Förordning (1986:1080) med vissa provisoriska föreskrifter om gymnasieskolan

1 kap. Inledande bestämmelser

1 §

Denna förordning innehåller vissa provisoriska föreskrifter om organisationen av och resurser för undervisningen i kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor för tiden från och med den 1 juli 1987. Huvudmännen, skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna skall tillämpa de provisoriska föreskrifterna vid sin planering för den tiden.

2 §

Bestämmelserna i förordningen skall vid planeringen enligt 1 § tillämpas i stället för följande föreskrifter, nämligen

3 §

Regeringen fastställer genom särskild förordning provisoriska timplaner för gymnasieskolans linjer. Förordning (1987:71).

4 §

I 2 kap. 10 § skollagen (1985:1100) finns grundläggande föreskrifter om läsår, som delas upp på en hösttermin och en vårtermin, samt om uppdelning av lärokursen i årskurser.

Vissa ytterligare bestämmelser om lärotider finns i 2 kap. denna förordning.

5 §

I denna förordning avses med

skolhuvudman kommun eller landstingskommun som anordnar gymnasieskola,

styrelsen för skolan kommuns skolstyrelse eller landstingskommuns utbildningsnämnd,

redovisningsår tiden den 1 juli--den 30 juni följande kalenderår,

grundvux grundutbildning för vuxna,

komvux kommunal vuxenutbildning,

vuxenutbildning grundvux och komvux.

2 kap. Studievägar, lärotider m.m.

1 §

I gymnasieskolan ingår

2 §

En linje eller specialkurs kan delas upp på grenar.

I en linje eller specialkurs eller i en gren av en linje eller specialkurs kan ingå en eller flera varianter.

Bestämmelser om grenar och varianter finns i timplanerna.

3 §

I denna förordning avses med studieväg varje linje, specialkurs, gren eller variant.

4 §

Bestämmelser om gymnasial lärlingsutbildning finns i 19 kap.

Linjer

5 §

I gymnasieskolan finns följande linjer som omfattar två, tre eller fyra årskurser (två-, tre- respektive fyraåriga linjer).

Tvååriga linjer

bygg- och anläggningsteknisk linje (Ba) beklädnadsteknisk linje (Be) distributions- och kontorslinje (Dk) drift- och underhållsteknisk linje (Du) tvåårig ekonomisk linje (Ek) estetisk-praktisk linje (Ep), som försöksverksamhet el-teleteknisk linje (Et) fordonsteknisk linje (Fo) handels- och kontorslinje (Hk), som försöksverksamhet jordbrukslinje (Jo) konsumtionslinje (Ko) livsmedelsteknisk linje (Li) musiklinje (Mu) processteknisk linje (Pr) skogsbrukslinje (Sb) social linje (So) social servicelinje (Ss) tvåårig teknisk linje (Te) trädgårdslinje (Td) träteknisk linje (Tr) verkstadsteknisk linje (Ve) vårdlinje (Vd)

Treåriga linjer

treårig ekonomisk linje (E) humanistisk linje (H) naturvetenskaplig linje (N) samhällsvetenskaplig linje (S)

Fyraårig linje

fyraårig teknisk linje (T)

Specialkurser

6 §

Specialkurser bygger på grundskolan eller på någon ytterligare utbildning.

Specialkurs som bygger på en minst tvåårig gymnasial utbildning kallas i denna förordning påbyggnadsutbildning.

7 §

Det finns specialkurser som är särskilt anpassade till den lokala eller regionala arbetsmarknaden.

I denna förordning avses med

LA-kurs specialkurs som är lokalt arbetsmarknadsanknuten,

RA-förordningen förordningen (1984:795) om försöksverksamhet med beslut av länsskolnämnderna om regionalt arbetsmarknadsanknutna påbyggnadsutbildningar i gymnasieskolan,

RA-kurs påbyggnadsutbildning som utformas av en länsskolnämnd med stöd av RA-förordningen.

8 §

I 14 kap. finns bestämmelser om en särskild form av specialkurser, nämligen kurser för invandrarungdom.

9 §

Skolöverstyrelsen beslutar vilka specialkurser som får finnas i gymnasieskolan utöver dem som anordnas enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

9 a §

Påbyggnadsutbildningar får omfatta högst sex och LA-kurser högst fyra terminer. Förordning (1987:71).

Lärotider m.m.

10 §

Ett läsår skall för höstterminen och vårterminen omfatta sammanlagt 40 veckor, om inte annat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Läsåret skall ha minst 178 skoldagar. Delar av kalenderåret som inte ingår i läsåret utgör ferier.

11 §

Läsåret bör börja i augusti och sluta senast i juni. I fråga om studievägar där det finns elever som skall påbörja värnpliktsutbildning bör dock läsåret sluta senast vid utgången av vecka 23.

Skolöverstyrelsen får meddela föreskrifter om att läsåret för en specialkurs som avses i 9 § får förläggas till en annan del av året, om det behövs med hänsyn till utbildningsmålet eller om andra särskilda skäl föreligger. I fråga om linjer gäller de undantag från bestämmelserna i första stycket som regeringen föreskriver.

Dagarna för höst- och vårterminernas början och slut bestäms av styrelsen för skolan.

12 §

Det vanliga skolarbetet skall ersättas med idrott och friluftsverksamhet under 4--6 dagar (8--12 halvdagar) varje läsår (friluftsdagar) enligt beslut av styrelsen för skolan.

Friluftsverksamheten skall bedrivas under lärares ledning.

13 §

Under läsåret skall eleverna få minst tolv lovdagar.

14 §

Undervisningen får ställas in under tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare på studiedagar, som anordnas av styrelsen för skolan eller länsskolnämnden.

15 §

I antalet skoldagar under läsåret skall inräknas friluftsdagar enligt 12 § men inte lovdagar och studiedagar enligt 13 och 14 §§.

16 §

Undervisningen i en årskurs av en linje eller av en sådan specialkurs som omfattar två terminer eller längre tid skall starta i början av höstterminen. Dock får undervisningen i en årskurs av någon av linjerna Ss och Vd eller en specialkurs som ligger nära någon av dessa linjer starta i början av vårterminen.

Skolöverstyrelsen får också, om inte annat är särskilt föreskrivet för viss undervisning, på framställning från en huvudman för dennes gymnasieskola medge att

Skolöverstyrelsens beslut i ärenden enligt denna paragraf får inte överklagas. Förordning (1987:71).

17 §

Undervisningen i en specialkurs som är kortare än två terminer får starta vid den tidpunkt under läsåret som styrelsen för skolan bestämmer, om inte skolöverstyrelsen eller, i fråga om RA-kurser, länsskolnämnden föreskriver annat för viss specialkurs eller grupp av specialkurser. Förordning (1987:71).

3 kap. Fördelningen av studievägar m. m. mellan huvudmännen

1 §

Av 5 kap. 2 § skollagen (1985:1100) framgår att gymnasieskola med utbildning på studievägar får anordnas av kommuner och landstingskommuner efter medgivande av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall.

Kommuner får anordna gymnasial lärlingsutbildning enligt bestämmelser i 19 kap. denna förordning.

2 §

Landstingskommuner får i sina gymnasieskolor anordna studievägar endast inom områdena vård, konsumtion, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring, om inte annat följer av andra stycket.

Om skolöverstyrelsen före den 1 juli 1986 med stöd av då gällande föreskrifter har medgett en landstingskommun att i sin gymnasieskola anordna en studieväg som inte kan anses höra till något av dessa områden, får landstingskommunen, utan hinder av föreskrifterna i första stycket, bedriva utbildning på studievägen så länge behov föreligger och regeringen inte föreskriver annat.

3 §

Inom konsumtionsområdet får en landstingskommuns gymnasieskola omfatta specialkurs som till sina huvuddelar motsvarar kurs vid lanthushållsskola under läsåret 1970/71. Annan specialkurs inom konsumtionsområdet får anordnas endast efter skolöverstyrelsens medgivande.

4 §

Sådana kommuner som ingår i en landstingskommun får inte i sina gymnasieskolor anordna studievägar inom områdena vård, jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring.

Om det finns särskilda skäl kan dock skolöverstyrelsen medge att en sådan kommuns gymnasieskola får omfatta även studieväg inom vårdområdet. Medgivande får lämnas endast om kommunen och landstingskommunen har träffat avtal om studievägen.

Geografisk spridning

5 §

Studievägar och elevplatser skall fördelas mellan skolhuvudmännen enligt bestämmelserna i detta kapitel. Fördelningen mellan kommunerna skall utgå från att ett antal orter i landet (gymnasieorter) för sökande från ett för respektive gymnasieort naturligt upptagningsområde (gymnasieregion) skall kunna erbjuda ett allsidigt urval av vanliga studievägar i en gymnasieskola med ortens kommun såsom huvudman (gymnasieortskommun).

6 §

Med lågfrekventa studievägar avses i detta kapitel sådana reguljära eller försöksvis införda studievägar som med hänsyn till sin särskilda karaktär bör anordnas endast på ett fåtal orter i landet men som har allmänt intresse. Skolöverstyrelsen bestämmer vilka studievägar som skall räknas som lågfrekventa i sammanhang som avses i detta kapitel.

Elevplatsramar

7 §

Regeringen fastställer för varje redovisningsår för hela riket en totalram för tilldelning av elevplatser för intagning i årskurs 1 eller motsvarande på olika utbildningar i kommunernas och landstingskommunernas gymnasieskolor.

Totalramen anges i årselevplatser, vilket innebär att en intagningsplats på en två- eller treårig studieväg motsvarar två respektive tre årselevplatser. En intagningsplats på linje T motsvarar dock 3,7 årselevplatser.

8 §

Totalramen är uppdelad på

9 §

Direktramen är uppdelad på sex sektorsramar och en ram för ospecificerade platser.

10 §

I sektorsramarna ingår platser för linjer och gymnasial lärlingsutbildning enligt följande.

inrymmer linjerna H, S, So, Mu och Ep.

inrymmer linjerna Vd, Ss och Ko.

I varje sektorsram ingår dessutom platser för sådana specialkurser inom direktramen som ligger nära sektorns linjer. I ramen för TI- sektorn ingår platser för specialkurser inom direktramen, vilka inte ligger nära någon linje. I sektorsramarna finns dock inte platser för LA-kurser som omfattar mindre än ett läsår och som inte kräver viss ålder, praktik eller utbildning utöver grundskolan för tillträde (korta LA-kurser).

11 §

I ramen för ospecificerade platser ingår platser för

12 §

Från totalramens delramar för hela riket skall skolöverstyrelsen undanta de årselevplatser som behövs för ändamål som avses i 11 § 2 och för beslut av skolöverstyrelsen enligt 19 §.

I övrigt skall skolöverstyrelsen fördela årselevplatserna i varje riksram mellan länen i form av länsramar. Fördelningen skall ske i ett sammanhang. Skolöverstyrelsen skall dock för senare fördelning hålla inne det antal årselevplatser som behöver finnas som reserv.

Skolöverstyrelsens beslut om länsramar får inte överklagas.

Tilldelning ur länsramarna m.m.

13 §

Med iakttagande av föreskrifterna i 1--5 §§ skall länsskolnämnden genom beslut om tilldelning av elevplatser ur ramarna för varje kommun eller landstingskommun bestämma vilken eller vilka studievägar som kommunen eller landstingskommunen får anordna från och med årskurs 1 eller motsvarande. Länsskolnämnden bestämmer hur många intagningsplatser, uttryckt i antal klasser, som varje huvudman får inrätta för varje studieväg och hur många intagningsplatser huvudmannen får inrätta för gymnasial lärlingsutbildning.

Sådan tilldelning av elevplatser som innebär utökning av kommuners gymnasieskoleutbildning på andra orter än gymnasieorter får avse endast yrkesinriktad utbildning.

Skolöverstyrelsens medgivande krävs för tilldelning av elevplatser på studieväg inom en för huvudmannen ny sektor.

14 §

Tilldelning ur länsramarna görs efter ansökan av kommunens skolstyrelse eller landstingskommunens utbildningsnämnd. I fråga om tidpunkter och former för ansökningarna gäller de föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar.

15 §

Länsskolnämnderna skall fatta årliga beslut om tilldelning ur länsramarna. Dessa beslut skall fattas senast vid den tidpunkt som skolöverstyrelsen bestämmer.

Länsskolnämnderna får såsom reserv hålla inne ett antal platser som fördelas vid en senare tidpunkt.

16 §

Om kommuner med gymnasieskola hör till olika län men samma gymnasieregion, skall vardera länsskolnämnden samråda med den andra innan länets kommun tilldelas platser. Om länsskolnämnderna inte enas, skall skolöverstyrelsen besluta.

17 §

Om det efter en länsskolnämnds fördelning ur en ram blir årselevplatser över, vilka inte räcker till ytterligare en klass, får länsskolnämnden omfördela de överblivna platserna till en ram där tillskottet kan utnyttjas.

Efter medgivande från skolöverstyrelsen får länsskolnämnder sinsemellan omfördela sådana överblivna årselevplatser till län och ram där tillskottet kan utnyttjas.

18 §

Länsskolnämndernas beslut om tilldelning ur eller omfördelning mellan länsramarna får överklagas hos skolöverstyrelsen. Dennas beslut i en sådan fråga får inte överklagas.

Särskilda föreskrifter om lågfrekventa studievägar m.m.

19 §

Om en kommun eller landstingskommun hos länsskolnämnden ansöker om tilldelning av intagningsplatser på en lågfrekvent studieväg, skall länsskolnämnden med eget yttrande överlämna ärendet till skolöverstyrelsen för beslut.

20 §

I 6 kap. finns vissa särskilda bestämmelser om platser för filialutbildning.

21 §

Vissa särskilda bestämmelser om platser för undervisning enligt samordnade timplaner finns i 12 kap.

Rapportering

22 §

Länsskolnämnderna skall årligen till skolöverstyrelsen redovisa sina beslut om tilldelning ur länsramarna. Närmare föreskrifter om detta meddelas av skolöverstyrelsen.

23 §

Varje kommun och landstingskommun med gymnasieskola skall vid tidpunkt som skolöverstyrelsen bestämmer till länsskolnämnden redovisa i vilken utsträckning tilldelade elevplatser har utnyttjats.

Länsskolnämnden skall översända dessa uppgifter till skolöverstyrelsen.

Grenar och varianter som börjar i högre årskurs

24 §

I fråga om gren eller variant som börjar i högre årskurs beslutar länsskolnämnden vilken eller vilka grenar och varianter som kommunens eller landstingskommunens gymnasieskola får omfatta. Skolöverstyrelsen beslutar dock när det gäller en lågfrekvent gren eller variant.

I årskurs 2 av tvååriga linjer och specialkurser får en huvudman i sin gymnasieskola anordna även sådana grenar och varianter som inte omfattas av beslut enligt första stycket. Detta får dock ske endast under förutsättning att eleverna inte bildar egen klass. En ytterligare förutsättning är att hela den yrkesinriktade delen av den för grenen eller varianten speciella utbildningen hålls utanför beräkningen av timresurser och statsbidrag enligt 9 och 10 kap. och ges i form av inbyggd utbildning med särskilt statsbidrag för sådan enligt 18 kap.

Årskurs 4 av fyraårig teknisk linje

25 §

För varje kommun med gymnasieskola som omfattar linje T bestämmer skolöverstyrelsen om årskurs 4 får anordnas och i så fall med vilken eller vilka grenar och varianter.

Lägsta elevantal för start av undervisning på studieväg

26 §

Undervisning på halvklassisk eller helklassisk variant av linje H får starta endast om antalet elever är lägst fem vid undervisningens början. För att undervisning på en gren av linje Te skall få starta krävs minst tolv elever.

Om inte annat följer av första stycket eller av andra särskilda föreskrifter om lägsta antal elever, får undervisning på en viss linje eller specialkurs eller på en viss gren eller variant starta endast om antalet elever är lägst åtta vid undervisningens början.

Om det finns synnerliga skäl, får länsskolnämnden medge undantag från föreskrift om lägsta antal elever. Nämndens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

27 §

Om antalet elever på en linje, specialkurs, gren eller variant under pågående undervisning sjunker under det tal som enligt föreskrifter eller länsskolnämndens medgivande gäller för start av undervisningen, får styrelsen för skolan besluta att undervisningen ändå skall fortsätta.

Elevområden

28 §

Enligt 5 kap. 3 § skollagen (1985:1100) skall varje del av landet i fråga om varje studieväg ingå i elevområdet för någon kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola (huvudregeln), om inte annat föreskrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Huvudregeln gäller inte för lokalt och regionalt arbetsmarknadsanknutna studievägar. Skolöverstyrelsen får medge undantag i fråga om ytterligare studievägar, dock ej linjer, om de till innehåll och inriktning nära ansluter till någon annan studieväg i gymnasieskolan. Skolöverstyrelsens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

29 §

Om inte annat föreskrivs av regeringen, fattas beslut om utökat elevområde enligt 5 kap. 4 § skollagen (1985:1100) av länsskolnämnden i det län till vilket huvudmannen hör. I fråga om elevområde som skulle sträcka sig utanför länets gränser skall länsskolnämnderna i berörda län samråda med varandra. Om länsskolnämnderna i ett sådant fall inte enas, skall beslut fattas av skolöverstyrelsen.

Länsskolnämndens beslut om elevområde får överklagas hos skolöverstyrelsen. Dennas beslut i en sådan fråga får inte överklagas.

Enskilda får inte överklaga beslut om elevområde.

30 §

I fråga om vissa skolhuvudmän i Stockholms län finns särskilda föreskrifter om elevområden i förordningen (1986:625) om samordnad intagning till vissa gymnasieskolor i Stockholms län.

4 kap. Skolenheter m.m.

1 §

En huvudmans gymnasieskola skall organiseras på en eller flera skolenheter enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Poängsystem

2 §

För beräkning av omfattningen av en huvudmans gymnasieskola under ett redovisningsår finns ett poängsystem. Enligt detta beräknas

Omfattar en årskurs delar av två på varandra följande redovisningsår, beräknas för varje redovisningsår i fråga om linje hälften av det poängtal som följer av första stycket a) eller b) och i fråga om specialkurs 0,75 poäng för varje klass och redovisningsår.

För klass av särskola som förlagts till lokaler vilka ingår i skolanläggning för gymnasieskola beräknas 1 poäng för varje redovisningsår.

Av 6 kap. 10 § och 12 kap. 10 § framgår att vissa särskilda bestämmelser gäller när huvudmannen har filialutbildning eller tillämpar samordnade timplaner.

Beräkningen av poäng för ett redovisningsår skall utgå från de förutsättningar som är kända den 15 maj före redovisningsåret såvitt gäller studievägar, elevplatser m. m. enligt 3 kap. och beräknat antal elever den 15 januari för preliminärt statsbidragsgrundande timunderlag för undervisningen enligt 9--12 kap.

Organisationen på skolenheter

3 §

Utbildning i en huvudmans gymnasieskola kan bedrivas vid

Om förutsättningarna för skolledning av olika slag gäller särskilda föreskrifter som regeringen meddelar.

4 §

Skolöverstyrelsen beslutar om skolenheter i vilka gymnasieskola ingår, om inte annat är särskilt föreskrivet.

Skolöverstyrelsens beslut får överklagas hos regeringen.

5 §

Skolenheter under ledning av en rektor i gymnasieskolan hänförs till olika kategorier beroende på poängtal enligt 2 § och andra faktorer enligt särskilda föreskrifter som regeringen meddelar.

6 §

Av 24 kap. högskoleförordningen (1977:263) framgår att en huvudmans kommunala högskoleutbildning utanför vårdområdet skall anordnas vid en eller flera skolenheter med gymnasieskola, om inte regeringen för visst fall bestämmer annat, samt att den högskoleutbildning som är förlagd till en sådan skolenhet skall ledas av rektor för skolenheten.

Som skolenhet med gymnasieskola skall vid tillämpningen av dessa bestämmelser räknas endast skolenhet som leds av en rektor i gymnasieskolan.

Elevernas fördelning på skolenheter

7 §

Om det för en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola finns två eller flera skolenheter med samma studieväg, skall eleverna på studievägen fördelas på skolenheterna med hänsyn till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssynpunkt, till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresurser samt till elevers önskemål.

8 §

Styrelsen för skolan fördelar eleverna på skolenheter, om inte annat är särskilt föreskrivet. Styrelsens beslut får inte överklagas.

5 kap. Klasser och grupper

1 §

Eleverna skall fördelas på klasser och grupper.

En klass består av elever som regelmässigt undervisas gemensamt, även om de inte tillhör samma studieväg eller årskurs.

En grupp består av elever som i ett visst ämne eller annars mera tillfälligt undervisas gemensamt, även om de inte tillhör samma studieväg, årskurs eller klass.

2 §

Med undervisning i B-form avses i denna förordning att elever från skilda årskurser undervisas gemensamt i samma klass (B-klass) eller grupp.

3 §

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte när samordnade timplaner tillämpas för linjer och inte heller för årskurs 4 av linje T. Vid filialutbildning gäller vissa särskilda bestämmelser enligt 6 kap.

Beslut om antal klasser

4 §

I 3 kap. finns bestämmelser om hur varje skolhuvudman tilldelas elevplatser för intagning i årskurs 1 eller motsvarande på olika studievägar. Av 3 kap. 13 § framgår att länsskolnämnden i samband med beslut om tilldelning av elevplatser också bestämmer hur många klasser som får anordnas.

5 §

För årskurserna 2 och 3 anordnas klasser i mån av behov. Antalet klasser fastställs av styrelsen för skolan. Om det finns särskilda skäl, får länsskolnämnden ändra styrelsens beslut.

Om särskilda skäl föreligger i fråga om gren eller variant i årskurs 2 eller 3 av linje eller specialkurs, får länsskolnämnden eller, när det gäller lågfrekventa grenar och varianter, skolöverstyrelsen bestämma det antal klasser i årskursen som får anordnas för grenen eller varianten i en huvudmans gymnasieskola. Skolöverstyrelsen föreskriver vilka grenar och varianter som i detta sammanhang skall räknas som lågfrekventa.

6 §

Fler klasser får inte anordnas än som föranleds av bestämmelserna om delningstal i 11 §.

7 §

Länsskolnämndens beslut om klasser enligt 5 § får överklagas hos skolöverstyrelsen. Dennas beslut i en sådan fråga får inte överklagas.

Elevantal i klasserna

8 §

Elever i samma årskurs och på samma studieväg skall föras till samma klass, så långt detta är möjligt.

9 §

Linjerna Ba, Be, Et, Fo utom gren för transportteknik, Pr, Tr och Ve får bedrivas i B-klasser. Detsamma gäller de specialkurser för vilka föreskrifter därom meddelas i anslutning till timplanerna.

Om en huvudmans gymnasieskola inte har tillräckligt elevunderlag för linje Ss, får länsskolnämnden i samband med tilldelning av elevplatser för intagning i årskurs 1 besluta att elever från vardera årskursen av linjen skall föras till en gemensam B-klass för undervisning i B-form.

Detsamma gäller linje Ko, om huvudmannen är en kommun som hade linjen i sin gymnasieskola redovisningsåret 1983/84.

10 §

I 3 kap. 26 § finns bestämmelser om att undervisning på en studieväg får starta endast om det finns visst lägsta antal elever.

11 §

För klasser gäller delningstal, som anger det antal elever som klassen högst får omfatta, om inte annat följer av 16 §.

En klass är fulltalig, om antalet elever når upp till delningstalet.

Med 30-klass avses en klass som är fulltalig med 30 elever och med 16- klass en klass som är fulltalig med 16 elever.

12 §

Tre- och fyraåriga linjer samt linjerna Dk, Du, Ek, Ep, Hk, Jo, Ko, Mu, So, Sb, Ss, Te och Td skall anordnas i 30-klasser.

En B-klass enligt 9 § andra stycket är fulltalig när antalet elever från årskurserna 1 och 2 tillsammans uppgår till 30.

13 §

Linjerna Ba, Be, Et, Fo, Li, Pr, Tr och Ve skall anordnas i 16- klasser.

14 §

Linjen Vd skall anordnas i 30-klass eller 16-klass enligt länsskolnämndens beslut i samband med tilldelning av elevplatser för intagning i årskurs 1.

16-klasser på linjen får anordnas endast i den mån huvudmannen haft sådana klasser redovisningsåret 1986/87 och endast så länge det finns särskilda skäl med hänsyn till exempelvis lokaler, utrustning och tillgång på praktikplatser.

15 §

Påbyggnadsutbildningar skall anordnas i 30-klasser. En påbyggnadsutbildning som till övervägande delen består av undervisning i arbetsteknik skall dock anordnas i 16-klass.

Bestämmelserna i första stycket gäller även andra specialkurser än påbyggnadsutbildningar, om inte annat följer av särskilda föreskrifter som regeringen meddelar.

16 §

Länsskolnämnden får i enskilda fall medge att delningstalet för klass överskrids, om det finns särskilda skäl. Nämndens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

17 §

I mån av timunderlag enligt 9 kap. får klasser delas för viss undervisning även om elevantalet inte överskrider delningstalet.

Förhållandet till elevplatsramen i vissa fall

18 §

I fall som avses i 9 § andra stycket skall huvudmannen anses ha erhållit 15 intagningsplatser för årskurs 1 från elevplatsramen.

En huvudman får inte i andra fall tilldelas intagningsplatser som inte når upp till delningstalet för klass.

Om en intagningsklass på en studieväg som avses i 9 § första stycket inte kan fyllas till mer än hälften, skall återstående platser föras tillbaka till den elevplatsram från vilken tilldelningen gjordes.

Specialklasser

19 §

För elever som på grund av hörsel- eller synskada, rörelsehinder eller intellektuellt handikapp inte kan följa den vanliga undervisningen får specialundervisning anordnas i specialklasser enligt bestämmelserna i 21--25 §§, om eleverna kan samundervisas.

20 §

Om en huvudman har tilldelats en intagningsklass i årskurs 1 på en viss studieväg och en del av platserna tas i anspråk för elever i en specialklass, skall återstående platser föras tillbaka till den elevplatsram från vilken tilldelningen gjordes.

21 §

För hörselskadade får anordnas en klass för 5--8 elever, två klasser för sammanlagt 9--14 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 7-tal elever.

22 §

För synskadade får anordnas en klass för 5--10 elever, två klasser för sammanlagt 11--16 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 8-tal elever.

23 §

För rörelsehindrade får anordnas en klass för 7--12 elever, två klasser för sammanlagt 13--18 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 9-tal elever.

24 §

För intellektuellt handikappade får anordnas en klass för 7--13 elever, två klasser för sammanlagt 14--27 elever samt därutöver en klass för varje påbörjat 14-tal elever.

25 §

Länsskolnämnden får i enskilda fall medge att en specialklass inrättas eller behålls med lägre elevantal än som anges i 21--24 §§. Nämndens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.

Grupper

26 §

I varje ämne förs eleverna till grupper, i den mån de kan samundervisas.

Grupper får anordnas i mån av timunderlag enligt 9 kap. En grupp får omfatta högst 16 elever vid undervisning i arbetsteknik och annars högst 30 elever. Annat kan gälla i vissa fall enligt särskilda föreskrifter.

Länsskolnämnden får i enskilda fall medge undantag från föreskrifter om elevantal för grupp, om det finns särskilda skäl. Nämndens beslut i en sådan fråga får inte överklagas.

6 kap. Filialutbildning

1 §

Gymnasieortskommuner kan enligt bestämmelserna i detta kapitel medges rätt att inom ramen för sin gymnasieskola anordna utbildning som helt eller delvis förläggs till skollokaler i en annan kommun och som är organisatoriskt knuten till en skolenhet på gymnasieorten under ledning av en rektor i gymnasieskolan (filialutbildning).

2 §

I kapitlet avses med

huvudenhet skolenhet till vilken filialutbildning är organisatoriskt knuten,

filialenhet en med hänsyn till skollokalerna bestämd organisatorisk enhet för filialutbildning,

filialort ort med filialenhet,

filialortskommun kommun där filialorten ligger.

Medgivande och elevplatser

3 §

Filialutbildning får anordnas av sådana gymnasieortskommuner som har fått medgivande till detta av den statliga skoladministrationen enligt bestämmelserna i 6 §.

Medgivande får lämnas endast till gymnasieortskommuner som på gymnasieorten har en skolenhet med yrkesinriktad utbildning.

4 §

I ett medgivande till filialutbildning skall anges

5 §

Filialutbildning får avse endast yrkesinriktade studievägar och skall knytas till en huvudenhet med yrkesinriktad utbildning.

Filialortskommunen skall vara en närliggande kommun som saknar egen gymnasieskola med utbildning på linjer eller specialkurser.

Medgivande får lämnas endast till sådan filialutbildning som tillstyrkts av filialortskommunen.

6 §

I fråga om lågfrekventa studievägar ankommer det på skolöverstyrelsen att besluta om medgivande till filialutbildning.

När det gäller andra studievägar beslutar länsskolnämnden i det län, till vilket gymnasieortskommunen hör. Om filialorten ligger i ett annat län, skall samråd ske med länsskolnämnden i det länet. Om länsskolnämnderna inte är ense, skall skolöverstyrelsen besluta.

Länsskolnämndens beslut i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos skolöverstyrelsen. Dennas beslut i sådana ärenden får inte överklagas.

7 §

Den myndighet som enligt 6 § skall besluta om medgivande till filialutbildning skall också för filialutbildningens del fatta beslut om

Elevområde m.m.

8 §

För sådana studievägar i gymnasieortskommunens gymnasieskola som anordnas i form av filialutbildning skall filialortskommunen alltid ingå i elevområdet.

9 §

Elever som antas till utbildning på en studieväg som gymnasieortskommunen anordnar vid såväl huvudenhet som filialenhet skall fördelas mellan enheterna enligt föreskrifter som meddelas av länsskolnämnden i det län till vilket gymnasieortskommunen hör.

Sambanden med huvudenheten m.m.

10 §

Filialutbildning ingår i beräkningen av omfattningen av gymnasieortskommunens gymnasieskola enligt 4 kap. 2 §. Därvid anses filialutbildningen höra till huvudenheten.

11 §

Huvudenhetens kategoritillhörighet enligt föreskrifter som avses i 4 kap. 5 § bestäms med beaktande även av den till huvudenheten knutna filialutbildningen.

12 §

Filialenheten skall ha samma skolledning som huvudenheten.

13 §

Vid tillämpningen av bestämmelser i denna förordning om hur många elever som krävs för att undervisning skall få starta sammanräknas eleverna i filialutbildningen med övriga elever i gymnasieortskommunens gymnasieskola.

Vid tillämpningen av 5 kap. 9 § andra stycket och 18 § skall filialutbildning och övrig utbildning i gymnasieortskommunens gymnasieskola behandlas gemensamt.

Att timresurser för filialutbildning och för övrig utbildning i gymnasieortskommunens gymnasieskola beräknas gemensamt framgår av bestämmelser i 9 kap.

Undervisningen m.m.

14 §

Sådan undervisning i yrkesämnen som inte anordnas som inbyggd utbildning enligt bestämmelserna i 18 kap. skall förläggas till filialenheten. Om det finns särskilda skäl, kan dock viss sådan undervisning förläggas till huvudenheten.

Undervisning i allmänna ämnen skall förläggas till huvudenheten. Sådan undervisning får dock förläggas till filialenheten, om antalet elever motiverar detta.

15 §

Vid tillämpningen av bestämmelserna i 14 kap. 2 § skolförordningen (1971:235) om förläggning av en lärares tjänstgöring skall en filialenhet betraktas som en egen skolenhet.

Konferenser m.m.

16 §

Vid tillämpningen av 2 a, 2 b och 3 kap. skolförordningen (1971:235) skall huvudenhet och filialenhet betraktas som två skilda skolenheter.

Skolstyrelsen får dock besluta att huvudenheten och filialenheten skall ha gemensamma personal- och elevvårdskonferenser.

7 kap. Allmänna bestämmelser om utbildningens innehåll

1 §

För gymnasieskolans linjer och specialkurser skall finnas en läroplan. I den skall ingå mål och riktlinjer för skolans arbete samt timplaner och kursplaner.

Avsnittet mål och riktlinjer fastställs av regeringen. Timplaner och kursplaner fastställs för linjerna av regeringen och för specialkurserna av skolöverstyrelsen, om regeringen inte föreskriver annat för viss utbildning.

I läroplanen kan finnas även andra inslag enligt särskilda föreskrifter.

2 §

För vissa linjer finns, förutom reguljära timplaner, alternativa timplaner och samordnade timplaner.

3 §

Alternativa timplaner finns för årskurserna 1--3 av de tre- och fyraåriga linjerna. De är avsedda för kommuner med relativt litet elevunderlag. Sådana timplaner får tillämpas efter medgivande av skolöverstyrelsen.

När alternativa timplaner tillämpas vid en kommuns gymnasieskola får undervisning i årskurs 3 av linje T anordnas endast om regeringen medger det.

4 §

Bestämmelser om samordnade timplaner finns i 12 kap.

5 §

För LA-kurser får styrelsen för skolan fastställa timplaner och kursplaner enligt föreskrifterna i denna förordning och andra föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av skolöverstyrelsen. Styrelsen för skolan skall i sådana ärenden höra det eller de yrkesråd som berörs.

Av RA-förordningen framgår att timplaner och kursplaner för RA-kurser fastställs av länsskolnämnden. Förordning (1987:71).

6 §

I timplanerna anges undervisningstid eller motsvarande för eleverna i obligatoriska ämnen och vissa andra obligatoriska utbildningsinslag.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, anges tiden i antal timmar i veckan under årskursen eller den kortare tid som studievägen omfattar.

En timme motsvarar i det sammanhanget en lektion om 40 minuter.

7 §

I årskurs 3 på de tre- och fyraåriga linjerna kan upp till två timmar i veckan läggas ut som självstudietid för eleverna, om motsvarande tid används för förstärkningsändamål enligt 9 kap. 18 §.

8 §

I timplanen för en påbyggnadsutbildning får antalet timmar i veckan för eleverna bestämmas till

Om det finns synnerliga skäl, får skolöverstyrelsen i fråga om påbyggnadsutbildningar som överstyrelsen utformar göra avsteg från bestämmelserna i första stycket samt i fråga om RA-kurser i enskilda fall medge länsskolnämnden att göra sådana avsteg.

9 §

I timplanen för en annan specialkurs än en påbyggnadsutbildning får antalet timmar i veckan för eleverna bestämmas till högst 38.

Obligatoriska ämnen m.m.

10 §

Varje studieväg består av obligatorisk undervisning i de ämnen som anges i timplanen (obligatoriska ämnen). I timplanen anges hur många timmar i veckan eleverna skall ha i dessa ämnen.

På vissa studievägar kan eleverna välja mellan olika obligatoriska ämnen (alternativa ämnen) enligt bestämmelser i timplanerna.

På de tvååriga linjerna meddelas undervisning i ämnet engelska enligt två skilda kurser (allmän respektive särskild kurs). Förordning (1987:71).

11 §

På vissa yrkesinriktade studievägar anges i timplanerna ett visst antal timmar i veckan, för vilka eleverna får välja ett eller flera särskilt angivna ämnen (tillvalsämnen).

Om en elev inte gör något tillval eller om tiden för det eller de tillvalda ämnena är mindre än det för ändamålet avsatta antalet timmar i veckan enligt timplanen, skall eleven under den tid som ej utnyttjas delta i undervisning i yrkesämne på studievägen. Rektor får dock medge undantag, om praktiska svårigheter eller andra särskilda skäl föreligger.

11 a §

På andra tvååriga linjer än Ek, Ep, So, Te och Mu får en elev i årskurs 2 och, om särskilda skäl föreligger, i årskurs 1 under högst tolv timmar i veckan byta ut en del av undervisningen i ett eller flera av de yrkesinriktade ämnena mot ett eller flera ämnen som förekommer på någon annan studieväg (inbytesämnen).

Ett inbytesämne skall anknyta till elevens studieprogram i övrigt och syfta till att bredda eller fördjupa den yrkesinriktade utbildningen. En elev får också studera ett inbytesämne för att få behörighet till högre studier.

Beslut om inbytesämne fattas av rektor efter samråd med klasskonferensen och syofunktionär. Förordning (1987:71).

12 §

I timplanerna för vissa studievägar ingår B-språk och C-språk som främmande språk utöver engelska.

13 §

Med B-språk avses språk i vilka undervisningen i gymnasieskolan bygger på att eleverna har studerat språket som B-språk under två eller tre år i grundskolan.

Som B-språk kan erbjudas franska och tyska. Även annat språk kan studeras som B-språk, om eleven utöver engelska har läst det i grundskolan under tre år.

14 §

Med C-språk avses språk som eleverna studerar från nybörjarnivå i gymnasieskolan.

På tvååriga linjer och i specialkurser kan som C-språk erbjudas franska och tyska samt, efter skolöverstyrelsens medgivande, spanska och finska.

På tre- och fyraåriga linjer kan som C-språk erbjudas franska, ryska, spanska och tyska samt, efter skolöverstyrelsens medgivande, även andra språk, dock ej engelska. Förordning (1987:71).

14 a §

Om en elev har studerat ett språk som B-språk under två eller tre år i grundskolan men i gymnasieskolan inte med behållning kan följa undervisningen i språket som B-språk, får klasskonferensen medge att eleven i stället studerar det som C-språk. Förordning (1987:71).

15 §

En elev på tre- eller fyraårig linje får i stället för ett B-språk studera ett annat språk som C-språk.

16 §

Av 3 kap. 26 § framgår att undervisning på halvklassisk eller helklassisk variant av linje H får starta endast om antalet elever är lägst fem vid undervisningens början.

Motsvarande krav gäller i fall där undervisning i latin eller grekiska erbjuds utom ramen för en sådan variant.

17 §

Undervisning i ryska eller finska eller i sådant C-språk för vilket krävs skolöverstyrelsens medgivande enligt 14 § tredje stycket får starta endast om antalet elever uppgår till minst fem.

Språk som avses i första stycket kallas i denna förordning lågfrekventa moderna språk. Förordning (1987:71).

18 §

Om antalet elever under pågående undervisning enligt 16 § andra stycket eller 17 § sjunker under fem, krävs länsskolnämndens tillstånd för att undervisningen skall få fortsätta under ytterligare en eller flera årskurser. Länsskolnämnden får därvid besluta om ett lägre timtal i ämnet för eleverna än som anges i timplanen.

Nämndens beslut i ett ärende enligt denna paragraf får inte överklagas.

19 §

Svenska, engelska, matematik och andra allmänna ämnen får inte ingå i en yrkesinriktad påbyggnadsutbildning som bygger på en studieväg där ämnet är obligatoriskt för eleverna under två år eller mer.

Om det finns synnerliga skäl, får skolöverstyrelsen i fråga om påbyggnadsutbildningar som överstyrelsen utformar göra avsteg från bestämmelserna i första stycket samt i fråga om RA-kurser i enskilda fall medge länsskolnämnden att göra sådana avsteg.

20 §

I fall där undervisning i ett enskilt ämne eller enligt viss kurs i ett ämne inte innebär start av gren eller variant får undervisningen anordnas oberoende av elevantal, om inte annat följer av 16 och 17 §§.

Inbyggd utbildning

21 §

I 18 kap. finns bestämmelser om undervisning i arbetsteknik genom inbyggd utbildning.

Speciella inslag

22 §

På tre- och fyraåriga linjer skall eleven ensam eller i samarbete med annan eller andra elever utföra ett specialarbete. I timplanerna för sådana studievägar anges hur många timmar eleverna skall ha för specialarbete.

Specialarbetet skall ge eleverna tillfälle att fördjupa sig inom kunskapsområden som är karakteristiska för studievägen och att träna sig i att arbeta på ett undersökande sätt. Förordning (1987:71).

23 §

I vissa timplaner anges timmar till förfogande (TTF). Dessa skall användas för särskilda utbildningsinslag (TTF-inslag).

TTF-inslag är verksamhet som inte har karaktär av ämnesundervisning eller specialarbete eller som i vart fall kan läggas upp fristående. I TTF-inslagen skall ingå studie- och yrkesorientering samt bok- och bibliotekskunskap. Härutöver kan ingå exempelvis orientering i trafikfrågor, kulturaktiviteter samt studiebesök.

24 §

Hur många elever som skall delta tillsammans i TTF-inslag avgörs oberoende av föreskrifter om klasser och grupper.

25 §

Vissa studievägar omfattar obligatorisk praktik och annan obligatorisk utbildning än som avses i 10--24 §§.

Stödundervisning och samordnad specialundervisning

26 §

För elever som har svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen anordnas stödundervisning vid sidan av den vanliga undervisningen.

För elever som på grund av handikapp har svårt att följa den vanliga undervisningen får specialundervisning anordnas jämsides med den vanliga undervisningen och samordnad med denna (samordnad specialundervisning).

Om specialklasser finns bestämmelser i 5 kap.

Mindre studiekurs

27 §

En elev på en linje eller i en specialkurs kan befrias från undervisning i högst två eller, på de tre- och fyraåriga linjerna, högst tre obligatoriska ämnen (mindre studiekurs), om eleven har påtagliga studiesvårigheter. Befrielsen får inte avse yrkesämne.

Befrielse från undervisning i tre ämnen får medges endast i fall där eleven har mindre studiekurs redan från första årskursen på linjen.

28 §

Beslut om mindre studiekurs får meddelas vid de tillfällen och i den ordning som anges i 9 kap. 39--41 och 45--48 §§ skolförordningen (1971:235).

Förlängd undervisning

29 §

Den som följt mindre studiekurs har rätt till förlängd undervisning i varje ämne i vilket han varit befriad från undervisning. Den förlängda undervisningen får äga rum inom fyra år efter det att eleven avslutat sin skolgång på studievägen.

Förlängd undervisning får förläggas till gymnasieskolan inom ramen för redan tillgängliga resurser för undervisningen i skolan. Om förlängd undervisning i annat fall meddelar regeringen särskilda föreskrifter.

Utökad studiekurs

30 §

En elev får delta frivilligt i undervisning i ett eller flera ämnen som förekommer i gymnasieskolan som obligatoriska ämnen men som inte är obligatoriska för honom (frivilliga ämnen), om han kan antas vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen i såväl de obligatoriska ämnena som det eller de frivilliga ämnena (utökad studiekurs).

På motsvarande sätt får en elev, i fråga om obligatoriskt ämne i vilket undervisning kan meddelas enligt skilda kurser, byta ut undervisning enligt en kurs som är obligatorisk för honom mot undervisning enligt en annan, större kurs.

Beslut enligt denna paragraf meddelas av rektor.

Frivillig undervisning

31 §

Utöver vad som följer av föreskrifterna om utökad studiekurs får vid sidan av verksamhet enligt timplanerna frivillig undervisning utan betyg anordnas i ämnena bild, dramatik, idrott och musik (frivillig undervisning).

Beslut om frivillig undervisning meddelas av rektor.

Hemspråksundervisning m.m.

32 §

Om hemspråksundervisning och extra undervisning i svenska finns bestämmelser i 13 kap.

Allmänna och individuella timplanejämkningar m.m.

33 §

Om särskilda skäl föreligger, får skolöverstyrelsen för en kommuns eller landstingskommuns gymnasieskola medge jämkning i en timplan som regeringen har fastställt. Det sammanlagda antalet timmar på studievägen får inte ändras.

Det antal timmar, som skall förekomma i ett ämne enligt timplanen, kan efter beslut av styrelsen för skolan inom läsårets ram utökas under del av utbildningstiden och minskas i motsvarande mån under en annan del av utbildningstiden enligt bestämmelser i timplanerna. Det sammanlagda antalet timmar i ett ämne får inte ändras på grund av att timmarna koncentreras.

34 §

Skolöverstyrelsen får för en viss elev medge undantag från bestämmelserna i detta kapitel, föreskrifter som avses där eller bestämmeler i övrigt om vad som skall förekomma vid genomgång av gymnasieskolan.

Undantag får medges endast om eleven på grund av handikapp har påtagliga svårigheter att delta i viss undervisning eller om det finns annat synnerligt skäl.

Om det finns synnerliga skäl, får skolöverstyrelsen besluta att eleven trots undantaget skall anses ha fullständig studiekurs.

35 §

Skolöverstyrelsens beslut i ärenden enligt 33 och 34 §§ får överklagas hos regeringen.

Betyg i ämnen

36 §

På linjer och i specialkurser sätts betyg i varje ämne, om inte annat är särskilt föreskrivet.

På samtliga linjer ges i ämnet svenska två betyg, nämligen ett i svenska språket och ett i litteraturkunskap och språklig orientering. Förordning (1987:71).

37 §

Som betyg i ämne används någon av siffrorna 1--5, om inte annat följer av andra stycket eller regeringen medger annat för viss studieväg. Högsta betyg är siffran 5.

Vid betygsättning i praktikämnen på studievägar inom vårdområdet skall användas något av uttrycken Godkänd eller Underkänd. Förordning (1987:71).

38 §

Av 31 § framgår att betyg inte ges i frivillig undervisning.

Förordning (1987:71).

39 §

Betyg ges inte i ämnena arbetslivsorientering och konst- och musikhistoria. I stället för betyg används något av uttrycken Deltagit eller Icke deltagit. Detsamma gäller även vissa andra ämnen på enskilda studievägar enligt bestämmelser i timplanen för studievägen. Förordning (1987:71).

40 §

Om en elev i ett ämne, som avser yrkeskunnande i inskränkt mening, inte uppfyller kraven på godtagbart yrkeskunnande, skall betyg i ämnet inte sättas för eleven.

Detsamma gäller även i annat ämne för elev som på grund av långvarig frånvaro, försummelse, handikapp eller annan särskild omständighet inte har uppnått de kunskaper och färdigheter som undervisningen avser att meddela. Förordning (1987:71).

41 §

Betyg i ämne sätts vid slutet av varje termin under vilken ämnet förekommer, om inte skolöverstyrelsen bestämmer annat för viss termin.

Betyg i ämne sätts dessutom när eleven avgår från gymnasieskolan, om inte fråga om betyg i ämnet prövats i samband med att ämnet avslutats under tidigare termin. Förordning (1987:71).

42 §

Betyg avser den del av årskursen som eleven har genomgått.

När ett ämne avslutas, avser betyget hela kursen i ämnet.

Om en elev avgår från gymnasieskolan utan att ha slutfört kursen i ett ämne, avser betyget i ämnet den del av kursen som eleven har genomgått.

Förordning (1987:71).

Avgångsbetyg

43 §

En elev får avgångsbetyg när han avgår från gymnasieskolan eller övergår till en annan huvudmans gymnasieskola. Förordning (1987:71).

44 §

Den som har slutfört årskurs 3 på linje T har rätt att på begäran få avgångsbetyg. Förordning (1987:71).

45 §

Avgångsbetyg utfärdas av rektor eller, efter rektors bemyndigande, av studierektor eller klassföreståndaren. Förordning (1987:71).

46 §

Ett nytt avgångsbetyg, som gäller hela lärokursen, får utfärdas för den som har deltagit i förlängd undervisning enligt 29 § eller som efter beslut av klasskonferensen helt eller delvis har gått om högsta årskursen eller årskurs 3 av linje T. Förordning (1987:71).

8 kap. Kombination med specialidrott

1 §

Enligt bestämmelserna i detta kapitel får i vissa kommuners gymnasieskolor anordnas kombination med specialidrott i syfte att underlätta för ungdomar att förena intensiv idrottsträning med studier i gymnasieskolan.

Kombination med specialidrott innebär att fem timmar i veckan per årskurs i ämnet specialidrott för eleven ersätter motsvarande tid i annat eller andra ämnen på elevens studieväg.

2 §

För hela riket får högst 600 elever per läsår tas in till kombination med specialidrott.

3 §

Skolöverstyrelsen beslutar efter samråd med Sveriges riksidrottsförbund vilka kommuner som får anordna kombination med specialidrott i sin gymnasieskola, i hur stor omfattning det får ske för respektive kommun och på vilken eller vilka idrottsgrenar som kommunens verksamhet med kombinationer skall inriktas.

Elevplatser och intagning

4 §

Skolöverstyrelsen tilldelar kommunen intagningsplatser för kombination med specialidrott inom en viss eller vissa angivna idrottsgrenar.

Intagningsplatserna innebär inte något tillskott av elevplatser till kommunens gymnasieskola. De skall kunna förenas med elevplats på vilken som helst av studievägarna i kommunens gymnasieskola.

5 §

Den som vill genomgå kombination med specialidrott skall i vanlig ordning ansöka om plats i gymnasieskolan med tillägget att ansökan avser kombination med specialidrott på studievägen i fråga.

6 §

Hela riket är elevområde för intagning som avser kombination med specialidrott.

Skolöverstyrelsen kan dock, om det finns särskilda skäl, efter samråd med Sveriges riksidrottsförbund för en viss kommun besluta om avvikelse från bestämmelsen i första stycket.

7 §

Behörig att intas är den som dels uppfyller de behörighetsvillkor som gäller för tillträde till studievägen i fråga, dels har särskilt goda förutsättningar inom den idrottsgren som kombinationen med specialidrott avser. I fråga om det senare skall den sökande uppvisa intyg enligt föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar.

8 §

I fråga om urval bland flera behöriga sökande till en viss studieväg gäller samma föreskrifter som för gymnasieskolan i övrigt.

9 §

Om intagningsplatserna till kombination med specialidrott är färre än antalet sökande, som har behörighet enligt 7 § och har möjlighet att få elevplats enligt 8 §, skall företrädet mellan sökandena till intagningsplatserna till kombination med specialidrott bestämmas enligt föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar.

Timplanejämkningar

10 §

Skolöverstyrelsen bestämmer vilka jämkningar som får göras i timplanerna för att ge utrymme för ämnet specialidrott.

Undervisning i specialidrott

11 §

Skolöverstyrelsen fastställer kursplan för ämnet specialidrott.

12 §

Undervisning i specialidrott får fullgöras även av den som har en kommunalt reglerad anställning.

9 kap. Allmänna timresurser

1 §

Varje huvudman får genom allmänna timresurser timunderlag för huvuddelen av undervisningen jämte därmed sammanhängande verksamhet i sin gymnasieskola.

2 §

I allmänna timresurser ingår inte timmar för

3 §

I 18 kap. 5 § finns bestämmelser om förhållandet mellan allmänna timresurser och inbyggd utbildning.

Om skolhuvudmannen har filialutbildning enligt 6 kap., skall allmänna timresurser beräknas gemensamt för filialutbildningen och utbildningen vid huvudenheten. Klasser i filialutbildning skall vid beräkningen av resurser betraktas som egna klasser endast om eleverna hade kunnat bilda egna klasser om utbildningen hade varit förlagd till huvudenheten.

Förordning (1987:71).

4 §

Allmänna timresurser är uppbyggda av grundresurser och tilläggsresurser.

5 §

De olika delarna av allmänna timresurser består av lärarveckotimmar.

Med lärarveckotimme avses en lektion i veckan under ett läsår eller motsvarande tidrymd för en lärare eller annan som fullgör undervisning.

En lektion i veckan för en lärare under en termin motsvaras av en halv lärarveckotimme i en allmän timresurs. En motsvarande omräkning till lärarveckotimmar skall göras även i andra fall då en allmän timresurs beräknas för undervisning som pågår under tid som inte motsvarar ett läsår.

Beräkning för linjerna vid start på höstterminen

6 §

För varje huvudman beräknas allmänna timresurser för varje redovisningsår för årskurserna 1--3 av de tre- och fyraåriga linjerna och för årskurserna 1 och 2 av de tvååriga linjerna, om undervisningen i årskurserna startar på höstterminen.

För årskurserna 1--3 av de tre- och fyraåriga linjerna beräknas resurser enligt bilaga 1 till denna förordning.

För årskurserna 1 och 2 av de tvååriga linjerna beräknas resurser enligt bilaga 2 respektive bilaga 3 till denna förordning, om inte annat följer av 8 §.

7 §

I bilagorna 2 och 3 avses med

gemensamma ämnen ämnen som förekommer på olika linjer med samma eller i huvudsak samma kursplan och i vilka elever från olika linjer därför kan samundervisas,

linjespecifika ämnen övriga ämnen. Förordning (1987:71).

8 §

För B-klasser på linjerna Ba, Be, Et, Fo, Ko, Pr, Ss, Tr och Ve skall resurser för gemensamma ämnen beräknas enligt bilagorna 2 och 3 och resurser för linjespecifika ämnen enligt bilaga 4 till denna förordning. Förordning (1987:71).

Beräkning för linjerna vid start på vårterminen

9 §

Om undervisning i en årskurs av en linje i en huvudmans gymnasieskola startar på vårterminen skall allmänna timresurser för den undervisningen beräknas terminsvis. Därvid gäller för linjerna Ss och Vd bilaga 5 till denna förordning.

Har skolöverstyrelsen med stöd av 2 kap. 16 § andra stycket 1 medgett att undervisningen i en årskurs av någon annan tvåårig linje startar på vårterminen, skall skolöverstyrelsen föreskriva hur allmänna timresurser skall beräknas för terminerna. Förordning (1987:71).

Beräkning för specialkurser

Termer

9 a §

I detta kapitel avses med

helårig specialkurs specialkurs som omfattar två, fyra eller ett annat jämnt antal terminer,

treterminskurs specialkurs som omfattar tre terminer,

halvlång specialkurs specialkurs som är längre än en men kortare än två terminer,

enterminskurs specialkurs som omfattar en termin,

kort specialkurs specialkurs som är kortare än en termin,

samläsbara ämnen ämnen som förekommer på olika helåriga specialkurser eller linjer med samma eller i huvudsak samma kursplan och i vilka elever från olika sådana studievägar kan samundervisas,

kursspecifika ämnen övriga ämnen i en specialkurs. Förordning (1987:71).

Beräkningsperioder m.m.

9 b §

Allmänna timresurser för en helårig specialkurs i en huvudmans gymnasieskola skall beräknas

9 c §

Vid beräkning av allmänna timresurser för en treterminskurs skall första och andra terminen betraktas som en första årskurs.

Allmänna timresurser för första årskursen beräknas

Förordning (1987:71).

9 d §

Allmänna timresurser för tredje terminen av en treterminskurs beräknas

för hela terminen,

9 e §

Allmänna timresurser för en halvlång specialkurs, enterminskurs eller kort specialkurs beräknas

Resursernas storlek m.m.

9 f §

Om skolöverstyrelsen eller länsskolnämnden fastställer timplanen för en specialkurs skall samma myndighet föreskriva hur stora allmänna timresurser som skall beräknas för undervisningen. Därvid skall myndigheten tillämpa bestämmelserna om lärarveckotimmar och beräkningsperioder m. m. i 5 och 9 b--9 e §§. Förordning (1987:71).

9 g §

För fall där undervisning i årskurserna 1 och 2 av andra helåriga specialkurser än påbyggnadsutbildningar och LA-kurser startar i början av höstterminen skall skolöverstyrelsen när den meddelar föreskrifter om timresurser enligt 9 f § tillämpa beräkningsgrunderna i bilaga 6 till denna förordning. Skulle dessa beräkningsgrunder leda till uppenbart orimligt resultat får avvikelse från dem göras.

För undervisning som endast i vissa avseenden uppfyller förutsättningarna för beräkningsgrunderna i bilaga 6 bör dessa i tillämpliga delar utgöra underlag för skolöverstyrelsens föreskrifter enligt 9 f §. Förordning (1987:71).

9 h §

Om inte annat följer av 9 g § eller föranleds av särskilda skäl skall skolöverstyrelsen och länsskolnämnden när myndigheten meddelar föreskrifter enligt 9 f § tillämpa principen att det för varje klass skall beräknas så många lärarveckotimmar som motsvarar antalet timmar för eleverna enligt timplanen samt dessutom vid behov ett antal ytterligare lärarveckotimmar för möjlighet till delning av klassen för viss undervisning. En utgångspunkt skall därvid vara principerna för beräkning av tilläggsresurser för linjespecifika ämnen på tvååriga linjer i bilagorna 2 och 3.

För en specialkurs som har samläsbara ämnen skall behovet av resurser för stödundervisning och samordnad specialundervisning samt för frivillig undervisning i bild, dramatik och musik beaktas i myndighetens föreskrifter enligt 9 f §. Förordning (1987:71).

9 i §

För en årskurs i en påbyggnadsutbildning får per klass beräknas högst 35 lärarveckotimmar, om utbildningen skall anordnas i 16-klasser och högst 30 lärarveckotimmar om utbildningen skall anordnas i 30-klasser enligt 5 kap. 15 § första stycket.

Om utbildningen omfattar ämnen som kräver laborationer eller metod- eller konstruktionsövningar, får för en klass med minst 17 elever beräknas upp till fem ytterligare lärarveckotimmar för tänkt delning av klassen.

Om det finns synnerliga skäl, får skolöverstyrelsen i fråga om påbyggnadsutbildningar som överstyrelsen beslutar om göra avsteg från föreskrifterna i denna paragraf samt i fråga om RA-kurser i enskilda fall medge länsskolnämnden att göra sådana avsteg. Förordning (1987:71).

Särskilda bestämmelser

9 j §

För en LA-kurs vars timplan styrelsen för skolan har fastställt före den 1 januari 1987 med stöd av skolöverstyrelsens föreskrifter skall för redovisningsåret 1987/88 som allmänna timresurser beräknas så många lärarveckotimmar som motsvarar timunderlaget, inbegripet timmar för delning av klass, enligt timplanen i dess utformning vid utgången av år 1986, om inte länsskolnämnden bestämmer annat.

För andra LA-kurser med timplaner som fastställts av styrelsen för skolan bestämmer länsskolnämnden hur många lärarveckotimmar som skall beräknas för undervisning under redovisningsåret 1987/88.

Länsskolnämnden skall därvid tillämpa de grunder som gäller för påbyggnadsutbildningar enligt 9 i §. Förordning (1987:71).

9 k §

För specialkurser som inte har samläsbara ämnen skall för varje huvudman och redovisningsår för stödundervisning och samordnad specialundervisning samt för frivillig undervisning i bild, dramatik och musik beräknas

9 l §

Av 11 kap. 18 § framgår att resurser för högsta årskursen i tekniska specialkurser i vissa fall skall beräknas på särskilt sätt.

Förordning (1987:71).

9 m §

För B-klasser av specialkurser som anordnas enligt föreskrifter som avses i 5 kap. 9 § första stycket andra meningen beräknas resurser enligt föreskrifter som meddelas av skolöverstyrelsen eller, beträffande RA-kurser, av länsskolnämnden. Därvid skall särskild hänsyn tas till möjligheterna till samläsning mellan årskurserna. Förordning (1987:71).

Specialklasser

9 n §

Bilagorna 1--6 och 9 f--9 m §§ gäller inte för specialklasser. För varje specialklass skall i stället beräknas lärarveckotimmar som motsvarar antalet timmar för eleverna enligt timplanen för studievägen.

Härutöver skall, enligt föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelar, vid behov beräknas ett antal ytterligare lärarveckotimmar för möjlighet till delning av klassen för viss undervisning. Förordning (1987:71).

Resurser för vissa språk m.m.

10 §

Om ett lågfrekvent modernt språk förekommer, skall för varje skolenhet fyra lärarveckotimmar beräknas för varje undervisningsgrupp av elever i årskurs 1 av treåriga linjer och tre lärarveckotimmar för varje annan undervisningsgrupp. Förekommer grekiska i årskurs 3 skall sex lärarveckotimmar beräknas för varje undervisningsgrupp vid skolenheten.

Om länsskolnämnden med stöd av 7 kap. 18 § har bestämt ett lägre timtal för eleverna, skall dock detta tillämpas vid beräkningen. Förordning (1987:71).

11 §

Om kombination med specialidrott förekommer i huvudmannens gymnasieskola, skall för detta ämne beräknas fem lärarveckotimmar

11 a §

För varje huvudman beräknas för varje redovisningsår för frivillig undervisning i idrott två lärarveckotimmar för varje påbörjat tusental elever i huvudmannens gymnasieskola såvitt gäller linjer och specialkurser som omfattar minst två terminer. Förordning (1987:71).

Skolhuvudmannens samlade timunderlag

För huvuddelen av undervisningen

12 §

Timunderlaget för undervisningen i en huvudmans gymnasieskola skall, utom för korta specialkurser, beräknas enligt 12 a--12 c §§ med den 15 januari, den 15 september eller den femte undervisningsdagen som avstämningsdag. Förordning (1987:71).

12 a §

Beräkning av allmänna timresurser skall för all undervisning under redovisningsåret göras med utgångspunkt i elevantal och andra förhållanden den 15 januari såvitt gäller

§,

12 b §

Beräkning av allmänna timresurser skall för all undervisning under redovisningsåret göras med utgångspunkt i elevantal och andra förhållanden den 15 september såvitt gäller

12 c §

Beräkning av allmänna timresurser skall för all undervisning under ett redovisningsår göras med utgångspunkt i förhållandena den femte undervisningsdagen redovisningsåret såvitt gäller

12 d §

Varje skolhuvudman skall senast den 25 april lämna länsskolnämnden uppgift om beräknade förhållanden i sin gymnasieskola påföljande redovisningsår såvitt gäller

§,

13 §

Med ledning av den preliminära uppgiften enligt 12 d § skall länsskolnämnden senast den 15 maj fastställa ett preliminärt statsbidragsgrundande timunderlag för det närmaste redovisningsåret.

Detta timunderlag skall ligga till grund för beräkningen av förskott på allmänt undervisningsbidrag enligt bestämmelser i 10 kap. Det skall också utgöra timunderlag för undervisningen under påföljande redovisningsår, om inte annat följer av 14 §. Förordning (1987:71).

14 §

Om de faktiska förhållandena under någon del av undervisningsperioden väsentligt avviker från dem skolhuvudmannen beräknades ha avstämningsdagarna, skall länsskolnämnden vid behov fastställa ett större eller mindre timunderlag för undervisningen än det som motsvarar det preliminära statsbidragsgrundande timunderlaget enligt 13 §.

Länsskolnämnden får även i andra fall än som avses i första stycket fastställa ett annat timunderlag för undervisningen, om det uppenbarligen behövs. Förordning (1987:71).

15 §

Länsskolnämndens beslut om timunderlag enligt 13 eller 14 § får överklagas hos skolöverstyrelsen. Dennas beslut i en sådan fråga får inte överklagas.

16 §

Skolhuvudmannen skall senast den 25 april lämna länsskolnämnden uppgift om hur förhållandena faktiskt var avstämningsdagarna enligt 12 d §.

Med ledning av denna slutliga uppgift skall länsskolnämnden utifrån ett slutligt statsbidragsgrundande timunderlag för utbildningarna besluta om allmänt undervisningsbidrag enligt bestämmelser i 10 kap. Förordning (1987:71).

För korta specialkurser

17 §

Timunderlag för undervisningen i korta specialkurser beräknas för hela kursen med utgångspunkt i elevantal och andra förhållanden den femte undervisningsdagen.

Skolhuvudmannen skall i efterhand lämna länsskolnämnden uppgift om de faktiska förhållandena i specialkurser som avses i första stycket med fördelning på redovisningsår. Med ledning av denna uppgift skall länsskolnämnden fastställa statsbidragsgrundande timunderlag och besluta om allmänt undervisningsbidrag enligt bestämmelser i 10 kap. Förordning (1987:71).

Användningen av timmarna

18 §

Timmar som beräknas för lågfrekventa moderna språk och grekiska, specialidrott, B-klasser och specialklasser skall användas för sina respektive ändamål.

Övriga timmar i en allmän timresurs skall användas för de timmar som eleverna skall ha enligt timplanerna (basändamål) och för stödundervisning och samordnad specialundervisning, delning av klasser och grupper, TTF-inslag enligt 7 kap. 23 § samt frivillig undervisning enligt 7 kap. 31 § (förstärkningsändamål).

Om det i en grupp, som enligt 5 kap. 26 § får ha högst 30 elever, finns högst 15 elever, får högst en fjärdedel av timplanens timtal i ämnet tas bort för att i stället användas för förstärkningsändamål enligt andra stycket i huvudmannens gymnasieskola.

19 §

Timmar för förstärkningsändamål skall främst användas för elever med särskilt behov av stöd och hjälp i sitt skolarbete.

I övrigt skall användningen av timmarna bestämmas med hänsyn till elevernas antal, behov och förutsättningar, ämnets art, undervisningens uppläggning samt lokaler, utrustning och säkerhetsrisker.

20 §

Styrelsen för skolan skall fastställa en plan med allmänna riktlinjer för användningen av timmar för förstärkningsändamål.

21 §

Rektor avgör i vad mån ersättare behövs för undervisningen, när en lärare eller annan som har undervisningsskyldighet är ledig under kortare tid från tjänstgöring i gymnasieskolan. Om lärartimmar frigörs genom att korttidsvikarier inte anlitas, får de frigjorda timmarna efter beslut av rektor användas för förstärkningsändamål.

10 kap. Allmänt undervisningsbidrag

1 §

En skolhuvudmans allmänna timresurser av lärarveckotimmar enligt 9 kap. motsvaras av allmänt undervisningsbidrag enligt bestämmelserna i detta kapitel.

2 §

Vid beräkningen av bidraget skall skolhuvudmannens statsbidragsgrundande timunderlag enligt 9 kap. delas upp på a-timmar, b-timmar, c-timmar och d-timmar.

A-timmar fullgörs av lärare vilkas undervisningsskyldighet omfattar 21 veckotimmar, b-timmar av lärare vilkas undervisningsskyldighet omfattar 24 eller 26 veckotimmar och c-timmar av lärare vilkas undervisningsskyldighet omfattar 27 veckotimmar. D-timmar är övriga timmar.

Timunderlag som beräknas enligt bilagorna 1--5, för specialklasser på linjer eller enligt 9 kap. 9 k, 10, 11 eller 11 a § skall delas upp enligt bilaga 7 till denna förordning. Hur timunderlag som i övrigt beräknas för specialkurser skall delas upp bestäms, i fråga om RA- och LA-kurser av länsskolnämnden och i fråga om övriga specialkurser av skolöverstyrelsen. Därvid skall timmar som beräknas för samläsbara ämnen fördelas enligt grunderna i bilaga 7 punkt B, om inte särskilda skäl föranleder annat. Förordning (1987:71).

3 §

För beräkningen av belopp per timme av varje slag enligt 2 § delas skolhuvudmännen in i följande fem grupper med hänsyn till sina kostnader för timmar av det slaget i jämförelse med andra skolhuvudmäns kostnader.

Grupp 1: Huvudmän vilkas kostnader understiger genomsnittliga kostnader med 3,1 procent eller mer.

Grupp 2: Huvudmän vilkas kostnader understiger genomsnittliga kostnader med 1,1--3,0 procent.

Grupp 3: Huvudmän vilkas kostnader understiger eller överstiger genomsnittliga kostnader med högst 1,0 procent.

Grupp 4: Huvudmän vilkas kostnader överstiger genomsnittliga kostnader med 1,1--3,0 procent.

Grupp 5: Huvudmän vilkas kostnader överstiger genomsnittliga kostnader med 3,1 procent eller mer.

Regeringen meddelar närmare föreskrifter om gruppindelningen för varje redovisningsår.

4 §

Allmänt undervisningsbidrag för en skolhuvudman beräknas på grundval av

5 §

För utbetalning av bidraget tillämpas ett förskotts- och slutregleringsförfarande utom såvitt gäller specialkurser som är kortare än en termin. Förordning (1987:71).

Bidrag för huvuddelen av undervisningen

6 §