LegalizeKonkurslag (1921:225)
1 kap.
1 §
Gäldenär som är på obestånd skall på egen eller borgenärs ansökan försättas i konkurs, om ej annat är föreskrivet.
Med obestånd (insolvens) avses att gäldenären icke kan rätteligen betala sina skulder och denna oförmåga ej är endast tillfällig. Lag (1975:244).
2 §
Uppgift av gäldenären att han är insolvent skall godtagas, om ej särskilda skäl föranleda annat. Lag (1975:244).
3 §
Om ej annat visas anses gäldenär insolvent, om han vid utmätning inom de senaste sex månaderna före konkursansökningen befunnits sakna tillgångar till full betalning av utmätningsfordringen. Detsamma gäller, om gäldenären förklarat sig inställa sina betalningar. Lag (1975:244).
4 §
Om ej annat visas anses gäldenär, som är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, insolvent, om han trots uppmaning av borgenär att betala klar och förfallen skuld underlåtit att göra detta inom en vecka och borgenären söker honom i konkurs inom tre veckor därefter samt skulden då alltjämt ej är be tald.
Borgenärens uppmaning skall innehålla erinran om att konkurs ansökan kan följa. Uppmaningen skall delges gäldenären. Delgivning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Lag (1975:244).
5 §
Borgenär äger icke få gäldenären försatt i konkurs, om
borgenären har betryggande pant eller därmed jämförlig säkerhet i gäldenären tillhörig egendom,
tredje man ställt betryggande säkerhet för borgenärens fordran och konkursansökningen strider mot villkoren för säkerhetens ställande,
borgenärens fordran ej är förfallen till betalning och betryggande säkerhet erbjudes av tredje man.
Med säkerhet som ställts eller erbjudes av tredje man avses även borgen, om borgensmannen svarar som för egen skuld. Lag (1975:244).
6 §
Konkursansökan göres skriftligen hos konkursdomaren vid den tingsrätt, där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet.
Sökanden skall ange och styrka de omständigheter som betinga konkurs domarens behörighet, om de ej äro kända.
Framgår ej av konkursansökningen vem som är behörig konkursdomare och efterkommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall an sökningen avvisas. Lag (1975:244).
7 §
Har konkursansökan gjorts hos konkursdomare som icke är behörig, skall han genast sända ansökningshandlingen till konkursdomare som enligt vad handlingarna visa är behörig och underrätta sökanden. Ansökan skall anses gjord, när ansökningshandlingen kom in till den förra konkursdomaren. Lag (1975:244).
8 §
Till gäldenärs ansökningshandling bör i två exemplar fogas av honom under edsförpliktelse underskriven förteckning över boets till gångar och skulder med uppgift om varje borgenärs namn och postadress samt om de böcker och andra handlingar som röra boet.
Till dödsbos eller dödsbodelägares ansökningshandling beträffande boet skall fogas bouppteckningen efter den döde eller, om inregistrering skett, uppgift om dagen därför. Är ej bouppteckning förrättad, lämnas uppgift om varje delägares namn och postadress. Lag (1975:244).
9 §
Borgenär, som söker gäldenären i konkurs, skall vid ansökningen lämna uppgift om sin fordran och de omständigheter i övrigt på vilka han grundar yrkandet. Han skall även i huvudskrift eller avskrift bifoga de handlingar han vill åberopa. Ansökningshandlingen och de handlingar som fogats till denna skola ges in i två exemplar. Lag (1975:244).
10 §
Är ansökningen i de hänseenden som avses i 8 eller 9 § eller eljest så bristfällig att den ej kan prövas och efterkommer sökanden ej föreläggande att avhjälpa bristen, skall ansökningen avvisas. Lag (1975:244).
10 a §
har upphört att gälla genom lag (1975:244).
11 §
Har borgenärs fordran fastställts av domstol eller har domstol enligt lagsökningslagen (1946:808) meddelat bevis att utmätning för fordringen får äga rum, skall denna godtagas som stöd för behörighet att söka gäldenären i konkurs utan hinder av att beslutet ej vunnit laga kraft, om det ej förordnats att beslutet icke får verkställas. En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsöknings balken och en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i samma kapitel.
I andra fall än som avses i första stycket skall borgenären styrka fordringen. Lag (1981:825).
12 §
Upptages gäldenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast pröva ansökningen. Om konkursdomaren med hänsyn till tillgängliga upplysningar eller eljest finner särskilda skäl föreligga att ej godtaga uppgiften om gäldenärens insolvens, skall målet hänskjutas till rätten.
Avser konkursansökan dödsbo, som ej står under förvaltning av boutred ningsman, och har ansökningen gjorts av en eller flera men icke samt liga delägare, skall målet hänskjutas till rätten. Avträdes dödsboets egendom till förvaltning av boutredningsman på grund av framställning som göres senast när ansökningen prövas, förfaller konkursansökningen. Lag (1975:244).
13 §
Upptages borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast förelägga gäldenären att inkomma med förklaring inom viss tid, högst en vecka, från det han fått del av ansökningshandlingarna. Om det behövs för att gäldenären skall få skäligt rådrum, kan dock tiden ut sträckas till högst en månad.
Är anledning därtill, får föreläggande enligt första stycket även innehålla att gäldenären, för det fall att han medger ansökningen, skall inkomma med upplysningar som äro av betydelse för frågan i vilken form konkursen skall handläggas.
Ansökningshandlingarna och föreläggandet skola delges gäldenären. Del givning enligt 12 § delgivningslagen (1970:428) får ske endast om anledning förekommer att gäldenären avvikit eller eljest håller sig undan. Delgivning enligt 15 § första stycket delgivningslagen får ske även när gäldenären vistas på känd ort utom riket, om delgivning eljest ej kan ske här i riket och konkursdomaren med hänsyn till omständigheterna finner det icke skäligen böra krävas att delgivningen verkställes utom riket.
Om delgivning sker enligt 15 § delgivningslagen, skall konkursdomaren tillse, att gäldenärens egendom sättes under säker vård. Kostnaden därför skall betalas av borgenären. Lag (1979:340).
14 §
Medger gäldenären borgenärs konkursansökan, skall konkursdomaren genast pröva ansökningen. Om konkursdomaren med hänsyn till tillgäng liga upplysningar eller eljest finner särskilda skäl föreligga mot antagande att gäldenären är insolvent, skall målet hänskjutas till rätten.
Bestrider gäldenären ansökningen eller underlåter han att förklara sig, hänskjutes målet till rätten. Lag (1975:244).
14 a §
Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären undandrager egendom, får konkurs domaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förordna om kvarstad på gäldenärens egendom i avvaktan på prövning av ansökningen.
Därvid skall vad som gäller om kvarstad för fordran som beviljas enligt 15 kap. rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning, om ej annat följer av denna lag. Detta gäller dock ej bestämmelsen i 16 kap. 15 § andra stycket utsökningsbalken. Konkursdomaren eller rätten får medgiva undantag från beviljad kvarstad. Lag (1981:825).
14 b §
Föreligga sannolika skäl för bifall till konkursansökan och kan det skäligen befaras att gäldenären genom att begiva sig från riket undandrager sig skyldighet eller överträder förbud som enligt denna lag gäller i konkurs, får konkursdomaren eller rätten, om särskild anledning förekommer, förbjuda gäldenären att i avvaktan på prövning av ansökningen begiva sig från riket. Meddelas sådant reseförbud, får i samband därmed eller senare gäldenären åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till kronofogdemyndighet som konkursdomaren eller rätten bestämmer. Är reseförbud uppenbart otillräckligt, får gäldenären häktas.
Om gäldenären är juridisk person, äger första stycket tillämpning även på styrelseledamot, verkställande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkursansökan kom in till konkursdomaren.
Beträffande säkerhetsåtgärd som avses i denna paragraf äga bestämmel serna i 15 kap. 5, 6 och 8 §§ rättegångsbalken motsvarande tillämp ning, om ej annat följer av denna lag. Säkerhetsåtgärd kan ej hindras av att säkerhet ställes. Ej heller kan beviljad säkerhetsåtgärd hävas av sådan anledning. Kostnaden för häktning skall betalas av allmänna medel. Lag (1981:825).
14 c §
Fråga om beviljande av säkerhetsåtgärd enligt 14 a eller 14 b § tages upp på begäran av borgenär. Innan konkursdomaren eller rätten meddelar beslut i frågan, skall gäldenären beredas tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske. Konkursdomaren eller rätten får hålla förhandling för frågans prövning.
Beslut om reseförbud eller skyldighet för gäldenären att lämna ifrån sig sitt pass skall delges gäldenären. Lag (1979:340).
15 §
Mål som hänskjutes till rätten skall av konkursdomaren utsättas att förekomma inom två veckor eller, om särskilda skäl föreligga, en månad.
Parterna skola kallas till rätten och därvid erinras om den i 16 § föreskrivna påföljden av parts utevaro. I fall som avses i 12 § andra stycket skall även dödsbodelägare som ej biträtt ansökningen kallas.
I fråga om delgivning av kallelse har 13 § andra stycket motsvarande tillämpning. Lag (1975:244).
16 §
Uteblir borgenär, som gjort konkursansökningen, när mål om gäldenärens försättande i konkurs företages till förhandling av rätten, skall målet avskrivas, om ej gäldenären medger ansökningen.
Gäldenärens utevaro från förhandling i mål om hans försättande i konkurs hindrar icke att målet avgöres.
Förhandling får på parts begäran uppskjutas när särskilda omständig heter föreligga. Uppskov får dock ej utan synnerliga skäl meddelas mot sökandens bestridande. Endast om det oundgängligen behövs får upp skovet göras längre än fyra veckor. Lag (1975:244).
17 §
Äro flera ansökningar om gäldenärens försättande i konkurs anhängiga samtidigt och bifalles annan ansökning än den som kom in först, skall det med avseende på fråga som är beroende av tiden för konkursansökan anses som om konkursbeslutet grundats på den ansökning som kom in först. Lag (1975:244).
18 §
Konkursansökan får ej återkallas sedan beslut om konkurs medde lats. Utan hinder av att gäldenären själv ansökt om konkursen eller medgivit borgenärs ansökan därom skall dock på gäldenärens klagan högre rätt häva beslutet, om gäldenären visar att han är solvent. Lag (1975:244).
18 a §
Meddelas beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast bestäm ma, om konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs eller om den enligt 185 § första stycket skall handläggas som mindre konkurs. Konkursdomaren skall därjämte bestämma den eller de ortstidningar i vilka kungörelser om konkursen skola införas.
Konkursbeslutet jämte vad konkursdomaren bestämt enligt första stycket kungöres i Post- och Inrikes Tidningar och ortstidning. Lag (1979:340).
19 §
Beslutas att konkursen skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren genast utsätta första borgenärssammanträdet att hållas inför konkurs domaren tidigast tre och senast fem veckor från dagen för konkurs beslutet.
Sammanträdet får dock hållas senare än som har sagts nu, om det är nödvändigt med hänsyn till konkursboets omfattning och beskaf fenhet.
Konkursdomaren skall även bestämma den tid, minst fyra och högst tio veckor från dagen för konkursbeslutet, inom vilken bevakning av fordran skall äga rum.
Vad konkursdomaren har bestämt enligt första stycket skall intagas i kungörelse som avses i 18 a § andra stycket.
Gäldenären skall kallas till första borgenärssammanträdet och därvid erinras om att han enligt 88 § ej får lämna riket utan samtycke av konkursdomaren innan bouppteckningsed enligt 91 § avlagts och att han är skyldig enligt 92 § att vid sammanträdet avlägga sådan ed. I fråga om delgivning av kallelsen gäller vad som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Lag (1979:340).
20 §
Sedan beslut om konkurs meddelats, får gäldenären icke råda över egendom som hör till konkursboet. Han får ej heller åtaga sig förbin delser som kunna göras gällande i konkursen. Lag (1975:244).
21 §
Rättshandling mellan gäldenären och annan, som företages senast dagen efter den då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar, skall utan hinder av vad som sägs i 20 § gälla, om det ej visas att den andre ägde kännedom om beslutet eller att det förekom omständigheter som gåvo honom skälig anledning antaga att gäl denären var försatt i konkurs. Överlåtelse av eller annat förfogande över egendom som på grund härav skall gälla, skall likväl, om konkurs boet utan oskäligt uppehåll yrkar det, gå åter mot att boet ersätter den andre vad han utgivit jämte nödvändig eller nyttig kostnad.
Infriar någon förpliktelse mot gäldenären efter den tidpunkt som angives i första stycket, skall det tillgodoräknas honom, om det av omständigheterna framgår att han var i god tro. Företager någon uppsägning eller annan liknande rättshandling mot gäldenären eller företager gäldenären sådan rättshandling mot annan efter sagda tid punkt, skall den gälla, om det av omständigheterna framgår att den andre vad i god tro och det är uppenbart obilligt att rättshandlingen blir ogiltig mot konkursboet.
Om verkan av gäldenärens överlåtelse eller pantsättning av löpande skuldebrev, aktiebrev och vissa andra jämförbara värdehandlingar finnas särskilda bestämmelser. Lag (1975:244).
22 §
Pågår rättegång mellan gäldenären och annan om egendom som hör till konkursboet, får konkursboet övertaga gäldenärens talan. Över tager boet ej gäldenärens talan, ehuru det underrättats om rätte gången, skall egendomen anses icke tillhöra konkursboet och får ej heller så länge konkursen pågår utmätas för fordran som kan göras gällande i konkursen.
Beträffande konkursboets skyldighet att svara för rättegångskostnad, om det övertager gäldenärens talan, tillämpas vad som i rättegångsbalken föreskrives om den, till vilken överlåtelse ägt rum enligt 13 kap. 7 § samma balk.
Föres talan mot gäldenären angående fordran som kan göras gällande i konkursen, får konkursboet inträda i rättegången jämte gäldenären.
Det åligger gäldenären att i fall som avses i första och andra stycke na underrätta domstolen om konkursen. Domstolen skall lämna konkurs boet meddelande om rättegången. Lag (1975:244).
23 §
Sedan beslut om konkurs meddelats, får egendom som hör till konkursboet ej utmätas för fordran hos gäldenären. Om det ändå sker, är åtgärden utan verkan.
Utan hinder av konkurs får likväl egendom vari panträtt för viss fordran gäller utmätas för fordringen. Lag (1975:244).
24 §
Har utmätning skett innan beslut om konkurs meddelats, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen, om ej annat följer av andra eller tredje stycket. Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen (1877:31 s. 1) skolat utgivas till utmätningssökanden eller annan borgenär som ej hade panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.
Verkställigheten skall på begäran av förvaltaren uppskjutas, om det behövs för att borgenärers rätt skall kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga skäl föreligga. Begäran om uppskov får göras även av borge när, vars rätt kan bero därav. Om auktion är utsatt, skall konkursboet betala kostnad som blir onyttig genom uppskovet.
Om utmätningssökanden ej hade panträtt och den förmånsrätt som han vunnit genom utmätningen skall gå åter, skall även utmätningen gå åter, om förvaltaren begär det innan egendomen blivit såld. Lag (1975:244).
25 §
Beslut om konkurs går i verkställighet utan hinder av att ändring i beslutet sökes. Detsamma gäller beslut om formen för konkursens handläggning.
Vill annan än gäldenären klaga över att konkursansökan bifallits, räknas besvärstiden från den dag då kungörelse om konkursbeslutet var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Lag (1979:340).
25 a §
Beslutar högre rätt
att konkurs, beträffande vilken bestämts att den skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, i stället skall handläggas som mindre konkurs, eller
att konkurs, beträffande vilken bestämts att den skall handläggas som mindre konkurs, i stället skall handläggas i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs,
skall konkursdomaren genast låta kungöra den högre rättens beslut.
Konkursdomaren skall vidtaga de åtgärder som äro föreskrivna för den handläggningsform som skall tillämpas enligt den högre rättens beslut. I fall som avses i första stycket 2 skola de tider, som enligt 19 § första stycket skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades, i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörelsen. Vad konkurs domaren bestämmer enligt 19 § första stycket skall intagas i kungörel sen. Lag (1979:340).
26 §
Om högre rätt upphäver beslut om konkurs, skall konkursdomaren genast låta kungöra den högre rättens beslut. Innan egendomen i boet återställes till gäldenären skola konkurskostnaderna och annan skuld som boet ådragit sig uttagas ur egendomen såvitt den förslår. Lag (1975:244).
2 kap.
27 §
Till konkursbo räknas, i den mån ej annat följer av 21 §, all egendom, som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller tillfaller honom under konkursen och som är av beskaffenhet att kunna utmätas. Till konkursbo räknas även den egendom som kan tillföras boet genom återvinning.
Avlöning eller därmed vid utmätning jämställd arbetsinkomst som inne står vid konkursens början och arbetsinkomst som gäldenären därefter förvärvar får dock behållas av honom, i den mån den ej, sedan skatte avdrag skett enligt vad därom är föreskrivet, uppenbart överstiger vad som åtgår för hans och hans familjs försörjning samt till fullgörande av underhållsskyldighet som i övrigt åvilar honom. Vad som sagts om avlöning äger motsvarande tillämpning i fråga om periodiskt utgående vederlag för utnyttjande av rätt till litterärt eller konstnärligt verk eller annat sådant och beträffande belopp vilka utgå som pension eller livränta. Om rättigheten till pension eller livränta är av be skaffenhet att kunna utmätas, får dock konkursboet förfoga över den.
Gäldenären är skyldig att underrätta förvaltaren om inkomst som avses i andra stycket. Vill förvaltaren göra anspråk på inkomsten, skall han därom underrätta arbetsgivare eller annan som skall utgiva förmånen.
Innan sådan underrättelse lämnats får förfallet belopp betalas ut till gäldenären.
Tvist huruvida någon del av inkomsten skall tillkomma konkursboet prö vas av tillsynsmyndigheten på ansökan av förvaltaren, borgenär, gälde nären eller underhållsberättigad. Myndigheten skall därvid inhämta yttranden i den omfattning som behövs för prövningen. Myndighetens beslut länder till efterrättelse, även om talan föres däremot. Beslu tet skall på ansökan ändras, om senare upplysta omständigheter eller ändrade förhållanden föranleder det.
Mot tillsynsmyndighetens beslut i ärende som avses i fjärde stycket får den vars rätt beröres av beslutet föra talan genom besvär. I fråga om sådan besvärstalan äga bestämmelserna i utsökningsbalken om besvär över utmätning av lön motsvarande tillämpning. Lag (1981:825).
28 §
Återvinning till konkursbo får på begäran av boet ske i enlighet med vad som anges i detta kapitel. Vad som har sagts nu gäller dock ej beträffande
betalning av skatt eller allmän avgift som avses i 1 § lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m., om fordringen varit förfallen till betalning,
betalning av eller förmånsrätt för underhållsbidrag enligt gifter måls- eller föräldrabalken, om bidragsbeloppet varit förfallet till betalning och den underhållsberättigade icke gynnats på ett otill börligt sätt. Lag (1975:244).
28 a §
har upphört att gälla genom lag (1975:244).
29 §
Med fristdag avses dagen då ansökan om gäldenärens försättande i konkurs kom in. Har god man förordnats enligt ackordslagen (1970:847) avses med fristdag i stället dagen för ansökan härom, såvida konkurs ansökan gjorts inom tre veckor från det att verkan av godmansförord nandet förföll eller, när förhandling om offentligt ackord följt, ackordsfrågan avgjordes. Har dödsbo avträtts till förvaltning av boutredningsman avses med fristdag dagen för ansökan härom, såvida boutredningsman förordnats senare än tre månader före den dag som eljest skulle anses som fristdag.
29 a §
Som närstående till gäldenären anses den som är gift med eller är syskon eller släkting i rätt upp- eller nedstigande led till gälde nären eller är besvågrad med honom i rätt upp- eller nedstigande led eller så att den ene är gift med den andres syskon samt den som eljest står gäldenären personligen särskilt nära.
Som närstående till näringsidkare eller juridisk person anses vidare
den som har en på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt intresse grundad, väsentlig gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen,
den som ej ensam men jämte honom närstående har sådan gemenskap med näringsidkaren eller den juridiska personen som sägs under 1,
den som genom en ledande ställning har ett bestämmande inflytande över verksamhet som näringsidkaren eller den juridiska personen be driver,
den som är närstående till någon som enligt 1-3 är närstående. *Lag
(1975:244)*.
29 b §
Avhändelse av fast egendom anses ej ha ägt rum förrän lagfart sökts. Lag (1975:244).
30 §
Rättshandling, varigenom på otillbörligt sätt viss borgenär gynnats framför andra eller gäldenärens egendom undandragits borge närerna eller hans skulder ökats, går åter, om gäldenären var eller genom sitt förfarande blev insolvent samt den andre kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens och de omständigheter som gjorde rättshandlingen otillbörlig.
Ägde rättshandlingen rum mer än fem år före fristdagen, går den åter endast om den företagits gentemot gäldenären närstående. Lag (1975:244).
31 §
Gåva går åter, om den fullbordats senare än sex månader före fristdagen. Gåva som fullbordats dessförinnan men senare än ett år eller, när den skett till gäldenären närstående, två år före frist dagen går åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom gåvan blev insolvent.
Första stycket gäller även köp, byte eller annat avtal, om med hänsyn till missförhållandet mellan utfästelserna på ömse sidor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva.
Understöd och sedvanliga gåvor som ej stodo i missförhållande till gäldenärens ekonomiska förhållanden äro undantagna från återvinning enligt denna paragraf. Lag (1975:244).
32 §
Bodelning mellan gäldenären och hans make eller dennes dödsbo, vid vilken gäldenären eftergivit sin rätt i avsevärd mån eller låtit egendom frångå sig mot att fordran mot honom utlagts på hans lott, går i motsvarande mån åter, om bodelningshandlingen kommit in till rätten senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären efter bodelningen hade kvar utmätningsbar egendom som uppenbart mot svarade hans skulder. Lag (1975:244).
32 a §
har upphört att gälla genom lag (1975:244).
33 §
Betalning av lön, arvode eller pension till gäldenären närståen de, som skett senare än sex månader före fristdagen och som uppenbart översteg vad som kunde anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsin sats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har betalningen skett dessför innan men senare än två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom betal ningen blev insolvent. Lag (1975:244).
34 §
Överföring av medel till pensionsstiftelse, som skett senare än sex månader före fristdagen och som medfört att stiftelsen fått över skott på kapitalet, går åter till belopp motsvarande överskottet. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgär den väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter i motsvarande mån, om det icke visas att gäl denären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Överföring till pensionsstiftelse i annat fall än som sägs i första stycket går åter, om överföringen skett senare än tre månader före fristdagen. Har överföringen väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, går den också åter, om åtgärden skett dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Överföring av medel till personalstiftelse går åter, om överföringen skett senare än sex månader före fristdagen. Har överföringen skett dessförinnan men senare än ett år eller, när åtgärden väsentligen gynnat gäldenären eller honom närstående, två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Om rätt att i särskilda fall återkräva försäkringspremier m.m. finnas bestämmelser i 117 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal. Lag (1975:244).
35 §
Betalning av skuld, som skett senare än tre månader före frist dagen och som gjorts med annat än sedvanliga betalningsmedel, i förtid eller med belopp som avsevärt försämrat gäldenärens ekonomiska ställ ning, går åter, om den ej med hänsyn till omständigheterna ändå kan anses som ordinär. Har betalningen skett till närstående dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Vad som i första stycket sägs om återvinning av betalning äger motsva rande tillämpning när kvittning skett, om borgenären enligt 121 § ej varit berättigad att kvitta i konkursen. Lag (1975:244).
36 §
Betalning för växel eller check går i fall som avses i 35 § åter endast i den mån den som mottog betalningen kunnat vägra att göra det utan att förlora växel- eller checkrätt mot annan hos vilken han kunde erhålla täckning.
Är återvinning av betalning utesluten till följd av vad i första stycket sägs, är den som, om betalning uteblivit, skolat bära den slutliga förlusten skyldig att utge ersättning under samma förutsätt ningar som gällt för återvinning, om betalningen skett till honom som borgenär. Lag (1975:244).
37 §
Säkerhet som gäldenären överlämnat senare än tre månader före fristdagen går åter, om den ej var betingad vid skuldens tillkomst eller ej överlämnats utan dröjsmål efter skuldens tillkomst. Har säkerheten överlämnats till gäldenären närstående dessförinnan men senare än två år före fristdagen, går den åter under angivna förut sättningar, om det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev insolvent.
Med överlämnande av säkerhet jämställes annan åtgärd av gäldenären eller borgenären som är avsedd att trygga borgenärens rätt.
När säkerheten förutsätter inskrivning, skall dröjsmål som sägs i första stycket anses föreligga, om ansökan gjorts senare än på den inskrivningsdag som inträffar näst efter två veckor från skuldens tillkomst. Lag (1975:244).
38 §
Förmånsrätt eller betalning som borgenär vunnit genom utmätning går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen.
Har utmätningen skett till förmån för gäldenären närståen de, går förmånsrätten eller betalningen också åter, om förmånsrätten har inträtt dessförinnan men senare än två år före fristdagen och det icke visas att gäldenären varken var eller genom åtgärden blev in solvent.
Förmånsrätt på grund av betalningssäkring går åter, om förmånsrätten har inträtt senare än tre månader före fristdagen. Lag (1981:825).
39 §
Vid återvinning skall egendom som gäldenären utgivit återbäras till konkursboet.
Den som lämnat gäldenären vederlag för egendom som sägs i första stycket äger återfå vad han utgivit. Detta gäller dock ej vederlag som icke kommit boet till godo, om den som lämnade vederlaget hade eller borde ha haft kännedom om att gäldenärens avsikt var att undanhålla borgenärerna detsamma.
Finnes egendom som enligt första eller andra stycket skall återbäras ej i behåll, skall ersättning för dess värde utgå. Är återbäring av viss egendom förenad med särskild olägenhet för den förpliktade, kan det medges honom att utge ersättning i egendomens ställe.
39 a §
Den som är skyldig att återbära egendom skall även utge den avkastning som belöper på tiden efter det att återvinning påkallades.
Utgöres egendomen av penningbelopp eller skall ersättning utges för egendomens värde, utgår ränta enligt 5 § räntelagen (1975:000) till och med den dag då skyldighet att återbära beloppet eller utge ersättningen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter.
Skall någon återbära egendom vid återvinning enligt 30 §, kan han förklaras skyldig att utge även avkastning som belöper på tiden från det att han mottog egendomen till dess att återvinning påkallades. Ränta för sådan tid beräknas enligt 5 § räntelagen.
Den som nedlagt nödvändig eller nyttig kostnad på egendom som åter bäres har rätt till ersättning därför, om ej särskilda skäl föreligga däremot.
Återvinnes säkerhet som grundas på inteckning, skall inteckningshand lingen återställas eller, om den behövs som bevis för fordringen, tillhandahållas för utbyte eller dödning av inteckningen. Kan det ej ske, skall ersättning utgå. Lag (1975:646).
39 b §
Har tredje man ställt egendom som säkerhet för förpliktelse av gäldenären och, sedan gäldenären fullgjort förpliktelsen, återfått säkerheten, är den som återställt säkerheten ej skyldig att vid åter vinning återbära mer än som överstiger säkerhetens värde, om han ej kan återfå denna och ej heller, när han återställde säkerheten, kände till eller bort känna till gäldenärens insolvens.
Tredje man är skyldig att till borgenären eller, om konkursboet begär det, direkt till konkursboet ånyo utge säkerheten eller ersätta dess värde under samma förutsättningar som skolat gälla för återvinning av fullgörelsen, om den i stället skett till honom.
Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning, när tredje man ingått borgen för gäldenärens förpliktelse och gäldenären fullgjort förpliktelsen. Lag (1975:244).
40 §
Skyldighet för annan än konkursbo att enligt 39, 39 a eller 39 b § utge egendom eller ersättning, återställa eller tillhandahålla inteckningshandling eller ånyo ställa säkerhet eller borgen kan jäm kas, om synnerliga skäl föreligga. Lag (1975:244).
40 a §
Har egendom, som enligt vad förut är sagt kan återvinnas, överlåtits till annan, har konkursboet samma rätt till återvinning mot denne, om han kände till eller bort känna till de omständigheter som grunda denna rätt. Lag (1975:244).
40 b §
Återvinning påkallas av förvaltaren genom väckande av talan vid allmän domstol, genom anmärkning mot bevakning eller genom invändning mot annat yrkande som framställes mot konkursboet. Om förvaltaren icke vill påkalla återvinning och ej heller ingår förlikning i saken, får borgenär påkalla återvinning genom väckande av talan vid allmän domstol. För återgång av förmånsrätt som vunnits genom utmätning eller genom betalningssäkring är särskild åtgärd ej behövlig.
Talan vid allmän domstol väckes inom ett år från fristdagen. Dock får talan väckas inom tre månader från det att anledning därtill blev känd för konkursboet. Har gäldenären avhänt sig fast egendom eller är fråga om återgång av bodelning, kan talan även väckas inom tre månader från den dag då lagfart söktes eller bodelningshandlingen ingavs till rätten.
Borgenär som för talan svarar för rättegångskostnaden men har rätt att få ersättning därför av boet, i den mån kostnaden täckes av vad som kommit boet till godo genom rättegången. Lag (1979:340).
40 c §
Den som med anledning av återvinning får fordran i konkursen är, även om han ej bevakar fordringen, berättigad att vid återbäring till boet avräkna vad som bort tillkomma honom såsom utdelning, om bevakning hade skett i rätt tid, och i övrigt vid senare utdelning utfå vad som skolat belöpa på fordringen, om den hade bevakats. Lag (1975:244).
3 kap. Förvaltning och tillsyn
41 §
Konkursbo skall förvaltas av en eller flera förvaltare. Antalet förvaltare bestämmes av konkursdomaren. Ej må mer än en förvaltare finnas, där ej konkursdomaren med hänsyn till boets omfattning och beskaffenhet anser det erforderligt att förvaltningen delas eller att den handhas odelad av flera förvaltare.
Då fråga är om utseende av förvaltare enligt 46 eller 47 §, må kon kursdomaren ej fatta beslut rörande antalet förvaltare innan tillsyns myndigheten och borgenärerna erhållit tillfälle att yttra sig därom. Lag (1979:340).
42 §
Förvaltning av konkursbo skall stå under tillsyn av tillsyns myndighet.
Regeringen utser vissa kronofogdemyndigheter att vara tillsyns myndigheter.
Kronofogdemyndighet, som är tillsynsmyndighet, får enligt bestämmelser som regeringen meddelar förordna annan kronofogdemyndighet att hand lägga tillsynsuppgift i konkursen.
För tillsynen skall ersättning till staten utgå ur konkursboet enligt bestämmelser som regeringen meddelar. Lag (1979:340).
43 §
På begäran av borgenär skall konkursdomaren förordna gransk ningsman att med de befogenheter som angivas i denna lag övervaka förvaltningen på borgenärens vägnar. Till granskningsman skall utses den som borgenären föreslår, om han är lämplig.
Om det begäres, skall även ersättare för granskningsmannen utses.
Bestämmelserna om granskningsman gälla även för ersättare.
Granskningsman skall entledigas, om han eller borgenären gör fram ställning därom eller han finnes icke vara lämplig.
Ersättning till granskningsman skall betalas av borgenären. Lag (1979:340).
44 §
Konkursförvaltare skall ha den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver, åtnjuta borgenärernas förtroende samt även i övrigt vara lämplig för uppdraget.
Den som är anställd vid domstol får ej vara förvaltare. Lag (1979:340).
45 §
Då konkurs uppstått, skall konkursdomaren utan dröjsmål, efter hörande av tillsynsmyndigheten, utse förvaltare att handha förvalt ningen av boet till dess vid första borgenärssammanträdet förvaltare utsetts och, där annan utsetts, denne tillträtt befattningen. Lag (1979:340).
46 §
Vid första borgenärssammanträdet skall konkursdomaren, sedan han hört tillsynsmyndigheten och närvarande borgenärer, utse förvaltare att i fortsättningen handha förvaltningen av konkursboet. Har konkurs domaren efter vad i 50 § är stadgat förordnat, att konkursboets för valtning skall vara delad, skall förvaltare utses särskilt för varje del av förvaltningen. Lag (1979:340).
47 §
Finner konkursdomaren efter första borgenärssammanträdet erfor derligt, att antalet förvaltare ökas, skola borgenärerna av konkurs domaren kallas att sammanträda inför honom. Vid sammanträdet skall konkursdomaren utse det antal förvaltare, som ytterligare erfordras; och skall därvid vad i 46 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Tillsynsmyndigheten, förvaltare, granskningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra framställning om ökning av antalet förvaltare. Lag (1979:340).
48 §
Avgår förvaltare efter första borgenärssammanträdet, skall konkursdomaren kalla borgenärerna att sammanträda inför honom. Vid sammanträdet skall efterträdare till den avgångne utses, och skola därvid bestämmelserna i 46 § äga motsvarande tillämpning.
Vad sålunda är stadgat gälle dock ej, där flere förvaltare äro och någon av dem avgår samt konkursdomaren efter tillsynsmyndighetens hörande finner det ej vara nödigt att utse annan i den avgångnes ställe.
Avgår förvaltare sedan fråga uppkommit om avskrivning av konkursen enligt 186 §, skall borgenärssammanträde som avses i första stycket ej utsättas, så länge frågan är under prövning. Lag (1979:340).
49 §
Har förvaltare avgått efter första borgenärssammanträdet och skall efterträdare åt honom utses, äge konkursdomaren, där så erford ras, förordna om befattningens upprätthållande tills ny förvaltare utsetts enligt 48 §.
Har förvaltare laga förfall eller är han efter ty i 80 § andra stycket stadgas försatt ur tjänstgöring, må konkursdomaren utse annan att under tiden fullgöra hans åligganden. Lag (1979:340).
50 §
Där konkursdomaren finner delning av konkursboets förvaltning emellan flere förvaltare böra äga rum, ankomme på honom att därom förordna; och bestämme konkursdomaren därvid tillika, efter vilka grunder delningen skall ske. Tillsynsmyndigheten, förvaltare, gransk ningsman eller borgenär äge hos konkursdomaren göra framställning om delning av förvaltningen.
Hava flere förvaltare förvaltningen odelad, må de ej annorledes än samfällt avhända boet någon rättighet eller vidtaga åtgärd, som kan för boet medföra någon förpliktelse.
Äro förvaltarne två och kunna de ej enas beträffande åtgärd eller beslut, som enligt denna lag på dem ankommer, eller äro förvaltarne flere än två och föreligger ej flertal för viss mening, skall saken hänskjutas till tillsynsmyndigheten, och gälle den mening denna biträder.
Då flere förvaltare utsetts, skola de bland sig välja en att i fall, som avses i denna lag, mottaga meddelanden eller handlingar, som skola tillställas förvaltaren, ävensom förvara handlingar, som böra hållas tillgängliga. Om val, som nu sagts, skola konkursdomaren och tillsyns myndigheten underrättas. Lag (1979:340).
50 a §
Om konkursdomaren av särskilda skäl finner det erforderligt, får han efter tillsynsmyndighetens hörande uppdraga åt lämplig person att biträda förvaltaren med råd vid konkursförvaltningen eller att som förlikningsman biträda konkursdomaren med utredning och förlikning i tvistefråga som uppkommit genom anmärkning mot bevakning eller att fullgöra båda dessa uppgifter.
Den som är anställd vid domstol får ej inneha uppdrag som avses i första stycket.
När uppdraget är slutfört, skall anmälan genast göras till konkurs domaren. Vid denna anmälan skall fogas en redogörelse för det arbete uppdraget medfört.
Konkursdomaren skall återkalla meddelat uppdrag, när anmälan enligt tredje stycket har inkommit eller det i annat fall finns skäl till återkallelse.
Den som har fullgjort uppdrag enligt denna paragraf är berättigad till arvode av konkursboet. Arvodet bestämmes av konkursdomaren efter tillsynsmyndighetens och förvaltarens hörande. I fråga om arvode äga 82 § andra och tredje styckena samt 83 § motsvarande tillämpning. Lag (1979:340).
51 §
Förvaltaren åligge att med iakttagande av de i denna lag med delade bestämmelser besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemen samma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en för månlig och snabb utredning av boet. Lag (1979:340).
51 a §
I viktigare frågor skall förvaltaren höra särskilt berörda borgenärer, om det ej finns hinder häremot. Förvaltaren skall i sådana frågor även höra gäldenären, om det lämpligen kan ske. Lag (1979:340).
52 §
Om förvaltaren finner det nödvändigt, får han anlita sakkunnigt biträde för viss förvaltningsåtgärd. Lag (1979:340).
53 §
Den enligt 45 § utsedde förvaltaren skall så snart ske kan om händertaga gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar, som röra boet, samt, där gäldenären är eller under det senaste året före kon kursansökningen varit bokföringsskyldig, i omhändertaget räkenskaps material å lämpligt ställe göra anteckning om dagen för omhändertagan det. Förvaltaren skall även förrätta uppteckning av tillgångar och skulder i boet med uppgift å varje borgenärs namn, boningsort och postadress, samt å nämnda böcker och handlingar. I bouppteckningen skola tillgångarna upptagas till de värden, som de efter noggrann upp skattning prövas äga, och beträffande skulderna angivas, i vad mån de avse lön eller pension. Vid bouppteckningsförrättningen skall gälde nären vara tillstädes och under edsförpliktelse redligen uppgiva boet. Är gäldenären juridisk person och finnas flera ställföreträdare, gäller denna skyldighet dock icke för sådan ställföreträdare vars närvaro förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen. Har av gäldenären under edsförpliktelse underskriven bouppteckning förut ingivits till konkursdomaren och finner förvaltaren densamma tillför litlig, vare upprättande av ny bouppteckning ej av nöden.
Då bouppteckning upprättas av förvaltaren, skall ett exemplar därav tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten inom en vecka från det beslutet om konkurs meddelades. Möter i något fall hinder härför, åligge förvaltaren att inom nämnda tid tillställa konkursdomaren och tillsynsmyndigheten förteckning å borgenärerna, upptagande varje borgenärs namn, boningsort och postadress samt att därefter så snart ske kan inkomma med bouppteckningen. Godkänner förvaltaren till kon kursdomaren förut ingiven bouppteckning, göre anmälan därom inom tid, som nyss sagts. Lag (1979:340).
54 §
Förvaltaren får, om det behövs, påkalla handräckning av krono fogdemyndigheten för att kunna omhändertaga eller annars få tillgång till gäldenärens bo med de böcker och andra handlingar som röra boet.
Kronofogdemyndigheten får härvid genomsöka hus, rum eller förvarings ställe och, om tillträde behövs till utrymme som är tillslutet, låta öppna lås eller bereda sig tillträde på annat sätt. Kronofogdemyndig heten får även i övrigt använda tvång i den mån det behövs för det avsedda ändamålet och det kan anses befogat med hänsyn till omständig heterna. Våld mot person får dock brukas endast om kronofogdemyndig heten möter motstånd och i den mån det med hänsyn till ändamålet med ingripandet kan anses försvarligt.
I fråga om klagan över kronofogdemyndighets beslut eller åtgärd enligt första stycket äga bestämmelserna i utsökningsbalken om talan mot utmätning i allmänhet motsvarande tillämpning. Lag (1981:825).
55 §
Förvaltaren skall så snart ske kan upprätta skriftlig berättelse om boets tillstånd, så ock om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas. I berättelsen skall upptagas en översikt över tillgångar och gäld av olika slag ävensom särskilt anmärkas, huruvida förhållande har förekommit som kan föranleda återvinning till konkursboet och huruvida skälig anledning förefinnes till antagande, att gäldenären gjort sig skyldig till brott som avses i 11 kap. brottsbalken. Förefinnes anledning till antagande, som nyss sagts, skall grunden därför angivas.
Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, varde i berättelsen tillika anmärkt, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts; och skall i sådant fall vid berättelsen fogas den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen. Finns det skälig anledning till antagande att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan meddelas honom, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.
Avskrift av berättelsen med den balansräkning, som må vara därvid fogad, skall av förvaltaren utan dröjsmål tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten samt varje borgenär, som det begär.
Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för brott som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten. Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan meddelas honom, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken. Lag (1986:437).
56 §
Är konkursen icke avslutad vid utgången av näst efter första borgenärssammanträdet infallande mars eller september månad, skall förvaltaren inom två veckor därefter till tillsynsmyndigheten avlämna berättelse, vari alla de åtgärder noggrant angivas, som vidtagits för förvaltningens bringande till slut; åliggande det förvaltaren att sedermera under konkursens fortgång inom två veckor från utgången av varje mars och september månad avgiva sådan berättelse för det dess förinnan förflutna halvåret. Har, då berättelse avgives, mer än ett år förflutit från det beslutet om konkurs meddelades, skall berättelsen tillika innehålla fullständig upplysning om orsakerna till att kon kursen icke avslutats.
Förvaltaren skall utan dröjsmål lämna konkursdomaren avskrift av berättelsen. Lag (1979:340).
57 §
Förvaltaren skall, oavsett vad som gäller i fråga om bokförings skyldighet för gäldenären, löpande bokföra in- och utbetalningar, om ej med hänsyn till särskilda förhållanden god redovisningssed påkallar att bokföringen sker på annat sätt.
Förvaltaren skall bevara räkenskapsmaterialet under minst tio år från utgången av det kalenderår då konkursen avslutades. I övrigt tillämpas 22 § bokföringslagen (1976:125).
Första stycket medför ej inskränkning i den bokföringsskyldighet som kan vara särskilt föreskriven för att möjliggöra kontroll över viss verksamhet.
Beträffande skyldighet att sörja för underlag för deklarations- och uppgiftsskyldighet och för kontroll därav finnas särskilda bestäm melser. Lag (1979:340).
58 §
Penningar, som inflyta under förvaltningen av konkursbo, skola, i den mån de icke äro erforderliga till bestridande av löpande utgifter, av förvaltaren inom en vecka från det de influtit å konkursboets räk ning mot ränta insättas i bank.
Försummar förvaltaren att inom ovan föreskrivna tid insätta influtna medel, vare han skyldig att å belopp, som obehörigen innehållits, erlägga ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den dag insättning bort ske.
Så länge konkursen pågår, avlämne förvaltaren inom två veckor från utgången av mars, juni, september och december månader varje år till tillsynsmyndigheten räkning över boets inkomster och utgifter i penningar under det gångna kvartalet. Har under någon del av kvartalet penningar innestått i bank, skall vid räkningen fogas av banken till riktigheten bestyrkt uppgift å de insättningar och uttagningar, som må hava under kvartalet förekommit. Förvaltaren skall lämna avskrift av räkningen till konkursdomaren.
Även efter konkursens avslutande skall förvaltaren hava boets medel insatta i bank, till dess lyftning påkallas av därtill berättigad borgenär. Förvaltaren skall underrätta tillsynsmyndigheten, i vilken bank medlen innestå, och inom två veckor från utgången av varje kalenderår till myndigheten för granskning avgiva redovisning som i tredje stycket sägs. När medel ej vidare finnas att lyfta, skall för valtaren göra anmälan därom hos tillsynsmyndigheten. Lag (1979:340).
59 §
Tillsynsmyndigheten skall övervaka att förvaltningen bedrives på ett ändamålsenligt sätt i överensstämmelse med denna lag och andra författningar. Därvid skall särskilt tillses att avvecklingen av kon kursen icke fördröjes i onödan. När myndigheten finner det lämpligt, får den inventera konkursboets kassa och övriga tillgångar samt fordra redovisning av förvaltaren. Om särskilda omständigheter föranleda det, får myndigheten utse en eller flera revisorer för granskning av boets räkenskaper och förvaltningen i övrigt. Lag (1979:340).
60 §
Tillsynsmyndigheten ävensom granskningsman skall hava tillgång till böcker och andra handlingar, som röra boet; äge ock av förvalta ren på begäran erhålla upplysningar om boet och dess förvaltning.
Tillsynsmyndigheten och förvaltare vare skyldiga att på begäran med dela upplysningar om boet och dess förvaltning till konkursdomaren, borgenär eller gäldenären. Tillsynsmyndigheten är vidare skyldig att på begäran meddela sådana upplysningar till granskningsman. Lag (1979:340).
61 §
Har gäldenär idkat rörelse, äge förvaltaren låta den rörelse, där sådant enligt lag kan ske, fortsättas för konkursboets räkning i den mån det befinnes ändamålsenligt. Samma lag vare, där förvaltaren sedan rörelsen nedlagts vill ånyo öppna densamma. Ej må rörelsen fort sättas längre tid än ett år från första borgenärssammanträdet, där ej särskilda skäl föreligga. Lag (1979:340).
62 §
Boets egendom skall säljas så snart det lämpligen kan ske, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 61, 63 och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 § femte stycket samt 149 § andra stycket. Lag (1979:340).
63 §
Har gäldenär i hovrätten anfört besvär över beslut, varigenom han försatts i konkurs, må ej mot hans bestridande försäljning av egendom i boet äga rum förrän hovrätten utlåtit sig i anledning av besvären.
Utan hinder av första stycket får försäljning av egendom i boet äga rum, om det föranledes av bestämmelserna i 23, 24, 61 och 73 §§. Vidare får lös egendom säljas, om den är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller hastigt faller i värde eller kräver allt för kostsam vård. I den mån medel saknas till betalning av utgifter för boet, får även annan lös egendom säljas. Lag (1979:340).
64 §
har upphävts genom lag (1979:340).
65 §
har upphävts genom lag (1979:340).
66 §
Inkommer gäldenären med ackordsförslag, må egendomen i boet ej säljas, innan ackordsfrågan blivit avgjord. Vad som sagts nu utgör ej hinder mot försäljning, om sådan är förenlig med ackordsförslaget eller föranledes av skäl som sägs i 63 § andra stycket första och andra meningarna eller behövs för ändamål som angives i 171 § eller särskilda skäl annars föreligga. Lag (1979:340).
67 §
Påyrkar inteckningshavare eller annan borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt i viss egendom, att den egendom, vari förmåns rätten gäller, skall säljas genom förvaltarens försorg, och har hans rätt till betalning ur egendomen efter bevakning i konkursen lämnats obestridd eller fastställts genom dom, som äger laga kraft, må anstånd med försäljning äga rum endast om förvaltaren anser detta nödvändigt för att förhindra att avsevärd förlust vållas konkursboet eller genom förandet av ackord väsentligt försvåras samt anstånd ej är obilligt mot borgenären. Lag (1979:340).
68 §
har upphört att gälla genom lag (1971:498)
69 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
70 §
Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet begära försäljning därav i den ordning som gäller för ut mätt sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt förvaltaren finner det för boet fördelaktigare.
Har auktion å fast egendom, som hör till boet, hållits i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom utan att försäljning kommit till stånd, må förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens försäljning. Har auktion i nyssnämnda ordning ej ägt rum, men föreligger anledning till antagande, att sådan auktion ej kommer att leda till försäljning, äge förvaltaren underlåta att föranstalta om egendomens avyttrande, där de borgenärer som i konkursen bevakat fordringar, vilka skola utgå med särskild förmånsrätt ur egendomen, samtycka därtill.
Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom, åligge det förvaltaren att före bevakningssammanträdet avlämna behållning, som under konkursen av egendomen uppkommit. Behållning som ej avlämnas före bevakningssamman trädet skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen och i annat fall innan slututdelning i konkursen sker.
Förvaltaren skall även senast vid bevakningssammanträde för auktion på fast egendom anmäla arvode, annan kostnad och i konkursen bevakade fordringar som böra beaktas vid egendomens försäljning. Förvaltaren skall genom brev underrätta borgenär om anmälan som han gör på dennes vägnar. Lag (1979:340).
71 §
Försäljning av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse, skall äga rum på auktion eller i annan ordning efter vad förvaltaren finner vara mest fördelaktigt för boet.
Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.
Samtycke som avses i andra stycket fordras icke, när förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja värdepapper, noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, till gällande börs- eller marknadspris eller när fråga är om försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens rörelse.
Skall fartyg, som ej är infört i skeppsregistret eller i motsvarande utländska register, luftfartyg som ej är registrerat, gods i fartyg eller gods i luftfartyg säljas, äge förvaltaren, där egendomen finnes inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom.
Är fråga om försäljning av registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 § första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarighet.
Bestämmelserna i 70 § sista stycket äga motsvarande tillämpning, när gäldenären tillhörig lös egendom under konkursen skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. I sådant fall skall förvaltaren dessutom, i den mån det är påkallat, i ärendet föra talan för borgenärer som ha förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen (1979:979) samt genom brev underrätta borgenär om yrkande som han framställer på dennes vägnar. Lag (1985:575).
72 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
73 §
Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om värdepapper noterat på fondbörs eller på sådan marknad som avses i 2 § andra stycket lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs, genom fondkommissionär till gällande börs- eller marknadspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidigare än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka innan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förvaltaren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg eller av intecknade reservdelar till luftfartyg, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som enligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å annan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker därtill; och låte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för utmätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom besörja. Dock må inteckning i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må tillkomma gäldenären. Lag (1985:575).
74 §
Skall konkursbos egendom säljas å auktion genom förvaltarens försorg, låte han kungöra auktionen på sätt och inom tid som gäller för kungörande av exekutiv auktion å egendom av det slag, varom fråga är; dock vare kungörelsens införande i Post- och Inrikes Tidningar icke i något fall erforderligt.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande auktion, som enligt 73 § besörjes av borgenär. Lag (1981:825).
75 §
Då förvaltaren utsatt auktion å lös egendom, vari panträtt eller annan särskild förmånsrätt äger rum, bör han i god tid före auktionen till varje borgenär, som har sådan förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, med posten översända särskild underrättelse om tid och ställe för auktionen.
76 §
Förvaltaren får, när egendom skall säljas på auktion genom hans försorg, låta kungöra auktionen i mindre utsträckning än som följer av 74 § första stycket, om han anser det tillfyllest. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å fast egendom, registrerat skepp, registrerat luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg må dock icke äga rum utan gäldenärens samtycke; ej heller må sådan in skränkning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som avses i förmånsrättslagen (1970:979), med mindre den borgenär samtycker där till. Lag (1981:825).
77 §
Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske vidtaga nödiga åtgärder för indrivning av utestående fordringar. Anhängiggöres ej rättegång eller lagsökning eller mål om betalningsföreläggande eller påkallas ej skiljedom och kommer ej heller förlikning till stånd på sätt nedan sägs, må fordringen föryttras såsom annan lös egendom. Lag (1979:340).
78 §
Har förlikningsanbud gjorts angående osäker eller tvistig till gång, får förvaltaren antaga anbudet, om han finner det fördelaktigt för konkursboet. Ställer gäldenären säkerhet för vad som bjudes genom förlikningen, har han rätt att själv utföra tvisten. Lag (1979:340).
79 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
80 §
Förvaltare skall på egen begäran entledigas av konkursdomaren, om han visar skäl till det. Förvaltare som finnes icke vara lämplig eller av annan orsak bör skiljas från uppdraget skall av konkursdomaren ent ledigas efter framställning av tillsynsmyndigheten, granskningsman, borgenär eller gäldenären.
Förvaltare må ej entledigas utan att tillsynsmyndigheten erhållit tillfälle att yttra sig. Efter första borgenärssammanträdet må för valtare ej entledigas förrän borgenärerna vid sammanträde, som av konkursdomaren utlysts, erhållit tillfälle att inför honom yttra sig i ärendet. Konkursdomaren äge likväl, om han finner skäl därtill, i av bidan på borgenärernas yttrande försätta förvaltare ur tjänstgöring; dock må det ej ske innan tillsynsmyndigheten erhållit tillfälle att yttra sig. Lag (1979:340).
81 §
Finnes i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, skall, så vitt det inverkar på de borgenärers rätt, som icke i den egendom hava sådan förmånsrätt, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas kostnaden för egendomens vård och försäljning ävensom det arvode som enligt 50 a § femte stycket samt 82 och 83 §§ skall utgå för egendomen.
Då särskild förmånsrätt äger rum i boet tillhörig egendom, må ej till förfång för någon, som äger sådan förmånsrätt eller förmånsrätt, som skall beaktas framför den särskilda, av egendomens avkastning och köpeskilling gäldas annan konkurskostnad än ovan sagts; dock att, där den särskilda förmånsrätten är sådan som anges i 5 § förmånsrättslagen (1970:979), av egendomen må bestridas jämväl övriga konkurskostnader, i den mån boet eljest ej lämnar tillgång därtill. Lag (1981:825).
82 §
Arvode till förvaltare bestämmes av rätten; äro flere förval tare, skall för envar bestämmas särskilt arvode.
Sådant arvode må icke sättas till högre belopp än som med avseende å det arbete uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet, varmed det utförts, samt boets omfattning må anses utgöra skälig ersättning för uppdraget.
Ej må arvode efter tid räknas. Lag (1979:340).
83 §
Arvode till förvaltare skall bestämmas till visst belopp i ett för allt, utan så är att jämlikt 81 § må anses erforderligt, att för egendom, som avses i sagda paragraf, beräknas särskilt arvode. Sådant särskilt arvode må kunna bestämmas innan arvodesfrågan i övrigt av göres.
Vid bestämmandet av särskilt arvode, som ovan sägs, skall vad i 82 § stadgas om de grunder, efter vilka arvode skall beräknas, äga mot svarande tillämpning. Lag (1979:340).
84 §
Arvode till förvaltare bestämmes efter därom hos konkursdomaren gjord framställning från den till arvode berättigade; och bör, där det lämpligen kan ske, arvode på en gång bestämmas för samtliga därtill berättigade. Framställning, som nyss sagts, skall angiva det belopp, som i arvode fordras, och, där bestämmande av särskilt arvode för viss egendom kan ifrågakomma, jämväl det belopp, som i sådant avseende äskas.
Vid framställningen skall fogas ej mindre redogörelse för det arbete uppdraget medfört än även specificerad räkning, utvisande det fordrade beloppets fördelning på de olika förvaltningsåtgärderna. Har förvaltare anlitat biträde som avses i 52 § och har gottgörelse därför tillgodoförts biträdet eller har ersättning för utgifter tillgodoförts förvaltare, skall sådant angivas i redogörelsen.
Kan fråga uppkomma om bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, åligge förvaltaren att tillhandahålla konkursdomaren förteckning över kända rättsägare, som hava särskild förmånsrätt i egendomen. Lag (1979:340).
85 §
Då framställning om bestämmande av arvode inkommit, utsätte konkursdomaren dag för ärendets handläggning vid rätten. Avser fram ställning allenast bestämmande av särskilt arvode för viss egendom, äge dock konkursdomaren pröva, huruvida skäl att företaga frågan därom innan arvode i övrigt bestämmes må anses föreligga.
Sedan dag för ärendets handläggning vid rätten blivit utsatt, skall konkursdomaren i god tid före den utsatta dagen till borgenär, som hos konkursdomaren begärt att bli underrättad, samt till den, för vilken arvode skall bestämmas, och gäldenären sända underrättelse om tid och plats för handläggningen vid rätten. Underrättelse skall innehålla uppgift om belopp, som i arvode fordras. I fall, som omförmäles i 84 § andra stycket, skall konkursdomaren i god tid till envar, som har särskild förmånsrätt i egendomen och vars adress är känd, översända underrättelse, som nyss sagts.
Konkursdomaren skall inhämta yttrande i ärendet av tillsynsmyndig heten. Lag (1979:340).
86 §
Förvaltare får ej uppbära arvode förrän han avgivit slutredo visning för sin förvaltning. Lag (1979:340).
86 a §
Utan hinder av vad i 82-86 §§ finnes stadgat häremot stridande må förvaltare, om det med hänsyn till omfattningen av det arbete upp draget medfört, den tid under vilken konkursen varat och ytterligare beräknas pågå samt övriga förhållanden finnes påkallat av synnerliga skäl, av konkursdomaren tillerkännas skäligt belopp att utgå i avbidan på att arvode slutligen bestämmes. Framställning därom skall angiva det belopp som fordras ävensom de skäl vilka åberopas för erhållande av sådan betalning. Vid framställningen skall fogas redogörelse för det arbete uppdraget medfört samt uppgift om boets ekonomiska ställ ning.
Konkursdomaren skall inhämta yttrande i ärendet av tillsyns myndigheten. Lag (1979:340).
87 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
4 kap. Gäldenärens skyldigheter m.m.
88 §
Gäldenären får ej efter det beslut om hans försättande i konkurs meddelats och innan ed enligt 91 § har avlagts begiva sig från riket utan samtycke av konkursdomaren. Om det senare under konkursen skäligen kan befaras att gäldenären genom att begiva sig från riket undandrager sig skyldighet som föreskrives i denna lag, får förbud meddelas honom att lämna riket.
Kan det skäligen befaras att gäldenären åsidosätter förbud att begiva sig från riket, får han åläggas att lämna ifrån sig sitt pass till tillsynsmyndigheten.
Kan det skäligen befaras att gäldenären genom att begiva sig från den ort där han är bosatt undandrager sig skyldighet som föreskrives i denna lag, får förbud meddelas honom att lämna orten.
Beslut om reseförbud eller om åläggande för gäldenären att lämna ifrån sig pass meddelas av konkursdomaren på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten. När skäl för sådant beslut ej längre föreligger, skall beslutet omedelbart hävas.
Innan beslut meddelas i fråga som avses i denna paragraf, skall kon kursdomaren bereda gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det ej finnes vara utan betydelse. Konkursdomaren får också hålla förhandling i frågan.
Byter gäldenären vistelseort, skall han meddela förvaltaren var han vistas. Lag (1979:340).
88 a §
Har gäldenären enligt 14 b § lämnat ifrån sig sitt pass, skall konkursdomaren omedelbart efter konkursbeslutet pröva om gäldenären skall återfå passet. Kan det skäligen befaras att gäldenären åsido sätter förbud att begiva sig från riket, har han ej rätt att återfå passet. Lag (1979:340).
89 §
Gäldenären skall lämna konkursdomaren, tillsynsmyndigheten, för valtare och granskningsman de upplysningar om boet, som de begära.
Vid borgenärssammanträde skall gäldenären vara tillstädes, så framt han ej är hindrad av laga förfall. Vill gäldenären, utan att sådant hinder föreligger, från sammanträde utebliva, tage konkursdomarens samtycke därtill. Utebliver gäldenären från sammanträde, vare hans utevaro ej hinder för handläggning av de ärenden, som där skola före komma. Lag (1979:340).
90 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
91 §
Gäldenären skall inför konkursdomaren avlägga bouppteckningsed. Han skall därvid göra de tillägg till eller ändringar i den med anledning av konkursen upprättade bouppteckningen som han finner påkallade och med ed betyga att bouppteckningen med gjorda tillägg eller ändringar är riktig, så att det ej honom veterligen har oriktigt utelämnats eller upptagits någon tillgång eller skuld.
Är gäldenären juridisk person och finnas flera ställföreträdare, behö ver bouppteckningsed ej avläggas av sådan ställföreträdare vars edgång förvaltaren anser sakna betydelse för boutredningen. Lag (1979:340).
92 §
Den i 91 § föreskrivna bouppteckningsed skall avläggas vid första borgenärssammanträdet. Är gäldenären av laga förfall hindrad att då avlägga eden eller är till följd av särskilda omständigheter bouppteckningen då ännu ej till konkursdomaren inkommen, kalle kon kursdomaren, sedan förfallet upphört eller bouppteckningen inkommit, så snart ske kan gäldenären att infinna sig för edgångens fullgörande; och varde tillsynsmyndigheten och förvaltaren underrättade därom.
När anledning förekommer, får konkursdomaren tillåta gäldenären att avlägga eden inför annan konkursdomare. Är gäldenären sjuk, får eden avläggas där han vistas. Lag (1979:340).
93 §
I fall, då det åligger förmyndare att avlägga bouppteckningsed, vare jämväl den omyndige, om han fyllt femton år, pliktig att avlägga eden, så framt förvaltaren eller borgenär det yrkar samt ej sådana särskilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Annan än gäldenären är skyldig att på yrkande av förvaltaren eller borgenär avlägga bouppteckningsed eller beediga viss uppgift i boupp teckningen, om det kan antagas att sådan edgång är av betydelse för boutredningen.
Edgångsyrkande, som ovan i denna paragraf avses, skall göras hos konkursdomaren. Har sådant yrkande framställts, kalle konkursdomaren den, av vilken edgång äskas, att infinna sig inför konkursdomaren å tid och ställe, som av honom bestämmas; underrätte ock därom tillsyns myndigheten och förvaltaren samt, där edgångsyrkandet framställts av borgenär, denne. Medgives yrkandet, varde, om det kan ske, edgången genast fullgjord; kan det ej ske vid tillfället, meddele konkurs domaren beslut om tid och ställe, då eden skall inför honom avläggas. Medgives ej yrkandet, varde frågan om edgång skall äga rum hänskjuten till rätten; och vare, där rätten bifaller edgångsyrkandet, om ed gångens fullgörande inför konkursdomaren lag, som nyss sagts. Bestäm melserna i 92 § andra stycket skola i fall, varom här är fråga, äga motsvarande tillämpning. Lag (1979:340).
94 §
Undandrager sig gäldenären att fullgöra vad honom enligt 53, 88, 89, 91 eller 93 § åligger eller överträder han reseförbud, varom stad gas i 88 §, må han efter omständigheterna hämtas eller genom häkte tillhållas att fullgöra sin skyldighet. Detsamma gäller, om det skäligen kan befaras att gäldenären undandrager sig skyldighet eller överträder förbud som nu har angetts och, beträffande häktning, sär skild anledning förekommer.
Undandrager sig annan att fullgöra edgång, som blivit honom enligt 93 § förelagd, varde hämtad eller genom föreläggande av vite eller genom häkte tillhållen att fullgöra sin skyldighet.
Varder någon efter ty nu är stadgat hållen i häkte, skall kostnaden härför gäldas av allmänna medel. Lag (1979:340).
95 §
Det ankommer på konkursdomaren att på begäran av förvaltaren eller tillsynsmyndigheten förordna om vidtagande av åtgärd enligt 94 § och att utdöma förelagt vite.
Har någon insatts i häkte, skall konkursdomaren, då anledning till hans kvarhållande ej längre är för handen, genast förordna om hans lösgivande.
Den, som insatts i häkte, skall senast var fjortonde dag inställas för konkursdomaren. Ingen får under konkursen hållas häktad längre tid än tre månader.
Innan beslut meddelas i fråga som avses i denna paragraf, skall kon kursdomaren bereda gäldenären, förvaltaren och tillsynsmyndigheten tillfälle att yttra sig, om det lämpligen kan ske och det ej finnes vara utan betydelse. Konkursdomaren får också hålla förhandling i frågan. Lag (1979:340).
95 a §
Är gäldenären häktad med stöd av 14 b §, skall konkursdomaren eller, i fall då konkursansökningen prövas av rätten, denna i samband med konkursbeslutet pröva om gäldenären fortfarande skall vara häktad.
Föreligga skäl till häktning enligt 94 §, skall häktningen bestå. Lag (1979:340).
96 §
Om gäldenären är juridisk person, äga 88 §, 88 a §, 89 § första stycket, 94 § första och tredje styckena, 95 § samt 95 a § tillämpning även på styrelseledamot, verkställande direktör och likvidator som avgått eller entledigats senare än ett år före dagen då konkurs ansökan kom in till konkursdomaren. Lag (1979:340).
97 §
Gäldenären äger av konkursboet få ut egendom som enligt 5 kap. 1, 2 och 4 §§ utsökningsbalken undantages från utmätning.
I stället för 5 kap. 1 § 7 utsökningsbalken skall dock gälla att, om annan utväg till försörjning saknas, nödigt underhåll får utgå av kon kursboet till gäldenären och hans familj eller annan underhållsberät tigad under en månad från den dag, då beslutet om konkurs meddelades, eller, om synnerliga skäl äro, under längre tid.
I dödsbos konkurs tillkommer förmån som avses i första stycket den dödes efterlevande familj. I stället för andra stycket gäller 18 kap. 5 § andra stycket ärvdabalken. Lag (1981:825).
98 §
Förvaltaren skall handlägga fråga om vad som får utgå enligt 97 §.
Uppkommer tvist, äga 27 § fjärde och femte styckena motsvarande tillämpning. Lag (1979:340).
99 §
Gäldenär vare berättigad att av konkursboet erhålla vad som erfordras för resa och uppehälle, när han enligt vad i denna lag stadgas har att inställa sig hos konkursdomaren eller annorstädes, dock ej mera, om han vistas utom rättens domsaga, än som tarvades, om han uppehölle sig därinom å ort, där han sist vistades. Vad nu sagts gäller även beträffande sådan förutvarande ställföreträdare som avses i 96 §.
Angående ersättning till gäldenären för inställelse vid sammanträde i anledning av anmärkning mot efterbevakning stadgas i 111 §.
Annan än den som avses i första stycket är berättigad att av konkurs boet erhålla ersättning för inställelse enligt 93 § andra stycket efter vad konkursdomaren prövar skäligt. Lag (1979:340).
5 kap. Om bevakning av fordringar i konkurs
100 §
I konkurs får endast fordran som uppkommit innan konkursbe slutet meddelades göras gällande, om ej annat följer av 21 § eller annan bestämmelse.
Fordran må i konkurs göras gällande, ändå att den är beroende av vill kor eller ej förfallen till betalning.
Pensionsfordran må icke göras gällande till den del den gäldas av pensionsstiftelse. Lag (1975:244).
100 a §
Den som enligt 29 a § skall anses som närstående till gälde nären får i konkurs icke göra gällande fordran på lön, arvode eller pension i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i övrigt och i intet fall för längre tid tillbaka än ett år innan konkurs ansökningen gjordes. Lag (1975:244).
101 §
Inom den för bevakning av fordringar utsatta tid har borgenär att hos konkursdomaren skriftligen anmäla sin fordran; gör borgenär anspråk på förmånsrätt, skall han i bevakningsinlagan jämväl angiva den rätt han i sådant avseende vill göra gällande. Vid inlagan foge borgenär i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar han vill åberopa till stöd för sin talan.
I bevakningsinlaga böra borgenärens namn, yrke, boningsort och post adress angivas.
Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.
Att fordran som omfattas av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs i vissa fall bevakas genom förvaltaren är särskilt före skrivet. Lag (1975:1263).
102 §
Så snart bevakningstiden gått till ända, överlämne konkurs domaren det ena exemplaret av de inkomna bevakningshandlingarna till förvaltaren, som har att skyndsamt upprätta en förteckning, utvisande för varje bevakad fordran dess belopp och, om förmånsrätt yrkats, den åberopade grunden därför samt den plats i förmånsrättsordningen, som enligt det framställda yrkandet skulle tillkomma fordringen. Förteck ningen skall upprättas i två exemplar, av vilka det ena skall biläggas de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna och det andra tillställas konkursdomaren för att jämte det andra exemplaret av hand lingarna vara att tillgå hos honom. Lag (1979:340).
103 §
Efter bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmål efter samråd med förvaltaren ej mindre viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna, och ställe, varest de till förvaltaren överlämnade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe för det borgenärssammanträde, som enligt 108 § skall hållas inför konkurs domaren, därest anmärkningar framställas. Avgörandet får träffas före utgången av bevakningstiden, om det lämpligen kan ske.
Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från bevakningstidens utgång. Om det med hänsyn till förhållandena i konkursen är erforderligt, får dock längre anmärkningstid fastställas. Det i 108 § omförmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fyra veckor från utgången av anmärkningstiden. Lag 1979:340).
104 §
Förvaltare åligge att granska bevakningshandlingarna samt, om han finner anledning till jäv mot yrkande om betalnings- eller för månsrätt, till konkursdomaren inom den jämlikt 103 § för framställande av anmärkningar utsatta tid inkomma med anmärkningsskrift; börande därvid fogas i huvudskrift eller styrkt avskrift de handlingar för valtaren vill åberopa till stöd för framställd anmärkning.
Rätt att göra anmärkning mot bevakning tillkomme jämväl borgenär, som bevakat fordran i konkursen, så ock gäldenären; och skall i avseende härå vad ovan är stadgat om anmärkning av förvaltare äga motsvarande tillämpning.
Anmärkningsskrift jämte därmed fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.
105 §
Göres anmärkning av någon av dem, som äro därtill berättigade, gälle det även för de andra, ändå att de ej deltagit i anmärkningen.
106 §
Borgenär, mot vars bevakning anmärkning ej i föreskriven ord ning framställts, njute till godo den betalnings- och förmånsrätt han yrkat.
Har yrkande om förmånsrätt lämnats utan anmärkning, må sådant dock ej lända till förfång för dem, som enligt lag hava företrädesrätt till betalning ur viss egendom; och vare yrkande om förmånsrätt, ändå att anmärkning däremot ej framställts, utan verkan, om yrkandet ej av ser någon i lag stadgad förmånsrätt.
107 §
Efter anmärkningstidens utgång skall konkursdomaren ofördröj ligen till varje borgenär, mot vars bevakning anmärkning är framställd och vars adress är känd, med posten översända avskrift av anmärknings skriften i vad den rör hans bevakning med erinran om tid och ställe för det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde. Lag (1979:340).
108 §
De tvistefrågor, som uppkommit därigenom att anmärkningar fram ställts och som ej blivit förlikta genom medverkan av förlikningsman som avses i 50 a § eller på annat sätt, skola företagas till hand läggning vid borgenärssammanträde inför konkursdomaren. Därvid äga förvaltaren, borgenärerna och gäldenären föra talan; och böra de borgenärer, mot vilkas bevakningar anmärkning gjorts, ingiva skrift liga svaromål och bifoga de handlingar, som styrka deras talan.
Förvaltaren skall vara tillstädes vid sammanträdet, så framt han ej har laga förfall; dock vare hans utevaro ej hinder för ärendets hand läggning.
Konkursdomaren skall vid sammanträdet utreda tvistefrågorna och söka åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medgiva att anmärkning förfaller eller inskränka den eller uppdraga åt förvaltaren att sluta förlikning med borgenär mot vars bevakning anmärkning gjorts, gäller det även för den som uteblivit. Äro både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenären ansvarar för borgenärens fordran när varande och kunna de icke enas, gäller borgenärens mening, om ej de andra lösa ut honom eller ställa betryggande säkerhet för fordringen.
Finnes anmärkning, varom förlikning ej blivit träffad, skall frågan hänskjutas till rätten. Konkursdomaren skall vid sammanträdets slut bestämma när rättens handläggning av tvistefrågorna skall äga rum. Om det är möjligt, skall handläggningen ske omedelbart i anslutning till sammanträdet. Tvistefrågor som ej behandlas omedelbart av rätten skall sättas ut att förekomma viss dag inom fyra veckor efter sammanträdet eller, om särskilda skäl föreligga, senare dag. Lag (1979:340).
109 §
Tvistefrågor angående bevakade fordringar skola ofördröjligen av rätten företagas till prövning och, så vitt ske kan, på en gång av göras. Tarva vissa fordringar längre tid för att utredas och styrkas, varde särskilt dömt över de tvistefrågor, som kunna tidigare avgöras; beror någon borgenärs anspråk på annan rätts prövning, må det ej vålla uppehåll utan fastställe domstolen, där konkursen är anhängig, hans rätt i konkursen för det belopp, som kan varda bestämt genom dom i den särskilda rättegången.
När ackordsförslag upptagits, får rättens prövning enligt första stycket uppskjutas till dess ackordsfrågan blivit avgjord, om det finnes ändamålsenligt. Lag (1970:848).
110 §
Förlikning angående anmärkning, som framställts mot bevakad fordran, må ej ingås annorledes än i 108 § sägs, utan så är att alla, vilkas rätt är beroende av förlikningen, samtycka därtill.
111 §
Vill borgenär efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid anmäla fordran, må det ske i den ordning, som i 101 § är stadgad angående bevakning.
Då efterbevakning sålunda gjorts, överlämne konkursdomaren genast det ena exemplaret av bevakningshandlingarna till förvaltaren; låte ock en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att efterbevakning skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot bevakningen, ställe, varest de till förvaltaren över lämnade bevakningshandlingarna skola hållas tillgängliga för gransk ning samt tid och ställe för sammanträde inför konkursdomaren, därest i anledning av anmärkning sammanträde varder erforderligt.
Anmärkningstiden må ej utgöra mindre än två eller mera än fyra veckor från den dag ovanberörda kungörelse infördes i Post- och Inrikes Tid ningar. Sammanträdet inför konkursdomaren skall hållas inom fyra veckor från anmärkningstidens utgång.
Om innehållet i kungörelsen åligge konkursdomaren att med posten avsända meddelande till gäldenären och, där den efterbevakandes adress är känd, till denne ävensom särskilt underrätta förvaltaren.
I övrigt lände beträffande efterbevakning i tillämpliga delar till efterrättelse vad ovan stadgats om bevakning.
Hava flere efterbevakningar gjorts, skola de, såvitt ske kan, hand läggas gemensamt.
Ersättning till förvaltare och gäldenären för inställelse vid samman träde i anledning av anmärkning mot efterbevakning skall gäldas av borgenär, som gjort efterbevakningen; och vare borgenären jämväl skyldig att gottgöra kostnaden för kungörelse och annan underrättelse om efterbevakningen. Hava flere borgenärer gjort efterbevakning, svare de en för alla och alla för en för kostnad, som är gemensam för efter bevakningarna. Lag (1979:340).
112 §
har upphört att gälla genom lag (1979:340).
113 §
Talan mot dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, må fullföljas ej mindre av förvaltaren än av borgenär och gäldenären. Lag (1979:340).
114 §
Varder dom, varigenom anmärkning mot bevakning ogillats, ändrad av högre rätt, gälle det även för dem, som icke sökt ändring i domen.
115 §
Genom dom i tvist angående bevakad fordran vare allenast av gjort, vilken rätt i konkursen tillkommer fordringen.
116 §
Borgenär, som bevakat fordran i konkurs, vare på yrkande av annan borgenär, förvaltaren eller gäldenären pliktig att med ed be tyga, att fordringen icke, honom veterligen, tillkommit av svek eller bedrägeri utan är riktig, sådan den av honom blivit uppgiven.
Vill borgenär avlägga sådan ed, ändå att yrkande därom ej framställts, stånde det honom fritt.
Har borgenären angående fordringen i ett eller annat avseende lämnat uppgifter, som han ej kan inbegripa under eden, må han vid edens av läggande göra rättelse i sin bevakning.
Skall eden avläggas av förmyndare eller målsman eller eljest av någon, som är satt att företräda borgenären, varde den därefter lämpad; vare ock i sådant fall rätte sakägaren pliktig att själv fullgöra edgången, där det yrkas och kan ske samt konkursdomaren ej finner sådana sär skilda omständigheter föreligga, att anledning till edgången saknas.
Dör borgenären innan eden blivit av honom avlagd, vare den, som träder i hans ställe, pliktig att avlägga eden; och varde eden därefter lämpad.
117 §
Yrkande, att borgenär skall avlägga ed, som i 116 § sägs, skall göras hos konkursdomaren i skriftlig inlaga, som ingives i två exemp lar inom den för framställande av anmärkningar mot borgenärens bevak ning utsatta tid. Ej må sådant yrkande väckas i bevakningsinlaga eller i anmärkningsskrift.
Konkursdomaren förelägge borgenär, mot vilken yrkandet framställts, att inom viss tid av högst en månad från det han erhållit del av föreläggandet fullgöra edgången och inkomma med bevis därom.
Kan borgenären ej inom den föreskrivna tiden fullgöra vad honom ålagts, men visar han inom samma tid laga förfall, förelägge konkurs domaren honom ny tid.
Inlagan jämte föreläggande, som nu sagts, skall delgivas borgenären, och äge härvid vad i rättegångsbalken är stadgat om delgivning av stämning i tvistemål motsvarande tillämpning. Delgivning skall verk ställas så skyndsamt omständigheterna medgiva. Lag (1946:809).
118 §
Då edgångsföreläggande, som avses i 117 §, blivit meddelat, skall konkursdomaren ofördröjligen underrätta förvaltaren därom.
Bevis, att borgenär fullgjort honom förelagd edgång, skall så snart det inkommit till konkursdomaren av honom överlämnas till förvaltaren. Har edgångsbevis inkommit till konkursdomaren i fall, som avses i 116 § andra stycket, varde ock det bevis överlämnat till förvaltaren. Lag (1979:340).
119 §
Borgenärsed skall avläggas inför konkursdomare eller allmän underrätt. Vistas borgenären utom riket, stånde honom ock fritt att i landet, där han vistas, avlägga eden hos svenska beskickningen eller inför den domstol eller myndighet, inför vilken enligt det landets lag sådan edgång må fullgöras.
120 §
Försummar borgenär att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång, må innan sådant bevis inkommit fordringen ej komma i betraktande såsom bevakad i konkursen; dock varde, där anmärkning mot bevakningen är gjord, tvistefrågan prövad i laga ordning och gälle om utdelning för fordringen vad därom är i 6 kap. stadgat. Lag (1979:340).
121 §
Fordran hos gäldenären som får göras gällande i konkursen kan av borgenären användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. Detta gäller dock ej, om kvittning var utesluten utom konkurs på grund av fordringarnas be skaffenhet.
Är fordran beroende av sådant villkor att borgenären icke äger utfå fordringsbeloppet om ej viss omständighet inträffar, skall borgenären fullgöra sin förpliktelse, oaktat han annars ägt kvitta. Om han, innan kungörelse om slututdelning utfärdas, visar att villkoret uppfyllts, äger han emellertid återfå motsvarande belopp, i den mån det ej över stiger vad han har att fordra. Finnes anledning antaga att villkoret kommer att uppfyllas senare, skall för borgenären beräknat belopp av sättas vid slututdelningsförslagets upprättande.
Fordran mot gäldenären som förvärvats genom överlåtelse från tredje man senare än tre månader före den i 29 § angivna fristdagen får ej användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade när borgenären förvärvade sin fordran. Detsamma gäller, om fordran mot gäldenären förvärvats tidigare genom sådant fång och borgenären då hade skälig anledning antaga att gäldenären var insolvent.
Borgenär, som satt sig i skuld till gäldenären under sådana omständig heter att det är att jämställa med betalning med annat än sedvanliga betalningsmedel, får ej kvitta, i den mån sådan betalning hade kunnat bliva föremål för återvinning. Lag (1975:244).
121 a §
Fordran på ersättning vilken tillkommer borgensman eller annan med anledning av förpliktelse som han infriat (regressfordran) anses vid tillämpning av 121 § ha förvärvats när hans förpliktelse grundades.
För rätt att kvitta kräves ej, att fordringen bevakas i konkursen. När kvittning ej får ske, äger borgenären likväl på sin skuld avräkna vad som bort tillkomma honom som utdelning i konkursen, om hans fordran hade bevakats i rätt tid.
Överlåter boet fordran så att borgenär därigenom förlorar rätt till kvittning, skall boet gottgöra borgenären därför. Lag (1975:244).
122 §
Fordran, som blivit av borgenär beedigad efter ty ovan är sagt, varde utan hinder därav prövad av rätten, då sådan prövning i laga ordning påkallats.
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
Denna text publiceras på de villkor för vidareutnyttjande som Riksdagen själv fastställer, inte under en Legalize-licens eller en public domain-licens.
Riksdagen
Fri användning med källhänvisning (Riksdagens öppna data)
Källa: Sveriges riksdag (Riksdagens öppna data). Detta projekt drivs inte av och är inte godkänt av Sveriges riksdag.