LegalizeHögskoleförordning (1977:263);
1 kap. Inledande föreskrifter
1 §
I denna förordning meddelas föreskrifter om högskolan utöver vad som sägs i högskolelagen (1977:218).
2 §
Inom högskolan finns de statliga högskoleenheter som anges i bilaga 1 till denna förordning.
3 §
Enligt 15 § högskolelagen (1977:218) kan kommun och landsting medges rätt att anordna grundläggande högskoleutbildning (kommunal högskoleutbildning). Förordning (1991:1611)
4 §
Grundläggande högskoleutbildning bedrives även vid de statliga läroanstalter, som regeringen bestämmer särskilt.
5 §
har upphävts genom förordning (1991:1284)
6 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
7 §
Med utbildning inom vårdområdet avses i denna förordning utbildning på allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer inom sektorn för utbildning för vårdyrken samt lokala och individuella linjer och fristående kurser i anslutning till de nämnda utbildningslinjerna.
Förordning (1991:1082).
8 §
Sveriges lantbruksuniversitet är direkt underställt regeringen.
Förordning (1991:1284).
9 §
För Sveriges lantbruksuniversitet gäller ej 9--25 kap. denna förordning.
10 §
Med kommun jämställes i denna förordning kommunalförbund mellan kommuner. Med landsting jämställes kommunalförbund mellan landsting eller mellan en eller flera landsting och en eller flera kommuner, som ej ingår i landsting. Förordning (1991:1611).
11 §
I förordningen avses med styrelse för utbildning dels en styrelse för statlig högskoleenhet (högskolestyrelse) enligt 17 § högskolelagen (1977:218), dels den eller de nämnder hos en kommun eller ett landsting som är styrelse för grundläggande högskoleutbildning. Förordning (1991:1611).
12 §
För viss utbildning i Arvika gäller förordningen (1978:748) om landstingskommunal högskoleutbildning på musiklärarlinjen.
ANDRA AVDELNINGEN
UTBILDNINGEN
2 kap. Allmänna föreskrifter om grundläggande högskoleutbildning
1 §
Allmänna riktlinjer för grundläggande högskoleutbildning finns i 2, 5 och 7 §§ samt 9 § första stycket högskolelagen (1977:218).
2 §
Den grundläggande högskoleutbildningen skall utformas så att hänsyn tas till skillnader mellan studerande i fråga om kunskaper, erfarenheter och studievana. Förordning (1988:811).
3 §
Grundläggande högskoleutbildning skall så långt det är möjligt anordnas så, att studerande som så önskar kan bedriva studier på deltid.
4 §
Den, som bedriver studier inom grundläggande högskoleutbildning eller som avser att börja sådana studier, bör beredas tillgång till studievägledning och yrkesorientering.
5 §
Grundläggande högskoleutbildning skall anordnas under läsår. Läsåret skall omfatta 40 veckor av det statliga budgetåret, om ej annat följer av bilaga 2 till denna förordning.
Läsåret skall delas på två terminer.
6 §
Läsårets och terminernas förläggning skall fastställas av högskolestyrelserna. Förordning (1988:811).
7 §
Med hänsyn till utbildningens art eller de studerandes önskemål får grundläggande högskoleutbildning förläggas även till annan tid än läsår.
Beslut härom fattas av styrelsen för utbildningen eller det organ som styrelsen utser.
8 §
Om ej regeringen eller myndighet som regeringen utser förordnar annat, anges omfattningen av grundläggande högskoleutbildning enligt ett poängsystem, där 40 poäng motsvarar heltidsstudier under ett läsår.
9 §
Grundläggande högskoleutbildning skall bedrivas på linjer och på fristående kurser.
Om inte något annat är föreskrivet, får högskolestyrelsen bestämma att utbildningen skall förläggas till annan ort än högskoleorten. Förordning (1990:745).
10 §
Huvudman för statsunderstödd läroanstalt är skyldig att ställa läroanstalten till förfogande för grundläggande högskoleutbildning som avser utbildning av lärare och syofunktionärer i den utsträckning detta behövs för praktik, försök och demonstrationer eller liknande verksamhet. Motsvarande gäller för huvudman för barnavårdande institution i vad avser utbildning på fritidspedagoglinjen, förskollärarlinjen och specialpedagogiska påbyggnadslinjen. Förordning (1990:745).
11 §
Praktik för studerande på specialpedagogiska påbyggnadslinjen får förläggas till sjukhus, skolenhet med specialskola eller särskolan eller annan liknande inrättning. Sådan praktik får förläggas till inrättning som ej är statlig, om huvudmannen medger det. Förordning (1990:745).
3 kap. Grundläggande högskoleutbildning på linjer
1 §
Inom grundläggande högskoleutbildning finns allmänna, lokala och individuella utbildningslinjer samt påbyggnadslinjer.
2 §
Sådant behov av utbildning som är av mera bestående och allmän karaktär skall tillgodoses genom allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer.
3 §
Vad som sägs om linjenämnd i detta kapitel skall, när linjenämnd ej finns, avse styrelsen för utbildningen eller det organ som styrelsen utser.
Allmän utbildningslinje
Allmänna föreskrifter
4 §
Allmän utbildningslinje skall utformas så, att den förbereder för verksamhet inom ett visst yrkesområde eller en viss sektor av arbetslivet.
5 §
Allmän utbildningslinje tillhör någon av följande fem yrkesutbildningssektorer, nämligen
sektorn för utbildning för tekniska yrken,
sektorn för utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala
yrken,
sektorn för utbildning för vårdyrken,
sektorn för utbildning för undervisningsyrken samt
sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken.
6 §
Allmänna utbildningslinjer finns enligt bilaga 3 till denna förordning.
Antalet antagningsplatser för allmän utbildningslinje som anordnas vid en högskoleenhet beslutas av högskolestyrelsen inom ramen för de resurser som står till förfogande och de riktlinjer som kan ha meddelats.
7 §
Utbildningen inom en allmän utbildningslinje kan ges olika inriktningar. För studerande som har vissa kunskaper eller viss praktisk erfarenhet kan utbildningen på en allmän utbildningslinje avkortas.
Utbildningen inom en allmän utbildningslinje kan inom ramen för tillgängliga res urser ges en annan längd än den som anges i bilaga 3.
Beslut om en sådan avvikelse fattas av styrelsen för utbildningen.
Förordning (1992:716).
8 §
Allmän utbildningslinje skall delas upp på kurser. Så skall dock ej ske om det är uppenbart olämpligt med hänsyn till utbildningens art.
Varje kurs skall ges ett poängtal, om ej annat följer av föreskrifter som regeringen meddelar särskilt.
9 §
Linjenämnden skall besluta om hur allmän utbildningslinje skall delas upp på kurser. Förordning (1988:811).
10 §
I allmän utbildningslinje kan ingå praktik.
Praktik kan utgöra en hel kurs eller en del av kurs. Praktik kan, om särskilda skäl föreligger, även utgöra ett från kurs fristående utbildningsmoment.
Praktik som utgör ett från kurs fristående utbildningsmoment skall ej ges ett särskilt poängtal.
11 §
Föreskrifter om att i linje skall ingå sådan praktik som utgör ett från kurs fristående utbildningsmoment skall ges i utbildningsplanen.
12 §
Allmän utbildningslinje skall om det är ändamålsenligt och möjligt anordnas så, att utbildningen kan gås igenom i etapper.
Lokal och central utbildningsplan
13 §
För en allmän utbildningslinje skall det finnas en lokal utbildningsplan vid varje läroanstalt som anordnar linjen. För sådana allmänna utbildningslinjer , som anges i bilaga 11 till denna förordning, skall det dessutom finnas centrala utbildningsplaner.
Förordning (1988:1060).
14 §
I utbildningsplan för allmän utbildningslinje skall anges
innehållet i beslut om inrättande av linjen,
de riktlinjer i övrigt som kan ha meddelats för linjen,
syftet med linjen,
det huvudsakliga innehållet i linjen,
den huvudsakliga uppläggningen av linjen,
de föreskrifter med villkor för särskild behörighet att antas till
linjen ell er del av den som har meddelats,
de betyg som skall användas samt
de övriga föreskrifter som behövs.
I lokal utbildningsplan skall även anges de kurser och andra utbildningsmoment s om anordnas.
Skall det finnas olika inriktningar eller skall utbildningen avkortas skall detta anges i planerna. Förordning (1992:716).
15 §
En lokal utbildningsplan fastställs av linjenämnden. En central utbildnings plan bestäms av regeringen eller i fråga om en utbildningsplan för en allmän utbildningslinje som anordnas av Sveriges lantbruk suniversitet av styrelsen för lantbruksuniversitetet.
Förordning (1992:716).
16 §
Innan en central utbildningsplan fastställs eller ändras skall den eller de linjenämnder, till vilkas verksamhetsområden linjen hör, beredas tillfälle att yttra sig. Detta behövs inte när ändringen är av mindre vikt. Förordning (1988:1060).
17 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
18 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
19 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
Kursplan
20 §
För kurs som ingår i allmän utbildningslinje vid läroanstalt skall finnas en kursplan.
21 §
I kursplan skall anges
kursens benämning,
kursens poängtal,
syftet med kursen,
det huvudsakliga innehållet i kursen,
den huvudsakliga karaktären av den undervisning och de läromedel som
kan, bör eller skall förekomma i kursen,
de föreskrifter om krav på förkunskaper och om andra villkor som
gäller för t illträdet till kursen eller moment inom kursen,
formerna för att bedöma de studerandes prestationer,
föreskrifter om rätten att genomgå förnyat prov samt
de övriga föreskrifter som behövs.
I kursplanen skall även anges om kursen är uppdelad i delar.
Om litteratur förekommer som läromedel i en kurs skall litteraturen förtecknas. Förordning (1992:716).
22 §
Kursplaner skall fastställas av linjenämnden. Om en kurs hör till flera linjenämnders verksamhetsområden, skall kursplanen fastställas av linjenämnderna i samråd. Om linjenämnderna inte kan komma överens, skall frågan överlämnas till styrelsen för utbildningen.
När en kursplan fastställs skall behovet av att utnyttja kursen som en fristående kurs beaktas. Förordning (1988:811).
Inledande studieprogram
23 §
För två eller flera allmänna eller lokala utbildningslinjer får finnas ett gemensamt inledande studieprogram.
Inledande studieprogram skall omfatta 40 poäng, om ej särskilda skäl föranleder annat.
Föreskrifter om inledande studieprogram meddelas i utbildningsplanerna.
Lokal utbildningslinje
Allmänna föreskrifter
24 §
Lokal utbildningslinje inrättas av styrelse för utbildning.
25 §
Lokal utbildningslinje bör förbereda för verksamhet inom ett visst yrkesområde eller en viss sektor av arbetslivet.
25 a §
Lokal utbildningslinje får bygga på allmän utbildningslinje eller annan lokal utbildningslinje.
26 §
Lokal utbildningslinje skall knyta an till styrelsens verksamhetsområde i fråga om högskoleutbildning eller forskning. Sådan linje får inrättas endast om det är ändamålsenligt med hänsyn till lokala förutsättningar och möjligt inom ramen för de resurser som står till förfogande och de riktlinjer som kan ha meddelats. Lokal utbildningslinje får ej inrättas för behov som tillgodoses genom allmän utbildningslinje eller påbyggnadslinje.
27 §
Styrelsen för utbildningen får förlägga del av utbildningen inom lokal utbildningslinje till annan läroanstalt än den vid vilken linjen har inrättats. Styrelsen för den andra läroanstalten skall ha samtyckt härtill.
28 §
Lokal utbildningslinje som inte bygger på allmän eller annan lokal utbildningslinje skall omfatta lägst 60 och högst 160 poäng, om inte särskilda skäl föranleder annat.
Lokal utbildningslinje som bygger på allmän eller annan lokal utbildningslinje skall omfatta lägst 20 poäng. Förordning (1988:1060).
29 §
Föreskrifterna i 7--12 §§ äger motsvarande tillämpning på lokal utbildningslinje. Förordning (1988:1060).
Utbildningsplan
30 §
För lokal utbildningslinje skall finnas en utbildningsplan.
Föreskrifterna i 14 § skall i tillämpliga delar äga motsvarande tillämpning på utbildningsplan för lokal utbildningslinje.
31 §
Utbildningsplan för lokal utbildningslinje skall fastställas av linjenämnden.
Kursplan
32 §
Föreskrifterna i 20--22 §§ skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kursplan för kurs som ingår i lokal utbildningslinje.
Inledande studieprogram
33 §
Om gemensamt inledande studieprogram finns föreskrifter i 23 §.
Individuell utbildningslinje
Allmänna föreskrifter
34 §
Individuell utbildningslinje får finnas för att tillgodose en eller flera studerandes särskilda önskemål om kombination av kurser eller andra utbildningsmoment.
35 §
Individuell utbildningslinje får inrättas av styrelse för utbildning.
Individuell utbildningslinje skall knyta an till högskoleenhetens verksamhetsområde .Sådan linje får inrättas endast inom ramen för de resurser som står till förfogande och de riktlinjer som kan ha meddelats. Förordning (1988:1060).
36 §
Individuell utbildningslinje inrättas för att tillgodose en studerandes önskemål om ett visst innehåll för en linje. Innehållet för linjen bestäms antingen
genom att en utbildningsplan fastställs för den studerande, eller
genom att den studerande successivt väljer innehållet.
Om tillgängliga resurser inte medger att samtliga begärda linjer enligt första stycket 1 inrättas, får styrelsen för utbildningen begränsa antalet linjer. Vid beslut om sådan begränsning skall styrelsen i tillämpliga delar iaktta de föreskrifter som gäller för urval till allmän eller lokal utbildningslinje enligt 5 kap. 24--38 och 40 §§.
För individuell utbildningslinje som avses i första stycket 2 finns föreskrifter om urval i 5 kap. 42 §. Förordning (1988:1060).
37 §
Individuell utbildningslinje skall bestå av två eller flera kurser eller andra utbildningsmoment. Förordning (1986:460).
38 §
I fråga om omfattningen av individuell utbildningslinje äger föreskrifterna i 28 § motsvarande tillämpning.
Utbildningsplan
39 §
För individuell utbildningslinje som avses i 36 § första stycket 1 skall finnas en utbildningsplan och för linje som avses i 36 § första stycket 2 en förteckning över de kurser och andra utbildningsmoment som en studerande får välja. Utbildningsplan och förteckning skall fastställas av styrelsen för utbildningen eller det organ som styrelsen utser. Förordning (1986:460).
Påbyggnadslinje
40 §
Påbyggnadslinje bygger på allmän utbildningslinje.
41 §
Påbyggnadslinjer finns enligt bilaga 4 till denna förordning.
42 §
Föreskrifterna om allmän utbildningslinje i detta kapitel skall äga motsvarande tillämpning på påbyggnadslinje.
4 kap. Grundläggande högskoleutbildning på fristående kurs
1 §
En fristående kurs inom den grundläggande högskoleutbildningen skall tillgodose sådana behov av fortbildning eller vidareutbildning och sådana andra behov av eller önskemål om utbildning som inte motsvaras av linjer.
En fristående kurs skall även kunna tillgodose behov av kompletterande utbildning för studerande som önskar gå över till forskarutbildning men som inte uppfyller villkoren för särskild behörighet att antas till sådan utbildning. Förordning (1988:811).
2 §
En fristående kurs kan avse utbildning som inte ingår i någon linje vid högskoleenheten. Sådan fristående kurs inrättas av högskolestyrelsen. Kursplaner för dessa fristående kurser fastställs av den linjenämnd som högskolestyrelsen anger. Förordning (1988:811).
3 §
Efter beslut av högskolestyrelsen får som fristående kurs även utnyttjas en kurs som ingår i någon av linjerna vid högskoleenheten.
Linjenämnden skall fastställa kursplaner för dessa fristående kurser.
Förordning (1988:811).
4 §
När en fristående kurs inrättas skall hänsyn tas till behovet av utbildning även för dem som är bosatta på andra orter än den där högskoleenheten finns. Förordning (1990:745).
5 §
I en fristående kurs kan det ingå specialarbete eller praktik.
Förordning (1988:811).
6 §
Varje fristående kurs skall ges ett poängtal. Detta omfattar även sådan praktik som anges i 5 §.
En fristående kurs får omfatta högst 60 poäng. Om det föreligger särskilda skäl får kursen omfatta högre poängtal än 60. Förordning (1988:811).
7 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
8 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
5 kap. Tillträde till grundläggande högskoleutbildning
1 §
Föreskrifter om tillträde till grundläggande högskoleutbildning finns i 10 och 11--13 §§ högskolelagen (1977:218). Förordning (1989:73).
2 §
Föreskrifter om försöksverksamhet meddelas enligt 37 § högskolelagen (1977:218) av regeringen eller av den myndighet som regeringen utser.
Förordning (1989:73).
3 §
Villkor för behörighet att antas till grundläggande högskoleutbildning omfattar villkor för dels allmän, dels särskild behörighet. Förordning (1989:73).
4 §
Om den sökande saknar de formella meriter som föreskrivits som behörighetsvillkor, skall antagningsmyndigheten bedöma om den sökande har motsvarande meriter.
Om det föreligger särskilda skäl får antagningsmyndigheten besluta om dispens från något eller några behörighetsvillkor. Förordning (1989:73).
Behörighet
5 §
I 7--9 §§ finns föreskrifter om behörighet för
allmänna utbildningslinjer som anges i bilaga 5,
lokala utbildningslinjer som inte bygger på en annan
utbildningslinje,
individuella utbildningslinjer och
fristående kurser. Förordning (1989:73).
6 §
För övriga allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer meddelas före skrifter om behörighet av regeringen eller i fråga om sådana allmänna utbildningslinjer som anordnas av Sveriges lantbruksuniversitet av styrelsen för lantbruksuniversitetet.
Den myndighet som fastställer utbildningsplan för lokala utbildningslinjer som b ygger på annan utbildningslinje meddelar föreskrifter om behörighet för dessa linjer. Förordning (1992:716).
Allmän behörighet
7 §
Allmän behörighet har den som i gymnasieskolan har gått igenom en tvååri g linje eller en treårig linje eller de tre första årskurserna av den fyraåriga tekniska linjen eller som har motsvarande utbildni ng samt
har följt en sådan fullständig studiekurs som avses i
gymnasieförordningen (1 992:394),
har fått betyg i alla de ämnen i vilka betyg sätts,
har kunskaper i svenska och engelska som motsvarar en slutförd
lärokurs om mi nst två årskurser i gymnasieskolan.
Närmare föreskrifter om vilken annan svensk utbildning inom gymnasieskolan, stat lig eller kommunal vuxenutbildning, folkhögskolan eller annan utbildning som ger allmän behörighet samt om vilken utbildning som ger de kunskaper i svenska och engelska som krävs för allmän behörighet meddelar regeringen särskilt. Förordning (1992:716).
8 §
Allmän behörighet har även den som
fyller 25 år senast under det kalenderår då utbildningen börjar,
varit yrkesverksam minst fyra år före det kalenderhalvår då
utbildningen börj ar eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet,
har kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två
årskurser i gymnasieskolan och
är svensk medborgare eller är bosatt i Sverige och har bosatt sig i
riket i annat syfte än att studera.
Den som har annat modersmål än svenska, danska, norska, isländska eller färöiska har allmän behörighet enligt denna paragraf om han har sådana kunskaper i svenska som regeringen föreskriver särskilt. Förordning (1992:716).
9 §
Allmän behörighet har även den som
har utländsk utbildning som i huvudsak motsvarar sådan svensk
utbildning som anges i 7 § punkt 1 och 2,
har kunskaper i engelska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två
årskurser i gymnasieskolan och
har de kunskaper i övrigt som anges i andra eller tredje stycket.
Den som har svenska, danska, norska, isländska eller färöiska som modersmål och som fått sådan utbildning som avses i första stycket 1 skall antingen i sista årskursen av utbildningen ha fått betyg i det s pråk som har använts vid denna utbildning eller ha kunskaper i svenska som motsvarar slutförd lärokurs om minst två årskurser på nå gon linje i gymnasieskolan.
Den som har annat modersmål än som angetts i andra stycket skall ha sådana kunsk aper i svenska som regeringen föreskriver särskilt.
Förordning (1992:716).
Särskild behörighet
10 §
Föreskrifter med villkor för särskild behörighet skall meddelas i utbil dningsplanen och kursplanen om regeringen inte föreskriver något annat. För de allmänna linjer som anordnas av Sveriges lantbru ksuniversitet fastställer styrelsen villkoren för särskild behörighet.
För övriga allmänna utbildningslinjer fastställs villkoren av regeringen. Förordning (1992:716).
11 §
Kraven på särskilda förkunskaper skall avse kunskaper i ämne i gymnasieskolan eller inom motsvarande utbildning.
Även andra villkor får uppställas som betingas av utbildningen eller som är av betydelse för det yrkesområde som utbildningen förbereder för.
Förordning (1989:73).
12 §
Kraven skall avse lägst betyget 3 i det eller de ämnen som fordras.
Kravet på betyg kan även avse medelvärdet 3,0 av betygen i de ämnen som ingår i förkunskapskraven. Om det föreligger synnerliga skäl kan för viss utbildning högre betyg än 3 krävas i ett enskilt ämne. Förordning (1989:73).
Självprövningsrätt
13 §
Den som söker till en fristående kurs och som är minst 25 år och har mi nst fyra års yrkeserfarenhet behöver inte dokumentera de förkunskaper i ämne i gymnasieskolan som krävs för allmän eller s ärskild behörighet. Den sökande får själv avgöra om han har erforderliga kunskaper.
Den som inte har svenska som modersmål skall dock styrka sina kunskaper i svenska.
Antagningsmyndigheten får besluta om självprövningsrätten skall gälla även andra sökande till fristående kurs. Förordning (1992:716).
Urval
Urval till allmänna och lokala utbildningslinjer
Allmänna föreskrifter
14 §
Vid urval till högskoleutbildning på allmänna utbildningslinjer enligt bilaga 7 och lokala utbildningslinjer som inte bygger på annan linje skall finnas ett betygsurval och ett provurval. Förordning (1989:73).
15 §
Andelen platser som tillsätts genom betygsurval och provurval får vari era mellan olika utbildningslinjer inom intervallet 1/3--2/3.
Fördelningen för allmänna utbildningslinjer bestäms av Verket för högskoleservic e och styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet och för lokala utbildningslinjer av styrelsen för utbildningen, efter de riktlinjer som regeringen kan ha meddelat. Förordning (1992:716).
16 §
Sökande som uppfyller kraven för båda urvalen skall ingå i båda.
Förordning (1989:73).
17 §
Antagningsmyndigheten får utanför betygs- och provurvalet anta enstaka sökande på grund av särskilda skäl. Förordning (1989:73).
18 §
För övriga allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer meddelas fö reskrifter om urval av regeringen särskilt eller i fråga om sådana allmänna utbildningslinjer som anordnas av Sveriges lantbruksuni versitet av styrelsen för Lantbruksuniversitetet. Förordning (1992:716).
Betygsurval
19 §
I betygsurvalet skall ingå följande grupper
de som genomgått treårig eller de tre första åren av fyraårig
gymnasieutbildning eller motsvarande utbildning,
de som genomgått tvåårig gymnasieutbildning eller treårig
yrkesinriktad gymnasieutbildning eller motsvarande samt
de som har allmän behörighet genom utbildning vid folkhögskola och
studieomdöme från utbildningen.
Platserna skall fördelas mellan dessa grupper i proportion till antalet sökande i varje grupp.
En sökande med utländsk förutbildning får delta i betygsurvalet på motsvarande villkor.
En sökande får delta i urvalet till den eller de grupper till vilka han uppfyller kraven. Förordning (1989:73).
20 §
Sökande i betygsurvalet skall antas på grundval av betygspoäng eller p oäng för studieomdöme. Betygspoängen utgörs av medelvärdet av betygen i de ämnen som ingår i avgångsbetyget.
Betyg i frivilligt ämne och i ämne som kompletterats för behörighet skall medräk nas om ämnet krävs för behörighet. Betyg i ämnet idrott skall medräknas om medelvärdet därigenom blir högre.
Betyg i annan betygsskala än 1--5 skall omräknas enligt föreskrifter som regerin gen meddelar särskilt. Förordning (1992:716).
21 §
Föreskrifter om poäng för studieomdöme meddelas av regeringen särskilt. Förordning (1992:716).
Provurval
22 §
I provurvalet skall sådana sökanden ingå som deltagit i högskoleprovet. Förordning (1990:106).
23 §
Av sökandena i provurvalet skall hälften antas på grundval av poäng fö r högskoleprov och poäng för arbetslivserfarenhet, och hälften enbart på grundval av poäng för högskoleprov.
Poäng för högskoleprov är 0,1 till 2,0 och resultatet är giltigt i två år.
Poäng för arbetslivserfarenhet ges med 0,5 poäng efter fem års arbete på minst h alvtid. Arbete parallellt med studier i gymnasieskolan får inte medräknas. Förordning (1992:716).
24 §
De som vill delta i högskoleprovet skall erlägga en avgift i samband med anmälan. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Förordning (1989:73).
25 §
Poäng för arbetslivserfarenhet erhålls genom
arbete i en eller flera anställningar,
arbete i eget företag eller som fri yrkesutövare,
arbete i eget hem med vård av barn under tio år,
arbete i eget hem med vård av en eller flera personer som på grund av
sjukdom, ålder eller handikapp är i behov av särskild omvårdnad samt
värnpliktstjänstgöring, militär grundutbildning för kvinnor och
vapenfri tjänst. Förordning (1989:73).
Företräde
26 §
Företräde i betygsurvalet bestäms av ett jämförelsetal som utgörs av betygspoäng eller av poäng för studieomdöme.
Företräde i provurvalet bestäms av ett jämförelsetal som består av summan av poäng för högskoleprov och poäng för arbetslivserfarenhet.
Alla poängtal anges med en decimal. Om den andra decimalen är fem eller högre skall den första decimalen höjas till närmast högre tal.
Förordning (1989:73).
27 §
När sökande har lika jämförelsetal skall först de sökande antas som ti llhör visst kön så länge dess andel av de antagna understiger 30 procent.
Därefter antas sökande som har angivit utbildningen som tidigare alternativ än v ad övriga återstående sökande gjort.
Ytterligare föreskrifter om företräde meddelas av regeringen särskilt.
Förordning (1992:716).
Urval till fristående kurser m. m.
28 §
Vid urval till fristående kurser skall en eller flera av urvalskriterierna, betyg, behov av utbildning, tidigare utbildning, högskoleprov och arbetslivserfarenhet användas. Även av sökande åberopade särskilda skäl skall kunna läggas till grund för urvalet.
Styrelsen för utbildningen beslutar om vilka kriterier för urvalet som skall användas. Förordning (1989:73).
29 §
Vid urval till individuella utbildningslinjer med successivt val av kurser skall urval till den första kursen ske med utgångspunkt i de kriterier som tillämpas vid urval till allmänna utbildningslinjer.
Förordning (1989:73).
30 §
Styrelsen för utbildningen beslutar om vilka kriterier som skall användas vid urval till lokala utbildningslinjer som bygger på annan utbildningslinje samt individuella utbildningslinjer med fastställd utbildningsplan. Förordning (1989:73).
Antagningsförfarande
31 §
Den som vill delta i grundläggande högskoleutbildning skall anmäla det ta till den myndighet som avgör frågan om antagning. Anmälan skall göras inom den tid och på det sätt regeringen föreskri ver.
Antagningsmyndigheten får anta behöriga sökande som har anmält sig för sent, om det finns särskilda skäl för det. Förordning (1992:716).
32 §
Beträffande allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer avgörs frå gor om antagning
för de allmänna utbildningslinjer som anges i bilaga 9 samt för de
påbyggnads linjer som regeringen föreskriver särskilt av Verket för högskoleservice eller, efter dess bemyndigande, av styrelsen för utbildninge n eller det organ som styrelsen utser,
för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer i kommunal
högskoleutbild ning och för statlig sjukgymnastutbildning av Landstingsförbundets antagningsnämnd för högskoleutbildning,
för allmänna utbildningslinjer och påbyggnadslinjer i övrigt av
högskolestyre lsen eller det organ som styrelsen utser. Förordning (1992:716).
33 §
Beträffande lokala och individuella utbildningslinjer avgörs frågor om antagning
för lokala utbildningslinjer i statlig högskoleutbildning av
högskolestyrelsen,
för lokala utbildningslinjer i kommunal högskoleutbildning av
styrelsen för u tbildningen eller, om Landstingsförbundets antagningsnämnd för högskoleutbildning efter framställan av styrelsen så medger, av nämnden,
för individuella utbildningslinjer av styrelsen för utbildningen
eller av org an som styrelsen utser. Förordning (1992:716).
34 §
Beträffande fristående kurser avgörs frågor om antagning av styrelsen för utbildningen eller av organ som styrelsen utser.
Förordning (1989:73).
35 §
I Landstingsförbundets antagningsnämnd för högskoleutbildning skall företrädare för de studerande och de anställda som berörs av utbildningen ha rätt att ingå. Förordning (1989:73).
36 §
Antagningsmyndigheten skall lämna skriftligt besked till den som åbero par allmän behörighet enligt 9 § om denne uppfyller villkoren för behörighet att antas till grundläggande högskoleutbildning.
Annan antagningsmyndighet än Verket för högskoleservice bör samråda med verket i de fall någon begär besked om sin behörighet och till stöd för sin allmänna behörighet enligt 7--9 §§ åberopar utbildning ell er kunskaper som är svåra att bedöma, innan antagningsmyndigheten lämnar besked om behörigheten.
Verket för högskoleservice är skyldigt att på begäran av viss person lämna skrif tligt besked om denne uppfyller villkoren för allmän behörighet.
Besked som lämnats om att någon är behörig att antas till grundläggande högskole utbildning är bindande vid senare antagning till sådan utbildning vid varje läroanstalt där den meddelas. Förordning (1992:716).
37 §
har upphävts genom förordning (1992:716).
6 kap. Byte av linje och läroanstalt m.m.
1 §
Kan ej alla studerande på en allmän eller lokal utbildningslinje vid en läroanstalt beredas plats på en av två eller flera alternativa kurser inom linjen sker ett urval.
2 §
Vid urval till viss kurs som avses i 1 § skall företräde ges den studerande, som antingen har anmält att han önskar plats endast vid denna kurs eller som i sin anmälan har angivit denna kurs som det första av två eller flera alternativ. Därefter ges företräde åt den studerande som i sin anmälan har angivit kursen som ett tidigare alternativ än övriga studerande gjort. Detta gäller inte om annat föranleds av de studerandes behov av utbildningen, tidigare utbildning och yrkesverksamhet. Om de studerande inte kan skiljas åt skall lottning ske. Förordning (1988:811).
Anstånd för antagna samt studieuppehåll och byte av utbildningslinje eller läroanstalt
3 §
Om det föreligger särskilda skäl får styrelsen för utbildningen medge att den som har antagits till grundläggande högskoleutbildning får anstånd med studiernas påbörjande och att studerande får fortsätta studierna efter ett uppehåll samt att studerande på en linje får övergå till en annan linje eller till samma linje vid annan läroanstalt. Avser bytet övergång till annan läroanstalt prövas frågan av styrelsen för denna. Förordning (1988:1060).
3 a §
Föreskrifter om antagning till del av grundläggande högskoleutbildning på linje samt om anstånd, studieuppehåll och byte enligt 3 § meddelar regeringen särskilt. Förordning (1992:716).
4 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
5 §
har upphävts genom förordning (1988:1060).
6 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
7 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
7 kap. Betyg m. m. inom grundläggande högskoleutbildning
1 §
Inom den grundläggande högskoleutbildningen skall betyg sättas på kurs.
I utbildningsplan eller i kursplan kan föreskrivas att betyg inte skall sättas eller skall sättas i annan omfattning än som anges i första stycket.
Regeringen kan föreskriva att betyg skall sättas i annan omfattning än som anges i första stycket. Förordning (1988:1060).
2 §
I fråga om praktik som utgör ett från kurs fristående utbildningsmoment skall betyg sättas endast om så anges i utbildningsplanen.
3 §
Som betyg används normalt något av uttrycken underkänd, godkänd och väl godkänd, eller endast uttrycken underkänd och godkänd.
För viss grundläggande högskoleutbildning kan, om det föreligger särskilda skäl, föreskrivas att betyg skall sättas på annat sätt.
Föreskrifter om betyg meddelas av regeringen särskilt eller, i fråga om Sveriges lantbruksuniversitet, av universitetets styrelse. Förordning (1992:716).
4 §
Betyg skall bestämmas av lärare som utses av linjenämnden eller det organ nämnden bestämmer. Förordning (1988:1060).
5 §
I utbildningsplanen för allmän utbildningslinje, lokal utbildningslinje eller påbyggnadslinje skall tas in de föreskrifter om betygsättning som behövs, utöver 1--4 §§, för att utbildningen på linjen skall kunna gås igenom på ett ändamålsenligt sätt.
Förnyat prov
6 §
Studerande som har underkänts i prov har rätt att genomgå förnyat prov för att få godkänt betyg. Närmare föreskrifter om rätten att genomgå ett förnyat prov skall meddelas i lokal utbildningsplan eller kursplan.
Studerande, som har underkänts två gånger i prov för viss kurs eller del av kurs, har rätt att hos det organ som utser den lärare som skall bestämma betyget för kursen eller del av kursen, begära att en annan lärare utses för att bestämma betyget för honom.
Den som har godkänts i ett prov får inte genomgå förnyat prov för högre betyg. Förordning (1988:811).
Tillgodoräknande av prov
7 §
Har studerande vid en läroanstalt inom landet gått igenom viss grundläggande högskoleutbildning med godkänt resultat, har han rätt att tillgodoräkna sig detta för motsvarande utbildning vid annan läroanstalt.
8 §
Studerande, som vid universitet eller motsvarande läroanstalt i Danmark, Finland, Island eller Norge har gått igenom viss utbildning med godkänt resultat, har rätt att tillgodoräkna sig detta för motsvarande grundläggande högskoleutbildning här i landet. Föreskrifter om tillgodoräknande av utbildning i nordiskt land skall meddelas av regeringen eller, i fråga om Sveriges lantbruksuniversitet, av universitetets styrelse. Förordning (1992:716).
9 §
Studerande har rätt att tillgodoräkna sig annan utbildning än som avses i 7 eller 8 §. Studerande får även tillgodoräkna sig motsvarande kunskaper och färdigheter som har förvärvats i yrkesverksamhet.
Frågan om tillgodoräknande prövas, efter framställning av den studerande, i fråga om utbildning på en linje av linjenämnden och i annat fall av den myndighet som fastställer kursplanen.
Framställningen skall bifallas om den utbildning eller de kunskaper och färdigheter som den studerande åberopar är av en sådan beskaffenhet och har en sådan omfattning att de i huvudsak svarar mot den utbildning för vilken de är avsedda att tillgodoräknas. När framställningen prövas skall det tas skälig hänsyn till syftet med utbildningen som helhet enligt den för linjen eller kursen fastställda planen. Förordning (1988:811).
Utbildningsbevis
10 §
Studerande som har godkänts i kurs eller annat utbildningsmoment eller som i övrigt på ett tillfredsställande sätt har gått igenom kurs eller annat utbildningsmoment, skall på begäran få bevis över utbildningen (utbildningsbevis). Förordning (1988:1060).
11 §
Utbildningsbevis kan avse en eller flera kurser eller andra utbildningsmoment som den studerande har gått igenom.
I utbildningsbevis skall de kurser och andra utbildningsmoment anges i vilka den studerande har fått lägst betyget godkänd. Poängtal samt betyg som har givits skall anges. I fråga om kurser och andra utbildningsmoment där betyg inte skall ges, skall i beviset anges vilka kurser och andra utbildningsmoment som den studerande har fullgjort. I utbildningsbevis skall datum för betyg anges. Förordning (1988:1060).
12 §
Om utbildningsbeviset avser samtliga utbildningsmoment som för den studerande ingår i en linje, skall linjens benämning och poängtal anges i beviset.
Om utbildningen inom fristående kurser motsvarar utbildningen enligt en viss allmän eller lokal linje skall första stycket tillämpas.
Förordning (1988:811).
13 §
Styrelsen för utbildningen eller det organ som styrelsen utser kan besluta att i utbildningsbevis skall ingå eller till beviset skall fogas en beskrivning över utbildningen.
14 §
Utbildningsbevis skall utfärdas, om inte regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver annat,
vid statlig högskoleenhet av rektorsämbetet, och
vid grundläggande högskoleutbildning i övrigt av den arbetstagare som
styrelsen för utbildningen utser.
Skall utbildningsbevis avse utbildning vid mer än en läroanstalt, skall beviset utfärdas av den läroanstalt där den studerande senast har godkänts i prov eller har slutfört sin utbildning. Därvid skall första stycket äga motsvarande tillämpning. Förordning (1988:811).
Examensbenämning
15 §
Till utbildningsbevis kan knytas en examensbenämning.
Examensbenämningen bö r utformas så att den ger en meningsfull information om utbildningens omfattning, innehåll eller huvudsakliga inriktning . Examensbenämningen skall översättas till det engelska språket. Närmare föreskrifter om examensbenämning meddelar regeringen särskilt. Förordning (1992:716).
8 kap. Forskarutbildning
1 §
Allmänna riktlinjer för forskarutbildning finns i 2, 5 och 7 §§ högskolelagen (1977:218).
2 §
Utöver de allmänna riktlinjer som avses i 1 § skall gälla att forskarutbildning skall anordnas så att de studerande förvärvar kunskaper, utöver vad som ges i grundläggande högskoleutbildning, samt färdigheter i forskningsmetodik och erfarenheter av forskning.
3 §
Forskarutbildning skall anordnas under läsår. Läsåret skall omfatta 40 veckor av det statliga budgetåret, om ej annat följer av föreskrifter som kan ha meddelats av regeringen eller myndighet som regeringen utser.
Läsåret skall delas på två terminer.
4 §
Läsårets och terminernas förläggning skall fastställas av högskolestyrelserna. Förordning (1988:811).
5 §
Undervisning och prov inom ramen för forskarutbildning får förläggas även till annan tid än läsår om det är motiverat med hänsyn till utbildningens art eller de studerandes önskemål. Beslut härom fattas av högskolestyrelsen eller det organ som styrelsen utser. Förordning (1988:1060).
6 §
Forskarutbildning skall anordnas inom de fakulteter och vid de högskoleenheter som anges i bilaga 10 till denna förordning. Har en fakultet enligt vad som föreskrivs i 14 kap. 3 § indelats i sektioner skall forskarutbildningen inom fakulteten anordnas inom sektionerna.
Utöver vad som följer av första stycket skall forskarutbildning anordnas inom forskningsområden som regeringen bestämmer. För sådana forskningsområden gäller de föreskrifter som regeringen meddelar särskilt.
7 §
Forskarutbildning anordnas inom de ämnen där det finns lärare som kan ge handledning av den omfattning som anges i 15 och 16 §§. För varje fakultet eller sektion och högskoleenhet skall ämnen fastställas antingen av fakultets- eller sektionsnämnden eller av något av de organ som avses i 23 § tredje och femte styckena, 24 a § och 25 § högskolelagen (1977:218).
Forskarutbildningen inom ett ämne kan ges olika inriktningar.
Forskarutbildningen omfattar för varje studerande ett av de ämnen som avses i första stycket. Förordning (1988:811).
7 a §
Forskarutbildning skall om det är ändamålsenligt och möjligt anordnas så, att utbildningen kan gås igenom i etapper.
8 §
Forskarutbildning får avslutas med doktorsexamen.
Doktorsexamen skall ges beteckning, som svarar mot namnet på den fakultet, inom vilken examen avlägges. Om särskilda skäl föreligger får doktorsexamen ges annan benämning.
En examensbenämning kan knytas till ett sådant bevis som avses i 39 § andra styc ket enligt föreskrifter som regeringen meddelar särskilt.
Förordning (1992:716).
9 §
Forskarutbildningen anordnas där så är ändamålsenligt, i samarbete med lärare inom andra fakulteter och sektioner inom högskoleenheten och vid andra högskoleenheter samt med andra myndigheter och inrättningar som bedriver forskning. Förordning (1988:811).
10 §
Föreskrifterna nedan i detta kapitel om fakultets- eller sektionsnämnder gäller även för sådana andra organ som avses i 24 a och 25 §§ högskolelagen (1977:218).
Utbildning
11 §
Fordringarna för doktorsexamen skall bestämmas och utbildningen planläggas så, att studierna normalt kräver fyra läsår. Därvid förutsätts att de studerande dels har de förkunskaper som krävs, dels ägnar sig helt åt studierna, dels utnyttjar undervisningen effektivt.
För studerande som har tjänst som assistent skall utbildningen normalt planläggas så, att studierna för doktorsexamen kräver högst fem år.
I tid som anges i första eller andra stycket inräknas inte den tid för klinisk verksamhet, som inom medicinsk, odontologisk eller veterinärmedicinsk fakultet behövs för forskarutbildning inom ett kliniskt ämne. Förordning 1988:811).
12 §
För varje ämne inom en fakultet eller sektion, inom vilket forskarutbildning anordnas vid en högskoleenhet, skall finnas en studieplan.
13 §
I varje studieplan för forskarutbildning inom ett ämne skall anges
syftet med utbildningen,
det huvudsakliga innehållet i utbildningen,
den huvudsakliga uppläggningen av utbildningen,
de krav på förkunskaper och andra villkor som gäller för att antagas
till utbildningen eller till en viss del av utbildningen,
de föreskrifter om urval som gäller vid antagning till utbildningen,
de krav på kunskaper och vetenskaplig skicklighet som gäller för
doktorsexamen,
de prov som ingår i utbildningen.
Kraven på kunskaper för doktorsexamen skall avse dels moment som skall gälla för samtliga studerande som följer studieplanen, dels moment som skall fastställas för varje studerande särskilt av handledare efter samråd med den studerande enligt riktlinjer som anges i studieplanen.
Skall det finnas sådana etapper inom utbildningen som avses i 7 a §, skall detta anges i studieplanen.
14 §
Studieplan för forskarutbildning skall fastställas av fakultets- eller sektionsnämnden.
15 §
För varje studerande inom forskarutbildningen skall utses en eller flera handledare.Utses flera handledare skall en av dessa utses till huvudhandledare. Forskarstuderande har rätt till handledning, heltidsstuderande under fyra år och deltidsstuderande som innehar arvodestjänst som assistent under fem år. Annan deltidsstuderande har rätt till handledning av motsvarande omfattning.
Om särskilda skäl föreligger får fakultets- eller sektionsnämnden medge att viss studerande ges handledning under längre tid eller, i fråga om deltidsstuderande, i större omfattning än som avses i första stycket.
Förordning (1988:1060).
16 §
Forskarstuderande inom kliniskt ämne inom medicinsk, odontologisk eller veterinärmedicinsk fakultet har rätt till handledning även under den tid för klinisk verksamhet som behövs för forskarutbildningen.
Förordning (1988:1060).
Tillträde till forskarutbildning
Allmän föreskrift
17 §
Till forskarutbildning får endast antas det antal studerande som kan erbjudas godtagbara villkor i fråga om handledning och studievillkor i övrigt. Beslut om det högsta antal studerande, som under ett läsår får finnas antagna till forskarutbildning, fattas av fakultets- eller sektionsnämnd efter förslag av berörd institution. Förordning (1988:1060).
Behörighet
18 §
Behörig att antas till forskarutbildning är den som uppfyller dels villkor för allmän behörighet, dels villkor för särskild behörighet, och som har sådan förmåga i övrigt som behövs för att gå igenom utbildningen.
19 §
Allmän behörighet att antagas till forskarutbildning har den som på ett tillfredsställande sätt har gått igenom allmän, lokal eller individuell utbildningslinje inom grundläggande högskoleutbildning om minst 80 poäng.
En sådan allmän utbildningslinje som enligt bilaga 3 omfattar 80 poäng eller mer, skall ge allmän behörighet även om regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har beslutat att linjen för vissa studerande skall omfatta mindre än 80 poäng.
20 §
Föreskrifter med villkor för särskild behörighet att antas till forskarutbi ldning meddelas i studieplan enligt riktlinjer som, för forskarutbildning vid högskoleenhet inom Utbildningsdepartementets område, medde las av regeringen särskilt och för forskarutbildning vid Sveriges lantbruksunive rsitet av styrelsen för universitetet.
Förordning (1992:716).
21 §
Krav som avses i 19 eller 20 § skall anses vara uppfyllt även av den som i annan ordning inom eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper.
Om särskilda skäl föreligger får fakultets- eller sektionsnämnd för en enskild sökande medge undantag från villkor för allmän behörighet.
Urval
22 §
Grunden för urval bland behöriga sökande till forskarutbildning är graden av förmåga att tillgodogöra sig forskarutbildningen.
Fakultets- eller sektionsnämnden meddelar i studieplan föreskrifter om urvalet b land behöriga sökande enligt riktlinjer, som för forskarutbildning vid högskoleenhet inom Utbildningsdepartementets område, medde las av regeringen särskilt och för forskarutbildning vid Sveriges lantbruksunive rsitet av styrelsen för universitetet.
Förordning (1992:716).
Antagning
23 §
Den som vill antas till forskarutbildningen vid en högskoleenhet skall anmäla det till rektorsämbetet inom den tid och i den ordning som ämbetet föreskriver.
Antagningsmyndigheten får anta behöriga sökande som har anmält sig för sent om det föreligger särskilda skäl. Förordning (1988:811).
24 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
25 §
Fråga om antagning prövas i den ordning som följer av 15 kap. 7--12 §§. Förordning (1988:1060).
Examination
26 §
Doktorsexamen får avläggas av studerande som har gått igenom forskarutbildning.
Doktorsexamen får avläggas också av den som inte har gått igenom forskarutbildning, om han är behörig att antas som studerande inom forskarutbildning. Föreskrift om studerande i 27--39 §§ gäller även sådan person. Förordning (1988:1060).
27 §
För doktorsexamen fordras att den studerande har fått betyget godkänd vid de prov som ingår i forskarutbildningen samt för en vetenskaplig avhandling (doktorsavhandling). Dessutom krävs att han muntligen har försvarat doktorsavhandlingen vid en offentlig disputation.
28 §
Prov som ingår i forskarutbildning skall bedömas med något av betygen underkänd och godkänd.
När prov bedömes skall hänsyn tagas till såväl grundligheten av den studerandes kunskaper som den grad av mogenhet och förmåga till självständigt omdöme och kritisk analys som den studerande har visat.
Betyg skall bestämmas av lärare som utses av fakultets- eller sektionsnämnden eller organ som nämnden bestämmer.
29 §
Studerande, som vid en högskoleenhet har godkänts i prov som ingår i forskarutbildning, har rätt att tillgodoräkna sig detta även vid annan högskoleenhet.
Lärare som bestämmer betyg får medge studerande rätt att tillgodoräkna sig utbildning vid utländsk läroanstalt.
30 §
Doktorsavhandling skall utformas antingen som ett enhetligt, sammanhängande vetenskapligt verk (monografiavhandling) eller som en sammanläggning av vetenskapliga uppsatser med en kort sammanfattning av dessa (sammanläggningsavhandling) som den studerande har författat ensam eller gemensamt med annan person.
Doktorsavhandling skall skrivas på svenska, danska, norska, engelska, franska el ler tyska. I fråga om språkvetenskapligt ämne får fakultets- eller sektionsnämnd medge att doktorsavhandling skrives på annat spr åk. Doktorsavhandling som ej har skrivits på engelska, franska eller tyska skall innehålla en sammanfattning på något av dess a språk.
Till doktorsavhandling skall fogas ett kortfattat engelskspråkigt referat. Förordning (1992:716).
31 §
Doktorsavhandling skall under minst tre terminsveckor omedelbart före disputationen finnas tillgänglig vid högskoleenhetens bibliotek i det antal exemplar som behövs för att möjliggöra en tillfredsställande granskning av avhandlingen vid disputationen.
Minst tre terminsveckor före disputationen skall doktorsavhandlingen sändas dels till varje sådan institution vid högskoleenhet inom vars verksamhetsområde ämnet för avhandlingen faller, dels till bibliotek vid sådan högskoleenhet vid vilken det finns arbetstagare som är ledamöter i det fakultets- eller sektionskollegium inom vars verksamhetsområde doktorsavhandlingen faller.
Om det föreligger särskilda skäl, får rektorsämbetet medge att viss doktorsavhandling görs tillgänglig eller utsänds senare än som anges i första respektive andra stycket. Förordning (1988:811).
32 §
Disputation skall äga rum under terminstid på tid och plats som rektorsämbetet bestämmer. Tillkännagivande av rektorsämbetets beslut skall anslås på högskoleenhetens anslagstavla minst tre terminsveckor före disputationen.
Om särskilda skäl föreligger, får rektorsämbetet medge att viss disputation får ske under annan tid än terminstid. I sådant medgivande får ämbetet även medge att doktorsavhandlingen får göras tillgänglig och utsändas enligt 31 § under annan tid än terminstid. Tillkännagivande om tiden för sådan disputation skall anslås på högskoleenhetens anslagstavla minst tre veckor före disputationen.
33 §
Disputation skall ledas av en ordförande. Vid disputationen skall finnas en opponent (fakultetsopponent). Ordförande och fakultetsopponent utses av fakultets- eller sektionsnämnden.
34 §
Åhörarna vid disputationen har rätt att ställa frågor till den studerande i den ordning ordföranden bestämmer. Förordning (1988:1060).
35 §
Doktorsavhandling skall bedömas med något av betygen underkänd eller godkänd. Vid betygsättningen skall hänsyn tagas till innehållet i avhandlingen och till försvaret av avhandlingen.
Vetenskaplig avhandling som har författats av två eller flera personer gemensamt får godkännas som doktorsavhandling för sådan författare vars insatser kan särskiljas.
När sammanläggningsavhandling bedömes, får vetenskaplig uppsats, som den studerande har författat gemensamt med annan person, beaktas endast i den mån den studerandes insatser kan särskiljas.
36 §
Betyg för doktorsavhandling skall bestämmas av en betygsnämnd.
Denna skall utses särskilt för varje avhandling.
37 §
En betygsnämnd skall bestå av tre eller fem ledamöter. Antalet ledamöter skall bestämmas och utses av fakultets- eller sektionsnämnden.
Flertalet av ledamöterna i betygsnämnden skall hämtas utanför den institution som den studerande tillhör om det inte finns särskilda skäl mot detta. Minst en av dem bör utses bland lärare inom en annan fakultet eller vid en annan högskoleenhet. Nämnden utser ordförande inom sig.
Den lärare som har utsetts att vara handledare skall vara närvarande vid sammanträden med nämnden och delta i överläggningarna men inte i besluten.Har flera handledare utsetts skall detta gälla huvudhandledaren. Endast om det finns särskilda skäl för detta, får handledare utses till ledamot i nämnden.
Fakultetsopponenten har rätt att vara närvarande vid sammanträden med nämnden och att delta i överläggningarna men inte i besluten.
Betygsnämnden är beslutför när samtliga ledamöter är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta enar sig om. Om avhandlingen godkänns, får skälen för nämndens beslut inte redovisas i protokoll eller annan handling. Detsamma gäller i fråga om de skäl som en enskild ledamot kan ha anfört i skiljaktig mening eller i annan ordning.
Om avhandlingen underkänns, får däremot skälen för nämndens beslut redovisas i protokoll eller annan handling. Detsamma gäller i fråga om de skäl som en enskild ledamot i sådant fall kan ha anfört i skiljaktig mening eller i annan ordning. Förordning (1988:1060).
38 §
Bevis om doktorsexamen skall utfärdas av rektorsämbetet.
39 §
Den som utan att uppfylla fordringarna för doktorsexamen har godkänts i prov för sådan examen får på begäran bevis därom. Beviset skall utfärdas av rektorsämbetet.
Motsvarande skall gälla i fråga om den som utan att uppfylla fordringarna för doktorsexamen har godkänts i samtliga moment som ingår i en sådan etapp som avses i 7 a §. I 8 § tredje stycket ges föreskrifter om att en examensbenämning kan knytas till ett sådant bevis som avses i detta stycke.
TREDJE AVDELNINGEN
STATLIGA HÖGSKOLEENHETER
9 kap. Allmänna föreskrifter
1 §
har upphävts genom förordning (1988:811).
2 §
Verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på högskoleenheterna med undantag av 2, 4, 11--13, 19, 21--26 och 30 §§. Vid tillämpningen av verksförordningen förstås med chefen för myndigheten, rektorsämbetet.
Vid universiteten, tekniska högskolan i Stockholm, karolinska institutet, Chalmers tekniska högskola och högskolan i Luleå får dock högskolestyrelsen inrätta personalansvarsnämnd med uppgifter enligt 19 § verksförordningen. Sådan nämnd består -- förutom av rektorn och de företrädare för de anställda som ingår i högskolestyrelsen -- av förvaltningschefen samt ytterligare högst tre ledamöter som styrelsen utser. Rektorn är nämndens ordförande. Förordning (1990:957).
3 §
En högskoleenhet eller ett organ inom högskolan får inte utan regeringens medgivande i varje enskilt fall delta i bildande av stiftelser, aktiebolag eller handelsbolag eller bedriva verksamhet i sådan form.
10 kap. Högskolestyrelse
1 §
Enligt 17 § högskolelagen (1977:218) skall styrelsen för statlig högskoleenhet (högskolestyrelsen) ha inseende över högskoleenhetens alla angelägenheter och svara för att enhetens uppgifter fullgöres.
2 §
Högskolestyrelsen skall särskilt
verka för goda villkor för utbildning, forskning och
utvecklingsarbete samt f ör goda arbetsförhållanden,
verka för att resurserna för högskoleutbildning och forskning
fördelas så att behov och önskemål tillgodoses i möjligaste mån,
verka för att resurserna utnyttjas effektivt,
svara för samordnande planering av den grundläggande
högskoleutbildningen,
främja sambandet mellan den grundläggande utbildningen samt forskning
och for skarutbildning,
ta initiativ till åtgärder som kan främja förnyelse och utveckling av
utbildn ingen och forskningen,
svara för samordnande planering i fråga om resurser för forskning och
forskar utbildning samt resurser som är gemensamma för grundläggande utbildning, forskning och forskarutbildning,
svara för att verksamheten följs upp och att dess resultat
analyseras,
svara för att beslutsorganisationen utformas ändamålsenligt,
svara för förvaltning av de statsmedel och övriga medel som har
anvisats för verksamheten,
stödja och främja verksamheten genom information, rådgivning och
andra åtgär der,
stödja och främja samarbetet med andra högskoleenheter,
fatta beslut om anslagsframställning, årsredovisning och andra
viktigare fra mställningar,
fatta beslut i anledning av Riksrevisionsverkets
revisionsberättelser och re visionsrapporter.
Vid högskoleenhet för konstnärlig utbildning i Stockholm, där enligt särskild föreskrift av regeringen linjenämnd inte skall finnas, åligger det styrelsen att fullgöra de uppgifter som ankommer på linjenämnden en ligt 12 kap. 5--7 §§. Förordning (1992:716).
3 §
Befogenhet enligt 15 kap. 1 § första stycket och 3 § lagen (1976:600) om offentlig anställning utövas av högskolestyrelsen i den mån ej annat följer av 21 kap. 3 §.
Sammansättning
4 §
Om sammansättningen av högskolestyrelserna finns föreskrifter i 18 § högskolelagen (1977:218).
Efter framställan från högskolestyrelsen kan regeringen föreskriva att antalet ledamöter i styrelsen skall vara högst 13 eller 15.
Förordning (1988:811).
5 §
Företrädare för allmänna intressen utses av regeringen.
Företrädare för verksamheten utses av de arbetstagare vid högskoleenheten som innehar tjänster som avses i 19 kap. 1 §. De närmare föreskrifter som behövs om utseende av företrädare för verksamheten meddelas av högskolestyrelsen. Förordning (1988:811).
6 §
Företrädare för de anställda skall utses om en arbetstagarorganisation som har en eller flera medlemmar bland de anställda vid högskoleenheten begär det.
Företrädarna utses enligt föreskrifter i personalföreträdarförordningen (1987:1101).
Företrädare för de studerande i högskolestyrelsen utses enligt föreskrifterna i 16 § förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet. Förordning (1988:1060).
7 §
Rektor är högskolestyrelsens ordförande, om ej regeringen beslutar annat.
Högskolestyrelsen utser vice ordförande bland ledamöterna.
8 §
Regeringen beslutar, efter framställan av högskolestyrelsen, om suppleanter skall finnas för ledamöter i styrelsen. Suppleanter utses i samma ordning som ledamöter. Vid förfall för rektor inträder prorektor som ledamot i styrelsen. Förordning (1988:1060).
8 a §
har upphävts genom förordning (1988:1060).
Ärendenas handläggning
8 b §
Högskolestyrelsen skall avgöra
frågor som avser fastställande av plan för fördelning och användning
av enhetens resurser,
frågor som avser anslagsframställningar och viktigare framställningar
i övrigt,
viktigare frågor om enhetens organisation,
frågor med anledning av riksrevisionsverkets revisionsberättelser och
revisionsrapporter,
viktigare frågor om föreskrifter,
frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstängning från tjänst,
läkarundersökning eller frågor om skiljande från uppdrag eller från anställning, utom då det är fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist eller besked om avbrytande av provanställning vid eller före prövotidens utgång,
frågor i övrigt som är av principiell vikt samt
frågor som rektorsämbetet hänskjuter till styrelsen.
Frågor som avses i första stycket 6 avgörs dock av personalansvarsnämnden vid högskoleenhet, där sådan finns inrättad.
Förordning (1990:745).
9 §
Högskolestyrelsen är beslutför när fler än hälften av ledamöterna, bland dem ordföranden eller vice ordföranden och, om rektor inte är ordförande, rektor eller prorektor är närvarande.
Val förrättas med slutna sedlar. Faller rösterna lika vid ett val skiljer lotten. Förordning (1986:999).
10 §
Är styrelseärende så brådskande att högskolestyrelsen ej hinner sammanträda för behandling av ärendet, avgörs detta genom meddelande mellan fler än hälften av styrelsens ledamöter, bland dem ordföranden eller vice ordföranden samt rektor, om han ej är ordförande eller vice ordförande. Kan ärendet ej lämpligen avgöras på detta sätt, får ordföranden eller vice ordföranden besluta ensam i närvaro av den föredragande till vars uppgifter ärendet hör.
Beslut, som fattas enligt första stycket, skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.
10 b §
Ärenden, som inte enligt 8 b § skall avgöras av högskolestyrelsen, avgörs av rektorsämbetet, såvida de inte med stöd av beslut enligt 11 § skall avgöras av annan. Förordning (1984:930).
11 §
Högskolestyrelsen får i arbetsordningen eller genom särskilt beslut överlämna till annat beslutande organ vid högskoleenheten att avgöra ärenden som inte enligt 8 b § skall avgöras av styrelsen. Sådant överlämnande får också ske till en eller flera ledamöter, till arbetstagare vid enheten eller till beslutande organ som är gemensamt för högskoleenheten och en eller flera andra läroanstalter.
Ett överlämnande enligt första stycket får inte avse ärenden om uppsägning på grund av arbetsbrist. Förordning (1988:1060).
12 §
Ärenden avgörs efter föredragning av förvaltningschefen eller av den som rektor eller förvaltningschefen utser.
Om det finns överbibliotekarie vid en högskoleenhet föredras ärenden som avser högskolebibliotek av denne eller av den arbetstagare som överbibliotekarien utser.
Ärenden som handläggs av arbetstagare enligt 11 § första stycket får avgöras utan föredragning om detta medgetts i arbetsordningen eller genom särskilt beslut.
Ordföranden får själv överta föredragning av ärenden. Förordning (1988:1060).
13 §
Ledamot får ej utan laga förfall utebli från sammanträde.
14 §
har upphävts genom förordning (1986:999).
15 §
I skrivelse till myndighet skall anges
-- dagen för beslutet,
-- beslutets innehåll,
-- vem som har fattat beslutet,
-- vem som har varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet,
-- vem som har varit föredragande.
Har skiljaktig mening förekommit i ärendet, skall denna anges i skrivelsen eller framgå av protokollsutdrag som bifogas skrivelsen.
Förordning (1988:1060).
16 §
Om rektor begär det skall högskolestyrelsen sammankallas.
Förordning (1989:646).
Rådgivande organ
17 §
Om inte annat föreskrivs i 18--20 §§, får högskolestyrelsen inrätta rådgivande och beredande organ efter vad den finner lämpligt. Förordning (1989:646).
18 §
Vid högskoleenheter som har konstnärlig utbildning skall styrelsen ha ett rådgivande organ för planering, beredning och fördelning av medel för konstnärligt utvecklingsarbete, rådet för konstnärligt utvecklingsarbete. Förordning (1989:646).
19 §
Rådet för konstnärligt utvecklingsarbete bör ha högst tolv medlemmar. Det bör till en tredjedel bestå av personer verksamma inom den berörda högskoleenheten, till en tredjedel av personer från andra högskoleenheter med verksamhet inom området och till en tredjedel av personer som är konstnärligt verksamma utanför högskolan. Förordning (1989:646).
20 §
Högskolestyrelsen vid berörd högskoleenhet skall bestämma antal ledamöter i rådet samt hur de skall utses. Förordning (1989:646).
11 kap. Rektor och rektorsämbetet
1 §
Vid högskoleenhet skall finnas ett rektorsämbete.
2 §
Rektorsämbetet består av rektor och, om sådan finns,
förvaltningschef.
3 §
Vid högskoleenhet skall finnas en förvaltningschef om regeringen föreskriver det.
4 §
Rektor är högskoleenhetens främste företrädare.
Uppgifter
5 §
Rektorsämbetet skall under styrelsen ha det närmaste inseendet över allt som rör högskoleenheten. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
6 §
Inom rektorsämbetet skall förvaltningschefen svara för den administrativa och ekonomiska verksamheten.
Förvaltningschefen skall också svara för de uppgifter som gäller den för högskoleenheten gemensamma förvaltningsorganisationen. Det åligger förvaltningschefen särskilt att
svara för beredningen av ärenden och verkställigheten av beslut av
styrelsen och av rektorsämbetet och
tillse att skilda organ får det biträde av
förvaltningsorganisationens personal som behövs. Förordning (1988:811).
7 §
Finns ej förvaltningschef vid högskoleenheten skall rektor fullgöra de uppgifter som ankommer på förvaltningschef.
Ärendenas handläggning
8 §
Ärende som ankommer på rektorsämbetet avgöres av rektor i närvaro av förvaltningschefen, om sådan finns.
9 §
Rektorsämbetet får överlämna till de personer och organ som anges i 10 § att avgöra ärende eller grupp av ärenden som ankommer på ämbetet.
Ett överlämnande enligt första stycket får inte avse ärenden om uppsägning på grund av arbetsbrist. Förordning (1988:1060).
10 §
Delegering enligt 9 § får ske till en eller flera arbetstagare vid högskoleenheten eller till beslutande organ vid enheten eller till beslutande organ som är gemensamt för enheten och en eller flera andra läroanstalter. Förordning (1988:811).
11 §
Ärenden som ankommer på rektorsämbetet avgörs efter föredragning.
Rektor eller förvaltningschefen får medge att ärenden som handläggs av arbetstagare enligt 9 och 10 §§ får avgöras utan föredragning.
Förordning (1988:811).
12 §
Rektor och förvaltningschef har rätt att närvara vid sammanträde med organ inom högskoleenheten och därvid deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
/Prorektor
13 §
När rektor är förhindrad att utöva sina åligganden enligt denna förordning med undantag av uppdrag som ordförande i högskolestyrelsen, skall de utövas av den arbetstagare vid högskoleenheten som högskolestyrelsen därtill utser (prorektor).
14 §
Högskolestyrelsen kan besluta att förslag till innehavare av uppdrag som prorektor skall avges av valförsamling som avses i 18 kap. 3 §.
15 §
När rektor är förhindrad att fullgöra åligganden som ledamot i högskolestyrelsen, skall prorektor inträda såsom ledamot i hans ställe.
Prorektor som ej är ledamot i styrelsen, har rätt att närvara vid sammanträde med denna och deltaga i överläggningarna men ej i besluten.
12 kap. Linjenämnd
1 §
För den grundläggande högskoleutbildningen skall enligt 21 § första stycket högskolelagen (1977:218) finnas linjenämnder, om inte annat följer av 24 a § samma lag eller föreskrifter som regeringen meddelar.
2 §
En linjenämnds verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna eller lokala utbildningslinjer eller påbyggnadslinjer. I verksamhetsområdet får det dessutom ingå en eller flera individuella utbildningslinjer eller fristående kurser. Om det föreligger särskilda skäl, får en linjenämnds verksamhetsområde omfatta enbart en eller flera fristående kurser. Förordning (1988:811).
3 §
En linjenämnd vars verksamhetsområde skall omfatta utbildning vid enbart en högskoleenhet inrättas av högskolestyrelsen.
Styrelsen beslutar om vilka linjer eller kurser som skall ingå i linjenämndens verksamhetsområde. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
4 §
En linjenämnd, vars verksamhetsområde skall omfatta utbildning vid mer än en högskoleenhet eller vid högskoleenhet och kommunal eller landstingskommunal läroanstalt, inrättas efter gemensamt beslut av styrelserna för berörda läroanstalter.
Styrelserna skall även gemensamt besluta om till vilken högskoleenhet linjenämnden skall vara knuten samt vilka linjer eller kurser som skall ingå i linjenämndens verksamhetsområde. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
Uppgifter
5 §
Linjenämnden skall planera utbildningen och handlägga övriga frågor om utbildningens innehåll och organisation. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
6 §
Utöver vad som följer av 5 § åligger det linjenämnden särskilt att
främja utvecklingen av utbildningen med beaktande av samhällets och
yrkeslivets krav, enskildas önskemål och forskningens utveckling,
verka för att de kurser och andra utbildningsmoment som ingår i en
utbildningslinje samordnas pedagogiskt och studieorganisatoriskt,
lämna högskolestyrelsen underlag för anslagsframställningar och andra
framställningar ,
lämna högskolestyrelsen underlag för plan för fördelning och
användning av enhetens resurser samt
verka för att resurserna utnyttjas ändamålsenligt och effektivt. */k/
Förordning (1988:1060). */-k/
7 §
Linjenämnden skall samarbeta med de institutioner och andra arbetsenheter som berörs. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
Sammansättning
8 §
Om ledamöter i linjenämnden finns föreskrifter i 22 § högskolelagen (1977:218).
Linjenämnden skall bestå av
företrädare för lärarna, som avses i 19 kap. 1 §, inom nämndens
verksamhetsområde och
om inte särskilda skäl föranleder annat företrädare för yrkeslivet
med anknytning till nämndens verksamhetsområde.
Ordföranden utses av högskolestyrelsen efter förslag av nämnden. /k/ Förordning (1988:1060). /-k/
9 §
Företrädare för de anställda som enligt 22 § första stycket högskolelagen (1977:218) har rätt att ingå i linjenämnd skall vara företrädare för den tekniska och administrativa personal vid högskoleenheten, som är verksam inom nämndens verksamhetsområde.
10 §
Enligt 22 § första stycket högskolelagen (1977:218) har företrädare för de studerande inom linjenämnds verksamhetsområde rätt att ingå i nämnden.
11 §
Om det är lämpligt skall i linjenämnd ingå även företrädare för sådan högskoleutbildning som har anknytning till nämndens verksamhetsområde men som ej ingår i detta.
12 §
Skall ledamöter som avses i 8 § 2 och 11 § ingå i linjenämnd skall antalet sådana ledamöter vara lika stort som antalet ledamöter som avses i 8 § 1, om ej särskilda skäl föranleder annat.
Utses företrädare för de studerande, skall antalet företrädare för dem vara lika stort som antalet ledamöter som avses i 8 § 1.
Utses företrädare för de anställda som avses i 9 §, skall antalet vara en. Har högskolestyrelse med stöd av 15 kap. 12 eller 25 § beslutat att uppgifter som ankommer på institutionsstyrelse eller på styrelse för annan arbetsenhet skall handläggas av linjenämnd, kan antalet företrädare för de anställda som avses i 9 § vara två eller tre.
13 §
Företrädarna för lärare skall utses av de lärare som undervisar inom nämndens verksamhetsområde. Dock får högst en sådan företrädare utses av styrelsen för berörd högskoleenhet efter förslag av en arbetstagarorganisation som har en eller flera medlemmar bland lärarna. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
14 §
Företrädarna för yrkeslivet eller sådan annan högskoleutbildning som avses i 11 § utses av styrelsen för berörd högskoleenhet. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
15 §
Företrädarna för teknisk och administrativ personal skall ingå i linjenämnden om en arbetstagarorganisation, som har en eller flera medlemmar bland denna personal vid högskoleenheten, begär det.
Företrädarna utses av styrelsen för berörd högskoleenhet. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
16 §
Företrädare för de studerande i linjenämnden skall utses enligt föreskrifterna i 16 § förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet.
I en linjenämnd som är gemensam för statliga högskoleenheter får företrädare för de studerande utses på det sätt studerandekårerna vid enheterna kommer överens om.
I en linjenämnd vars verksamhetsområde skall omfatta en högskoleenhet och en eller flera kommunala eller landstingskommunala läroanstalter utses företrädare för de studerande enligt föreskrifter i 16 § förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet och av den eller de sammanslutningar av studerande som finns vid berörda läroanstalter. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
17 §
För var och en av ledamöterna i linjenämnden får finnas en suppleant.
Ärendenas handläggning m. m.
18 §
Linjenämnden får överlämna till en eller flera ledamöter eller till en eller flera suppleanter, om sådana finns, eller till en eller flera arbetstagare vid högskoleenheten eller till styrelsen för en institution eller annan arbetsenhet att avgöra ärenden som inte är av sådant slag att de bör prövas av nämnden.
19 §
Ärenden avgörs efter föredragning av arbetstagare som rektor eller förvaltningschefen utser efter samråd med ordföranden.
Ordföranden får själv överta föredragningen av ärenden. /k/ Förordning (1988:811). /-k/
20 §
I fråga om handläggningen i linjenämnden av ärenden skall 10 kap. 9 § första och andra styckena samt 10, 13, 15 och 17 §§ tillämpas. /k/ Förordning (1989:646). /-k/
21 §
Den myndighet som har inrättat linjenämnden skall meddela de ytterligare föreskrifter om nämnden som behövs.
22 §
har upphävts genom förordning (1984:100).
23 §
har upphävts genom förordning (1984:100).
har upphävts genom förordning (1984:100).
24 §
har upphävts genom förordning (1984:100).
25 §
har upphävts genom förordning (1984:100).
26 §
har upphävts genom förordning (1984:100).
13 kap. Antagningsnämnd
1 §
Styrelsen för en högskoleenhet kan inrätta en antagningsnämnd för grundläggande högskoleutbildning vid enheten.
Uppgifter
2 §
Antagningsnämnden skall bereda frågor av allmän eller principiell karaktär rörande tillträde till grundläggande högskoleutbildning.
Det åligger antagningsnämnd att besluta i de frågor som högskolestyrelsen hänskjuter till nämnden.
Sammansättning
3 §
Antagningsnämnden skall bestå av ordförande och åtta andra ledamöter. I nämnden skall ingå företrädare för allmänna intressen samt lärare. Företrädare för de studerande har rätt att ingå i nämnden.
4 §
Ordföranden och de ledamöter som skall vara företrädare för allmänna intressen i antagningsnämnden skall utses av högskolestyrelsen.
5 §
Lärarna som avses i 3 § skall utses av arbetstagare vid högskoleenheten som innehar tjänster som avses i 19 kap. 1 §. /k/ Förordning (1988:1060). /-k/
6 §
Företrädare för de studerande i antagningsnämnden skall utses enligt föreskrifterna i 16 § förordningen (1983:18) om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet.
7 §
För var och en av ledamöterna i antagningsnämnden får finnas en suppleant.
Ärendenas handläggning m. m.
8 §
Ärenden avgörs efter föredragning av den arbetstagare som rektor eller förvaltningschefen utser efter samråd med ordföranden.
Ordföranden får själv överta föredragningen av ärenden. Förordning (1988:811).
9 §
I fråga om handläggningen i antagningsnämnden av ärenden som avses i 2 § andra stycket skall 10 kap. 9 § första och andra styckena samt 10, 13 och 15 §§ tillämpas. Förordning (1986:999).
10 §
Högskolestyrelsen skall meddela de ytterligare föreskrifter om antagningsnämnden som behövs.
13 a kap. har upphävts genom förordning (1990:745).
14 kap. Organ för fakulteter och sektioner
1 §
I bilaga 10 anges de fakulteter som skall finnas och de högskoleenheter som fakulteterna skall vara knutna till. Vid varje fakultet skall det finnas ett fakultetskollegium, om inte annat följer av beslut enligt 2 eller 4 §.
Fakultetskollegiet är gemensamt för vissa högskoleenheter enligt vad som anges i bilaga 10 a. Förordning (1989:646).
2 §
Styrelsen för en högskoleenhet, till vilken fakultetskollegier är knutna får, efter samråd med övriga berörda högskolestyrelser besluta att det i stället för eller vid sidan av fakultetskollegier skall finnas ett för två eller flera fakulteter gemensamt kollegium (fakultetsgruppskollegium).
Om fakultetskollegierna är knutna till olika högskoleenheter får de berörda högskolestyrelserna gemensamt besluta att ett fakultetsgruppskollegium skall inrättas. Om fakultetsgruppskollegium skall finnas vid sidan av fakultetskollegier skall högskolestyrelsen eller högskolestyrelserna ange hur uppgifterna skall fördelas mellan fakultetskollegierna och fakultetsgruppskollegiet. Förordning (1988:811).
3 §
Styrelsen för en högskoleenhet, till vilken ett fakultetskollegium är knutet, får, efter samråd med övriga berörda högskolestyrelser, besluta om indelning av fakulteten i sektioner.
För varje sektion skall det finnas ett sektionskollegium, om inte annat följer av beslut enligt 5 §.
Sektionskollegiet skall knytas till samma högskoleenhet som fakultetskollegiet.
Sektionskollegiet är gemensamt för högskoleenheter på samma sätt som fakultetskollegium enligt bilaga 10 a. Förordning (1988:811).
3 a §
Om fördelningen av uppgifter mellan fakultets- och sektionskollegier beslutar styrelsen för den högskoleenhet till vilken kollegierna är knutna.
4 §
Styrelsen för den högskoleenhet, till vilken ett fakultetskollegium skall vara knutet, får i fråga om fakulteter som är delade i sektioner besluta att fakultetskollegium ej skall finnas. Har sådant beslut meddelats, fullgörs de uppgifter som ankommer på fakultetskollegiet av sektionskollegierna gemensamt enligt föreskrifter som meddelas av styrelsen.
5 §
Styrelsen för en högskoleenhet, till vilken sektionskollegier är knutna, får, efter samråd med övriga berörda högskolestyrelser, besluta att det i stället för eller vid sidan av sektionskollegier skall finnas ett för två eller flera sektioner gemensamt kollegium (sektionsgruppskollegium).
Om sektionskollegierna är knutna till olika högskoleenheter, får de berörda högskolestyrelserna gemensamt besluta att ett sektionsgruppskollegium skall inrättas. Förordning (1988:811).
6 §
Om ett sektionsgruppskollegium skall finnas vid sidan av sektionskollegier skall berörda högskolestyrelser ange hur uppgifterna skall fördelas mellan sektionsgruppskollegiet och sektionskollegierna.
Förordning (1988:811).
6 a §
Föreskrifter om fakultetskollegier och sektionskollegier skall tillämpas på fakultetsgruppskollegier och sektionsgruppskollegier.
Uppgifter
7 §
Fakultets- eller sektionskollegiet skall såsom samrådsorgan för fakultet och sektion främja forskningen och dess kontakt med samhällslivet samt sambandet mellan forskning, forskarutbildning och grundläggande högskoleutbildning.
Det åligger kollegiet att besluta i de frågor som fakultets- eller sektionsnämnden överlämnar till kollegiet.
Det åligger vidare fakultets- eller sektionskollegiet att utse ledamöter i organ inom högskolan enligt föreskrifter i denna förordning och de föreskrifter som meddelas särskilt av regeringen eller av styrelsen för den högskoleenhet till vilken kollegiet är knutet.
Fakultets- eller sektionskollegiet får utse hedersdoktor.
Sammansättning
8 §
I fakultets- eller sektionskollegium skall ingå den som i ämne som tillhör fakulteten eller sektionen vid de högskoleenheter som anges i bilaga 10 a
innehar eller uppehåller tjänst som professor,
innehar eller uppehåller lärartjänst för vilken det krävs lägst
doktorsexamen eller motsvarande kompetens,
innehar eller uppehåller tjänst vid forskningsråd, vilken motsvarar
tjänst under 1 eller 2.
För att en arbetstagare skall ingå i kollegium fordras dessutom att han innehar eller uppehåller en tjänst som avses i första stycket utan tidsbegränsning eller med förordnande för minst sex månader. Tjänsten skall avse minst halvtidstjänstgöring. För att den som uppehåller en tjänst som avses i första stycket skall ha rätt att ingå i kollegiet krävs att han uppfyller behörighetskraven för tjänsten. Förordning (1988:811).
9 §
Om det finns särskilda skäl får styrelsen för den högskoleenhet, till vilken fakultets- eller sektionskollegiet är knutet, besluta att i kollegiet skall ingå endast företrädare för de grupper, som avses i 8 och 10 §§, enligt de närmare föreskrifter som styrelsen meddelar.
10 §
På förslag av eller efter hörande av fakultets- eller sektionskollegium får styrelsen för den högskoleenhet till vilken kollegiet är knutet besluta att vetenskapligt meriterad person, som är verksam i utbildning eller forskning inom högskolan, skall ingå i kollegiet utan hinder av att han ej innehar eller uppehåller tjänst som avses i 8 §.
11 §
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
Denna text publiceras på de villkor för vidareutnyttjande som Riksdagen själv fastställer, inte under en Legalize-licens eller en public domain-licens.
Riksdagen
Fri användning med källhänvisning (Riksdagens öppna data)
Källa: Sveriges riksdag (Riksdagens öppna data). Detta projekt drivs inte av och är inte godkänt av Sveriges riksdag.