Förordning (1992:188) om frihandel i varuutbytet mellan EFTA-länderna och Turkiet

1 §

Denna förordning gäller handeln med varor som omfattas av avtalet mellan Finland, Island, Liechtenstein, Norge, Schweiz, Österrike och Sverige (EFTA-länder) å ena sidan och Turkiet å den andra samt avtalet mellan Sverige och Turkiet angående handeln med jordbruksprodukter.

2 §

Tullfrihet eller tullnedsättning enligt avtalet mellan EFTA-länderna och Tur kiet gäller enligt denna förordning för varor som vid införsel till Sverige har ursprung i Turkiet eller i ett EFTA-land. En vara anses ha detta ursprung om den uppfyller villkoren i protokoll B till avtalet, bilaga 1 (ursprungsvara). Tullfrihet och tullnedsättning

3 §

Tullfrihet gäller för 1. varor som är hänförliga till 25--97 kap. tulltaxelagen (1987:1068), dock med undantag för varor som är upptagna i bilaga 2, 2. bearbetade jordbruksvaror som är upptagna i bilaga 3, 3. fisk och andra marina produkter som är upptagna i bilaga 4.

4 §

För varor som är upptagna i bilaga 2 och som har ursprung i Turkiet eller som har ursprung i ett EFTA-land enligt artikel 24 punkt 2 i bilaga 1 skall tull betalas från och med den 15 april 1992 med 70 %, och från och med den 1 januari 1994 med 40 % av tullen enligt tulltaxelagen (1987:1068). Från och med den 1 januari 1996 gäller tullfrihet.

5 §

Tullfrihet eller tullnedsättning enligt avtalet mellan Sverige och Turkiet gäller enligt denna förordning för varor som är upptagna i bilaga 5 och som vid införsel till Sverige har ursprung i Turkiet. En vara anses ha sådant ursprung om den uppfyller villkoren i denna bilaga (ursprungsvara). Ursprungsintyg m. m.

6 §

En varas ursprung skall vid införsel till Sverige styrkas med intyg (varucertifikat EUR.1), utfärdat i exportlandet och upprättat enligt vad som anges i bilaga 1. Varans ursprung får även styrkas med en exportörsdeklaration upprättad enligt vad som anges i artiklarna 8, 13 och 14 i bilaga 1. Ursprungsvarornas värde får, när det gäller exportörsdeklaration som är upprättad enligt vad som anges i artikel 8.1 c, inte överstiga 39 000 kronor eller, om varorna är fakturerade i något annat EFTA-lands valuta eller i turkisk valuta, det belopp som har anmälts av landet i fråga. Ursprungsintyg (varucertifikat EUR.1 eller exportörsdeklaration) behöver inte visas upp för varor som utan handelssyfte införs från en enskild person och är adresserade till en enskild person, om varornas sammanlagda värde inte överstiger 3 000 kronor eller ingår i resandes personliga bagage och deras sammanlagda värde inte överstiger 8 000 kronor.

7 §

En svensk tullmyndighet utfärdar efter ansökan av exportören varucertifikat EUR.1 för en vara som skall exporteras till Turkiet och EFTA-länder. Varucertifikatet skall vara upprättat enligt vad som anges i bilaga 1. Tullmyndigheten kan för en viss exportör tillämpa en förenklad procedur enligt vad som anges i artikel 13 i bilaga 1. Intyg om en varas ursprung får även upprättas av exportören enligt vad som anges i artiklarna 8, 13 och 14 i bilaga 1 (exportörsdeklaration). En tullmyndighet får medge att en exportörsdeklaration enligt artikel 13 i bilaga 1 inte behöver vara underskriven, när fakturor som i övrigt uppfyller bestämmelserna i artikeln, framställs eller överförs till importlandet genom telekommunikation eller med elektronisk databehandlingsmetod. Ursprungsvarornas värde får, när det gäller en exportörsdeklaration som är upprättad enligt vad som anges i artikel 8.1 c i bilaga 1, beträffande varor som fakturerats i EFTA-lands valuta eller i turkisk valuta, inte överstiga det belopp som anmälts av landet i fråga eller, beträffande varor som fakturerats i annat lands valuta, inte överstiga det belopp som anmälts av importlandet.

8 §

En svensk tullmyndighet lämnar på förfrågan skriftligt besked om ursprungsintyg kan utfärdas för en vara. Sådant besked är dock inte bindande.

9 §

Vid kontroll av uppgift som lämnas i ansökan om varucertifikat EUR.1 eller exportörsdeklaration skall 63, 69, 71, 75--79 och 97 §§ tullagen (1987:1065) tillämpas.

10 §

Generaltullstyrelsen får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från utländska tullmyndigheter. Tullrestitution

11 §

En vara av det slag som omfattas av avtalet rörande handeln mellan EFTA-länderna och Turkiet och som inte har ursprung i något av dessa länder enligt avtalet, vilken har använts som material vid tillverkning av en vara för vilken ursprungsintyg utfärdats eller upprättats för införsel i Turkiet eller i ett EFTA-land, får inte bli föremål för tullrestitution eller därmed likvärdig förmån. Med tullrestitution eller därmed likvärdig förmån avses i denna förordning sådan återbetalning av tull eller befrielse från tull som kan medges endast på grund av utförsel. Förfarande

12 §

Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning enligt denna förordning för en vara som anmäls till förtullning skall framställas senast när en tulldeklaration skall ges in för varan eller, om det inte finns någon deklarationsplikt, när varan anmäls till förtullning. Ursprungsintyg skall ges in senast 15 dagar från den dag då varan anmäldes till förtullning. Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 11 a § tullagen (1987:1065) får tullmyndigheten medge att den tullskyldige endast behöver visa upp intyget på begäran av myndigheten. Om det finns ett sådant med- givande, skall den tullskyldige förfoga över intyget senast när intyget annars skulle ha getts in. Om Posten Aktiebolag är tullskyldigt för en vara som har kommit in med post, får dock anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning framställas och ursprungsintyg ges in senast 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslut meddelades. Om anspråk framställs eller intyg ges in senare än vad som anges i första, andra eller tredje stycket, får återbetalning av eller befrielse från tull medges endast till den del av tullbeloppet som överstiger 300 kronor. Detsamma gäller om en tullskyldig, som enligt andra stycket skall visa upp intyg endast på begäran av en tullmyndighet, inte förfogade över intyget när detta annars skulle ha getts in enligt andra stycket. En tullmyndighet kan i det enskilda fallet medge undantag från detta krav om det finns särskilda skäl. Förordning (1994:1142). Besvär

13 §

Beslut som någon annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen meddelar enligt denna förordning eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av förordningen får överklagas hos Generaltullstyrelsen. Generaltullstyrelsens beslut får överklagas hos kammarrätten. Bemyndigande

14 §