Lag (1979:103) om försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång

1 §

Vid de allmänna domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som anges i denna lag. Lag (1985:1048).

2 §

Vid förhandling enligt 42 kap. 10, 12-14 § eller 20 § andra stycket rättegångsbalken eller 5 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden får part helt eller delvis utföra sin talan och höras per telefon, i den mån rätten finner det lämpligt och parterna samtycker till det. Detsamma gäller i fråga om huvudför handling i brottmål, vari anledning ej förekommer att ådöma annan brottspåföljd än böter.

3 §

Förhör med vittne eller sakkunnig får hållas per telefon, i den mån rätten finner det lämpligt samt parterna och den som skall höras samtycker till det. Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av åklagarens talan.

4 §

Vid förhandling då telefon används får även annan åtgärd som står i nära samband med parts utförande av talan eller hörande av part, målsägande, vittne eller sakkunnig vidtas per telefon.

5 §

Under försöksverksamheten får kallelse till förhandling eller till förhör per telefon ske i den ordning rätten finner lämpligt. I kallelse till den som skall utföra sin talan eller höras per telefon får ej utsättas påföljd.

6 §

I fråga om rätt till ersättning och förskott på sådan ersättning vid medverkan i rättegång per telefon tillämpas vad som är föreskrivet om ersättning och förskott vid inställelse till förhandling.