LegalizeLag (2010:751) om betaltjänster
3 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut ska behandla en ansökan från en konsument om betalkonto med grundläggande funktioner skyndsamt. Institutet eller filialen ska avgöra ärendet så snart som möjligt och senast inom tio bankdagar efter det att institutet eller filialen tagit emot en fullständig ansökan.
Om institutet eller filialen avslår en ansökan, ska institutet eller filialen omedelbart underrätta konsumenten om beslutet och lämna information om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få beslutet rättsligt prövat. Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för beslutet framgå av underrättelsen. Lag (2022:1704).
Avgifter för betalkonto med grundläggande funktioner
4 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut får ta ut rimliga avgifter från en konsument för att tillhandahålla ett betalkonto med grundläggande funktioner. Lag (2022:1704).
Förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkonton i Sverige
4 a § Finansinspektionen ska ta fram och på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de mest representativa tjänsterna som är knutna till betalkonton i Sverige och vid behov uppdatera den.
I förteckningen ska de termer som har fastställts i enlighet med artikel 3.4 i betalkontodirektivet användas. Lag (2019:407).
Information om tjänster och avgifter
4 b § En betaltjänstleverantör ska i sin information till konsumenter använda termerna i den förteckning som avses i 4 a §.
Om betaltjänstleverantören i informationen använder namn på varumärken för att beteckna sina tjänster, ska motsvarande termer i förteckningen tydligt anges. Lag (2019:407).
5 § En betaltjänstleverantör ska i rimlig tid innan den ingår ett avtal om betalkonto ge konsumenten en sådan förteckning som avses i 4 a § och, i den utsträckning betaltjänst- leverantören tillhandahåller dessa tjänster, informera konsumenten om avgifterna för dem. Informationen ska lämnas i pappersform eller på annat varaktigt medium.
Betaltjänstleverantören ska också hålla förteckningen och en ordlista som minst omfattar de begrepp som fastställts i förteckningen tillgängliga för konsumenten.
Betaltjänstleverantören ska, utöver de informationskrav som följer av 4 kap. minst en gång per år ge konsumenten kostnadsfri information om aktuella avgifter och räntesatser för de tjänster som är knutna till betalkontot. Betaltjänstleverantören och konsumenten ska komma överens om på vilket sätt avgifterna ska redovisas. Redovisningen ska lämnas i pappersform om konsumenten begär det. Lag (2019:407).
5 a § När ett betalkonto erbjuds tillsammans med en annan produkt eller tjänst som en del av ett paket, ska betaltjänstleverantören informera konsumenten om huruvida det är möjligt att köpa de olika komponenterna separat och, i förekommande fall, förse konsumenten med uppgifter om kostnaderna och avgifterna för varje komponent. Lag (2019:407).
Tillämpning av marknadsföringslagen
5 b § Om information inte lämnas i enlighet med 4 b, 5 och 5 a §§ ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Vid tillämpningen av 10 § tredje stycket den lagen ska sådan information anses vara väsentlig. Lag (2019:407).
Byte av betalkonto
6 § En betaltjänstleverantör ska ha rutiner för en konsuments byte av betalkonto i samma valuta mellan betaltjänstleverantören och en annan betaltjänstleverantör i Sverige. Rutinerna ska säkerställa att ett sådant byte kan genomföras snabbt och utan onödiga olägenheter för konsumenten. Betaltjänstleverantören ska informera konsumenten om rutinerna.
Den betaltjänstleverantör som konsumenten vill öppna ett betalkonto hos ska på begäran av konsumenten kontakta den betaltjänstleverantör som konsumenten har ett betalkonto hos och se till att bytet genomförs. Bytet ska vara genomfört inom den tidsram som anges i artikel 10 i betalkontodirektivet.
Om en konsument meddelar sin betaltjänstleverantör att han eller hon vill öppna ett betalkonto i ett annat land inom EES, ska betaltjänstleverantören bistå med viss information, överföring av medel och stängning av betalkontot. Detta ska ske inom den tidsram som anges i artikel 11 i betalkontodirektivet. Lag (2019:407).
7 § Avgifter, utöver de som avses i 4 kap. 15 §, som en betaltjänstleverantör tar ut av en konsument i samband med byte av betalkonto, ska vara rimliga och i linje med betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
Vid byte av betalkonto får den betaltjänstleverantör som en konsument har ett betalkonto hos inte ta ut någon avgift för information om betalningstransaktioner. Lag (2019:407).
8 § En betaltjänstleverantör ska ersätta en konsument för ren förmögenhetsskada som uppstår som en direkt följd av att betaltjänstleverantören inte har fullgjort sina skyldigheter enligt 6 §.
Ansvar enligt första stycket inträder inte i fall av osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla ansträngningar. Ansvar inträder inte heller då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med svensk lag eller unionsrätt. Lag (2017:342).
Uppsägning av ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner
9 § Ett kreditinstitut eller en filial till ett utländskt kreditinstitut får säga upp ett avtal om betalkonto med grundläggande funktioner bara om
konsumenten avsiktligt har använt betalkontot för olagliga ändamål,
det inte har förekommit några transaktioner på betalkontot under de senaste 24 månaderna,
konsumenten har lämnat felaktiga uppgifter när betalkontot öppnades, och korrekta uppgifter skulle ha lett till att han eller hon inte hade fått öppna ett sådant konto, eller
det finns särskilda skäl.
Om institutet eller filialen säger upp avtalet, ska institutet eller filialen underrätta konsumenten om detta och om vart han eller hon kan vända sig för att framföra klagomål eller få uppsägningen rättsligt prövad. Underrättelsen ska vara skriftlig och utan kostnad för konsumenten. Om det är möjligt, ska skälen för uppsägningen framgå av underrättelsen.
Om institutet eller filialen säger upp avtalet med stöd av första stycket 2 eller 4, ska institutet eller filialen underrätta konsumenten minst två månader innan uppsägningen träder i kraft. En uppsägning med stöd av första stycket 1 eller 3 får omedelbar verkan. Lag (2022:1704).
Bemyndiganden
10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
den information och redovisning som en betaltjänstleverantör ska lämna eller hålla tillgänglig enligt 5 §,
rutiner för byte av betalkonto enligt 6 §, och
vilka uppgifter om betalkonton med grundläggande funktioner som en betaltjänstleverantör ska lämna till Finansinspektionen. Lag (2017:342).
5 kap. Genomförande av betaltjänster
1 §
En betaltjänstleverantör får inte ta ut någon avgift av en betaltjänstanvändare för fullgörandet av sin informationsskyldighet samt av skydds- och korrigeringsåtgärder enligt detta kapitel förutom i de fall som anges i 32, 37 och 45 §§. När avgifter får tas ut enligt någon av dessa bestämmelser ska de vara skäliga och motsvara betaltjänstleverantörens faktiska kostnader.
I förhållandet mellan betalaren och betalningsmottagaren ska betalaren svara för de avgifter som betalarens betaltjänstleverantör tar ut och betalningsmottagaren svara för de avgifter som mottagarens betaltjänstleverantör tar ut.
Betaltjänstleverantören får inte hindra en betalningsmottagare från att erbjuda betalaren en nedsättning vid användning av ett visst betalningsinstrument.
En betalningsmottagare får inte ta ut någon avgift av betalaren vid användning av ett betalningsinstrument. Lag (2018:175).
Elektroniska pengar och betalningsinstrument som avser låga belopp
2 §
För elektroniska pengar och sådana betalningsinstrument som avses i 4 kap. 19 § första stycket får betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren i ramavtal komma överens om
att leverantören inte behöver underrätta användaren att betalningsordern har avvisats, om det av sammanhanget klart framgår att den inte har utförts,
att betalaren inte får återkalla betalningsordern efter att ha godkänt att den genomförs,
andra tidsgränser för genomförandet än de som anges i
40-44 §§, eller
att det inte ska vara möjligt att spärra betalningsinstrumentet. Lag (2018:175).
Godkännande av en betalningstransaktion
3 §
En betalningstransaktion ska betraktas som godkänd om betalaren uttryckligen har lämnat sitt samtycke till att den genomförs. Samtycket ska lämnas antingen direkt till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören eller via betalningsmottagaren eller, i förekommande fall, leverantören av betalningsinitieringstjänsten.
En betaltjänstleverantör ska kunna styrka att ett sådant samtycke har lämnats. Lag (2022:723).
Begränsning av betalningsinstrumentets användning
4 §
I ramavtal mellan betalaren och betaltjänstleverantören får leverantören förbehålla sig rätten att spärra betalningsinstrumentet när det finns
risk för en icke säker användning av betalningsinstrumentet,
misstanke om att betalningsinstrumentet obehörigen använts, eller
i fråga om betalningsinstrument med kreditutrymme, en väsentligt ökad risk för att betalaren inte kan betala.
En betaltjänstleverantör som spärrar ett betalningsinstrument enligt första stycket ska informera betalaren om spärren och skälen till denna.
Betalaren ska informeras innan betalningsinstrumentet spärras eller så snart som möjligt efter det att spärren har införts.
Någon information till betalaren får dock inte lämnas om det skulle vara oförenligt med annan lag eller om det är motiverat av säkerhetsskäl att inte göra detta.
Betaltjänstleverantören ska häva spärren av betalningsinstrumentet eller ersätta det med ett nytt betalningsinstrument så snart det inte längre finns skäl att låta spärren kvarstå.
Betaltjänstleverantörens respektive betaltjänstanvändarens skyldigheter avseende ett betalningsinstrument
5 §
Betaltjänstleverantören ska
se till att villkoren för utgivning och användning av betalningsinstrument är objektiva, icke-diskriminerande och proportionella,
se till att de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet inte görs tillgängliga av leverantören för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt att använda betalningsinstrumentet,
inte skicka betalningsinstrument till någon som inte har beställt det, förutom då ett betalningsinstrument som redan innehas av användaren ska ersättas,
se till att användare när som helst har möjlighet att på lämpligt sätt anmäla till leverantören att ett betalningsinstrument har kommit bort eller obehörigen använts eller begära att en spärr hävs enligt 4 § fjärde stycket, och
förhindra användning av betalningsinstrumentet när en anmälan enligt 4 har lämnats.
En betaltjänstleverantör ska under 18 månader efter det att en anmälan eller en begäran enligt första stycket 4 lämnats bevara information som gör det möjligt för betaltjänstanvändaren att visa att en anmälan eller begäran har lämnats. Sådan information ska lämnas till användaren om användaren begär det.
En anmälan enligt första stycket 4 ska vara avgiftsfri för betaltjänstanvändaren. Betaltjänstleverantören får dock ta ut en avgift för de kostnader som är direkt hänförliga till ersättandet av betalningsinstrumentet. Lag (2018:175).
6 §
Betaltjänstanvändaren är skyldig att
skydda de personliga behörighetsfunktioner som är knutna till betalningsinstrumentet,
vid vetskap om att betalningsinstrumentet har kommit bort eller obehörigen använts snarast anmäla detta till betaltjänstleverantören, och
i övrigt följa de villkor som enligt avtalet gäller för användning av betalningsinstrumentet.
Av 5 a kap. 3 § framgår att en betaltjänstanvändare kan bli ansvarig om skyldigheterna i första stycket har åsidosatts. Lag (2018:175).
Rätten att använda betalningsinitieringstjänster
7 §
Betaltjänstanvändaren har rätt att använda betalningsinitieringstjänster om det berörda betalkontot är tillgängligt online. Denna rätt gäller oberoende av om det finns ett avtal om detta mellan leverantören av betalningsinitieringstjänster och den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
Betaltjänstleverantörens skyldigheter vid tillhandahållandet av betalningsinitieringstjänster
8 §
Vid tillhandahållandet av betalningsinitieringstjänster får leverantören inte
vid någon tidpunkt inneha betalarens medel,
lagra känsliga betalningsuppgifter som tillhör betaltjänstanvändaren,
begära andra uppgifter av betaltjänstanvändaren än sådana som krävs för att tillhandahålla betalningsinitieringstjänsten,
använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för andra ändamål än för att tillhandahålla den betalningsinitieringstjänst som uttryckligen begärs av betalaren, eller
ändra beloppet, uppgift om betalaren eller något annat inslag i transaktionen. Lag (2018:175).
9 §
Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska säkerställa
att betaltjänstanvändarens personliga behörighetsfunktioner inte är tillgängliga för andra än leverantören samt användaren och utgivaren av behörighetsfunktionerna, och att dessa uppgifter överförs genom leverantören på ett säkert och effektivt sätt, och
att eventuell övrig information om betaltjänstanvändaren som leverantören har fått vid tillhandahållandet av tjänsten endast lämnas till betalningsmottagaren och med användarens uttryckliga godkännande. Lag (2018:175).
10 §
Leverantören av en betalningsinitieringstjänst ska identifiera sig gentemot betaltjänstanvändarens kontoförvaltande betaltjänstleverantör varje gång en betalning initieras. Lag (2018:175).
11 §
När den kontoförvaltande betaltjänstleverantören har tagit emot en betalningsorder från leverantören av betalningsinitieringstjänster och betalaren uttryckligen godkänt betalningstransaktionen i enlighet med 3 §, ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ge leverantören av betalningsinitieringstjänsten all tillgänglig information om initieringen och genomförandet av betalningstransaktionen. Informationen ska lämnas omedelbart efter det att betalningsordern har tagits emot från leverantören av betalningsinitieringstjänsten. Lag (2018:175).
12 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska behandla en betalningsorder som tas emot från en leverantör av betalningsinitieringstjänsten på samma sätt som en betalningsorder som tas emot direkt från betalaren när det gäller val av tidpunkt, prioritering och avgifter, om det inte finns objektiva skäl för en annan behandling. Lag (2018:175).
13 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören och leverantören av betalningsinitieringstjänster ska tillämpa säker kommunikation när de kommunicerar med varandra. Leverantören av betalningsinitieringstjänster ska tillämpa säker kommunikation även när den kommunicerar med betalaren och betalningsmottagaren. Lag (2018:175).
Rätten att använda kontoinformationstjänster
14 §
Betaltjänstanvändaren har rätt att använda kontoinformationstjänster om det berörda betalkontot är tillgängligt online. Denna rätt gäller oberoende av om det finns ett avtal om detta mellan leverantören av kontoinformationstjänster och den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
Betaltjänstleverantörens skyldigheter vid tillhandahållandet av kontoinformationstjänster
15 §
Vid tillhandahållandet av kontoinformationstjänster får leverantören inte
tillhandahålla tjänster utan betaltjänstanvändarens uttryckliga godkännande,
begära känsliga betalningsuppgifter som är kopplade till betalkontot, eller
använda, ha tillgång till eller lagra uppgifter för andra ändamål än för att genomföra den kontoinformationstjänst som uttryckligen begärs av betaltjänstanvändaren.
Leverantören har endast rätt till tillgång till information från angivna betalkonton och sådana betalningstransaktioner som hör till kontona. Lag (2018:175).
16 §
Leverantören av en kontoinformationstjänst ska säkerställa att betaltjänstanvändarens personliga behörighetsfunktioner inte är tillgängliga för andra än leverantören samt användaren och utgivaren av dem och att dessa uppgifter överförs genom leverantören på ett säkert och effektivt sätt. Lag (2018:175).
17 §
Leverantören av en kontoinformationstjänst ska för varje kommunikationssession identifiera sig gentemot den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
18 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska behandla en begäran om uppgifter som överförs via en leverantör av kontoinformationstjänster på samma sätt som en begäran direkt från betaltjänstanvändaren, om det inte finns objektiva skäl för en annan behandling. Lag (2018:175).
19 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören och leverantören av kontoinformationstjänster ska tillämpa säker kommunikation när de kommunicerar med varandra. Lag (2018:175).
Skyldighet att ge åtkomst eller tillträde till betalkonto
20 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören får vägra en leverantör av en betalningsinitieringstjänst åtkomst till ett betalkonto endast om den kontoförvaltande leverantören av skäl som är objektivt motiverade och tillräckligt underbyggda gör bedömningen att leverantören av initieringstjänsten obehörigen har fått åtkomst till kontot eller obehörigen har initierat en betalningstransaktion från kontot.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören får vägra en leverantör av en kontoinformationstjänst tillträde till ett betalkonto endast om den kontoförvaltande leverantören av skäl som är objektivt motiverade och tillräckligt underbyggda gör bedömningen att leverantören av informationstjänsten obehörigen har fått tillträde till kontot.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska medge åtkomst eller tillträde till betalkontot så snart det inte längre finns skäl för vägran. Lag (2018:175).
21 §
Innan den kontoförvaltande betaltjänstleverantören enligt 20 § vägrar åtkomst eller tillträde till ett betalkonto ska leverantören på avtalat sätt underrätta betaltjänstanvändaren. I underrättelsen ska skälen för vägran anges. Om användaren inte kan underrättas innan åtkomst eller tillträde vägras, ska en underrättelse lämnas så snart som möjligt efter vägran.
Betaltjänstanvändaren får inte underrättas enligt första stycket om en underrättelse är oförenlig med andra föreskrifter. Detsamma gäller om det är motiverat av säkerhetsskäl att inte lämna underrättelsen. Lag (2018:175).
22 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska omedelbart underrätta Finansinspektionen om en vägran enligt 20 §. I underrättelsen ska skälen för vägran anges. Lag (2018:175).
Besked om tillgängliga medel
23 §
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska, på begäran av en betaltjänstleverantör som har gett ut ett kortbaserat betalningsinstrument, omedelbart ge ett klart besked om huruvida det belopp som krävs för genomförande av en kortbaserad betalningstransaktion är tillgängligt på betalarens betalkonto eller inte, om
betalarens betalkonto är tillgängligt online vid tidpunkten för begäran, och
betalaren uttryckligen har godkänt att den kontoförvaltande betaltjänstleverantören lämnar ett sådant besked.
Begäran ger inte den kontoförvaltande betaltjänstleverantören rätt att reservera medel på betalarens betalkonto.
På begäran av betalaren ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören underrätta betalaren om identiteten på den betaltjänstleverantör som begärt ett besked som avses i första stycket samt om det svar som lämnats. Lag (2018:175).
24 §
Den betaltjänstleverantör som har gett ut ett kortbaserat betalningsinstrument får begära ett sådant besked som avses i 23 § om
betalaren uttryckligen har godkänt att en sådan begäran görs, och
betalaren har initierat betalningstransaktionen genom att använda ett kortbaserat betalningsinstrument som getts ut av betaltjänstleverantören.
Betaltjänstleverantören får inte lagra eller använda det svar som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören lämnar för andra syften än för att genomföra transaktionen. Lag (2018:175).
25 §
Den betaltjänstleverantör som enligt 24 § begär ett besked ska tillämpa säker kommunikation och innan beskedet begärs autentisera sig gentemot den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Lag (2018:175).
26 §
Bestämmelserna i 23-25 §§ gäller inte för betalningstransaktioner som initieras genom kortbaserade betalningsinstrument där det lagras elektroniska pengar, definierade i 1 kap. 2 § 2 lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Lag (2018:175).
Reservering av medel
27 §
Om en kortbaserad betalningstransaktion initieras av eller via betalningsmottagaren och det exakta beloppet inte är känt vid tidpunkten för betalarens godkännande av genomförandet av transaktionen, får betalarens betaltjänstleverantör reservera medel på betalarens betalkonto endast för täckning av transaktionen och om betalaren har godkänt det exakta belopp som reservationen avser.
Betalarens betaltjänstleverantör ska frigöra de medel som har reserverats på betalarens betalkonto så snart det kan ske efter att leverantören tagit emot information om betalningstransaktionens exakta belopp eller tagit emot betalningsordern. Lag (2018:175).
Återbetalning av betalningstransaktioner som initierats av eller via en betalningsmottagare
28 §
En betalare har rätt till återbetalning från sin betaltjänstleverantör om betalningstransaktionen initierats av eller via betalningsmottagaren, och
betalningstransaktionens exakta belopp inte angavs i samband med att den godkändes, och
betalningstransaktionens belopp överstiger det belopp som betalaren rimligen kunde ha förväntat sig med hänsyn till sitt tidigare utgiftsmönster, villkoren i ramavtalet och andra relevanta omständigheter.
På begäran av betaltjänstleverantören ska betalaren informera leverantören om sådana omständigheter som avses i första stycket 2. Återbetalningen ska uppgå till hela beloppet av den genomförda transaktionen. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot.
Om betalaren och betaltjänstleverantören har avtalat om att en referensväxelkurs ska tillämpas på betalningstransaktionen, och den avtalade referensväxelkursen har använts, får betalaren inte hävda att förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda på grund av den växelkurs som tillämpats.
De villkor för återbetalning som anges i första stycket 1 och 2 gäller inte för autogireringar som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009. Lag (2018:175).
29 §
En betalare och en betaltjänstleverantör får i ett ramavtal komma överens om att betalaren inte har rätt till återbetalning när denne har gett sitt godkännande, direkt till leverantören, till att en betalningstransaktion genomförs och antingen leverantören eller betalningsmottagaren lämnade information om den kommande transaktionen eller gjorde sådan information tillgänglig för betalaren minst fyra veckor före den sista betalningsdagen. Lag (2018:175).
30 §
En betaltjänstleverantör är inte skyldig att återbetala beloppet till betalaren om betalaren inte begärde återbetalning inom åtta veckor från det att medlen debiterades kontot.
Inom tio bankdagar från mottagandet av begäran om återbetalning ska betaltjänstleverantören antingen återbetala det belopp som transaktionen avser eller ange skälen för att återbetalning vägras med uppgift om vart betalaren kan vända sig för att få ärendet prövat. Lag (2018:175).
Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder
31 §
Tidpunkten för mottagande av en betalningsorder är den tidpunkt då ordern tas emot av betalarens betaltjänstleverantör. Om tidpunkten för mottagande inte är en bankdag för leverantören, ska betalningsordern anses ha tagits emot under nästföljande bankdag.
En betaltjänstanvändare som initierar en betalningsorder och en betaltjänstleverantör får komma överens om att tidpunkten för mottagandet av en betalningsorder ska vara en annan än den som anges i första stycket. Om den överenskomna tidpunkten inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleverantör, ska betalningsordern anses ha tagits emot under nästföljande bankdag.
En betaltjänstleverantör får fastställa en tidpunkt nära bankdagens slut då en betalningsorder senast tas emot. En betalningsorder som tas emot efter den tidpunkten ska anses ha tagits emot under nästföljande bankdag. Lag (2018:175).
Vägran att utföra en betalningsorder eller initiera en betalningstransaktion
32 §
En betaltjänstleverantör som vägrar att utföra en betalningsorder eller initiera en betalningstransaktion ska underrätta betaltjänstanvändaren om detta på avtalat sätt snarast möjligt och senast inom de tidsfrister som anges i 40 och 41 §§. Av underrättelsen ska framgå
om möjligt, skälen för vägran, och
vilket förfarande som tillämpas för att rätta till fel som kan ha föranlett vägran.
Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för en underrättelse enligt första stycket om
det finns skälig grund för vägran, och
leverantören får ta ut sådan avgift enligt ett ramavtal med betaltjänstanvändaren. Lag (2018:175).
33 §
Om villkoren i betaltjänstleverantörens ramavtal med betalaren är uppfyllda, får betalarens betaltjänstleverantör inte vägra att utföra en godkänd betalningsorder, oavsett om den har initierats av betalaren eller betalningsmottagaren, såvida inte utförandet av betalningsordern skulle strida mot annan lag. Detta gäller även om betalaren initierat betalningsordern via en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Lag (2018:175).
34 §
Vid tillämpning av 40, 41 och 47-53 §§ ska en betalningsorder som betaltjänstleverantören har vägrat att utföra anses inte ha blivit mottagen av leverantören. Lag (2018:175).
Återkallelse av betalningsorder
35 §
När en betalningstransaktion initieras av betalaren, får denne inte återkalla en betalningsorder efter det att den har tagits emot av betalarens betaltjänstleverantör. Lag (2018:175).
36 §
När en betalningstransaktion initieras av en leverantör av betalningsinitieringstjänster eller av eller via betalningsmottagaren får betalaren inte återkalla betalningsordern efter det att betalaren har gett sitt godkännande att initiera betalningstransaktionen till leverantören av betalningsinitieringstjänster eller gett sitt godkännande till att genomföra transaktionen till mottagaren.
Vid autogiro får betalaren, trots första stycket och utan att det påverkar rätten till återbetalning, återkalla betalningsordern senast i slutet av den bankdag som föregår den dag som avtalats för debitering av medlen.
Om en betaltjänstanvändare och en betaltjänstleverantör har avtalat enligt 31 § om den tidpunkt vid vilken en betalningsorder ska anses vara mottagen, får användaren trots första stycket återkalla en betalningsorder senast i slutet av den bankdag som föregår den avtalade dagen. Lag (2018:175).
37 §
Efter de tidpunkter som anges i 35 och 36 §§ får betalningsordern återkallas endast om detta har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och berörd betaltjänstleverantör. För att återkallelse efter de tidpunkter som anges i 36 § första och andra styckena ska få ske i fråga om en betalningstransaktion som har initierats av betalningsmottagaren, krävs att även betalningsmottagaren godkänner återkallelsen.
Betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för återkallande enligt första stycket om möjligheten att ta ut sådan avgift framgår av ramavtalet med den betaltjänstanvändare som återkallat betalningsordern. Lag (2018:175).
Överförda och mottagna belopp
38 §
Betaltjänstleverantören får göra avdrag från det belopp som ska överföras endast under de förutsättningar som anges i andra och tredje styckena.
Betalningsmottagaren och mottagarens betaltjänstleverantör får avtala om att leverantören får dra av sina egna avgifter från det överförda beloppet innan det krediteras mottagaren.
Betalningstransaktionens belopp utan avdrag för avgifter och avgifterna ska då redovisas var för sig i den information som lämnas till betalningsmottagaren.
Om andra avgifter än de som avses i andra stycket dras av från det överförda beloppet, ska betalarens betaltjänstleverantör se till att betalningsmottagaren får hela det belopp som angavs i betalningsordern. Om betalningstransaktionen initierats av eller via mottagaren, ska mottagarens betaltjänstleverantör se till att mottagaren får hela det belopp som angavs i betalningsordern. Lag (2018:175).
Genomförandetid och valuteringsdag
39 §
Bestämmelserna i 40-44 §§ gäller för betalningstransaktioner i Sverige som genomförs i euro eller i svenska kronor.
Bestämmelserna i 40-44 §§ gäller också för betalningstransaktioner där det sker en växling mellan euro och svenska kronor, om
växlingen sker i Sverige, och
när det gäller en transaktion till eller från ett annat land, överföringen av medlen mellan länderna sker i euro.
Bestämmelserna i 40-44 §§ är även tillämpliga på andra betalningstransaktioner än de som anges i första och andra styckena. Bestämmelserna i 40, 41, 43 och 44 §§ är dock inte tillämpliga, om annat har avtalats mellan betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören. Om användaren och leverantören, med avvikelse från 40 § första stycket, avtalar om när kreditering av betalningsmottagarens leverantörs konto senast ska ske, får tidpunkten inte vara senare än fyra bankdagar efter det att betalningsordern mottagits enligt 31 §. Lag (2018:175).
40 §
När en betalningsorder har mottagits enligt 31 §, ska betalarens betaltjänstleverantör se till att betalningstransaktionens belopp krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid slutet av nästföljande bankdag.
För betalningstransaktioner som initierats på papper får betaltjänstleverantören förlänga tiden med en bankdag. Lag (2018:175).
41 §
En betalningsorder som har initierats av eller via en betalningsmottagare ska genomföras inom de tidsfrister som har överenskommits mellan betalningsmottagaren och dennes betaltjänstleverantör.
För autogiro gäller att en betalningsorder ska lämnas i sådan tid att betalningstransaktionen kan slutföras på den överenskomna förfallodagen. Lag (2018:175).
42 §
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska valutera betalningstransaktionens belopp och göra det tillgängligt på mottagarens betalkonto.
Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betalkonto ska bestämmas till senast den bankdag då betalningstransaktionens belopp krediteras mottagarens betaltjänstleverantörs konto.
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska säkerställa att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens förfogande så snart som möjligt efter det att beloppet krediteras mottagarens leverantörs konto. Detta gäller även betalningar inom en och samma betaltjänstleverantör.
Valuteringsdagen för debitering av betalarens betalkonto ska bestämmas till tidigast den dag då betalningstransaktionens belopp debiteras detta betalkonto. Lag (2018:175).
43 §
Om betalningsmottagaren inte har något betalkonto hos betaltjänstleverantören som tar emot medlen, ska leverantören göra dem tillgängliga för mottagaren inom den tid som anges i 40 och 41 §§. Lag (2018:175).
44 §
Om en konsument sätter in kontanter på ett betalkonto hos en betaltjänstleverantör ska leverantören se till att beloppet görs tillgängligt och valuteras så snart som möjligt efter den tidpunkt då medlen togs emot.
Om den som sätter in kontanter på ett betalkonto inte är konsument, ska beloppet göras tillgängligt och valuteras senast nästföljande bankdag. Lag (2018:175).
Ansvar för genomförandet av en betalningstransaktion
Betalningsorder med unik identifikationskod
45 §
Om en betalningsorder lämnas med hjälp av en unik identifikationskod, ska betalarens betaltjänstleverantör anses ha utfört betalningsordern korrekt såvitt avser den betalningsmottagare som angetts i identifikationskoden.
Om den unika identifikationskod som angetts av betaltjänstanvändaren är felaktig, ska betaltjänstleverantören inte vara ansvarig enligt 47-53 §§ för att betalningstransaktionen inte har genomförts eller för brister i genomförandet av transaktionen.
Betaltjänstleverantören till den betaltjänstanvändare som lämnade betalningsordern ska dock vidta skäliga åtgärder för att få tillbaka de medel som betalningstransaktionen avsåg. Leverantören får ta ut en avgift av användaren för de åtgärder som vidtas, om ett ramavtal med användaren medger det. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska bistå leverantören och lämna all tillgänglig information som är relevant för att medlen ska kunna återfås.
Om det inte är möjligt att få tillbaka de medel som betalningstransaktionen avsåg trots att betalarens betaltjänstleverantör har vidtagit skäliga åtgärder enligt tredje stycket, ska betaltjänstleverantören på skriftlig begäran ge betalaren all tillgänglig information som denne behöver för att kunna inleda ett rättsligt förfarande för att få tillbaka medlen. Lag (2018:175).
46 §
Även om en betaltjänstanvändare lämnar information till betaltjänstleverantören utöver den som anges i 4 kap. 4 § första stycket 1 eller 10 § 4 är leverantören bara ansvarig för genomförandet av en betalningstransaktion i enlighet med den unika identifikationskod som användaren har angett. Lag (2018:175).
Betalningstransaktioner som initierats av betalaren
47 §
Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för att en betalningsorder som betalaren har initierat utförs korrekt. Betaltjänstleverantören ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalarens betaltjänstleverantör kan styrka att mottagarens leverantör har tagit emot betalningstransaktionens belopp enligt 40 §, ansvarar mottagarens leverantör gentemot mottagaren för att transaktionen genomförs korrekt. Lag (2022:723).
48 §
Om betalarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en betalningstransaktion enligt 47 § första stycket, ska leverantören så snart det kan ske betala tillbaka beloppet i en transaktion som inte genomförts eller genomförts bristfälligt till betalaren eller återställa det debiterade betalkontots ställning till den som det skulle ha haft om den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar för genomförandet av en transaktion enligt 47 § andra stycket ska leverantören så snart som möjligt ställa transaktionens belopp till betalningsmottagarens förfogande eller kreditera mottagarens betalkonto med motsvarande belopp. Valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt.
Om en betalningstransaktion inte genomförs i enlighet med 40 §, ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, på begäran av betalarens betaltjänstleverantör, se till att valuteringsdagen för kreditering av betalningsmottagarens konto bestäms till senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningstransaktionen hade genomförts korrekt.
Det är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska återställa det debiterade betalkontots ställning enligt första stycket även om en leverantör av en betalningsinitieringstjänst har initierat den felaktigt genomförda transaktionen. Lag (2018:175).
49 §
Om en betalningstransaktion som initierats av betalaren inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska betalarens betaltjänstleverantör, oavsett om denne har ansvar för det inträffade, på begäran av betalaren så snart som möjligt försöka spåra den initierade betalningstransaktionen och underrätta betalaren om resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för betalaren. Lag (2018:175).
Betalningstransaktioner som initierats av eller via betalningsmottagaren
50 §
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren för att betalningstransaktionens belopp ställs till mottagarens förfogande enligt 42 § och för att en betalningsorder som initierats av eller via mottagaren överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med 41 §. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska kunna styrka att betalningsordern har utförts korrekt.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör har försökt att överföra en betalningsorder i enlighet med första stycket men misslyckats, ska leverantören så snart som möjligt överföra den berörda betalningsordern på nytt till betalarens betaltjänstleverantör.
Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte har överfört en betalningsorder enligt första stycket, ska betalningstransaktionens belopp valuteras på mottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om betalningsordern hade överförts korrekt. Lag (2022:723).
51 §
Betalarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot betalaren för en inte genomförd eller bristfälligt genomförd betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren, utom då mottagarens betaltjänstleverantör ansvarar gentemot mottagaren enligt 50 §.
En betalares betaltjänstleverantör som är ansvarig enligt första stycket ska betala tillbaka betalningstransaktionens belopp till betalaren eller återställa det debiterade betalkontot till den ställning som kontot skulle ha haft om den bristfälligt genomförda transaktionen inte hade ägt rum. Valuteringsdagen för kreditering av betalarens betalkonto ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades kontot.
Andra stycket gäller inte om en betalningstransaktion inte genomförs i enlighet med 40 § men betalarens betaltjänstleverantör kan visa att betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ändå har tagit emot beloppet. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska då valutera beloppet på betalningsmottagarens betalkonto senast den dag då beloppet skulle ha valuterats om transaktionen hade genomförts korrekt. Lag (2018:175).
52 §
Om en betalningstransaktion som initierats av eller via betalningsmottagaren inte genomförs eller genomförs bristfälligt, ska mottagarens betaltjänstleverantör, oavsett dennes ansvar för det inträffade, på begäran av mottagaren så snart som möjligt försöka spåra den initierade betalningstransaktionen och underrätta mottagaren om resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för mottagaren. Lag (2018:175).
53 §
Betaltjänstleverantörerna ansvarar gentemot sina respektive betaltjänstanvändare för sådana avgifter och räntor som användare ska betala till följd av att betalningstransaktionen inte genomförts eller genomförts bristfälligt. Lag (2018:175).
Meddelande om felaktigt genomförda betalningstransaktioner
54 §
Betaltjänstleverantören får kräva att betaltjänstanvändaren ansvarar för betalningstransaktionens belopp, om användaren inte underrättar leverantören så snart det kan ske efter att ha fått vetskap om att transaktionen genomförts på ett felaktigt sätt. Detsamma gäller om leverantören har lämnat information om transaktionen till användaren eller gjort informationen tillgänglig för denne enligt bestämmelserna i 4 kap. och användaren inte underrättar leverantören inom 13 månader från det att beloppet belastat kontot.
Det är den kontoförvaltande betaltjänstleverantören som ska underrättas enligt första stycket även om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har initierat den felaktigt genomförda betalningstransaktionen. Lag (2018:175).
Rätt till återkrav
55 §
Om en betaltjänstleverantör eller mellanhand som inte är ansvarig mot betaltjänstanvändaren enligt 47-53 §§ eller 5 a kap. har orsakat att en betalningstransaktion inte genomförts eller genomförts bristfälligt eller att en obehörig betalningstransaktion genomförts, ska leverantören eller mellanhanden ersätta den betaltjänstleverantör som är ansvarig mot betaltjänstanvändaren för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos denna betaltjänstleverantör enligt 47-53 §§ eller 5 a kap.
Ersättningen ska motsvara de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändare, som uppkommit hos betaltjänstleverantören enligt 47-53 §§ och 5 a kap. Lag (2018:175).
56 §
Om en leverantör av betalningsinitieringstjänster har orsakat att en betalningstransaktion inte har genomförts eller genomförts bristfälligt eller att en obehörig betalningstransaktion genomförts, ska leverantören ersätta den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för de förluster, inbegripet belopp som betalats till betaltjänstanvändaren, som uppkommit hos betaltjänstleverantören enligt 47-53 §§ och 5 a kap. Lag (2018:175).
Befrielse från ansvar
57 §
Ansvar enligt detta kapitel inträder inte i fall av osedvanliga eller oförutsägbara omständigheter som den som åberopar omständigheterna inte har något inflytande över och vars konsekvenser hade varit omöjliga att avvärja trots alla ansträngningar. Ansvar enligt detta kapitel inträder inte heller då en betaltjänstleverantör handlar i enlighet med svensk lag eller unionsrätt. Lag (2018:175).
Hantering av klagomål
58 §
En betaltjänstleverantör ska ha lämpliga och effektiva förfaranden för hantering av klagomål från betaltjänstanvändare. Lag (2018:175).
Möjlighet att avvika från bestämmelserna
59 §
En betaltjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 1 § första stycket, 3 § andra stycket, 28-30 §§, 35-37 och 47 §§, 48 § första-tredje styckena, 49-53 §§ och 54 § första stycket. Lag (2022:723).
Bemyndiganden
60 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur betaltjänstleverantörer ska hantera de klagomål som avses i 58 §. Lag (2018:175).
5 a kap. Obehöriga transaktioner
Betaltjänstleverantörens skyldighet att återställa kontot
1 § Har det genomförts en obehörig transaktion från en kontohavares konto, ska kontohavarens betaltjänstleverantör återställa kontot till den ställning som det skulle ha haft om transaktionen inte hade genomförts, om inte annat följer av 2-6 §§. Återställandet ska ske omedelbart och senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen. Om det finns anledning att misstänka att transaktionen är behörig, har betaltjänstleverantören dock rätt till en skälig tid för att undersöka saken. Valuteringsdagen ska bestämmas till senast den dag då beloppet debiterades.
Om kontot inte återställs omedelbart eller senast i slutet av den bankdag som inträffar efter det att betaltjänstleverantören har fått kännedom om transaktionen, ska leverantören skriftligen underrätta Finansinspektionen om anledningen.
Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska återställa kontot, även om den obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av betalnings-initieringstjänster. Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar
2 § Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att kontohavaren inte har skyddat sin personliga behörighetsfunktion, ansvarar kontohavaren för beloppet, dock högst 400 kronor. Lag (2018:175).
3 § Om obehöriga transaktioner från en kontohavares konto har kunnat genomföras till följd av att en skyldighet enligt 5 kap. 6 § åsidosatts genom grov oaktsamhet, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Lag (2018:175).
Är kontohavaren konsument, är ansvaret enligt första stycket begränsat till högst 12 000 kronor. Har kontohavaren handlat särskilt klandervärt, ansvarar han eller hon dock för hela beloppet. Lag (2018:175).
4 § Oavsett vad som anges i 2 och 3 §§, ansvarar kontohavaren inte för något belopp som har belastat kontot efter det att kontohavaren har anmält till betaltjänstleverantören att betalningsinstrumentet ska spärras. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de obehöriga transaktionerna. Lag (2018:175).
När stark kundautentisering inte har använts
5 § Om stark kundautentisering inte har använts vid en sådan betalningstransaktion som avses i 5 b kap. 4 § första stycket 2, ansvarar kontohavarens betaltjänstleverantör för hela beloppet för de obehöriga transaktionerna, oavsett vad som anges i 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om kontohavaren genom svikligt förfarande har orsakat eller bidragit till de obehöriga transaktionerna.
Om betalningsmottagaren eller dennes betaltjänstleverantör inte har krävt stark kundautentisering, ska den part som inte krävt detta ersätta betalarens betaltjänstleverantör för de förluster som uppkommit hos leverantören enligt första stycket. Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar att underrätta betaltjänstleverantören
6 § Om kontohavaren inte underrättar betaltjänstleverantören så snart det kan ske efter att ha fått vetskap om de obehöriga transaktionerna, ansvarar kontohavaren för hela beloppet. Detsamma gäller om betaltjänstleverantören har lämnat information om transaktionerna till kontohavaren och denne inte underrättar leverantören inom tretton månader från det att beloppen belastade kontot.
Underrättelse enligt första stycket ska göras till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören, även om den obehöriga transaktionen har initierats av en leverantör av betalningsinitieringstjänster. Lag (2018:175).
Kontohavarens ansvar för någon annans handlande
7 § Om även någon annan än kontohavaren är behörig enligt kontoavtalet att använda ett betalningsinstrument, ska, vid bedömningen enligt 1-6 §§ av om kontohavaren ansvarar för något belopp, den andra personens handlande räknas som om kontohavaren själv hade handlat. Lag (2018:175).
Möjlighet att avvika från bestämmelserna
8 § En betaltjänstleverantör får komma överens med en betaltjänstanvändare som inte är konsument om avvikelser från bestämmelserna i 2-5 §§ och 6 § första stycket. Lag (2018:175).
5 b kap. Operativa risker och stark kundautentisering
Hantering av operativa risker
1 § En betaltjänstleverantör ska ha ett system med lämpliga åtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som den tillhandahåller. Inom ramen för detta system ska betaltjänstleverantören reglera hur incidenter ska hanteras.
För betaltjänstleverantörer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554 av den 14 december 2022 om digital operativ motståndskraft för finanssektorn och om ändring av förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 909/2014 och (EU) 2016/1011 gäller även kapitel II i den förordningen. Lag (2024:1286).
2 § En betaltjänstleverantör ska till Finansinspektionen rapportera vilka operativa risker och säkerhetsrisker som är förknippade med de betaltjänster som leverantören tillhandahåller och vilka åtgärder som har vidtagits för att hantera dessa risker.
Betaltjänstleverantören ska till Finansinspektionen lämna statistiska uppgifter om svikliga förfaranden som har ägt rum i samband med användningen av leverantörens betaltjänster. Lag (2018:175).
3 § En betaltjänstleverantör ska så snart det kan ske underrätta Finansinspektionen om en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident som uppkommit i verksamheten. Finansinspektionen ska så snart det kan ske informera Riksbanken, andra berörda svenska myndigheter, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska centralbanken.
Om incidenten påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen, ska betaltjänstleverantören så snart det kan ske informera användarna om incidenten och om de åtgärder som kan vidtas för att begränsa risken för skada.
Första och andra styckena gäller inte för betaltjänstleverantörer som omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554. Lag (2024:1286).
Stark kundautentisering
4 § En betaltjänstleverantör ska tillämpa stark kundautentisering när betalaren
loggar in på sitt betalkonto online,
initierar en elektronisk betalningstransaktion, eller
genomför någon åtgärd på distans som kan innebära en risk för svikligt förfarande eller andra former av missbruk.
För elektroniska betalningstransaktioner på distans enligt första stycket 2 ska betaltjänstleverantören tillämpa stark kundautentisering som kopplar transaktionen till ett specifikt belopp och en specifik betalningsmottagare.
När stark kundautentisering tillämpas ska betaltjänstleverantören vidta särskilda åtgärder för att skydda betaltjänstanvändarens personliga behörighetsfunktioner mot obehörig åtkomst och förvanskning.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer av tekniska standarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 98 i betaltjänstdirektivet. Lag (2018:175).
5 § En kontoförvaltande betaltjänstleverantör som tillhandahåller betaltjänstanvändaren ett betalkonto som är tillgängligt online ska göra det möjligt för leverantörer av betalningsinitieringstjänster och kontoinformationstjänster att förlita sig på den autentisering som den kontoförvaltande betaltjänstleverantören tillhandahåller betaltjänstanvändaren. Lag (2018:175).
Bemyndiganden
6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
hur ett system enligt 1 § första stycket ska utformas,
vilka upplysningar en betaltjänstleverantör ska lämna enligt 2 § samt hur och när uppgifterna ska lämnas,
vad som utgör en allvarlig operativ incident eller säkerhetsincident enligt 3 § första stycket,
hur bedömningen av om en incident påverkar eller kan påverka betaltjänstanvändarnas ekonomiska intressen enligt 3 § andra stycket ska göras, och
hur betaltjänstanvändarna ska informeras enligt 3 § andra stycket. Lag (2024:1286).
6 kap. Behandling av personuppgifter m.m.
1 §
Om en betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem granskar betalningstransaktioner för att kunna upptäcka sådana transaktioner som leverantören eller den ansvarige för betalningssystemet misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i bedrägeri i samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster, får leverantören eller den som ansvarar för ett betalningssystem behandla personuppgifter samt föra register enligt 2-9 §§. Lag (2018:329).
Personuppgiftsbehandling
2 §
Om det är nödvändigt för granskning av betalningstransaktioner enligt 1 § får följande personuppgifter behandlas:
uppgifter om identitet i betaltjänstanvändares pass eller annan identitetshandling, och
unika beteckningar som identifierar en viss person som betaltjänstanvändare.
Ändamål för register
3 §
Register får föras av en betaltjänstleverantör eller den som har ansvar för ett betalningssystem, om det är nödvändigt för granskning av betalningstransaktioner enligt 1 §.
Innehåll
4 §
Ett register som avses i 1 § får endast innehålla
namn och person-, samordnings- eller organisationsnummer,
betalkontonummer eller motsvarande,
sådana unika beteckningar som avses i 2 § 2, och
de övriga uppgifter som framkommit vid granskning av betalningstransaktioner enligt 1 §.
Utlämnande av uppgifter
5 §
Om misstanke om bedrägeri kvarstår efter närmare analys, får uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på bedrägeri i samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster lämnas till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
Uppgifter i ett register som avses i 1 § får lämnas ut till betaltjänstleverantörer och de som har ansvar för ett betalningssystem när uppgifterna har lämnats till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.
Utlämnande av uppgifter enligt andra stycket får ske trots 3 kap. 12 § denna lag, 1 kap. 10 § lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse eller 3 kap. 12 § lagen (2011:755) om elektroniska pengar. Lag (2014:664).
6 §
Uppgifter ur ett register som avses i 1 § som har lämnats till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten i enlighet med 5 § första stycket får inte lämnas ut till den registrerade. Lag (2014:664).
Gallring
7 §
En uppgift i ett register som avses i 1 § ska gallras
om Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten beslutar att inte inleda eller att lägga ner en utredning om bedrägeri i samband med tillhandahållande eller användning av betaltjänster,
om en förundersökning har avslutats utan att åtal väckts med anledning av de lämnade uppgifterna,
om en domstol har meddelat dom eller beslut med anledning av de lämnade uppgifterna och domen eller beslutet vunnit laga kraft,
senast tre år efter det att uppgifter lämnats till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första stycket, eller
senast tre år efter det att uppgifter insamlats, om uppgifterna inte dessförinnan lämnats till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten med stöd av 5 § första stycket.
En betaltjänstleverantör eller en ansvarig för ett betalningssystem som får kännedom om en omständighet som innebär att en uppgift ska gallras enligt första stycket 1, 2 eller 3 ska underrätta dem som leverantören eller den ansvarige för betalningssystemet har lämnat ut uppgiften till enligt 5 § andra stycket. Lag (2014:664).
8 §
Har upphävts genom lag (2018:329).
Tystnadsplikt
9 §
Den som är verksam hos en betaltjänstleverantör eller hos den som har ansvar för ett betalningssystem får inte obehörigen röja uppgifter i ett register som avses i 1 § eller uppgifter som lämnats ut med stöd av 5 § andra stycket.
Ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken ska inte följa för den som bryter mot förbudet.
7 kap. Betaltjänstleverantörers tillträde till betalningssystem och tillgång till betalkontotjänster
1 §
Den eller de som har ansvar för ett betalningssystem ska se till att reglerna om tillträde till betalningssystemet är objektiva, icke-diskriminerande och proportionella. Reglerna får inte hindra tillträde i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att skydda mot risker i verksamheten och för att skydda betalningssystemets finansiella och operativa stabilitet.
Reglerna om tillträde till betalningssystem får inte begränsa faktiskt deltagande i andra betalningssystem eller diskriminera betaltjänstleverantörer på grund av den juridiska form i vilken deras verksamhet bedrivs.
2 §
En betaltjänstleverantör enligt 1 kap. 3 § som är en juridisk person får inte nekas tillträde till ett betalningssystem, om betaltjänstleverantören uppfyller sådana krav för tillträde till betalningssystemet som uppställts i enlighet med 1 §.
3 §
Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller inte för betalningssystem i vilka en betaltjänstleverantör verkar eller kan verka både som betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör samt är ensamt ansvarig för betalningssystemets ledning, och denne betaltjänstleverantör tillåter andra betaltjänstleverantörer att delta i betalningssystemet utan att dessa kan förhandla om avgifter mellan sig avseende betalningssystemet. Lag (2024:1370).
4 §
Om en deltagare i ett betalningssystem enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden tillåter en betaltjänstleverantör som inte är deltagare i systemet att sända överföringsorder genom systemet, ska deltagaren på ett objektivt, icke-diskriminerande och proportionellt sätt ge även andra betaltjänstleverantörer som begär det motsvarande möjlighet. För sådant indirekt tillträde gäller vad som anges i 1 §.
Om en deltagare nekar en betaltjänstleverantör sådant tillträde till betalningssystem som avses i första stycket, ska deltagaren ge betaltjänstleverantören skälen för detta. Lag (2018:175).
5 §
Ett kreditinstitut ska på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder ge betaltjänstleverantörer som begär det tillgång till kreditinstitutets betalkontotjänster. Sådan tillgång ska ges i den omfattning som krävs för att betaltjänstleverantörer obehindrat och effektivt ska kunna tillhandahålla sina betaltjänster.
Om ett kreditinstitut nekar en betaltjänstleverantör tillgång till institutets betalkontotjänster, ska institutet meddela Finansinspektionen och ange skälen för detta. Lag (2018:175).
7 a kap. Marknadsföring av betaltjänster online
1 § Om en konsument som köper varor eller tjänster online kan välja ett betalningssätt som innebär att en kredit inte lämnas, ska betaltjänstleverantören se till att ett sådant betalningssätt visas först. Ett betalningssätt som innebär att en kredit lämnas får inte heller vara förvalt om det finns andra betalningssätt. Lag (2020:176).
2 § Ett handlande som strider mot 1 § ska vid tillämpningen av 5, 23 och 26 §§ marknadsföringslagen (2008:486) anses vara otillbörligt mot konsumenter. Lag (2020:176).
8 kap. Tillsyn och ingripanden
1 §
Finansinspektionen har tillsyn över att denna lag, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230 följs.
För betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer omfattar tillsynen även att deras verksamhet drivs enligt andra författningar som reglerar deras verksamhet, bolagsordning, stadgar samt interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar deras verksamhet. I fråga om tillsynen över övriga betaltjänstleverantörer enligt 1 kap. 3 § gäller bestämmelserna i de lagar som reglerar deras verksamhet, om inte annat följer av denna lag.
Finansinspektionen ska samråda med Konkurrensverket innan en tillsynsåtgärd eller ett ingripande vidtas mot
någon som har ansvar för betalningssystem för överträdelse av 7 kap. 1 och 2 §§,
en deltagare i ett betalningssystem för överträdelse av
7 kap. 4 §, eller
ett kreditinstitut för överträdelse av 7 kap. 5 §.
Lag (2025:253).
2 §
Betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, den som har ansvar för ett betalningssystem, den som är anmälningsskyldig enligt 1 kap. 9 § och utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska lämna Finansinspektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhängande omständigheter som inspektionen begär.
Utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § ska utse en central kontaktpunkt här i landet om Finansinspektionen begär det. Lag (2018:175).
2 a §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om att vissa uppgifter som enligt 2 § ska lämnas till Finansinspektionen i stället ska lämnas till Statistiska centralbyrån. Lag (2014:493).
Platsundersökning
3 §
Finansinspektionen får när det är nödvändigt genomföra en undersökning hos
ett betalningsinstitut,
en registrerad betaltjänstleverantör, och
utländska företag som tillhandahåller betaltjänster i Sverige enligt 3 kap. 26 §.
Om det behövs för tillsynen av ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör, får Finansinspektionen genomföra en undersökning hos
en filial till institutet,
ett ombud till institutet eller leverantören, och
ett företag som har fått i uppdrag att utföra visst arbete eller vissa funktioner åt institutet eller leverantören.
En undersökning hos en registrerad betaltjänstleverantör får endast omfatta den verksamhet som avser tillhandahållande av betaltjänster. Lag (2018:175).
Särskilt om tillsyn över att bestämmelserna i 4 a kap. följs
3 a §
Finansinspektionen får förelägga var och en att lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om tillämpningen av någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§. Lag (2020:341).
3 b §
Om det är nödvändigt för tillsynen när det gäller de bestämmelser som anges i 3 a §, får Finansinspektionen köpa tjänster under dold identitet (testköp).
Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse.
Om det inte är oskäligt, får Finansinspektionen besluta att näringsidkaren ska ersätta inspektionen för vad som har betalats för tjänsten vid testköpet. Lag (2020:341).
3 c §
Om en näringsidkare genom sitt agerande på internet bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och inga andra effektiva medel är tillgängliga, får Finansinspektionen förelägga näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök på webbplatsen.
Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas om
överträdelsens allvar motiverar det, och
webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.
Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende agerandet bryter mot någon av bestämmelserna i 4 a kap. 1-8 §§ och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt. Lag (2020:341).
3 d §
När ändrade förhållanden föranleder det, ska Finansinspektionen besluta att en skyldighet att upprätta ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:341).
Samarbete mellan behöriga myndigheter
4 §
Finansinspektionen ska, i den utsträckning som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, i sin till- synsverksamhet samarbeta och utbyta information med
- andra behöriga myndigheter,
- Europeiska centralbanken,
- nationella centralbanker,
- Europeiska kommissionen, och
- Europeiska bankmyndigheten.
En behörig myndighet inom EES får närvara vid en kontroll som utförs av Finansinspektionen.
Finansinspektionen får delegera uppgiften att genomföra en kontroll på plats av en filial eller ombud till ett betalningsinstitut som står under dess tillsyn till en behörig myndighet i ett annat land inom EES. Lag (2019:731).
4 a §
Finansinspektionen får hänskjuta frågor som rör samarbete mellan behöriga myndigheter, särskilt om informationsutbyte, till Europeiska bankmyndigheten för tvistlösning i enlighet med artikel 23 i betalkontodirektivet eller artikel 27 i betaltjänstdirektivet. Lag (2018:175).
Register över betaltjänstverksamhet
5 §
Finansinspektionen ska föra ett register över betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer samt över dem som avses i 1 kap. 10 §. Registret ska innehålla uppgifter om
vilka betaltjänster som betalningsinstitut, registrerade betaltjänstleverantörer, deras ombud och filialer har rätt att tillhandahålla,
den verksamhet som drivs av den som avses i 1 kap. 10 §,
tillstånd som har återkallats,
vilka registrerade betaltjänstleverantörer som inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §.
Registret ska hållas tillgängligt hos Finansinspektionen.
Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta Europeiska bankmyndigheten om den information som förs in i registret enligt första stycket och om skälen till att ett tillstånd återkallats eller till att en registrerad betaltjänstleverantör inte längre uppfyller villkoren för registrering enligt 2 kap. 3 §. Lag (2018:175).
Revision
6 §
En revisor eller en särskild granskare ska omedelbart rapportera till Finansinspektionen om han eller hon vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett betalningsinstitut får kännedom om förhållanden som
kan utgöra en väsentlig överträdelse av någon författning som reglerar institutets verksamhet,
kan påverka institutets fortsatta drift negativt, eller
kan leda till att revisorn avstyrker att balansräkningen eller resultaträkningen fastställs eller till anmärkning enligt 9 kap. 33 eller 34 § aktiebolagslagen (2005:551) eller
8 kap. 36 eller 37 § lagen (2018:672) om ekonomiska föreningar.
Revisorn och granskaren har en motsvarande rapporteringsskyldighet om han eller hon får kännedom om förhållanden som avses i första stycket vid fullgörande av uppdrag i betalningsinstitutets moderföretag eller dotterföretag eller i ett företag som har en likartad förbindelse med betalningsinstitutet. Lag (2018:730).
Avgifter till Finansinspektionen
7 §
Betalningsinstitut och registrerade betaltjänstleverantörer ska med årliga avgifter bekosta Finansinspektionens verksamhet samt Statistiska centralbyråns verksamhet enligt lagen (2014:484) om en databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna.
Finansinspektionen får ta ut avgifter för prövning av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt denna lag. Lag (2020:183).
Ingripande mot betalningsinstitut och vissa fysiska personer
8 §
Finansinspektionen ska ingripa om ett betalningsinstitut har åsidosatt sina skyldigheter enligt
- denna lag,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230,
- andra författningar som reglerar institutets verksamhet, eller
- institutets bolagsordning, stadgar eller interna instruktioner som har sin grund i en författning som reglerar institutets verksamhet.
Finansinspektionen ska då utfärda ett föreläggande att inom en viss tid begränsa verksamheten i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen, ett förbud att verkställa beslut eller en anmärkning. Om överträdelsen är allvarlig ska betalningsinstitutets tillstånd återkallas eller, om det är tillräckligt, varning meddelas. Lag (2024:392).
8 a §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har befunnits ansvarigt för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
Ett ingripande enligt första stycket får ske endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande sker genom
beslut att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får upprätthålla en funktion som avses i första stycket hos ett betalningsinstitut, eller
beslut om sanktionsavgift. Lag (2024:1164).
8 b §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i betalningsinstitutets styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, om institutet har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5-10, 11.1-11.10, 12-14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1-26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om institutets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
beslut att den fysiska personen under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i ett betalningsinstitut, eller ersättare för någon av dem, eller
beslut om sanktionsavgift. Lag (2024:1286).
9 §
Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till skador som har uppstått och graden av ansvar.
Finansinspektionen får avstå från ingripande enligt 8-8 b §§ om
en överträdelse är ringa eller ursäktlig,
betalningsinstitutet gör rättelse eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning verkat för att institutet gör rättelse, eller
någon annan myndighet har vidtagit åtgärder mot institutet eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning som bedöms vara tillräckliga. Lag (2024:1286).
9 a §
I försvårande riktning ska det beaktas om betalningsinstitutet tidigare har begått en överträdelse eller om den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning tidigare orsakat en sådan överträdelse.
I förmildrande riktning ska det beaktas om
institutet eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat Finansinspektionens utredning, och
institutet snabbt har upphört med överträdelsen, eller den fysiska personen i betalningsinstitutets ledning snabbt verkat för att överträdelsen ska upphöra, sedan den anmälts till eller påtalats av Finansinspektionen. Lag (2017:652).
10 §
Finansinspektionen ska återkalla ett betalningsinstituts tillstånd, om en person som ingår i institutets styrelse eller är verkställande direktör inte längre uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 § 4 eller om en person som är ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre uppfyller de krav som anges i 2 kap. 6 § 5. Detta får dock bara ske om inspektionen först har beslutat att anmärka för institutet att personen inte uppfyller kraven och om han eller hon ändå finns kvar i styrelsen, som verkställande direktör eller som ansvarig för betaltjänstverksamheten efter det att en av inspektionen bestämd tid på högst tre månader har gått ut.
I stället för att återkalla tillståndet får Finansinspektionen besluta att en styrelseledamot, verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten inte längre får vara det.
Inspektionen får då förordna en ersättare. Ersättarens uppdrag gäller till dess företaget har utsett en ny styrelseledamot, verkställande direktör eller ansvarig för betaltjänstverksamheten.
Det som föreskrivs om verkställande direktör i första och andra styckena gäller också en ställföreträdare för verkställande direktör.
I fråga om europabolag och europakooperativ som har ett sådant förvaltningssystem som avses i artiklarna 39-42 i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 eller artiklarna 37-41 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 ska bestämmelserna som avser styrelsen i första stycket om återkallelse av tillstånd tillämpas på tillsynsorganet.
11 §
Finansinspektionen ska återkalla betalningsinstitutets tillstånd om
institutet har fått tillståndet genom att lämna oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt,
institutet inte inom ett år från det att tillståndet beviljades har börjat driva sådan verksamhet som tillståndet avser,
institutet under en sammanhängande tid av sex månader inte har drivit sådan verksamhet som tillståndet avser,
det skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet om institutet fortsatte att bedriva sin betaltjänstverksamhet,
institutet har förklarat sig avstå från tillståndet,
institutet har överlåtit hela sin verksamhet som avser betaltjänster, eller
institutet försatts i konkurs eller beslut fattats om att institutet ska träda i tvångslikvidation.
I de fall som avses i första stycket 1-4 får i stället varning meddelas om det är tillräckligt.
12 §
Om tillståndet återkallas får Finansinspektionen besluta om hur avvecklingen av verksamheten ska ske.
Ett beslut om återkallelse får förenas med förbud att fortsätta verksamheten.
13 §
Om en behörig myndighet i ett annat land har underrättat Finansinspektionen om att ett betalningsinstitut överträtt föreskrifter i det landet, ska inspektionen vidta de åtgärder som anges i 8-11 §§ mot institutet, om det föreligger någon omständighet som anges där. Finansinspektionen ska så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i det andra landet och de behöriga myndigheterna i övriga berörda länder inom EES om vilka åtgärder som vidtas. Lag (2018:175).
Sanktionsavgift
14 §
Om ett betalningsinstitut har fått anmärkning eller varning enligt 8 § eller varning enligt 11 §, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en sanktionsavgift.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
15 §
Sanktionsavgiften ska uppgå till lägst 5 000 kronor och högst 50 miljoner kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under institutets första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.
För ett betalningsinstitut som även bedriver annan verksamhet än tillhandahållande av betaltjänster enligt 1 kap. 2 § ska omsättningen enligt andra stycket avse endast verksamheten med betaltjänster.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2017:652).
15 a §
När det är fråga om en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113, ska den sanktionsavgift som kan beslutas enligt 14 § uppgå till lägst 5 000 kronor och som högst fastställas till det högsta av
tio procent av betalningsinstitutets omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå,
två gånger den vinst som institutet gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
ett belopp i kronor motsvarande fem miljoner euro.
Avgiften får inte vara så stor att institutet därefter inte uppfyller kraven i 3 kap. 2 §. Lag (2024:1164).
15 b §
En sanktionsavgift för en fysisk person ska som högst fastställas till det högsta av
två gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller
ett belopp som per den 25 juni 2015 i kronor motsvarade fem miljoner euro.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2017:652).
16 §
När sanktionsavgiftens storlek fastställs, ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som anges i 9 § första stycket och 9 a § samt till betalningsinstitutets eller den fysiska personens finansiella ställning och, om det går att fastställa, den vinst som gjorts genom överträdelsen. Lag (2017:652).
Sanktionsföreläggande
16 a §
Frågor om ingripanden mot fysiska personer enligt 8 a eller 8 b § tas upp av Finansinspektionen genom sanktionsföreläggande.
Finansinspektionen ska då tillämpa bestämmelserna i 15 kap. 9 a-9 d §§ lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse. Lag (2024:1286).
Förseningsavgift
17 §
Om ett betalningsinstitut eller en registrerad betaltjänstleverantör inte lämnar de upplysningar som föreskrivits med stöd av 27 § i tid, får Finansinspektionen besluta att institutet ska betala en förseningsavgift med högst 100 000 kronor.
Avgiften tillfaller staten.
Verkställighet av beslut om sanktionsavgift och förseningsavgift
18 §
En sanktionsavgift eller förseningsavgift ska betalas till Finansinspektionen inom trettio dagar från det att beslutet om den har fått laga kraft eller sanktionsföreläggande godkänts eller den längre tid som anges i beslutet. Lag (2017:652).
19 §
Finansinspektionens beslut om sanktionsavgift eller förseningsavgift får verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser, om avgiften inte har betalats inom den tid som anges i 18 §.
Om sanktionsavgiften eller förseningsavgiften inte betalas inom den tid som anges i 18 §, ska inspektionen lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning av statliga fordringar finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Lag (2017:652).
20 §
En sanktionsavgift eller förseningsavgift som har beslutats faller bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes. Lag (2017:652).
Ingripande mot utländska företag
21 §
Finansinspektionen får förelägga ett utländskt företag som tillhandahåller betaltjänster i enlighet med 3 kap. 26 § att göra rättelse, om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte drivs enligt gällande bestämmelser om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
Om ett utländskt företag som i Sverige tillhandahåller betaltjänster från en filial eller genom ett ombud enligt 3 kap. 26 § inte driver denna verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna lag, ska Finansinspektionen så snart det kan ske underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. Finansinspektionen får förelägga företaget att göra rättelse om dess verksamhet med betaltjänster i Sverige inte drivs i enlighet med 4 och 5-5 b kap.
Om ett företag inte följer ett föreläggande enligt första eller andra stycket ska Finansinspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland.
Om rättelse inte sker, får Finansinspektionen förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet. Innan förbud meddelas ska inspektionen underrätta den behöriga myndigheten i företagets hemland. I brådskande fall får inspektionen meddela förbud utan föregående underrättelse till myndigheten i företagets hemland. Denna ska dock underrättas så snart det kan ske. Lag (2024:1164).
22 §
Om ett utländskt företag som driver verksamhet enligt 3 kap. 26 § har fått sitt verksamhetstillstånd indraget i hemlandet, ska Finansinspektionen genast förbjuda företaget att påbörja nya betalningstransaktioner här i landet. Lag (2018:175).
Ingripande mot registrerade betaltjänstleverantörer m.fl.
23 §
Finansinspektionen ska förelägga en registrerad betaltjänstleverantör eller den som ansvarar för ett betalningssystem att inom en viss tid vidta åtgärder för att komma till rätta med situationen eller upphöra med verksamheten, om företaget har åsidosatt sina skyldigheter enligt
- denna lag,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012,
- Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1230, eller
- andra författningar som reglerar dess verksamhet.
Om en registrerad betaltjänstleverantör som avses i 2 kap. 5 § inte inkommer med ansökan om tillstånd, ska Finansinspektionen förelägga betaltjänstleverantören att inkomma med en ansökan. Om betaltjänstleverantören inte rättar sig efter föreläggandet ska inspektionen förelägga denne att upphöra med verksamheten.
Om det är osäkert om tillståndsplikt föreligger beträffande viss betaltjänstverksamhet, får Finansinspektionen förelägga den som driver verksamheten att lämna de upplysningar om verksamheten som behövs för att bedöma om så är fallet. Lag (2024:392).
23 a §
Vid en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113, som inte är ringa, får Finansinspektionen ingripa mot en registrerad betaltjänstleverantör som är en juridisk person genom beslut om sanktionsavgift som bestäms i enlighet med 15 a §.
Om den registrerade betaltjänstleverantören är en fysisk person, får sanktionsavgift beslutas endast om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Avgiften tillfaller staten. Lag (2024:1164).
23 b §
Finansinspektionen ska ingripa mot någon som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har befunnits ansvarig för en överträdelse av lagen (2017:630) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen eller en överträdelse av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1113.
Ett ingripande enligt första stycket får ske bara om överträdelsen är allvarlig, upprepad eller systematisk och personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Finansinspektionen ska även ingripa mot någon som ingår i en registrerad betaltjänstleverantörs styrelse eller är dess verkställande direktör eller på motsvarande sätt företräder betaltjänstleverantören, eller är ersättare för någon av dem, om den registrerade betaltjänstleverantören har åsidosatt sina skyldigheter enligt någon av artiklarna 5-10, 11.1-11.10, 12-14, 16.1, 16.2, 17, 18.1, 18.2, 19.1, 19.3, 19.4, 23-25, 26.1-26.8, 27, 28.1-28.8, 29, 30.1-30.4, 31.12 eller 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2554.
Ett ingripande enligt tredje stycket får ske bara om den registrerade betaltjänstleverantörens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen.
Ingripande får ske genom en eller båda av följande sanktioner:
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
Denna text publiceras på de villkor för vidareutnyttjande som Riksdagen själv fastställer, inte under en Legalize-licens eller en public domain-licens.
Riksdagen
Fri användning med källhänvisning (Riksdagens öppna data)
Källa: Sveriges riksdag (Riksdagens öppna data). Detta projekt drivs inte av och är inte godkänt av Sveriges riksdag.