Konkurslag (1921:225)

123 §

Borgenär, som till säkerhet för fordran har panträtt i fast eller lös egendom, vare för tillgodonjutande av rätt till betalning ur den egendom, som sålunda häftar för fordringen, icke skyldig att be vaka fordringen i konkursen.

Borgenär, varom i första stycket förmäles, vare, där det äskas, plik tig att fästa sin fordran med sådan ed, som i 116 § sägs. Å edgången skola föreskrifterna i 116-119 §§ äga motsvarande tillämpning; dock skall beträffande tiden för edgångsyrkandes framställande gälla, att det må väckas intill dess borgenären uppburit betalning för sin ford ran, och må delgivning av edgångsföreläggande ej ske enligt 15 § del givningslagen. Edgångsyrkandet vare förfallet, där ej underrättelse, som i 118 § första stycket sägs, eller annat bevis, att edgångsföre läggande meddelats, kommit förvaltaren tillhanda innan kungörelse om framläggande av slututdelningsförslag utfärdats.

Försummar borgenären att inom föreskriven tid till konkursdomaren inkomma med bevis, att borgenären fullgjort honom förelagd edgång, varde den egendom, vari panträtten äger rum, såsom annan konkursboets egendom av förvaltaren omhändertagen; och gälle angående borgenärens rätt till betalning vad därom är i 6 kap. stadgat. Lag (1979:340).

124 §

Har icke någon fordran bevakats inom den för bevakning av fordringar utsatta tid, meddele konkursdomaren genast beslut om avskrivning av konkursen.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av densamma, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig.

6 kap. Om utdelning

125 §

Sedan den jämlikt 103 § utsatta tid för framställande av an märkningar mot bevakade fordringar gått till ända och, där anmärkning gjorts, det i 108 § omförmälda borgenärssammanträde hållits, skall av boets penningmedel, i den mån de ej åtgå till bestridande av konkurs kostnaderna eller till betalning av gäld, som boet eljest åsamkat sig, utdelning till borgenärerna äga rum enligt vad nedan närmare bestäm mes.

126 §

På förvaltaren ankomme att bestämma, när utdelning skall äga rum.

Finnes tillgång till gäldande av tio för hundra av bevakade ford ringar, som ej utgå med förmånsrätt, må dock förvaltaren ej låta med utdelning för dessa fordringar anstå, med mindre särskilda skäl före ligga.

Kan utdelning till borgenärer, som hava förmånsrätt och icke jämlikt 143 § lyft betalning för sina fordringar, lämpligen äga rum, må sådan utdelning ej uppskjutas i avbidan på utdelning till andra borgenärer.

Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § sägs, blivit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den omständigheten, att där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning. Lag (1979:340).

127 §

Är ackordsförslag beroende på prövning, kan förvaltaren, i den mån det föranledes av förslaget, låta anstå med utdelning till dess ackordsfrågan blivit avgjord. Lag (1979:340).

128 §

Då utdelning skall ske, åligge förvaltaren att uppgöra utdel ningsförslag.

Utdelningsförslag skall för varje däri upptagen borgenär angiva beloppet av hans fordran med den ränta, varå utdelning må vara att beräkna, den förmånsrätt, som må vara med fordringen förenad, samt den utdelning, som belöper på fordringen. Föreligger omständighet, som jämlikt 141 § andra stycket medför inskränkning i borgenärs rätt att lyfta på hans fordran belöpande utdelning, eller har borgenär enligt 143 § uppburit betalning, varde det ock anmärkt i förslaget.

Utdelningsförslag skall vara åtföljt av redogörelse för förvaltningen av egendom, för vilken till utdelning avsedda medel influtit. Av redo görelsen skall framgå, huru mycket genom försäljning eller annorledes influtit för egendomen, samt, där ej hela detta belopp enligt försla get utdelas, för vilka andra ändamål återstoden tagits i anspråk. Hava medel, som avses i förslaget, influtit för egendom, vari särskild för månsrätt funnits, skola nu föreskrivna uppgifter lämnas särskilt för den egendom. Lag (1979:340).

129 §

Sedan utdelningsförslag upprättats, skall förslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse hållas tillgängligt för granskning å tid och ställe som bestämmes av förvaltaren. När fråga är om förslag till slututdelning, skall förvaltaren bestämma tid och ställe efter samråd med tillsynsmyndigheten. Förvaltaren låte en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, att utdelnings förslag upprättats, så ock från och med vilken dag samt var det kommer att hållas tillgängligt. I kungörelsen skall ock nämnas, att den, som vill klandra förslaget, har att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas i 130 §.

Det åligger förvaltaren att ofördröjligen efter utfärdandet av ovan nämnda kungörelse dels tillställa konkursdomaren och tillsynsmyndig heten ett exemplar av utdelningsförslaget och förvaltningsredogörel sen, dels ock till gäldenären och varje i förslaget upptagen borgenär, vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen; och varde borgenär tillika underrättad om den utdelning, som är för honom beräknad i förslaget.

Förvaltaren har därjämte att så snart ske kan tillställa konkursdoma ren och tillsynsmyndigheten ett exemplar av de tidningar, i vilka kungörelsen varit införd.

Då kungörelse om slututdelning utfärdas, skall underrättelse därom samtidigt meddelas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten. Lag (1979:340).

130 §

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen därom först varit tillgängligt för granskning. I klander skriften skall angivas, i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets hand läggning vid rätten samt låte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de orts tidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om kon kursen; underrätte ock särskilt tillsynsmyndigheten, förvaltaren och den, som anmält klandret, samt, där klandret avser utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret, denne.

Vid målets handläggning bör förvaltaren vara tillstädes.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom förvaltarens för sorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten. Lag (1979:340).

131 §

Bifalles av borgenär väckt klander mot utdelningsförslag i vad det avser utdelning till viss annan borgenär, gälle det ock till för mån för dem, som icke deltagit i klandret.

132 §

Har borgenär bevakat fordran efter utgången av den för bevak ning av fordringar utsatta tid, skall utdelning för den fordran be räknas i utdelningsförslag, om vars framläggande kungörelse utfärdas sedan bevakningsinlagan genom konkursdomarens försorg kommit förvalta ren tillhanda eller borgenären hos denne visat, att bevakning skett.

Av medel, som ej äro upptagna i äldre utdelningsförslag än i första stycket avses, varde först, såvitt de förslå, tilldelat borgenären så mycket, som skulle hava tillagts honom, därest han bevakat sin fordran inom den utsatta bevakningstiden; och tage han därefter med övriga borgenärer del i vad som kan återstå. Lag (1979:340).

133 §

Ha flera utfäst eller eljest ådragit sig solidariskt betal ningsansvar och är skulden delvis betald, skall utdelning för borge närens återstående fordran i sådan gäldenärs konkurs beräknas på ford ringens belopp utan avdrag för avbetalning som medgäldenär gjort, om avbetalningen skett genom ackord, konkurs eller annan fördelning av insolvent medgäldenärs bo eller om den skett senare än tre månader före den i 29 § angivna fristdagen. Detsamma gäller vid avbetalning i annat fall av medgäldenär, i den mån avbetalningen medfört rätt för denne att söka tillbaka beloppet av konkursgäldenären (regressrätt).

Har konkursgäldenären infriat medgäldenärs regressfordran och äger återvinning därav ej rum, skall dock avdrag ske.

Om utdelningen överstiger borgenärens fordran, fördelas överskottet enligt vad som följer av gäldenärernas inbördes ansvarighet för ford ringen.

Hur utdelning för fordran hos handelsbolag beräknas i bolagsmans kon kurs är föreskrivet i 19 § lagen (1895:64) om handelsbolag och enkla bolag. Lag (1975:244).

134 §

När avbetalning skett på fordran för vilken flera äro soli dariskt ansvariga och utdelning till borgenären enligt 133 § skall beräknas på högre belopp än den kvarstående fordringen, skall utdel ning beräknas gemensamt för borgenären och medgäldenär som har re gressfordran. Borgenären har företräde till betalning framför med gäldenären. Ha flera medgäldenärer rätt till betalning av det som återstår sedan borgenären fått sitt, fördelas överskottet mellan dem enligt den grund som anges i 133 § tredje stycket.

Första stycket gäller i tillämpliga delar även när medgäldenär gör gällande regressfordran med anledning av vad han framdeles kan komma att betala utöver vad som bör belöpa på honom. Lag (1975:244).

134 a §

Om borgenär lyfter utdelning i fall då konkursgäldenären ställt säkerhet i sin egendom för regressfordran som solidariskt ansvarig medgäldenär kan få mot honom, minskas medgäldenärens rätt att begagna säkerheten med utdelningens belopp, i den mån utdelningen be räknats på belopp som svarar mot säkerhetens värde.

Första stycket har motsvarande tillämpning, när konkursgäldenären har fordran hos medgäldenären som denne kunnat använda till kvittning. Lag (1975:244).

134 b §

Om solidariskt ansvarig medgäldenär betalt skulden senare än tre månader före den i 29 § angivna fristdagen, skall utdelning för regressfordran, som han därigenom fått, beräknas på samma belopp som skolat tillämpas i fråga om utdelning till borgenären, om skulden ej betalts. Har annan solidariskt ansvarig medgäldenär regressfordran med anledning av tidigare avbetalning, skall dock utdelningen fördelas mellan medgäldenärerna enligt den grund som anges i 133 § tredje stycket. Lag (1975:244).

134 c §

Om solidariskt ansvarig gäldenär försatts i konkurs som ej avslutats innan medgäldenär försättes i konkurs, har den förres kon kursbo rätt till andel i överskott enligt 133 § tredje stycket även om regressfordringen ej bevakats i medgäldenärens konkurs. Lag (1975:244).

135 §

Vad ovan har sagts med avseende på solidariskt betalnings ansvar har motsvarande tillämpning i fall där borgenären fått pant eller annan säkerhet i tredje mans egendom. Lag (1975:244).

136 §

Är fordran beroende av sådant villkor, att borgenären icke äger utbekomma fordringsbeloppet, så vida ej viss omständighet inträffar, skall utdelning för fordringen beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företages, skall sådan fordran ej komma i betraktande, om det saknas anledning antaga att villkoret kommer att uppfyllas. Om fordringen enligt vad nu sagts icke kommer i betraktande, skall vad vid tidigare utdelning beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer. Lag (1975:244).

137 §

Utdelning för fordran, i avseende å vilken borgenären förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, skall, ändå att edgången ej fullgjorts, beräknas i utdelningsförslag, som ej avser slututdelning i konkursen. Då slututdelning företages, må sådan fordran ej komma i be traktande, med mindre innan kungörelse om framläggande av utdelnings förslaget utfärdats bevis, att eden avlagts, genom konkursdomarens försorg kommit förvaltaren tillhanda eller borgenären hos denne styrkt, att sådant bevis tillställts konkursdomaren; och skall, där fordringen enligt vad nu sagts icke må komma i betraktande, vad vid tidigare utdelning må hava beräknats för fordringen gå till fördelning emellan andra borgenärer.

Har i fall, då edgångsföreläggande meddelats borgenär, som till säker het för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, borgenären föranstaltat om egendomens försäljning, äge han ej uppbära betalning ur egendomen, innan föreläggandet fullgjorts; och skall förty vad av köpeskillingen å borgenärens fordran belöper intill dess föreläggandet fullgjorts eller den därför föreskrivna tid tilländagått insättas i riksbanken eller annan bank, varom borgenären och förvaltaren enas. Lag (1979:340).

138 §

För fordringar, som ej utgå med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränteberäkning mellan borge närerna inbördes upphöra från den dag, då beslutet om konkurs med delades; dock skall ränta beräknas till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari sådan fordran upptagits, är att räkna, där boet förslår till gäldande av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade fordringar, och skall i sådant fall å fordran, för vilken ränta ej är utfäst eller eljest lagligen äger rum, ränta beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:635) från den dag, då nämnda beslut meddelades, till den dag, från vilken klandertid såsom nyss är sagt skall räknas.

Å fordran, som utgår med förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst eller eljest lagligen äger rum, beräknas ränta till den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag, vari fordringen upptagits är att räkna, där borgenären ej enligt 143 § därförinnan uppburit betal ning.

Löper fordran, varom nu är fråga, ej med ränta, varde ändock ränta enligt 5 § räntelagen därå beräknad från den dag, då beslutet om konkurs meddelades.

Utgår fordran, som icke löper med ränta före förfallodagen, icke fullt eller med förmånsrätt och var fordringen icke förfallen den dag, då beslutet om konkurs meddelades, skall utdelning för fordringen beräk nas å det belopp, som efter en räntefot av fem för hundra om året ut gör sådan fordrans värde å samma dag. För fordran, som nyss sagts och som utgår fullt eller med förmånsrätt, skall, där fordringen icke var förfallen den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsför slag, vari fordringen upptagits, är att räkna, utdelning beräknas å det belopp, som efter nyss angivna grund utgör fordringens värde sist nämnda dag; har för sådan fordran betalning jämlikt 143 § tidigare uppburits och var fordringen icke då förfallen, skall utdelningen beräknas efter fordringens värde å betalningsdagen. Lag (1979:193).

139 §

Vid upprättande av utdelningsförslag skola förmåner, som ej utgå i penningar, uppskattas efter ortens pris.

Fordran på pension, som icke är förfallen till betalning den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna, uppskat tas till det belopp, som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen nämnda dag. Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 §§ lagen den 9 juni 1967 (nr 531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Fordran på ränta eller annan förmån, som skall utgå under någons livstid och som icke är förfallen till betalning förstnämnda dag, uppskattas med led ning av 3 § angivna lag. Lag (1967:533).

140 §

Varder gäldenär, som i konkurs erhållit ackord, ånyo försatt i konkurs innan ackordet fullgjorts, vare borgenär, vars fordran ned satts genom ackordet, berättigad till utdelning för fordringens hela ursprungliga belopp med avdrag av vad han redan må hava uppburit; dock äge han icke uppbära mer än vad enligt ackordet tillkommer honom.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där gäldenären erhållit ackord enligt ackordslagen (1970:847). Lag (1979:340).

141 §

Borgenär äge innan tid för klander mot utdelningsförslag är ute ej annorledes än mot borgen lyfta vad honom i förslaget tillagts; ej heller må, om klander väckts, borgenär, vars rätt beröres av klandret, annorledes än mot borgen lyfta utdelning förrän klandret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort.

Är fordran beroende av villkor, som i 136 § avses, eller är, där borgenär förelagts sådan edgång, som i 116 eller 123 § sägs, edgången ej fullgjord, må utdelning för fordringen ej lyftas. Samma lag vare i fråga om fordran, som är tvistig; dock att borgenär, vars fordran är fastställd genom beslut, som ej äger laga kraft, må mot borgen lyfta vad på fordringen belöper. Utdelning för fordran, som bevakats efter utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid, må ej lyftas under tiden för framställande av anmärkningar mot bevakningen.

Finnes borgenär, som lyft utdelning, skyldig att till konkursboet återbära vad han uppburit, skall han gälda ränta därå. Räntan beräknas enligt 5 § räntelagen (1975:000) från den dag då medlen lyftes till och med den dag då skyldighet att återbära medlen inträder och enligt 6 § räntelagen för tiden därefter. Lag (1975:646).

142 §

Då borgenär lyfter medel, som i förslag till slututdelning tillagts honom, vare han ock berättigad till den ränta, som å medlen upplupit från den dag, från vilken tiden för anställande av klander mot förslaget är att räkna.

143 §

Har borgenär förmånsrätt enligt 10 § förmånsrättslagen (1970:979), må honom medgivas att, innan utdelning enligt vad ovan är stadgat äger rum, lyfta betalning för sin fordran, i den mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär förmånsrätt i viss egendom, må honom medgivas lyftning, som i första stycket sägs, av medel, som inflyta för den egendom.

Övriga förmånsberättigade borgenärer äge ock lyfta betalning såsom ovan är sagt, i den mån medel, som ej böra beräknas för lyftning enligt bestämmelserna i första och andra styckena, lämna tillgång därtill.

Ändå att borgenär lyft betalning för sin fordran, skall han upptagas i utdelningsförslag, då sådant upprättas enligt ovan meddelade bestäm melser. Lag (1975:1251).

144 §

Lyftning enligt 143 § må ej medgivas borgenär, med mindre han bevakat sin fordran i konkursen, där det enligt denna lag åligger honom, ävensom ställer borgen för att medlen återbäras i händelse han finnes ej vara berättigad att i utdelning behålla vad han fått lyfta. Förvaltaren må dock eftergiva borgen, om skäl därtill finnas; och vare kronan ej skyldig att ställa borgen.

Vad i 141 § tredje stycket är stadgat om skyldighet att gälda ränta å medel, som återbäras, skall äga mot svarande tillämpning vid åter bäring av medel, som borgenär enligt 143 § fått lyfta. Lag (1979:340).

145 §

På förvaltaren ankomme att pröva, huruvida lyftning må medgivas i de fall, som omförmälas i 143 §. Vägras lyftning, äge borgenären hänskjuta frågan till konkursdomarens prövning; och meddele denne beslut i frågan.

145 a §

Om betalning har utfallit på ett företagshypoteksbrevs belopp, skall förvaltaren anmäla detta till inskrivningsmyndigheten. Anmälan skall ske sedan tiden för klander mot framlagt utdelningsförslag har gått ut eller väckt klander har avgjorts genom beslut som har vunnit laga kraft. Tillsammans med anmälningen skall förvaltaren sända in utdelningsförslaget eller annan handling som visar fördelningen. Kan det antas att inteckningsborgenären kommer att tillerkännas ytterligare betalning, skall anmälan ske först sedan det har blivit avgjort om sådan betalning skall utgå.

När inteckningsborgenären lyfter betalning, skall detta antecknas på hypoteksbrevet. Lag (1984:652).

146 §

Då förslag till slututdelning enligt utfärdad kungörelse först är att tillgå för granskning, anses konkursen avslutad, ändå att tvist om bevakad fordran eller fråga om underhåll åt gäldenären eller om arvode till förvaltare ännu ej är slutligen avgjord eller någon ytter ligare tillgång, i följd av rättegång eller annorledes, sedermera kan uppkomma för konkursboet.

Utan hinder av att konkursen avslutats må ackordsförslag som ingivits tidigare prövas enligt vad som stadgas i 7 kap. Lag (1979:340).

147 §

Har, då två månader förflutit från det förslag till slututdel ning vunnit laga kraft eller, där klander mot förslaget väckts, kland ret blivit genom laga kraftägande beslut avgjort, borgenär, som är be rättigad att utan borgen lyfta honom i nämnda eller tidigare utdel ningsförslag tillagda medel, icke begagnat sig av sin lyftningsrätt, skall förvaltaren till borgenären, om hans adress är känd, på borge närens bekostnad med posten översända meddelande om det belopp, som sålunda må lyftas av borgenären, och varest medlen finnas att lyfta. I meddelandet skall intagas erinran om vad i 148 a § stadgas. Lag (1941:142).

148 §

Varda efter konkursens avslutande medel tillgängliga för utdel ning, åligge förvaltaren att utdela dem till borgenärerna, så ock att avgiva redovisning för förvaltningen av medlen; skolande därvid de i denna lag om utdelning ävensom om redovisning vid slututdelning givna stadganden lända till efterrättelse. Efter framställning av förvalta ren äge dock konkursdomaren, om han med hänsyn till de med en utdel ning förenade kostnaderna finner sådan icke lämpligen böra äga rum, förordna, att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gäldenären. Lag (1979:340).

148 a §

Har borgenär icke inom två år från det förslag till slutut delning eller beslut i anledning av klander mot förslaget vunnit laga kraft eller, om han först senare blivit berättigad att utan borgen lyfta honom tillagda medel, inom två år därefter anmält sig att lyfta dem, vare han förlustig utdelningen; och skola medlen fördelas mellan de borgenärer, som bevarat sin rätt, eller överlämnas till gäldenären efter ty i 148 § sägs. Lag (1941:142).

7 kap. Om förlikning och ackord emellan gäldenären och borgenä rerna

149 §

Har gäldenären om betalningen av sin gäld träffat skriftlig överenskommelse med alla borgenärer, som bevakat fordran i konkursen, eller har han andra bevis, att nämnda borgenärer blivit förnöjda, varde, sedan den för bevakning av fordringar utsatta tid gått till ända, konkursen nedlagd, om gäldenären gör ansökning därom hos kon kursdomaren. Innan konkursdomaren meddelar beslut i anledning av ansökningen, skall han höra förvaltaren.

Är sådan ansökning gjord, äge konkursdomaren, om han finner skäl därtill, förordna, att medan ansökningen är beroende på prövning boets egendom ej må säljas, så vitt det ej påkallas av anledning, som avses i 63 § andra stycket andra och tredje meningarna.

Varder konkursen nedlagd, låte konkursdomaren införa tillkännagivande därom en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid ningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Lag (1979:340).

150 §

Vill gäldenären bjuda ackord efter vad här nedan sägs, skall han till konkursdomaren ingiva ackordsförslag i tre exemplar. I för slaget skall angivas hur mycket gäldenären bjuder i betalning och när denna skall erläggas samt om säkerhet ställts för ackordet och vari den i så fall består.

Ackord må avse, att fordringar, som tillkomma borgenärer vilka enligt 158 § äga rösta om förslaget, nedsättas och betalas på närmare angivet sätt.

Ackordet skall giva likaberättigade borgenärer lika rätt och minst tjugofem procent av fordringarnas belopp, om ej lägre ackords procent godkännes av samtliga kända borgenärer som bevakat fordran och skulle omfattas av ackordet eller synnerliga skäl för lägre utdelning föreligga.

Betalning av föreskriven minsta utdelning skall ske inom ett år efter det att ackordet fastställts, om ej samtliga nämnda bor genärer godkänna längre betalningstid.

Utan hinder av andra stycket må offentligt ackord innehålla villkor att borgenärer få full betalning intill visst belopp, om avvikelsen kan anses skälig med hänsyn till omfattningen av boet och övriga om ständigheter.

Avvikelser till nackdel för viss borgenär må också äga rum, om han medgivit det.

Ackord må även avse att gäldenären endast får anstånd med betalningen eller annan särskild eftergift. Därvid äga andra och tredje styckena motsvarande tillämpning. Lag (1970:848).

151 §

Ackordsförslag må ej upptagas till behandling, om före ackords förslagets ingivande kungörelse om slututdelning blivit utfärdad. Lag (1970:848).

152 §

Ingives ackordsförslag i rätt tid, skall konkursdomaren inhämta yttrande av förvaltaren huruvida förslaget bör föreläggas borgenärer na.

Avstyrker denne att så sker, må förslaget upptagas endast om kon kursdomaren finner synnerliga skäl därtill. Lag (1979:340).

153 §

Möter jämlikt 150-152 §§ hinder mot att ackordsförslag upp tages, skall det avvisas av konkursdomaren. Lag (1970:848).

154 §

Upptages ackordsförslaget, skall konkursdomaren, sedan gälde nären avlagt ed, genast kalla borgenärerna till sammanträde inför honom för att besluta över förslaget. Om synnerliga skäl föreligga, må kallelse utfärdas utan att ed avlagts.

Konkursdomaren bestämmer efter samråd med förvaltaren tid och ställe för sammanträdet samt utfärdar kungörelse härom. I kungörelsen skall även angivas att ackordsförslaget finnes tillgängligt hos förvaltaren. Lag (1970:848).

155 §

Borgenärssammanträde för behandling av ackordsförslaget skall hållas tidigast tre veckor efter det att kungörelsen införts i Post- och Inrikes Tidningar och må ej äga rum förrän tvistefrågor som upp kommit genom anmärkningar mot bevakade fordringar blivit handlagda vid sådant borgenärssammanträde som avses i 108 §.

Konkursdomaren skall genast med posten sända underrättelse till gälde nären och alla kända borgenärer om kungörelsens innehåll. Han skall samtidigt med posten sända avskrift av ackordsförslaget till borge närerna. Blir borgenär känd senare, skall konkursdomaren genast sända honom underrättelse och avskrift av ackordsförslaget. Lag (1977:675).

156 §

Förvaltaren skall så snart det lämpligen kan ske till konkurs domaren inkomma med yttrande, huruvida han anser att ackordsförslaget bör antagas av borgenärerna. Yttrandet skall tillhandahållas borge närerna vid sammanträdet för behandling av ackordsförslaget, om det icke tidigare sänts till dem. Lag (1970:848).

157 §

Vid borgenärssammanträde där ackordsförslag skall behandlas, bör förvaltaren vara tillstädes. Kan gäldenären ej infinna sig per sonligen, bör han ställa ombud.

Förvaltaren har att tillhandahålla förteckning å alla de borgenärer, som äga deltaga i omröstning i ackordsfrågan, med uppgift å de ford ringsbelopp, för vilka rösträtt må utövas. Är beträffande någon av dessa fordringar anmärkning mot yrkande om betalnings- eller förmåns rätt framställd men icke prövad eller är, där efterbevakning skett, tiden för framställande av anmärkningar ännu icke ute, vare sådant särskilt anmärkt i förteckningen.

Om gäldenären ej avlagt ed, skall anledningen därtill uppgivas vid sammanträdet. Lag (1970:848).

158 §

Vid omröstning i ackordsfrågan må rösträtt utövas endast för bevakad fordran. Borgenär, som kan få täckning för sin fordran genom kvittning eller vars fordran är förenad med förmånsrätt, deltager dock icke i omröstningen. Om borgenär helt eller delvis avstår från kvitt ningsrätten eller förmånsrätten, deltager han i motsvarande mån. Kan borgenärs fordran endast till viss del täckas genom kvittning eller understiger värdet av den egendom, i vilken borgenären har särskild förmånsrätt, hans fordran, deltager han med återstående del av ford ringen.

Innehåller ackordsförslaget bestämmelse att borgenärer som ej ha för månsrätt skola få full betalning intill visst belopp, får rösträtt icke utövas för fordringarna i den mån full betalning skall utgå.

Bestämmelserna om borgenär som har förmånsrätt äger motsvarande tillämpning, när borgenär till säkerhet för sin fordran har ägande rättsförbehåll.

Anmärkning som framställts mot fordran utgör ej hinder mot röstning. Är utgången av omröstningen beroende av om fordringen skall beaktas eller ej, skall konkursdomaren vid sammanträdet utreda tvistefrågan och söka åstadkomma förlikning. Om alla närvarande medgiva att anmärk ningen förfaller eller inskränka den eller uppdraga åt förvaltaren att sluta förlikning med borgenären, gäller det även för den som utebli vit. Kan förlikning ej träffas, skall rätten pröva anmnärkningen för bestämmande av omröstningens utgång. Har anmärkning mot yrkad fordran eller förmånsrätt prövats av rätten enligt 109 §, skall dess beslut tillämpas vid omröstning i ackordsfrågan, om ej före omröstningen visas att det ändrats av högre rätt.

Förlikning angående framställd anmärkning får ej ingås i annan ordning än nu nämnts utan samtycke av alla, vilkas rätt är beroende av förlik ningen. Lag (1970:848).

159 §

Om både borgenär och borgensman eller annan som förutom gäldenä ren ansvarar för borgenärens fordran vilja rösta för denna i ackords frågan, ha de tillsammans en röst, vilken beräknas efter borgenärens fordran. Kunna de icke enas, gäller borgenärens mening, om ej de andra lösa ut honom eller ställa betryggande säkerhet för fordringen. Lag (1979:340).

160 §

har upphört att gälla genom lag (1970:848).

161 §

Gäldenären må ej återtaga eller ändra ackordsförslaget utan medgivande av konkursdomaren. Yrkande härom skall framställas senast vid borgenärssammanträdet innan omröstning sker. Mot konkursdomarens beslut i fråga om återtagande eller ändring av ackordsförslaget må talan ej föras särskilt.

Har ändring i ackordsförslaget medgivits, må prövningen av ackordsför slaget uppskjutas till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Om änd ringen icke medför att förslaget blir sämre för borgenärerna, må upp skov dock äga rum endast om särskilda skäl föreligga.

Beslutas uppskov, skall konkursdomaren vid sammanträdet utsätta och tillkännagiva tid och ställe för det fortsatta sammanträdet. Han skall även genast med posten sända underrättelse om tid och ställe för det fortsatta sammanträdet till varje röstberättigad borgenär med känd adress, som ej varit tillstädes vid det förra sammanträdet. Underrät telsen skall innehålla uppgift om den ändring som vidtagits i ackords förslaget och upplysning huruvida förvaltaren tillstyrkt ändringen eller ej.

Om konkursdomaren i annat fall än som avses i andra stycket, efter hörande av förvaltaren och närvarande borgenärer, finner särskilda skäl föreligga för att borgenärernas prövning av ackordsförslaget uppskjutes, må han besluta om uppskov till fortsatt sammanträde inom tre veckor. Lag (1970:848).

162 §

Ackordsförslag, som ger minst femtio procent av fordringsbelop pen, skall anses antaget av borgenärerna, om tre femtedelar av de röstande godtagit förslaget och deras fordringar uppgå till tre femte delar av de röstberättigande fordringarnas sammanlagda belopp. Är ackordsprocenten lägre, skall ackordsförslaget anses antaget, om tre fjärdedelar av de röstande enats om förslaget och deras fordringar uppgå till tre fjärdedelar av de röstberättigande fordringarnas sam manlagda belopp. Lag (1970:848).

163 §

har upphört att gälla genom lag (1970:848).

164 §

Har ackordsförslag antagits vid borgenärssammanträdet men före kommer anledning att ackordet på grund av 166 § ej skall fastställas, skall konkursdomaren hänskjuta ackordsfrågan till rätten. Detsamma gäller, om det vid borgenärssammanträdet ej kan avgöras om förslaget antagits eller förkastats.

Föreligger ej fall som avses i första stycket, skall konkursdomaren fastställa ackordet.

När ackordsfrågan hänskjutes till rätten, skall konkursdomaren utsätta målet att förekomma så snart som möjligt. Meddelas beslut härom först efter det att borgenärssammanträdet hållits, skall konkursdomaren med posten sända underrättelse till förvaltaren, gäldenären och de borge närer som voro tillstädes vid sammanträdet om tid och ställe för målets handläggning av rätten.

Beslut i ackordsfrågan skall meddelas inom en vecka, om ej längre rådrum är nödvändigt på grund av särskilda omständigheter. Lag (1970:848).

165 §

Är utgången av omröstningen över ackordsförslaget beroende av om kvarstående anmärkningar godkännas eller ej och finner rätten i övrigt skäl att fastställa ackordet, skall den först pröva anmärk ningarna eller så många av dem att utgången av omröstningen blir den samma, vare sig övriga anmärkningar godkännas eller ej. Mot rättens beslut med anledning av framställd anmärkning må talan ej föras. Lag (1970:848).

166 §

Ackord må icke fastställas, om

Även om första stycket ej är tillämpligt, får fastställelse efter om ständigheterna vägras, om borgenär eller borgensman eller annan som förutom gäldenären svarar för fordringen bestritt fastställelse på grund av att betryggande säkerhet för ackordets fullgörande ej finnes eller att ackordet är till skada för borgenärerna eller att annan sär skild anledning föreligger att ackordet ej bör medgivas.

Vägras fastställelse av anledning, som under första stycket 1) sägs, och är ej förslaget att anse såsom förkastat av borgenärerna eller såsom förfallet, skola borgenärerna på nytt pröva ackordsfrågan och sammanträde utsättas för detta. Särskild talan må ej föras mot beslut om sådan prövning.

Konkursdomaren skall kalla borgenärerna till sammanträde som avses i tredje stycket genom kungörelse, som minst tio dagar före sammanträdet skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstid ningar som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Han skall vidare genast med posten sända underrättelse om kungörelsens innehåll till förvaltaren, gäldenären och varje röstberättigad borge när med känd adress. Lag (1977:675).

167 §

har upphört att gälla genom lag (1970:848).

168 §

Fastställt ackord är bindande för alla de borgenärer, kända eller icke, som ägt rätt att efter bevakning rösta om ackordsför slaget.

Den som hade förmånsrätt i viss egendom är bunden av ackordet i fråga om belopp som ej kan uttagas ur egendomen.

Borgenär njute utan hinder av ackord den rätt till kvittning, som enligt 121 § må tillkomma honom. Lag (1970:848).

169 §

Borgenär, som godkänt ackordsförslag, förlorar ej genom god kännandet sin rätt mot borgensmän eller andra som förutom gäldenären svara för fordringen. Lag (1970:848).

170 §

Anmärkning mot bevakning skall, där förmånsrätt yrkas för den bevakade fordringen, prövas i den ordning denna lag stadgar, ändå att ackord kommit till stånd.

171 §

Innan egendomen i boet till följd av att konkursen nedlagts eller ackord fastställts till gäldenären återställes, skall förvalta ren av egendomen, så vitt den förslår, betala konkurskostnaderna och den gäld, som boet eljest må hava åsamkat sig; och åligge det förval taren, då ackord kommit till stånd, att sörja för att de borgenärer, som för sina bevakade fordringar äga förmånsrätt, av egendomen, så vitt den förslår, erhålla den betalning, som på grund av förmånsrätten tillkommer dem.

Är kostnad eller fordran, som ovan avses, tvistig, skola erforderliga medel till kostnadens eller fordringens gäldande av förvaltaren in sättas i riksbanken eller annan bank, varom parterna enas; och komme ränta den till godo, som slutligen finnes berättigad till medlen.

171 a §

Sedan ackord fastställts må talan om återvinning ej väckas av borgenär som omfattas av ackordet. Talan som väckts i behörig ordning må prövas utan hinder av ackord.

Vad som vinnes genom återvinningstalan och ej behövs för ändamål som avses i 171 § skall, sedan kärandens kostnader ersatts, tillkomma de borgenärer som omfattas av ackordet. Svarande som med anledning av kärandens talan kan få fordran mot gäldenären deltager med fordringen i förhandlingen och äger att på vad han annars skolat betala avräkna den utdelning som tillkommer honom. Lag (1970:848).

171 b §

På begäran av borgenär, vars fordran omfattas av ackordet, kan konkursdomaren, om skäl föreligga, förordna förvaltaren eller annan lämplig person att utöva tillsyn över att gäldenären fullgör sina åtaganden enligt ackordet. Om det finnes erforderligt, skall även förordnas ersättare för tillsynsmannen.

Gäldenären skall ge tillsynsman de uppgifter som denne begär och följa de anvisningar som tillsynsmannen lämnar.

Tillsynsman skall entledigas av konkursdomaren, om han finnes icke vara lämplig eller av annan särskild orsak bör skiljas från upp draget.

171 c §

Arvode till tillsynsman och ersättning för kostnad som upp draget medfört skola prövas av rätten, om tillsynsmannen eller gälde nären gör framställning därom. Så länge ackordet ej fullgjorts, må sådan framställning göras också av borgenär vars fordran omfattas av ackordet.

172 §

På ansökan av borgenär vars fordran omfattas av ackordet kan rätten förklara, att den eftergift som genom ackordet medgivits gäl denären har förfallit, om gäldenären

Förlikning är ej tillåten i fråga som avses i första stycket.

Även om den eftergift som medgivits gäldenären förklarats förfallen, äga borgenärerna göra ackordet i övrigt gällande mot gäldenären eller mot den som gått i borgen för ackordet. Lag (1970:848).

173 - 174 §§ har upphört att gälla genom lag (1970:848).

9 kap. Handläggning av mindre konkurs, m.m.

185 §

Konkurs skall handläggas som mindre konkurs, om det finns anledning antaga

När konkurs handlägges som mindre konkurs, tillämpas föreskrifterna i 3 och 5-7 kap. om handläggning av konkurs endast om det särskilt an gives i detta kapitel. Lag (1979:340).

185 a §

Beslutas att konkursen skall handläggas som mindre konkurs, skall konkursdomaren efter hörande av tillsynsmyndigheten genast utse en förvaltare att handha förvaltningen av boet. I fråga om förvaltare gäller 44 §.

Är gäldenären dödsbo, behöver förvaltare utses endast om bouppteckning enligt 20 kap. ärvdabalken ej har upprättats eller annars särskilda skäl föreligga.

Beträffande tillsyn över förvaltningen äga 42, 59 och 60 §§ motsvaran de tillämpning.

I fråga om entledigande av förvaltare gäller 80 § i tillämpliga delar.

Avgår förvaltaren innan konkursen avskrives, skall redovisning för förvaltningen snarast avges till tillsynsmyndigheten. Avskrift av redovisningen skall lämnas till konkursdomaren. Lag (1979:340).

185 b §

I fråga om förvaltarens allmänna åligganden äga 51, 51 a och 52 §§, 53 § första stycket, 57 §, 58 § första och andra styckena samt 60 § andra stycket motsvarande tillämpning. Vidare äger 54 § motsvarande tillämpning.

Förvaltaren skall lämna konkursdomaren och tillsynsmyndigheten skriftlig uppgift om orsakerna till gäldenärens obestånd, såvitt de kunnat utrönas.

Samtidigt skall anmärkas, om det har förekommit förhållande som kan föranleda återvinning till konkursboet och om det finns skälig anledning antaga att gäldenären gjort sig skyldig till brott som avses i 11 kap.

brottsbalken. Finns anledning till sådant antagande, skall grunden därför angivas. Om gäldenären är eller under det senaste året före konkursansökningen varit bokföringsskyldig, skall vidare anmärkas, vilket bokföringssystem han har tillämpat och hur bokföringsskyldigheten har fullgjorts. I sådant fall skall samtidigt den av gäldenären senast uppgjorda balansräkningen ingivas. Finns det skälig anledning till antagande att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan meddelas honom, skall även det angivas jämte grunden för antagandet.

Så snart kunskap har vunnits om löne- eller pensionsskuld skall förvaltaren anmäla sådan skuld till kronofogdemyndigheten i den ort där gäldenären bör svara i tvistemål som angå gäld i allmänhet. Finns ej löne- eller pensionsskuld, skall förvaltaren anmärka detta i bouppteckningen.

Bouppteckningen skall jämte uppgifter enligt andra stycket tillställas konkursdomaren och tillsynsmyndigheten snarast och senast en månad från konkursbeslutet. När särskilda omständigheter föreligga, får konkursdomaren bevilja uppskov.

Om förvaltaren finner att gäldenären kan misstänkas för att ha gjort sig skyldig till brott som avses i 11 kap. brottsbalken, skall han omedelbart underrätta allmän åklagare därom och därvid angiva grunden för misstanken. Detsamma gäller om gäldenären har drivit näringsverksamhet och det under konkursförvaltningen kommer fram att gäldenären kan misstänkas för annat brott av ej ringa beskaffenhet, som har samband med verksamheten. Kan det misstänkas att gäldenären eller, om denne är en juridisk person, någon sådan företrädare som avses i 4 § lagen (1986:436) om näringsförbud har förfarit på ett sådant sätt att näringsförbud kan meddelas honom, skall förvaltaren omedelbart underrätta åklagaren om detta och ange grunden för misstanken. Lag (1986:437).

185 c §

Om ej annat är föreskrivet, skall egendom som finns i boet säljas så snart det lämpligen kan ske.

Beträffande försäljning av egendom, fortsättande eller återupptagande av rörelse, indrivning av fordringar och förlikning angående osäker eller tvistig tillgång under konkursen gälla 61, 63, 67, 70, 71 och 73-78 §§ i tillämpliga delar. Fordran som kan göras gällande i kon kursen skall anses som bevakad fordran. Den tid av fyra veckor som enligt 73 § första stycket skall räknas från första borgenärssamman trädet skall i stället räknas från konkursbeslutet. Lag (1979:340).

185 d §

Så snart bouppteckning har tillställts konkursdomaren skall denne kalla gäldenären att inställa sig för att avlägga sådan ed som avses i 91 §. Är gäldenären dödsbo och har förvaltare ej utsetts, skall vad som i 91 § andra stycket sägs om förvaltaren i stället gälla konkursdomaren. Edgången får ej äga rum tidigare än en vecka från konkursbeslutet.

Finner konkursdomaren, sedan bouppteckningen har beedigats, efter för valtarens hörande att tillgångarna ej räcka till betalning av konkurs kostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall han be sluta om avskrivning av konkursen. Sådant beslut får dock ej meddelas förrän förvaltaren har fullgjort vad som åligger honom enligt 185 b § andra stycket. Avskrives konkursen, skall förvaltaren snarast avge redovisning för förvaltningen till tillsynsmyndigheten. Avskrift av redovisningen skall lämnas till konkursdomaren.

Föreligger hinder mot att bouppteckningsed avlägges av gäldenären eller annan inom skälig tid och saknas anledning antaga att genom sådan edgång skulle yppas tillgång till betalning av konkurskostna derna och annan skuld som boet har ådragit sig, äger första stycket motsvarande tillämpning trots att edgång icke har fullgjorts.

Innan egendomen i boet återställes till gäldenären, skall förvaltaren av egendomen, såvitt den förslår, betala konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig. Lag (1979:340).

185 e §

Avskrives ej konkursen enligt 185 d § skall boets medel, sedan all tillgänglig egendom har förvandlats till pengar, delas ut till borgenärerna i den mån medlen ej behövas för betalning av kon kurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig. Utdelningen skall äga rum i enlighet med den rätt till betalning som tillkommer borgenärerna. I fall som avses i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket utgör den omständigheten att där avsedd egendom icke har blivit såld ej hinder för utdelning.

Förslag till utdelning upprättas av förvaltaren. Förslaget skall för varje däri upptagen borgenär ange beloppet av hans fordran med den ränta varpå utdelning skall beräknas, den förmånsrätt som följer med fordringen och den utdelning som belöper på denna. Vid förslaget skall fogas sådan förvaltningsredogörelse som angives i 128 § tredje stycket.

Vid tillämpning av 138 eller 139 § skall vad som sägs där om den dag, från vilken tiden för klander mot utdelningsförslag är att räkna, i stället avse dagen för utdelningsförslagets upprättande. Lag (1979:340).

185 f §

Förvaltaren skall genast tillställa konkursdomaren och till synsmyndigheten utdelningsförslaget och förvaltningsredogörelsen. Han skall samtidigt avge redovisning för förvaltningen till tillsynsmyn digheten och därvid bifoga de handlingar som kunna vara av betydelse för kontroll av redovisningen. Avskrifter av redovisningen jämte bi fogade handlingar skola lämnas till konkursdomaren.

Konkursdomaren skall genast i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kun görelser om konkursen, kungöra att utdelningsförslag har upprättats. Den som vill framställa invändning mot utdelningsförslaget skall göra detta hos konkursdomaren senast två veckor efter det att kungörelsen var införd i Post- och Inrikes Tidningar. Erinran härom skall intagas i kungörelsen.

Sedan tiden för invändning mot utdelningsförslaget har gått ut, skall konkursdomaren fastställa utdelning i konkursen enligt förslaget, om det ej genom invändning eller på annat sätt framgår att fel eller brist som inverkat på någons rätt föreligger. Finner konkursdomaren sig icke böra fastställa utdelning enligt förslaget, skall han an tingen göra behövliga ändringar i det och fastställa utdelning enligt det sålunda ändrade förslaget eller återförvisa ärendet till förvalta ren. Mot beslut om återförvisning får talan ej föras. Att nytt utdel ningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det.

När beslut om fastställelse av utdelning meddelas, anses konkursen avslutad. Lag (1979:340).

185 g §

Sedan beslut om fastställelse av utdelning i konkursen har vunnit laga kraft, skall förvaltaren snarast tillställa borgenär de medel som tillkommer denne. Detta gäller dock ej beträffande fordran som är beroende av villkor, som avses i 136 §, eller som är föremål för rättegång. Borgenär är berättigad till den ränta som har upplupit på medlen från dagen för utdelningsförslagets upprättande. När medlen har tillställts borgenärerna, skall förvaltaren anmäla det hos konkursdomaren och tillsynsmyndigheten. Om betalning har utfallit på ett företagshypoteksbrevs belopp gäller 145 a §.

Bli medel tillgängliga för utdelning sedan konkursen avslutats, skall förvaltaren utdela dem till borgenärerna och avge redovisning för förvaltningen av medlen. Bestämmelserna i 185 e och 185 f §§ om utdelning och redovisning skola därvid tillämpas. Att nytt utdelningsförslag har upprättats skall kungöras endast om det finns skäl till det. Om konkursdomaren med hänsyn till de med en utdelning förenade kostnaderna finner att sådan icke lämpligen bör ske, äger han efter framställning av förvaltaren förordna att medlen i stället för att utdelas skola överlämnas till gäldenären. Lag (1984:652).

185 h §

Om förvaltaren i konkurs som handlägges som mindre konkurs finner att i 185 § första stycket 2. angivna förutsättningar för sådan handläggning icke föreligga samt att boet räcker till betalning av dels de konkurskostnader som följa med att konkursen handlägges i enlighet med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, dels annan boets skuld, skall han genast anmäla detta till konkurs domaren.

Om konkursdomaren, efter tillsynsmyndighetens hörande, i anledning av anmälningen eller eljest finner att konkursen bör handläggas i enlig het med vad som i allmänhet är föreskrivet i fråga om konkurs, skall konkursdomaren besluta att konkursen skall handläggas i denna ordning.

Meddelas sådant beslut, äga 19 § första och tredje styckena motsva rande tillämpning.

Beslutet jämte vad konkursdomaren har bestämt enligt 19 § första stycket skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. De tider som enligt 19 § första stycket skola räknas från det beslutet om konkurs meddelades skola i stället räknas från dagen för utfärdandet av kungörelsen.

Meddelas beslut enligt andra stycket, skall förvaltaren anses vara utsedd enligt 45 §. Bouppteckning som angives i 53 § behöver icke upprättas på nytt. Ej heller behöver gäldenären eller annan som avlagt bouppteckningsed eller beedigat viss uppgift i bouppteckningen åter fullgöra sådan edgång. Lag (1979:340).

186 §

Om förvaltare som har utsetts enligt 46 § finner anledning an taga att tillgångarna i boet ej räcka till betalning av konkurskost naderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall han genast anmäla detta till konkursdomaren. Han skall samtidigt avge redovisning för förvaltningen till tillsynsmyndigheten. Vid anmälan som här avses skall fogas avskrift av redovisningen.

Om konkursdomaren, efter tillsynsmyndighetens hörande, i anledning av anmälningen eller eljest finner grund för antagande att tillgångarna äro så otillräckliga som sägs i första stycket, skall han kungöra detta i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen. Vill borgenär eller gäldenären visa att tillgång finns till betalning av nämnda kostnader och skuld, skall han anmäla detta hos konkursdomaren inom en månad från den dag då kungörelsen var införd i Post- och In rikes Tidningar.

Konkursdomaren äger ge borgenären eller gäldenären behövligt rådrum.

Föranleder anmälan som nu har angivits eller annan inträffad omständighet ej antagande att tillgång finns till betalning av konkurskostnaderna och annan skuld som boet har ådragit sig, skall konkursdomaren besluta om avskrivning av konkursen. Har förvaltaren icke avgivit redovisning för förvaltningen, skall han göra detta innan beslut om avskrivning meddelas. Lag (1979:340).

187 §

Avskrives konkursen enligt 185 d eller 186 § eller avslutas konkursen enligt 185 f §, skall konkursdomaren efter hörande av till synsmyndigheten bestämma arvode till förvaltaren och ersättning för kostnad som uppdraget har medfört. I fråga om arvode äga 82 och 83 §§, 84 § första stycket samt 86 § motsvarande tillämpning.

Finns i boet egendom, vari särskild förmånsrätt äger rum, gäller 81 §.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av arvode till förvaltaren, när konkurs avskrives enligt 185 d §. Lag (1979:340).

188 §

Kostnaderna för konkurs som har avskrivits enligt 185 d § skola utgå ur konkursboet framför annan skuld som boet har ådragit sig. Har konkursen uppstått på ansökan av annan borgenär än staten och kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet, skall borgenären betala dessa, dock högst ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Äro flera borgenärer betalningsskyldiga, svara de solida riskt. Beslutet om avskrivning skall, i den mån boet befinnes otill räckligt, innehålla åläggande för ansvarig borgenär att betala kost naderna med angivna begränsning. Kunna konkurskostnaderna ej uttagas ur boet eller av borgenären, skola de utgå av allmänna medel.

Kostnaderna för konkurs som har avskrivits enligt 186 § skola utgå ur konkursboet framför annan skuld som boet har ådragit sig. Kunna kon kurskostnaderna ej uttagas ur boet, skola de utgå av allmänna medel.

Har konkurs upphört på annat sätt än som har angivits i första eller andra stycket, äger andra stycket motsvarande tillämpning. Lag (1979:340).

10 kap. Om förvaltares skyldighet att avgiva slutredovisning för sin förvaltning, så ock om klander å sådan redovisning

189 §

Avgår förvaltare som har utsetts enligt 45 eller 46 § före kon kursens avslutande, skall redovisning för förvaltningen, evad denna handhafts av den avgående ensam eller av honom jämte annan, ofördröj ligen avgivas till tillsynsmyndigheten. Har förvaltningen varit delad, såsom i 50 § första stycket är stadgat, skall redovisningen avse alle nast den del av förvaltningen, som varit åt den avgående förvaltaren uppdragen.

Då förslag till slututdelning framlägges enligt 129 § eller, där ackord kommit till stånd, egendomen i boet återställes till gälde nären, skall ock redovisning för förvaltningen av boet avgivas till tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndigheten har att granska redovisning, varom ovan förmäles, och däröver avgiva utlåtande. Redovisningen och nämnda utlåtande skola därefter hållas tillgängliga för dem, som önska taga del av handling arna. Avgives redovisning i sammanhang med framläggande av förslag till slututdelning, skola redovisningshandlingarna vara att tillgå för granskning från och med samma dag och å samma ställe som utdelnings förslaget; och varde underrättelse därom intagen i den kungörelse, som omförmäles i 129 §. Då redovisning eljest avgives, äge tillsynsmyndig heten efter samråd med förvaltaren bestämma ställe, där redovisnings handlingarna skola hållas tillgängliga; låte ock en gång i Post- och Inrikes Tidningar och den eller de ortstidningar, som bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen, kungöra, från och med vilken dag samt var handlingarna komma att hållas tillgängliga.

I kungörelse angående redovisnings framläggande skall ock nämnas, att den, som vill klandra redovisningen, har att anhängiggöra sin talan på sätt och inom tid, som stadgas i 191 §.

Då kungörelse, som ovan sägs, utfärdas, skola redovisningshandlingarna i styrkt avskrift genom tillsynsmyndighetens försorg tillställas kon kursdomaren för att hos honom vara att tillgå; äro räkenskaper eller andra handlingar, som bifogats redovisningen, av vidlyftigare beskaf fenhet, vare dock ej nödigt, att avskrifter därav överlämnas. Det åligger därjämte tillsynsmyndigheten att ofördröjligen efter kungörel sens utfärdande till gäldenären och varje borgenär, som i konkursen bevakat fordran men icke erhållit full betalning och vars adress är känd, med posten översända meddelande om innehållet i kungörelsen angående redovisningen; dock att, där ackord kommit till stånd, dylikt meddelande ej skall avsändas till borgenär, som för sin bevakade ford ran icke äger förmånsrätt. Lag (1979:340).

190 §

Varder beslut om konkurs upphävt av högre rätt eller varder konkurs avskriven jämlikt 124 § eller nedlagd jämlikt 149 §, skall förvaltaren ofördröjligen till gäldenären och tillsynsmyndigheten avgiva redovisning för förvaltningen av boet. Har konkursdomaren jämlikt 148 § eller 185 g § andra stycket förordnat, att konkursboet tillhöriga medel skola överlämnas till gäldenären, skall ock redo visning ofördröjligen avgivas till honom och tillsynsmyndigheten.

Redovisning som skall avgivas av förvaltaren enligt 185 a, 185 d, 185 f eller 185 g § gäller som slutredovisning.

Avskrives konkurs enligt 186 §, gälle den redovisning, som enligt samma paragraf skall avgivas av förvaltaren, såsom slutredovisning. Lag (1979:340).

191 §

Vill gäldenären klandra redovisning, varom stadgas i 189 eller 190 §, eller vill i fall, som avses i 189 § eller 190 § andra eller tredje stycket, borgenär, vars rätt kan vara beroende av redovis ningen, klandra densamma, skall talan instämmas till den rätt, där konkursen är eller varit anhängig, inom tre månader, räknat i fall, som avses i 189 §, från den dag, då redovisningen enligt vad kungjort blivit först varit för granskning tillgänglig, i fall, som avses i 190 § första stycket, från det redovisningen tillställdes gäldenären, i fall, som avses i 190 § andra stycket, från det redovisningen inkom till konkursdomaren och i fall, som avses i 190 § tredje stycket, från det beslutet om avskrivning av konkursen vann laga kraft.

Tillsynsmyndigheten får klandra redovisning som avses i 189 eller 190 §.

Härvid äga bestämmelserna i första stycket om gäldenärens klandertalan motsvarande tillämpning. I fall som avses i 190 § första stycket skall dock klandertiden räknas från det redovisningen till ställdes tillsynsmyndigheten. Lag (1979:340).

192 §

Är klandertalan anställd av borgenär, vare han berättigad att av konkursboet erhålla ersättning för rättegångskostnaden, i den mån den täckes av vad genom rättegången kommit boet till godo.

11 kap. Särskilda bestämmelser

193 §

Konkursbo, som är på obestånd, kan försättas i konkurs. Vad som är föreskrivet i denna lag om gäldenär skall i sådant fall gälla kon kursboet. Lag (1979:340).

194 §

Om kommittents rätt att, då kommissionär, som för kommittentens räkning i eget namn ingått avtal, försatts i konkurs, mot tredje man göra gällande fordringsrätt på grund av avtalet, så ock om kommittents rätt till redovisning för belopp, som till kommissionärens konkursbo influtit för avyttrat gods, är särskilt stadgat.

Har i annat fall än som avses i första stycket gäldenären innan beslu tet om konkurs meddelades föryttrat annans egendom, äge den, vars egendom föryttrats, rätt att, om betalningen helt eller delvis efter sagda besluts meddelande influtit till konkursboet, av förvaltaren erhålla redovisning för vad sålunda influtit samt att, i den mån betalningen utestår ogulden hos köparen, själv göra fordringsrätten gällande gent emot denne; dock skall vad sålunda stadgats icke äga tillämpning, så vitt köparens rätt därigenom skulle förnärmas.

Vad nu sagts om rätt att erhålla redovisning av förvaltaren skall ock gälla, där eljest till konkursboet inflyta medel, för vilka gäldenären skolat redovisa till annan. Lag (1975:244).

194 a §

Innehade gäldenären, då beslutet om konkurs meddelades, redo visningsmedel, vilka skola vara förbehållna annan, åligge det förval taren att omhändertaga medlen och därefter redovisa dem jämte ränta som upplupit från den dag, då nämnda beslut meddelades. Med avseende å fastställandet av vad som sålunda tillkommer redovisningsborgenär samt dennes rätt i övrigt i konkursen så ock i fråga om skyldighet att vid kännas kostnad med anledning av förfarandet skall vad i denna lag är stadgat om borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt, äga motsvarande tillämpning, dock att kostnad som nu sagts skall åvila redovisningsborgenären allenast i den mån boet eljest ej lämnar till gång därtill. Lag (1975:244).

195 §

Med panträtt i fast egendom likställes vid tillämpning av denna lag annan särskild förmånsrätt som gäller i egendomen och ej grundas på utmätning eller betalningssäkring.

Vad i denna lag är stadgat beträffande borgenär, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om borgenär, som innehar lös egendom med rätt att den till säkerhet för sin fordran kvarhålla. Lag (1978:892).

195 a §

Med fartyg likställes i denna lag fartyg under byggnad.

Bestämmelse, som avser skeppsregistret, gäller därvid i stället skeppsbyggnadsregistret. Lag (1973:1132).

196 §

Är betalning för borgade varor bestämd till olika belopp med hänsyn till olika betalningstider, må borgenären icke i gäldenärens konkurs till förfång för övriga borgenärer njuta rätt till högre betalning än efter det lägst bestämda beloppet, såvida anmärkning därom framställes i vederbörlig ordning; dock må, där rabatt för kontant betalning betingats, det högre beloppet kunna i konkursen göras gällande, i den mån rabatten icke överstiger fem för hundra av fordringens belopp.

197 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

198 §

Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hörande fast egendom eller här i riket registrerat skepp eller andel i sådant skepp gått till försäljning, ankomme på fastig hetens eller skeppets eller skeppsandelens ägare att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken anteckning om konkursen eller anmälan om densamma ägt rum; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom göras i fastighetsboken eller i skeppsregistret.

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf fande luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, samt lott i och intecknade reservdelar till sådant fartyg. Lag (1975:244).

199 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

199 a §

Gäldenären får inte under konkursen driva näringsverksamhet, varmed följer bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1976:125).

Verksamhet som innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1 kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen omfattas dock inte av förbudet.

I 2 § lagen (1986:436) om näringsförbud föreskrivs om möjlighet för domstol att meddela en enskild näringsidkare som försatts i konkurs näringsförbud i vissa fall. Lag (1986:437).

199 b §

har upphävts genom lag (1986:437). 199 c § har upphävts genom lag (1986:437).

199 d §

har upphävts genom lag (1986:437).

199 e §

Tillsynsmyndigheten skall, om inte förvaltaren gjort någon anmälan om näringsförbud till åklagaren enligt 55 § eller 185 b §, göra en sådan anmälan, så snart det finns anledning till det.

Tillsynsmyndigheten skall till sin anmälan foga den utredning som finns tillgänglig hos myndigheten. Lag (1980:264).

199 f §

har upphävts genom lag (1986:437).

199 g §

har upphävts genom lag (1986:437).

199 h §

har upphävts genom lag (1986:437).

199 i §

har upphävts genom lag (1986:437).

199 j §

har upphävts genom lag (1986:437).

200 §

Vad i denna lag stadgas därom att förvaltningsåtgärd ej må vidtagas, med mindre gäldenären lämnat sitt samtycke, skall icke äga tillämpning, då gäldenären rymt eller eljest ej kan anträffas med kallelse. Lag (1979:340).

201 §

Om det, sedan konkursbeslut meddelats, finnes föreligga synner liga skäl att konkursen handlägges på annan ort, kan konkursdomaren efter samråd med konkursdomaren på den andra orten bestämma att kon kursen skall handläggas av denne. Lag (1975:244).

202 §

Erfordras under konkursen ändrad föreskrift, i vilken eller vilka ortstidningar kungörelser angående konkursen skola införas, ankomme på konkursdomaren att meddela och låta kungöra sådan före skrift; underrätte ock ofördröjligen tillsynsmyndigheten och för valtaren därom.

Möter hinder för införande av kungörelse om konkursen i viss orts tidning, skall kungörelsen anses behörigen offentliggjord, ändå att den ej intagits i den tidning.

Kungörelse om konkursmåls handläggning vid rätten må utan hinder av föreskrift, att densamma skall införas i ortstidning minst tio dagar före den, som utsatts för handläggningen, i sådan tidning införas senare, om konkursdomaren finner särskilda omständigheter därtill för anleda. Lag (1979:340).

203 §

I stället för att i enlighet med vad förut i denna lag finnes stadgat genom kungörelse kalla borgenärer till rätten, då konkursmål skall där handläggas, bör konkursdomaren tillämpa annat kallelsesätt, om det kan ske utan ökning av kallelsekostnaden. Kungörelse må dock ej utbytas mot särskilda kallelser, så framt ej alla borgenärer, som i målet äga talan, underrättas så tidigt, att de kunna själva eller genom ombud infinna sig. Där kallelse sist tio dagar före den för handläggningen utsatta dagen med posten avsänts till borgenär, vars adress är känd, skall den borgenär anses behörigen underrättad. Lag (1979:340).

204 §

Har handling, som skall ingivas till konkursdomaren i två eller flera exemplar ej inkommit i föreskrivet antal, ombesörjer konkurs domaren behövliga avskrifter på ingivarens bekostnad.

I fråga om inlaga eller annan handling, som på grund av stadgande i denna lag skall ingivas till konkursdomaren, äge vad i 33 kap. 3 § rättegångsbalken är stadgat motsvarande tillämpning.

Varder, då avskrift erfordras av handling, som borgenär insänt med posten, kostnaden för avskriften ej erlagd av borgenären, vare kon kursboet pliktigt att förskjuta sagda kostnad. Lag (1970:848).

205 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

206 §

Föreligger vid konkursens avslutande hinder mot att de böcker och andra handlingar rörande boet, vilka förvaltaren tagit hand om, återställas till gäldenären, skola de överlämnas till tillsynsmyndig heten, om ej förvaltaren anser att han bör bevara dem. Handlingarna skola bevaras i enlighet med vad som i varje särskilt fall gäller om arkivering. Lag (1979:340).

207 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

208 §

I fråga om jäv mot tjänstemän vid tillsynsmyndigheten gäller utöver vad som följer av 11 § förvaltningslagen (1986:223) att den som i ett allmänt mål har tagit befattning med indrivning av en fordran som görs gällande i konkursen inte får fullgöra tillsynsuppgift i konkursen. Lag (1986:1144).

209 §

Mot tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får talan ej föras i andra fall än som avses i 27 eller 98 §. Lag (1979:340).

210 §

Över beslut, som konkursdomaren meddelat i fall, där sådant enligt denna lag på honom ankommer, må klagan föras i hovrätten.

Vill någon klaga däröver att konkurs blivit nedlagd jämlikt 149 §, varde tiden för besvärs anförande räknad från det kungörelsen om kon kursens nedläggande infördes i Post- och Inrikes Tidningar.

Beslut av konkursdomaren i de hänseenden som avses i 3, 4 eller 6 kap.

eller om förordnande eller entledigande av tillsynsman enligt 171 b § eller om utseende eller entledigande av förvaltare enligt 185 a § länder omedelbart till efterrättelse, om ej annat förordnas; dock att vad sålunda stadgats icke skall äga tillämpning å beslut, varigenom förelagt vite utdömts. Lag (1979:340).

210 a §

Talan mot konkursdomarens beslut får föras även av tillsyns myndigheten, om beslutet rör formen för konkursens handläggning, ut seende eller entledigande av förvaltare, antalet förvaltare, delning av förvaltningen mellan flera förvaltare, uppdrag eller arvode enligt 50 a §, förskott enligt 86 a § till förvaltare, reseförbud eller skyl dighet för gäldenären att lämna ifrån sig pass, hämtning eller häkt ning, föreläggande eller utdömande av vite, avskrivning av konkursen enligt 186 § eller arvode eller kostnadsersättning till förvaltare enligt 187 § första stycket. Lag (1979:340).

210 b §

Om borgenär anser att beslut av borgenärerna i fråga som avses i 108 § tredje stycket andra meningen icke har tillkommit på lagligt sätt, får han anföra besvär däröver.

Anser borgenär eller gäldenären att beslut varigenom ackordsförslag förkastats av borgenärerna icke har tillkommit på lagligt sätt, får besvär anföras mot beslutet, av gäldenären dock endast om hans rätt kan vara beroende därav.

I fråga om besvär enligt denna paragraf äga bestämmelserna i 210 § om klagan över konkursdomarens beslut motsvarande tillämpning. Lag (1979:340).

211 §

Mål, som avses i 16, 85, 93 eller 164 §, skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling. Utsättes målet till fortsatt eller ny huvudförhandling, äge rätten, om det erfordras för att målet vid denna skall kunna slutföras, förordna, att förberedelse skall äga rum, samt meddela erforderliga föreskrifter därom.

I mål, som avses i 109 eller 130 §, skall huvudförhandling föregås av förberedelse, om det behövs. Hålles sammanträde för muntlig förbere delse och lämna samtliga närvarande sitt samtycke därtill eller finnes saken uppenbar, må huvudförhandlingen hållas i omedelbart samband med förberedelsen.

Vid huvudförhandling i mål som avses i denna paragraf är rätten domför med en lagfaren domare.

Uteblir i mål, som avses i denna paragraf, part eller annan, som äger komma tillstädes vid förhandling, utgöre det ej hinder för målets handläggning och avgörande, om ej annat är stadgat.

Beträffande talan mot avgörande i mål, som nu sagts, gälle vad i rättegångsbalken är stadgat om talan mot beslut i mål, som väckts vid underrätt. Lag (1979:340).

211 a §

Talan mot avgörande i mål som avses i 85 § får föras även av tillsynsmyndigheten. Lag (1979:340).

212 §

Gäldenär som bryter mot 199 a § döms till böter. Lag (1986:437).

213 §

Borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde betingat sig särskild förmån av gäldenären, dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Lag (1970:848).

214 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

215 §

Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Lag (1942:384).

216 §

Varder konkursansökning, som gjorts av borgenär, ej bifallen och befinnes borgenären hava, då han ingav ansökningen, saknat skälig anledning till antagande, att gäldenären var på obestånd, vare borge nären pliktig att, om gäldenären det yrkar, ersätta den skada, som skäligen må anses hava tillskyndats gäldenären genom ansökningen och dess handläggning. Lag (1975:244).

217 §

Allmänna åklagaren äge tillgång till alla handlingar, som röra boet och kunna lämna upplysning därom, huruvida gäldenären gjort sig skyldig till brottsligt förhållande mot sina borgenärer.

218 §

har upphört att gälla genom lag (1979:340).

219 §

Åtal mot gäldenär för brott som avses i 11 kap. brottsbalken, så ock åtal för förbrytelse, som omförmäles i 213 §, må väckas vid den rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som avses i 216 §, skall anhängiggöras vid den rätt, dit målet om gäldenärens försättande i konkurs hänskjutits eller skolat hänskjutas, och må i nämnda mål utan stämning väckas, ändå att den, mot vilken sådan talan föres, är tillstädes genom ombud. Lag (1986:44).

220 §

har upphört att gälla genom lag (1970:848).

Övergångsbestämmelser 1986:437