). 69 § 2 mom. På skatt, avgift och ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 mom., och vid utbetalning av skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta (restitutionsränta). Restitutionsränta beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor betalas inte ut. Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, och på belopp som avses i 27 § 2 mom. första stycket 4, 5 eller 6 eller i andra stycket samma mom., från utgången av taxeringsåret, dock att räntan utgår från utgången av augusti samma år om debiteringen av den slutliga skatten har skett senast vid denna tidpunkt, och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts; att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har förfallit till betalning eller hela den kvarstående skatten har betalts senast den 18 september under taxeringsåret, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånader; att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas. Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta. Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 75 a § fjärde stycket. Lag (1994:484). 3 mom. har upphävts genom lag (1974:853).

69 a §

Skattemyndigheten får besluta att preliminär skatt, som har betalats i Sverige för inkomst som skall beskattas i främmande stat med vilken Sverige ingått överenskommelse om uppbörd och överföring av skatt, skall överföras till den främmande staten för att gottskrivas arbetstagaren där. Har viss inkomst eller förmögenhet beskattats såväl här i riket som i en stat med vilken Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, får för beskattningsåret inbetald skatt överföras till den främmande staten för att gottskrivas den skattskyldige där, i den mån den svenska skatten sätts ned genom avräkning av den utländska skatt som belöper på inkomsten eller förmögenheten eller genom att inkomsten eller förmögenheten undantas från beskattning. En sådan överföring får dock göras bara till den del som den inbetalda skatten inte behövs för betalning av svensk skatt för beskattningsåret. På skatt som överförs enligt andra stycket skall ö-skatteränta inte betalas. Fordran på skatt som skall överföras får inte överlåtas. Beslut om överföring enligt andra stycket meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (1992:100).

70 §

har upphävts genom lag (1990:1317).

71 §

1 och 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1317). 71 § 3 mom. har upphävts genom lag (1982:189). Central tillsyn m.m.

72 §

Riksskatteverket leder och ansvarar för skatteförvaltningens verksamhet enligt denna lag och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Skattemyndigheten ansvarar för verksamheten i länet. Lag (1990:329).

72 a §

har upphävts genom lag (1990:329). Rätt att taga del av preliminär självdeklaration m. m.

73 §

Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i preliminära självdeklarationer och andra handlingar, som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll. Handlingar som avses i första stycket skall förvaras under samma tid som motsvarande självdeklarationer vid årlig taxering. Lag (1990:329).

74 §

har upphävts genom lag (1990:329). Arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m.

75 §

Om arbetsgivare utan skälig anledning underlåter att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt, är han ansvarig för skatt, som skatteavdraget skulle ha avsett, till belopp som svarar mot vad han har underlåtit att dra av. Gäller arbetsgivarens ansvarighet på grund av underlåtenhet att göra avdrag för preliminär skatt arbet stagare, som ej är känd, skall vad arbetsgivaren har underlåtit att dra av anses utgöra 30 procent av den ersättning på vilken skatte avdrag skulle ha gjorts. Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Åläggs betalningsskyldighet arbetsgivare på grund av underlåtenhet att göra avdr ag för preliminär skatt, innan slutlig skatt har debiterats för det inkomstår under vilket skatteavdraget skulle ha gjorts, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas också arbetstagaren, om han är känd. Beloppet får indrivas hos arbetstagaren i samma ordning som gäller för restförd skatt. Betalningsskyldighet enligt detta stycke får inte åläggas handelsbolag. Om arbetstagare blir känd först sedan betalningsskyldighet har ålagts arbetsgiva ren, men före debiteringen av slutlig skatt som avses i tredje stycket, skall betalningsskyldighet för skattebeloppet åläggas arbetstagaren. Blir arbetstagaren känd senare än som har sagts nu skall beslut meddelas om hur stor del av arbetstagarens kvarstående eller tillko mmande skatt som omfattas av arbetsgivarens betalningsskyldighet. Betalningsskyldighet får i fall som avses i tredje eller fjärde stycket åläggas arbetstagaren också efter det att slutlig skatt har debiterats, om det med fog kan antagas att tillkommande skatt kommer att påföras honom. Lag (1992:680).

75 a §

Har betalningsskyldighet enligt 75 § ålagts både arbetsgivare och arbetstagare och vistas arbetstagaren på känd ort inom riket, får arbetsgivaren krävas endast om det kan antagas att arbetstagaren har underrättats om sin skyldighet att betala skattebeloppet. Om arbetsgivaren inte följer en anmodan att betala beloppet, får det tas ut i den ordning som föreskrivs i fråga om indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt

75 b §

Har ett beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § överklagats eller kan annars betalningsskyldigheten antas komma att sättas ned får skattemyndigheten medge anstånd med betalningen. Därvid gäller 49 § 1, 2 och 3--5 mom. i tillämpliga delar. Lag (1990:329).

75 c §

Om den som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband därmed har gjort anmälan enligt 40 a § trots att han varit skyldig att göra det, får betalningsskyldighet åläggas honom enligt vad nedan sägs. I fall då arbetet har utförts av betalningsmottagaren själv eller, när betalning smottagaren är ett handelsbolag, en delägare i bolaget, får betalningsansvar åläggas utbetalaren för betalningsmottagarens eller delägarens obetalda skatt intill ett belopp som svarar mot 60 procent av ersättningen för arbetet. Om arbetet i annat fall har utförts av en annan person än betalningsmottagaren, får utbetalaren åläggas betalningsskyldighet för skatt som belöper på ersättningen för arbetet, i den mån betalningsskyldighet enligt 7 5 eller 77 § har ålagts betalningsmottagaren eller någon annan som varit arbetsgivare åt den som utfört arbetet, samt för dröjsmåls avgift som belöper på skattebeloppet. Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt denna paragraf, om betalningsmottag aren har debiterats preliminär F-skatt för uppbördsåret eller ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § samt betalningsmottagaren har fullgjort sina skyldigheter inom föreskriven tid. Lag (1992:1177).

75 d §

Beslut om betalningsskyldighet enligt 75 c § skall fattas av skattemyndig heten. Betalningsskyldighet enligt 75 c § får inte åläggas sedan den skattskyldiges bet alningsskyldighet för skattebeloppet fallit bort enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. Hos den som blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 75 c § får indrivning ske i samma ordning som gäller för restförd skatt. Lag (1992:680).

75 e §

En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § andra stycket får söka beloppet åter av den som har utfört arbetet. En utbetalare som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med beslut enligt 75 c § tredje stycket får söka beloppet åter av den som har ålagts betalningsskyldighet enligt 75 eller 77 § eller, om betalningsskyldigheten ålagts enligt 75 §, av den som utfört arbetet. På regressfordran enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i 76 §. Lag (1992:680).

76 §

Arbetsgivare som har betalat skatt i enlighet med beslut om betalningsskyldighet enligt 75 § får söka beloppet åter av arbetstagaren. Den arbetsgivare som vill söka belopp åter av arbetstagaren skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten. Kronofogdemyndigheten får hos arbetstagaren driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har en sådan fordran inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om arbetsgivarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:299).

77 §

En arbetsgivare som har gjort skatteavdrag men inte betalat in det innehållna beloppet i den tid och ordning, som föreskrivs i 52 och 53 §§, är ansvarig för beloppet. Sedan beslut om beloppets storlek har fattats får beloppet drivas in hos arbetsgivaren i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Har arbetsgivaren lämnat uppbördsdeklaration inom den tid som anges i 54 § 1 mom . första stycket eller inom den tid som anges i ett beslut om anstånd med att lämna deklaration, anses beslut om skattens storlek ha fattats i enlighet med deklarationen. Kommer deklarationen in till skattemyndigheten vid en senare tidpunkt anses besl ut om skattens storlek också ha fattats i enlighet med deklarationen, om inte ett omprövningsbeslut har meddelats dessförinnan. Beslut enligt första stycket skall fattas av skattemyndigheten. Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för skattebelopp som enligt denna par agraf får drivas in hos arbetsgivaren. Lag (1992:680).

77 a §

Har någon, i egenskap av företrädare för arbetsgivare som är juridisk person, verkställt skatteavdrag men uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala det innehållna beloppet i tid och ordning som i 77 § sägs, är han tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för skattebeloppet och den dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl. Talan om att ålägga betalningsskyldighet enligt första stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan arbetsgivarens betalningsskyldighet för skattebeloppet har bortfallit enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m. Den som har fullgjort betalningsskyldighet för skattebelopp eller dröjsmålsavgift enligt första stycket får söka beloppet åter av arbetsgivaren. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket. Lag (1996:660).

77 b §

Har gift skattskyldig icke i föreskriven tid och ordning inbetalat skatt som påförts på grund av sådan inkomst som avses i tredje stycket av anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370), är maken jämte den skattskyldige betalningsskyldig för skattebeloppet. Makes ansvarighet enligt första stycket avser det belopp som utgör skillnaden mellan den skattskyldige debiterad skatt på grund av inkomst och den skatt på grund av inkomst som skulle ha påförts den skattskyldige om denne icke haft att erlägga skatt för inkomst som avses i första stycket. Skatt, som har erlagts på annat sätt än genom indrivning hos den skattskyldiges make, anses i första hand avse annat än inkomst enligt första stycket. I fråga om betalning av skatt enligt detta stycke äger bestämmelserna i 29 § första stycket motsvarande tillämpning. Beslut om makes betalningsskyldighet enligt första och andra styckena skall fattas av skattemyndigheten. Lag (1996:660).

77 c §

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet enligt 77 a eller 77-b § får indrivning ske i samma ordning som gäller för skatt. Detsamma gäller i fall då en bolagsman enligt 2 kap. 20 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag skall svara för ett handelsbolags skuld enligt denna lag. Lag (1996:660).

78 §

1 mom. Arbetsgivare, som enligt lag är bokföringsskyldig skall ha sin bokföring så ordnad att därav framgår arbetstagares namn, lönebelopp och skatteavdrags belopp. Om skattsedel eller skattekort har företetts för arbetsgivaren skall också framgå arbetstagares födelsetid samt nummer på för honom utfärdad skattsedel. Också annan arbetsgivare än i första stycket sägs, som har att verkställa skatteavdrag på arbetstagares lön, är skyldig att i enahanda omfattning föra anteckningar i hänseende som har sagts nyss. Lag (1994:469). 2 mom. Skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara arbetsgivare att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från föreläggande. Uppgifter som myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag har följts skall på skattemyndighetens begäran tillhandahållas denna. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:469). 2 a mom. Om några uppgifter i en uppbördsdeklaration, en preliminär självdeklaration eller en ansökan om F-skattesedel behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får skattemyndigheten komma överens med arbetsgivaren eller den skattskyldige om att sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Lag (1994:469). 2 b mom. För kontroll av att den som är eller kan antas vara arbetsgivare har följt bestämmelserna om skatteavdrag eller att den som ansökt om F-skattesedel lämnat riktiga och fullständiga uppgifter, får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos arbetsgivaren eller sökanden. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:469).

78 a §

Vid tillämpning av 75 och 77 §§ får beslut om betalningsskyldighet som fattas efter uppbördsårets utgång anses gälla belopp hänförligt till den sista uppbördsmånaden under uppbördsåret.

78 b §

Har annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket bara på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav betalat skattebelopp, får redaren kräva tillbaka beloppet av sjömannens arbetsgivare. Därvid tillämpas bestämmelserna i 76 §. Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om regressfordran enligt första stycket. Lag (1996:1338).

79 §

har upphävts genom lag (1996:660).

79 a §

har upphävts genom lag (1996:660).

80 §

har upphävts genom lag (1996:660).

81 §

har upphävts genom lag (1996:660).

82 §

har upphävts genom lag (1980:173). Vite

83 §

Hörsammar inte skattskyldig anmaning att avlämna preliminär självdeklaration eller att komplettera sådan deklaration eller att för jämkning inkomma med för den skattskyldige utfärdad skattsedel på preliminär skatt, eller underlåter någon att hörsamma anmaning enligt 19 §, 38 b § första stycket eller 54 §, eller underlåter arbetsgivare, som är skyldig att göra skatteavdrag, att fullgöra sådan skyldighet eller gör han skatteavdrag med för lågt belopp, eller fullgör arbetsgivare inte vad som åligger eller åläggs honom enligt 43 §, 55 § 1 mom. första stycket eller 78 §, får skattemyndigheten förelägga den försumlige vite. Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i taxeringslagen (1990:324) eller i lagen (1990:325) om självdeklaratioäven vitets lämplighet bedömas. Lag (1992:680). Omprövning m. m.

84 §

Skattemyndigheten skall ompröva ett beslut enligt denna lag i en fråga som kan ha betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift, om den skattskyldige eller arbetsgivaren begär det eller om det finns andra skäl. Att omprövning skall ske när den skattskyldige eller arbetsgivaren överklagat ett beslut framgår av 99 § 1 mom. Om något beslut i en fråga enligt denna lag inte har fattats får skattemyndigheten besluta i frågan i den ordning och inom den tid som gäller för omprövning. Skattemyndigheten får avstå från att på eget initiativ ompröva ett beslut, om omprövningen skulle avse endast ett mindre belopp. Om omprövning enligt första eller andra stycket leder till att den skattskyldige eller arbetsgivaren skall betala ett högre belopp gäller bestämmelserna om tillkommande skatt i tillämpliga delar på det belopp som ytterligare skall betalas. Lag (1990:1317).

85 §

Om en fråga som avses i 84 § har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol, får skattemyndigheten inte ompröva frågan. Lag (1990:1317). Omprövning på begäran av den skattskyldige eller arbetsgivaren

86 §

Vill den skattskyldige eller arbetsgivaren begära omprövning av ett beslut, skall han göra detta skriftligt. Begäran skall, om inte annat föreskrivs i tredje stycket, ha kommit in till skattemyndigheten före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om den skattskyldige eller arbetsgivaren gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut enligt denna lag som är till hans nackdel eller skattsedel eller annan handling med uppgift om vad han ålagts att betala, får han ändå begära omprövning. Begäran skall ha kommit in inom två månader från den dag han fick sådan kännedom. En begäran om omprövning av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då sökanden fick del av beslutet. Har den skattskyldige eller arbetsgivaren inom den tid som anges i första eller andra stycket gett in skrivelsen med begäran om omprövning till en annan skattemyndighet än den som fattat beslutet eller till en allmän förvaltningsdomstol, får ärendet ändå prövas. Skrivelsen skall då omedelbart översändas till den skattemyndighet som fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till myndigheten eller domstolen. Lag (1991:1908).

87 §

Om en begäran om omprövning inte är egenhändigt undertecknad av den som begär omprövningen eller hans ombud, får skattemyndigheten utfärda föreläggande om att undertecknande skall ske med påföljd att omprövning annars inte görs. Lag (1990:1317).

88 §

Trots bestämmelsen i 85 § får en fråga som har avgjorts av länsrätt eller kammarrätt genom beslut som vunnit laga kraft omprövas, om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett regeringsrättsavgörande som har meddelats därefter. Lag (1990:1317). Omprövning på initiativ av skattemyndigheten

89 §

Omprövar skattemyndigheten självmant ett beslut enligt denna lag, får omprövningsbeslut som är till den skattskyldiges eller arbetsgivarens fördel meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av den tid som anges i första stycket 1. om slutlig, kvarstående eller tillkommande skatt debiterats med för högt belopp eller överskjutande skatt tillgodoräknats med för lågt belopp, 2. om det föreligger annan felaktighet än som sägs under 1 till den skattskyldiges nackdel i hans skattsedel, 3. om det föreligger motsvarande felaktighet som anges under 1 och 2 i beslut om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, eller 4. om belopp som har räknats in i den skattskyldiges underlag för egenavgifter har ansetts inte utgöra inkomst av annat förvärvsarbete vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Lag (1990:1317).

90 §

Ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren får, utom i fall som avses i 92 §, inte meddelas efter utgången av året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Lag (1990:1317). Efterprövning

91 §

Skattemyndigheten får meddela ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige eller arbetsgivaren efter utgången av den tid som anges i 90 § under de förutsättningar och på det sätt som anges i 92--94 §§ (efterprövning). Lag (1990:1317).

92 §

Efterprövning får ske 1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, 2. om en arbetsgivare har gjort avdrag för preliminär eller kvarstående skatt men inte redovisat och betalat in det innehållna beloppet, 3. om en arbetsgivare utan skälig anledning har underlåtit att göra avdrag för preliminär eller kvarstående skatt. Lag (1990:1317).

93 §

Efterprövning enligt 92 § 1 och 3 får ske endast om den avser belopp av någon betydelse. Efterprövning får inte ske om beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå som uppenbart oskäligt eller om skattemyndigheten tidigare fattat beslut om efterprövning avseende samma fråga. Lag (1991:1908).

94 §

Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 1 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha debiterats eller skatten felaktigt restituerats, har gått ut. Skattemyndighetens beslut om efterprövning enligt 92 § 2 och 3 skall meddelas före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket det uppbördsår, då skatten rätteligen skulle ha redovisats, har gått ut. Har skattskyldig beviljats anstånd med betalning av skatt i avvaktan på kammarrätts eller regeringsrättens beslut med anledning av överklagande, får i fall som avses i 92 § 3 efterprövning ske inom en tid av ytterligare högst två år, räknat från utgången av det kalenderår, då domstolens beslut meddelades. Om den skattskyldige eller arbetsgivaren har avlidit, får beslut om efterprövning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår då bouppteckningen efter honom gavs in för registrering. Lag (1990:1317). Beslut om särskilda debiteringsåtgärder

95 §

Skattemyndigheten skall snarast efter det att ett beslut om taxeringsåtgärder enligt taxeringslagen (1990:324) har meddelats eller en allmän förvaltningsdomstol meddelat beslut enligt denna lag som är av betydelse för debiteringen av skatt, ränta eller avgift göra den ändring i debiteringen som föranleds av beslutet. Lag (1990:1317). Överklagande m.m.

96 §

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten av skattskyldig, arbetsgivare och riksskatteverket, om inte annat följer av

97 §

. I fråga om beslut om fastställande av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11--13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Överklagandet skall vara skriftligt. Lag (1990:1317). 97 § Föreläggande vid vite eller beslut om revision enligt 78 § 2 b mom. får inte överklagas. Inte heller beslut enligt 55 § 1 mom. första stycket eller 55 § 2 mom. andra stycket får överklagas. Lag (1996:652).

98 §

Den skattskyldiges och arbetsgivarens överklagande skall ha kommit in före utgången av det femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut. Om det överklagade beslutet har meddelats efter den 30 juni femte året efter det kalenderår under vilket uppbördsåret har gått ut och klaganden har fått del av beslutet efter utgången av oktober samma år, får överklagandet dock komma in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Överklagande av beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag, anstånd enligt 48 § med inbetalning av skatt och betalning och redovisning av skatt som innehållits genom skatteavdrag skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Vid överklagande av beslut om debitering till följd av taxeringsbeslut gäller bestämmelserna i 6 kap. 3 § taxeringslagen (1990:324). Den skattskyldige och arbetsgivaren får överklaga ett beslut enligt denna lag även om det inte gått honom emot. Lag (1991:1908).

99 §

1 mom. Bestämmelserna i 6 kap. 5--7 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller när en skattskyldig eller en arbetsgivare överklagat skattemyndighetens beslut. Lag (1990:1317). 2 mom. Har riksskatteverket beslutat om revision eller föreläggande av vite får talan inte föras mot beslutet. Talan får inte heller föras mot beslut enligt 44 a § andra stycket, 49 § 2 a mom. eller 55 § 2 mom. tredje stycket. Lag (1992:100).

100 §

Riksskatteverkets överklagande skall ha kommit in inom tidsfrist som enligt 89, 90 och 94 §§ gäller för beslut om omprövning på initiativ av skattemyndighet eller efter sådan tid men inom två månader från den dag då det överklagade beslutet meddelades. Överklagas ett omprövningsbeslut som avser efterprövning och yrkas ändring till den skattskyldiges eller arbetsgivarens nackdel, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Riksskatteverket får hos länsrätten yrka att en arbetsgivare åläggs ansvarighet för arbetstagares skatt. Lag (1990:1317).

101 §

Bestämmelserna i 6 kap. 10--19 och 21--23 §§ taxeringslagen (1990:324) gäller för mål enligt denna lag. Vad som sägs om skattskyldig gäller även arbetsgivare. I fråga om överklagande av länsrättens eller kammarrättens beslut beträffande beräkning av avgiftsunderlag för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 12 och 13 §§ lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1990:1317).

102 §

Överklagande av länsrättens beslut om preliminär taxering, debitering eller jämkning av preliminär skatt, verkställande av skatteavdrag och anstånd med att betala in skatt får prövas av kammarrätten endast om den har meddelat prövningstillstånd. Vad som sagts nu gäller dock inte beslut med anledning av en begäran enligt 44 § om besked angående skyldighet att verkställa skatteavdrag. Lag (1994:469).

103 §

En begäran om omprövning enligt denna lag eller taxeringslagen (1990:324) eller ett överklagande av ett beslut enligt denna lag eller av ett beslut som rör taxering inverkar inte på skyldigheten att betala den skatt, som omprövningen eller överklagandet rör. Åtgärd enligt denna lag skall verkställas oavsett att det beslut eller utslag som föranleder åtgärden inte vunnit laga kraft. Motsvarande gäller vid verkställighet enligt utsökningsbalken. Lag (1990:1317). Övriga bestämmelser

104 §

har upphävts genom lag (1992:680).

105 §

Regeringen äger förordna att uppgift som enligt denna lag tillkommer skattemyndighet må fullgöras av annan myndighet. Lag (1990:1317).

106 §

De närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen. Lag (1990:1317). Anvisningar till 3 § har upphävts genom lag (1992:680). till 27 a § Som exempel på förhållande, varöver den skattskyldige icke kunnat råda, må nämnas att arbetsgivaren felaktigt uträknat den skattskyldiges preliminära skatt eller att skatt beräknats enligt för gift skattskyldig gällande bestämmelser och den skattskyldige på grund därav och med hänsyn till övriga förhållanden icke kunnat rätt uträkna den slutliga skatten eller att den kvarstående skatten beror på att taxeringen bestämts med frångående av den skattskyldiges deklaration. Därest taxeringsåtgärden avsett rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning eller omständigheterna äro sådana att den skattskyldige uppenbarligen bort förstå att deklarationen skulle komma att frångås, skall nedsättning av avgift medgivas endast om särskilda omständigheter föreligga. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer äger lämna anvisningar i frågor rörande nedsättning av avgift. Lag (1990:1317). till 39 § 1. Skatteavdrag kommer inte i fråga för preliminär F-skatt, särskild A-skatt eller tillkommande skatt. 2. Föreligger särskilda svårigheter för arbetsgivare att göra skatteavdrag för k varstående skatt, får skattemyndigheten medge, att sådant avdrag inte görs. Svårighet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan vara för handen, om ersättning utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala den kvarstående skatten. Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning om befrielse från ska tteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra skatteavdrag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombu d för denne höras i frågan. Vid prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm skattebetalningsform och för det allmänna att få e n effektiv skattebetalning. Lag (1992:680). 3. Den skattemyndighet som utfärdat den skattskyldiges A-skattesedel får, då frå ga är om arbete som är avsett att pågå kortare tid än en vecka, föreskriva att skatteavdrag inte skall göras om sådant avdrag skulle medföra avsevärda olägenheter eller om det annars finns särskilda skäl. Även i andra fall får skattemyndigheten, där detta med hänsyn till skattskyldigs inkomst eller anställningsförhållanden är påkallat, förklara att skatteavdrag inte skall göras. Skattemyndigheten får medge att preliminär A-skatt, som skall utgå enligt skatte tabell, får beräknas till annat belopp än som anges i tabellen under förutsättning att avvikelsen är ringa. Lag (1992:680). till 40 § I 40 § 2 mom. andra stycket angivet skatteavdrag skall inte verkställas, då det är uppenbart för arbetsgivaren att anställningen hos honom är att anse såsom bisyssla. Är så inte fallet, får avdrag underlåtas endast om arbetstagaren med intyg från skattemyndighet styrker att fråga är om bisyssla. Skatteavdrag skall inte göras på lön, som utbetalas senast den sista januari under inkomståret, om arbetstagaren företer F-skattesedel eller F-skattebevis för nästföregående inkomstår. Vad sist sagts gäller dock inte nyanställd arbetstagare, som kan antas ha sin väsentliga utkomst av anställningen. Det åligger arbetsgivaren, att senast en vecka innan i 40 § 2 mom. andra stycket angivet avdrag för kvarstående skatt första gången görs, genom skriftlig eller muntlig hänvändelse till arbetstagaren uppmana denne att överlämna skattsedel på slutlig skatt eller vederbörlig del av sådan skattsedel eller på föreskrivet sätt visa att skatteavdrag för kvarstående skatt inte skall göras. Därvid skall arbetsgivaren tillika erinra arbetstagaren om det skatteavdrag, som annars kommer att göras. Arbetsgivarens val av skattetabell för beräkning av förhöjt avdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket bör godtas, om skälig anledning får anses ha förelegat att tillämpa skattetabellen i fråga. Har genom skatteavdrag enligt 40 § 1 mom. andra stycket eller 2 mom. andra stycket innehållits större belopp än vad som skall inbetalas vid närmast följande uppbördstillfälle enligt skattsedel, F-skattebevis eller av skattemyndighet utfärdat intyg, som arbetstagaren företett efter det avdraget gjorts, eller erhållet besked om skatteavdrag, skall arbetsgivaren, om inte särskilda hinder föreligger, mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad som sålunda innehållits för mycket. Vad i 40 § sägs om skyldighet att visa upp skattsedel för arbetsgivare och om påföljd för underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller inte vid utbetalning av folkpension eller tilläggspension från allmän försäkringskassa eller Riksförsäkringsverket eller annars i den mån regeringen så förordnar. Lag (1993:1546). till 41 § har upphävts genom lag (1990:653). till 45 § 1. Skattemyndighet äger utan särskild anmälan från den skattskyldige uppta fråga om jämkning av preliminär skatt i fall som avses i 45 §. 2. För att få bättre överensstämmelse mellan slutlig skatt och betald preliminär skatt kan genom jämkning föreskrivas, att utbyte skall ske av preliminär A-skatt beräknad enligt skattetabell mot preliminär A-skatt be räknad enligt särskild av skattemyndighet angiven grund. Jämför vidare 3 §. Anvisningar till 45 § 3. Har skattskyldig under inkomståret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär skatt än han rätteligen bort göra, skall den för mycket inbetalda skatten icke restitueras. I stället skall den preliminära skatt som skall erläggas efter beslut om jämkning i motsvarande mån reduceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till belopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kan förekomma, särskilt vid jämkning under senare delen av inkomståret, då preliminärskatten nedsätts med så stort belopp att den skattskyldige, trots att han helt befriats från att betala sådan skatt under återstående uppbördsmånader, ändå har inbetalt högre skatt än han kan antas ha rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket inbetalda beloppet till minst en femtedel av den beräknade slutliga skatten, i förekommande fall minskad med överskjutande ingående mervärdesskatt, dock till minst 500 kronor, har den skattskyldige rätt att få tillbaka det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan på debitering av den slutliga skatten. Är särskilda förhållanden för handen -- fråga är t. ex. om ett särskilt stort skattebelopp -- kan myndigheten, även om det angivna villkoret inte är uppfyllt, medge att det för mycket betalda beloppet återbetalas till den skattskyldige. Lag (1994:1978). till 46 § Preliminär självdeklaration kan vara behövlig t.ex. om skattskyldig, som har att betala preliminär F-skatt eller särskild A-skatt, kan antagas komma att få sina inkomster eller utgifter mera avsevärt förändrade eller om skattskyldig, för vilken utfärdats skattsedel på preliminär A-skatt, också bör påföras särskild A-skatt. Preliminär självdeklaration bör icke infordras, där för jämkning erforderliga uppgifter kunna införskaffas på annat sätt. Lag (1992:680). till 48 § Vad som sägs i 48 § 2 mom. om en totalförsvarspliktig skall även tillämpas vid tjänstgöring av följande personal: 1. officerare på reservstat, reservpersonal samt reservofficerare, 2. krigsfrivillig personal, 3. hemvärnspersonal, 4. medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer. Lag (1995:751). till 49 § har upphävts genom lag (1990:329). till 69 § har upphävts genom lag (1983:977). till 75 § En arbetsgivare får anses ha haft skälig anledning att underlåta skatteavdrag bland annat om förutsättning för eftergift föreligger enligt 22 d § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare i fråga om arbetsgivaravgifterna för den ersättning på vilken skatteavdrag skulle ha gjorts. Lag (1986:1288). Övergångsbestämmelser 1981:1002 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1982 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1983 års taxering. 1982:189 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om fordringar som enligt dessa bestämmelser har preskriberats före ikraftträdandet. 1982:422 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om debitering av preliminär skatt för år 1983 och slutlig skatt på grund av 1984 års taxering. 1983:977 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om 1. ö-skatteränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1984 eller tidigare, 2. respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före ikraftträdandet. 1984:669 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 1. Äldre bestämmelser i 2 § 2 mom. och 54 § 1 mom. gäller fortfarande i fråga om preliminär skatt som innehållits genom skatteavdrag före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i 29 och 30 §§ tillämpas första gången i fråga om tilläggspensionsavgift som avser år 1985. 1985:107 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985.De nya bestämmelserna i 81 § fjärde stycket tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. De tillämpas endast på underrättelser om brottsmisstanke som delges efter ikraftträdandet. 1985:407 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1986 och i fråga om ränta som beräknas enligt den årliga debiteringen år 1986. 1986:474 Denna lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och tillämpas på restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. I övrigt träder lagen i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som grundas på 1986 års taxering. 1986:1288 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande såvitt angår 1. 44 § tredje stycket, i fråga om besked som begärts före ikraftträdandet; 2. 85 § 1 mom. andra stycket, i fråga om beslut med anledning av sådan begäran om besked som gjorts före ikraftträdandet; 3. 86 a §, i fråga om beslut som meddelats före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom., 18, 25 och 40 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1987. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om preliminär skatt som skall avräknas på slutlig skatt såvitt avser förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986. Den nya bestämmelsen i 49 § 1 mom. 5 tillämpas första gången i fråga om skatt på grund av 1988 års taxering. Äldre bestämmelse i 2 § 1 mom. tillämpas intill utgången av juni 1988. Äldre bestämmelser i 85 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 1990:329 1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 2. Äldre bestämmelser i 27 § gäller fortfarande i fråga om 1990 och tidigare års taxeringar. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för framställningar enligt 30 § som kommit in till länsrätten före den 1 januari 1991. 4. Äldre bestämmelser i 32 § gäller fortfarande i fråga om respitränta på tillkommande skatt avseende 1989 och tidigare års taxeringar. 5. De nya bestämmelserna i 32 a § tillämpas på respitränta som påförts efter utgången av år 1990. 6. Äldre bestämmelser i 49 § 4 mom. gäller fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före den 1 januari 1991. 7. De nya bestämmelserna i 49 § 5 mom. tillämpas på anståndsränta som påförts efter utgången av år 1990. 8. Äldre bestämmelser i 58 § gäller fortfarande i fråga om restavgift på skatt som förfaller till betalning före den 1 februari 1991. 9. Äldre bestämmelser i 84 §, 85 § 1 mom., 86 § 1 mom. och 86 a § gäller för beslut som har meddelats före den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna om riksskatteverkets överklaganderätt och om företrädare för det allmänna tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. 1990:579 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. 1990:653 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1991 och slutlig skatt på grund av 1992 års taxering. I fråga om förbehållsbelopp vid avdrag för kvarstående skatt tillämpas de nya föreskrifterna i 41 § 2 mom. första gången vid avdrag för kvarstående skatt på grund av 1990 års taxering. 1990:1137 Denna lag träder i kraft den 31 december 1990 och tillämpas första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992. Den äldre bestämmelsen i 1 § beträffande särskild vinstskatt gäller dock vid uppbörd av skatt enligt 1992 års taxering. De nya bestämmelserna i 3 § 2 mom. 1 tredje stycket och 39 § 3 mom. angående skyldighet att betala respektive innehålla preliminär skatt på ränta och utdelning tillämpas inte på belopp som gottskrivs eller betalas ut före den 1 april 1991. Under tiden januari -- mars 1991 gäller vad som sägs i 10 § första stycket andra meningen även om skattemyndigheten inte prövat en sådan ansökan som avses där. 1990:1317 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. 2. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om 1990 eller tidigare års taxeringar eller eftertaxering för sådant år. 3. De nya bestämmelserna om anståndsränta och riksskatteverkets överklaganderätt tillämpas dock från och med den 1 januari 1991 även om beslutet meddelats dessförinnan. 1990:1425 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992. 1991:593 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om bevillningsavgifter som skall uppbäras enligt bestämmelserna i lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter. 1991:1835 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering om inte annat följer av punkterna 1--2 nedan. 1. I fråga om preliminär skatt för 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första stycket andra meningen, att skattereduktionen uppgår till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. 2. Äldre bestämmelser i 7 § tillämpas i fråga om preliminär skatt för 1992. 1991:1869 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1992 och slutlig skatt på grund av 1993 års taxering. 1992:489 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. De nya bestämmelserna i 5 § tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1993. 1992:624 Denna lag träder i kraft den 1 november 1992. 1. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om skatt, avgift eller ränta som förfallit till betalning före den 1 februari 1993. 2. Äldre lydelse av 27 § 3 och 4 mom., 27 a § och 69 § 1 mom. gäller fortfarande i fråga om debitering av skatt på grund av 1992 eller tidigare års taxering utom såvitt gäller de nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. om vad som skall gottskrivas den skattskyldige vid beräkning av kvarskatteavgift och ö-skatteränta. 3. Respitränta, anståndsränta och restitutionsränta som belöper på tid före den 1 januari 1993 beräknas enligt äldre föreskrifter utom såvitt gäller den nya bestämmelsen i 69 § 2 mom. andra stycket om underlaget för beräkning av restitutionsränta. 4. Hänvisning i annan lag till bestämmelser om restavgift i uppbördslagen (1953:272) avser dessa bestämmelser i deras lydelse intill den 1 januari 1993. 1992:680 1. Denna lag, med undantag av 39 § 3 mom. sista meningen, träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller dock, utom såvitt avser 1 § första stycket och 7 § tredje stycket, i fråga om preliminär sk att som avser tid före den 1 april 1993. Vid debitering av sådan preliminär skatt som skall betalas senast den 18 mars 1993 skall hänsyn tas också till mervärdesskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Vid tillämpning av bestämmelserna om jämkning i samband med sådan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45 § 2 mom. första stycket och anvisningarna till 45 § skall vid återbetalningar som avser inkomståret 1992 hänsyn tas också till överskjutande ingående mervärdesskatt. De nya bestämmelserna i 27 § 2 mom. första stycket 4 och 45 § 2 mom. andra stycket tillämpas första gången i fråga om överskjutande ingående mervärdesskatt som avser inkomståret 1992. De nya bestämmelserna i 27 § 3 mom. tillämpas första gången vid debitering av sk att på grund av 1994 års taxering. Den nya bestämmelsen i 39 § 3 mom. sista meningen träder i kraft den 25 december 1992. I fråga om preliminär skatt för 1993 och 1994 och slutlig skatt på grund av 1994 och 1995 års taxeringar gäller, i stället för vad som sägs i 2 § 4 mom. första stycket andra meningen, att skattereduktionen skall upp gå till 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger 100 000 kronor och 21 procent av återstoden. I fråga om preliminär skatt för 1993 och 1994 gäller, i stället för vad som sägs i 7 § tredje stycket om preliminärskatteuttag med 25 procent, att den preliminär a skatten skall utgå med 30 procent av inkomsten. Lag (1992:1487). 2. Vid lagens ikraftträdande skall fysiska och juridiska personer, som är registrerade för betalning av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdesskatt, eller som är registrerade för betalning av prelimi när B-skatt och som vid 1992 års taxering redovisat mervärdesskatt i sin allmänna självdeklaration tilldelas en F-skattesedel. Vad som sagts nu gäller dock inte sådan skattskyldig som är registrerad i kronofogdemyndighetens register för obetalda skatter eller avgifter. Under tiden den 1 januari--den 31 mars 1993 skall äldre bestämmelser om preliminär B-skatt och skattsedel på sådan skatt gälla för den som har tilldelats en F-skattesedel med undantag för att den preliminära skatten för uppbördsåret 1993/94 skall tas ut med ett be lopp motsvarande 105 procent av den skatt enligt 13 § 3 mom. som har bestämts för den skattskyldige vid den årliga debiteringen året före inkomståret. Understiger denna skatt den ursprungligen debiterade preliminära skatten skall preliminär skatt tas ut med 1 00 procent. Lag (1992:1177). 3. Vid utgången av mars 1993 upphör följande lagar att gälla: a) lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdra gsersättningar, b) lagen (1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:27 2), c) lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m. m., d) lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m. m., e) lagen (1990:328) om skatteavdrag från artistersättning m. m. Nu nämnda lagar skall dock fortfarande tillämpas i fråga om ersättningar som har betalats ut före den 1 april 1993. 1992:839 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser gäller i fråga om preliminär skatt som avser tid före den 1 april 1993. Den äldre bestämmelsen om att hänsyn skall tas till avdrag som avses i 33 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock sista gången i fråga om preliminär skatt för 1992. 1992:1599 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1993. 1992:1661 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 samt slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. Dock skall ändringen i 68 § 6 mom. tredje stycket träda i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på återbetalning av skatt som sker efter sistnämnda dag. 1993:1194 Denna lag träder i kraft den 1 december 1993 såvitt avser ändringen i 1 § första stycket 9 och den 1 januari 1994 såvitt avser övriga ändringar. 1993:1444 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på grund av 1995 års taxering. 1993:1516 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1994. 1993:1546 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1994 och slutlig skatt på 1994:203 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. De äldre bestämmelserna gäller dock fortfarande i fråga om preliminär och slutlig skatt som belöper på tid före ikraftträdandet. 1994:469 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. De äldre föreskrifterna i 49 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om anstånd som meddelats före ikraftträdandet. 3. De nya föreskrifterna i 102 § träder i kraft den 1 oktober 1994. Beslut som meddelats av skattemyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre föreskrifter. 1994:484 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 2. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 32 § tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. 3. De nya föreskrifterna i 38 a §, 45 § 2 mom. och punkt 3 av anvisningarna till 45 § tillämpas första gången i fråga om sådan särskild självdeklaration som skall lämnas vid 1995 års taxering. 4. De nya föreskrifterna i 39 § 1 a mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig skatt på grund av 1994 års taxering. 5. Äldre föreskrifter i 49 § 4 mom. och 69 § 2 mom. tillämpas fortfarande i fråga om ändring av ränta som påförts eller utbetalats före ikraftträdandet. 1994:1679 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på grund av 1996 års taxering. 1994:1866 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. De nya bestämmelserna i 2 § 4 mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1996 års taxering. De nya bestämmelserna i 7 och 10 §§ tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1995. 1994:1922 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. När det gäller slutlig skatt tillämpas de nya föreskrifterna första gången vid debitering av sådan skatt på grund av 1996 års taxering. Lag (1995:578). 1994:1978 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. tredje stycket och 4 § 2 mom. första stycket gäller fortfarande i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 26, 31 och 52 §§ samt 54 § 1 mom. tillämpas fortfarande till utgången av januari 1995. De nya föreskrifterna i 26 § andra stycket sista meningen gäller dock fr. o. m. den 1 januari 1995. 4. De nya föreskrifterna i 32 § tillämpas första gången i fråga om ränta på tillkommande skatt avseende 1994 års taxering. 5. De nya föreskrifterna i 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. tillämpas första gången i fråga om slutlig och tillkommande skatt på grund av 1995 års taxering. 6. De nya föreskrifterna i 43 § 1 mom. första stycket tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1995 och slutlig skatt på grund av 1996 års taxering. 1995:578 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1995. Genom lagen upphävs Riksskatteverkets föreskrifter (RSFS 1983:51) om indrivning och avskrivning av skatt, allmänna avgifter m.m. 1995:1208 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1996. 1996:652 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas, såvitt avser den nya lydelsen av 8 §, första gången i fråga om preliminär skatt för 1997. 1996:1209 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för år 1997. 1996:1338 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas i fråga om inkomster som uppburits efter utgången av år 1997. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före utgången av år 1997. 1996:1404 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1997 och slutlig skatt på grund av 1998 års taxering. 1997:327 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid 1998 års taxering. 1997:483 Uppbördslagen, som dock, om inte annat följer av 7 eller 8, fortfarande skall tillämpas i fråga om preliminär skatt för tid före den 1 januari 1998 samt slutlig, kvarstående och tillkommande skatt avseende 1998 eller tidigare års taxeringar samt avgift eller ränta på sådan skatt. Bestämmelserna i uppbördslagen om arbetsgivarnas medverkan vid uppbörd av kvarstående skatt tillämpas sista gången i fråga om kvarstående skatt enligt 1996 års taxering. Vid tillämpningen av bestämmelserna om begränsning av rätten till återbetalning i 68 § 5 mom, uppbördslagen och 25 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall hänsyn tas också till skyldighet att betala skatt enligt den nya lagen.