LegalizeTrafikförordning (1998:1276)
1 kap. Allmänna bestämmelser
1 §
Denna förordning innehåller bestämmelser för trafik på väg och i terräng.
Bestämmelser om förbud mot körning i terräng i vissa fall finns i terrängkörningslagen (1975:1313) och terrängkörningsförordningen (1978:594).
I militärtrafikförordningen (2009:212) och vägtrafikförordningen (1995:137) för den kommunala organisationen för räddningstjänst under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna förordning.
Bestämmelser om spårvägstrafik finns i förordningen (1990:1165) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg.
Förordning (2009:217).
2 §
Inom inhägnat järnvägs- eller industriområde, inhägnat tävlingsområde eller annat liknande inhägnat område gäller inte följande bestämmelser:
2 kap. 1 § tredje stycket, 2 kap. 2, 9 och 10 §§, 3 kap. 2-4, 11, 13 och 14 §§, 3 kap. 15 § första stycket 1-8 och 15, 3 kap. 16, 18, 30, 31, 33 och 35 §§, 3 kap. 47 § första stycket 1, 3 kap. 49-52 §§, 3 kap. 55 § första stycket 2 och 4, 3 kap. 57, 58 och 64-83 §§, 4 kap. 2-7, 9, 19 och 21 §§, 6 kap. 1-4 och 5 §§, samt 7 kap. 1 och 5 §§.
I terräng gäller inte heller bestämmelserna om färdhastighet i 3 kap. 17 § inom sådana inhägnade områden som avses i första stycket. Förordning (2004:296).
3 §
Om staten är väghållare enligt väglagen (1971:948) avses med myndighet som har hand om väg- eller gatuhållningen den statliga väghållningsmyndigheten.
I övrigt har de beteckningar som används i denna förordning samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och i förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Förordning (2017:921).
4 §
Bestämmelserna om trafik med fordon gäller i tillämpliga delar även den som rider och den som leder eller driver kreatur.
Bestämmelserna om gående gäller även den som
åker skidor, rullskidor, skridskor, rullskridskor eller liknande,
för, leder, skjuter eller drar sparkstötting, lekfordon eller liknande fordon,
leder, skjuter eller drar cykel, moped, motorcykel, barnvagn eller rullstol, eller
för ett motordrivet fordon avsett att föras av gående.
Bestämmelserna om gående gäller även den som i gångfart själv för
en rullstol, eller
ett annat fordon, utan tramp- eller vevanordning, som är en cykel och är
avsett för användning av personer med fysisk funktionsnedsättning, eller
självbalanserande.
Förordning (2022:1369).
5 §
Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i denna förordning eller mot bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av denna förordning. När någon annan brukar fordonet gäller ägarens skyldighet endast bestämmelserna i 4 kap. 3, 4, 12-14, 18 a, 18 b och 18 e §§ samt sådana trafikregler som meddelats genom lokala trafikföreskrifter enligt 10 kap. 1 § andra stycket som rör fordons axel-, boggi- eller trippelaxeltryck eller bruttovikt. Förordning (2025:881).
6 §
Det som sägs om utryckningsfordon i denna förordning ska även gälla fordon som används vid utförande av uppgifter enligt 2 kap. 4 och 5 §§, 3 kap. 1 och 2 §§, samt 4-4 b kap. lagen (2017:496) om internationellt polisiärt samarbete. Det som sägs om föreskrivna larmanordningar ska då i stället avse motsvarande anordningar som fordonet är försett med.
Första stycket gäller endast om fordonet är att anse som utryckningsfordon eller motsvarande i registreringslandet.
Bestämmelser om undantag som enligt 11 kap. gäller för polismän eller för förare av fordon som används i Polismyndighetens eller Säkerhetspolisens spaningsverksamhet ska tillämpas också för utländska tjänstemän som utför uppgifter enligt 4-4 b kap. lagen om internationellt polisiärt samarbete. Förordning (2024:1265).
2 kap. Bestämmelser för alla trafikanter
1 §
För att undvika trafikolyckor skall en trafikant iaktta den omsorg och varsamhet som krävs med hänsyn till omständigheterna. Trafikanten skall visa särskild hänsyn mot barn, äldre, skolpatruller och personer som det framgår har ett funktionshinder eller en sjukdom som är till hinder för dem i trafiken.
En trafikant skall uppträda så att han eller hon inte i onödan hindrar eller stör annan trafik.
En vägtrafikant skall visa hänsyn mot dem som bor eller uppehåller sig vid vägen.
En terrängtrafikant skall anpassa sin färdväg och hastighet samt sitt färdsätt så att människor och djur inte störs i onödan och så att skada på annans mark eller växtlighet undviks.
2 §
En trafikant ska följa anvisningar för trafiken som meddelas genom ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal, en ljussignal eller ett sådant tecken av en vakt som avses i 5 kap. 2 § vägmärkesförordningen (2007:90). Om en anvisning innebär en avvikelse från en trafikregel, gäller anvisningen framför regeln.
En anvisning genom fast sken i en trafiksignal gäller framför en anvisning om stopplikt eller väjningsplikt som meddelas genom ett vägmärke.
En särskild anvisning för cyklist, förare av moped klass II eller gående gäller för sådan trafikant framför andra anvisningar. Förordning (2017:921).
3 §
En trafikant ska lyda en polismans anvisning för trafiken. En anvisning som ges av en polisman gäller framför trafikreglerna och sådana anvisningar som avses i 2 §.
Detta gäller även anvisningar av
en bilinspektör, en vägtransportledare eller en trafiknykterhetskontrollant eller av någon annan person som en myndighet har förordnat att övervaka trafiken, ge anvisningar för denna eller utföra punktskattekontroll,
en dansk polisman på svenskt territorium på den fasta förbindelsen över Öresund som den definieras i artikel 2 i avtalet av den 6 oktober 1999 mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om polisiärt samarbete i Öresundsregionen, eller
en finsk polisman som utför uppgifter enligt 4 b kap. lagen
(2017:496) om internationellt polisiärt samarbete.
Förordning (2024:1265).
4 §
Behörigheten hos en polisman eller någon annan person som enligt 3 § andra stycket övervakar trafiken, ger anvisningar för denna eller utför punktskattekontroll eller hos den som enligt 4 kap. 1 § kontrollerar fordon eller förare skall tydligt framgå av klädseln eller något annat särskilt kännetecken.
Fri väg m.m. för viss trafik
5 §
En trafikant skall lämna fri väg för
utryckningsfordon som avger signal med föreskriven larmanordning, och
järnvägståg eller spårvagn om inte spårvagnsföraren har väjningsplikt som utmärks genom vägmärke.
Förare som skall lämna fri väg skall stanna om det är nödvändigt.
6 §
En trafikant får inte bryta eller på annat sätt hindra en militärkolonn, en kolonn av fordon som tillhör den kommunala organisationen för räddningstjänst, en grupp av barn under ledares uppsikt, ett begravningsfölje eller någon annan procession. Förordning (2003:818).
Trafik i korsning med järnväg eller spårväg
7 §
En trafikant som har för avsikt att korsa en järnväg eller spårväg skall vara särskilt försiktig och vara uppmärksam på om något tåg eller någon spårvagn närmar sig. Förare av fordon skall anpassa hastigheten så att fordonet kan stannas före korsningen. Korsningen skall passeras utan onödigt dröjsmål.
En trafikant får inte färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg
om ett tåg eller en spårvagn närmar sig,
när en ljussignal visar rött sken, en ljudsignal ljuder eller en bom fälls, är fälld eller reses, eller
om det finns risk för att trafikanten måste stanna i korsningen.
En trafikant som inte får färdas in i en korsning med järnväg eller spårväg skall stanna på betryggande avstånd från korsningen och före signaler eller bommar.
Åligganden vid trafikolyckor
8 §
En trafikant som med eller utan egen skuld haft del i en trafikolycka ska stanna kvar på platsen. I mån av förmåga ska trafikanten hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder. På begäran av någon annan, som haft del i olyckan eller vars egendom skadats vid olyckan, ska trafikanten uppge namn och adress samt lämna upplysningar om händelsen.
Om egendom har skadats och ingen är närvarande som kan ta emot uppgifter och upplysningar, ska trafikanten snarast möjligt underrätta den som lidit skada eller Polismyndigheten. I det senare fallet ska Polismyndigheten underrätta den som lidit skada, om han eller hon är känd eller lätt kan spåras. Har någon person skadats och är skadan inte obetydlig, ska trafikanten snarast möjligt underrätta Polismyndigheten.
Om ett fordon efter en trafikolycka är placerat så att det kan vara till fara eller hinder för trafiken ska trafikanten se till att det omedelbart flyttas till en lämplig plats. Om någon har dött eller skadats svårt får dock fordonet flyttas endast om det utgör en fara för annan trafik. I sådana fall får trafikanten i övrigt inte utplåna spår som kan vara av betydelse för utredningen av olyckan eller på andra sätt ändra förhållandena på olycksplatsen. Trafikanten ska även försöka se till att ingen annan vidtar sådana åtgärder.
Förordning (2014:1265).
Rubbande av trafikanordning och hinder på väg
9 §
Vägmärken, vägmarkeringar, trafiksignaler och andra anordningar för trafiken får inte rubbas eller ändras.
Den som rubbat eller ändrat ett vägmärke, en vägmarkering, en trafiksignal eller någon annan anordning för trafiken ska omedelbart återställa anordningen i tillfredsställande skick.
Om det inte går, ska han eller hon snarast underrätta Polismyndigheten eller den som satt upp och underhåller anordningen om förhållandet samt vidta de åtgärder som trafiken kräver. Förordning (2014:1265).
10 §
Sådant som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken får inte kastas eller lämnas på en väg.
Den som förorsakat att något som kan medföra fara eller olägenhet för trafiken finns på vägen skall omedelbart avlägsna detta. Om det inte går skall han eller hon uppmärksamma andra på förhållandet genom utmärkning eller dylikt tills han eller hon låtit undanröja faran eller olägenheten.
3 kap. Bestämmelser för trafik med fordon
1 §
Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.
2 §
Avståndet till ett framförvarande fordon skall anpassas så att det inte finns risk för påkörning om det saktar in eller stannar. Avståndet skall också anpassas så att andra trafikanters omkörning underlättas.
3 §
När ett fordon eller en spårvagn är i rörelse får på- eller avstigning inte ske. Inte heller får någon färdas på fordonets eller spårvagnens fotsteg eller liknande anordning, om den inte är särskilt inrättad för detta.
4 §
Den som åker kälke, sparkstötting eller liknande fordon eller som åker skidor, skridskor, rullskridskor eller liknande på väg får inte låta sig skjutas på eller tolka, dras eller låta sig dras av ett motordrivet fordon eller en spårvagn.
På ägovägar eller liknande vägar med ringa trafik får dock tolkning ske.
5 §
Förare som har väjningsplikt skall tydligt visa sin avsikt att väja genom att i god tid sänka hastigheten eller stanna.
Föraren får köra vidare endast om det med beaktande av andra trafikanters placering, avståndet till dem och deras hastighet inte uppkommer fara eller hinder.
Fordons plats på väg
6 §
Vid färd på väg ska fordon föras på körbana. Detta gäller dock inte fordon för vilka enligt 1 kap. 4 § andra eller tredje stycket bestämmelserna om gående ska tillämpas. Cyklar och tvåhjuliga mopeder klass II ska vid färd på väg föras på cykelbana om sådan finns.
Cyklande och förare av tvåhjuliga mopeder klass II får dock om särskild försiktighet iakttas använda körbanan i stället för cykelbanan om
den cyklande fyllt 15 år, och
den högsta tillåtna hastigheten på körbanan är högst
50 kilometer i timmen och i övrigt när det är lämpligare med hänsyn till färdmålets läge.
Om särskild försiktighet iakttas, får trehjuliga mopeder klass II föras på en cykelbana med ringa trafik och tillräcklig bredd.
Är en bana avsedd för viss trafik får annan trafik förekomma på banan endast för att korsa den.
Särskilda bestämmelser om användning av vägrenen finns i 12 §.
Förordning (2023:180).
7 §
Vid färd på väg skall fordon föras i det körfält som är längst till höger i färdriktningen och som är avsett för fordonet.
Cykel, moped och fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen skall föras så nära som möjligt den högra kanten av vägrenen eller av den bana som används.
Om körbanan är indelad i körfält som anvisats för olika vägvisningsmål genom körfältsvägvisare, får fordon föras i det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.
På en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 70 kilometer i timmen eller lägre och körbanan har minst två körfält för trafik i samma riktning som anges med vägmarkering, får förare använda det körfält som är lämpligast med hänsyn till den fortsatta färden.
8 §
Om en körbana har fyra eller flera körfält, får fordon inte föras i de körfält som ligger till vänster om körbanans mitt i färdriktningen.
Om en körbana har tre körfält, får fordon inte föras i fältet längst till vänster i färdriktningen.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om trafiken på körbanan är enkelriktad.
9 §
Om flera körfält för färd i samma riktning är skilda åt genom en vägmarkering, skall hela fordonet föras inom ett av de avskilda fälten. Om en heldragen linje skiljer körfälten åt får byte av körfält inte ske.
Om en körbana har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfälten, får endast den förare som färdas i körfältet längst till höger byta körfält. Annan förare får dock byta körfält om föraren skall stanna eller parkera, eller om det behövs för att fordonet skall vara placerat i ett lämpligt körfält när det närmar sig en korsning.
I fall som avses i 7 § fjärde stycket får förare inte byta körfält annat än för att stanna eller parkera fordonet, göra omkörning eller placera fordonet i ett lämpligt körfält före sväng i korsning. Förordning (2007:101).
10 §
Om ett körfält är anvisat för ett visst eller vissa slag av fordon får andra fordon föras i körfältet endast för att korsa det.
11 §
Ett fordon får inte med något hjul föras på ett spärrområde eller över en heldragen linje.
Om särskild försiktighet iakttas får dock undantag göras från detta om
det behövs för att fordonet skall kunna passera ett hinder på vägen,
utrymmet i en vägkorsning annars inte är tillräckligt för fordonet,
en heldragen linje behöver korsas för färd till eller från en fastighet eller motsvarande, eller
det i fordonets färdriktning löper en streckad linje omedelbart till höger om den heldragna linjen.
Trots vad som anges i första stycket får ett fordon föras över en heldragen kantlinje om det behövs för att fordonet skall kunna framföras på vägrenen enligt vad som anges i 12 § första stycket. Förordning (2007:101).
12 §
På väg ska vägrenen användas
vid färd med cykel eller moped klass II när cykelbana saknas,
vid färd med moped klass I,
vid färd med ett fordon som är konstruerat för en hastighet av högst 40 kilometer i timmen eller som inte får föras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen, eller
av dem som för ett fordon förspänt med dragdjur, rider samt leder eller driver kreatur.
Skyldigheten att använda vägrenen enligt första stycket 1-4 gäller endast om vägrenen är av tillräcklig bredd och i övrigt är lämplig att använda.
Om det behövs för att underlätta framkomligheten för annan trafik, får vägrenen användas tillfälligt även vid färd med andra fordon.
Har körbanan avgränsats med en heldragen kantlinje får vägrenen användas endast i de fall som anges i första stycket. Förordning (2014:1035).
12 a §
Vid färd med cykel får barn till och med det år de fyller åtta år använda gångbana om cykelbana saknas.
Förordning (2014:1044).
13 §
I en cirkulationsplats skall ett fordon föras motsols i cirkulationen runt rondellen.
Ett fordon skall passera till höger om en refug eller någon annan anordning placerad i mitten av en körbana med trafik i båda riktningarna.
Är refugen eller anordningen belägen till höger om körbanans mitt eller på en körbana med enkelriktad trafik får den passeras även till vänster om inget annat anges med vägmärke.
Förordning (1999:240).
Hastighet
14 §
Ett fordons hastighet skall anpassas till vad trafiksäkerheten kräver. Hänsyn skall tas till väg-, terräng-, väderleks- och siktförhållandena, fordonets skick och belastning samt trafikförhållandena i övrigt. Hastigheten får aldrig vara högre än att föraren behåller kontrollen över fordonet och kan stanna det på den del av den framförvarande vägen eller terrängen som han eller hon kan överblicka och framför varje hinder som går att förutse.
15 §
Utöver andra fall som anges särskilt skall förare hålla en med hänsyn till omständigheterna tillräckligt låg hastighet
inom tättbebyggt område,
när sikten är nedsatt på grund av ljus- eller väderleksförhållandena,
vid övergångsställen eller andra platser där gående korsar vägen,
där korsande fordonstrafik kan förekomma,
i skarpa kurvor,
vid backkrön och andra ställen där sikten är skymd,
vid risk för bländning,
vid möte med andra fordon på smala vägar,
vid halt väglag,
när fordonet närmar sig en spårvagn, en buss eller en skolskjuts som stannats för passagerarnas på- eller avstigning,
när fordonet närmar sig barn som uppehåller sig på eller bredvid vägen,
när fordonet närmar sig kreatur på vägen,
där vägarbete pågår,
förbi en olycksplats, samt
vid smutsigt väglag där det finns risk för att någon annan trafikant utsätts för smutsstänk.
16 §
En förare får inte utan giltigt skäl köra med överdrivet låg hastighet, plötsligt bromsa eller på något annat sätt hindra andra förares körning.
17 §
Inom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen.
Om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller miljön får kommunen meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten inom ett tättbebyggt område eller del av ett sådant område ska vara 30 eller 40 kilometer i timmen.
Utom tättbebyggt område får fordon inte föras med högre hastighet än 70 kilometer i timmen (bashastighet).
Trafikverket får meddela föreskrifter om att den högsta tillåtna hastigheten på en väg ska vara 80, 90, 100 eller 110 kilometer i timmen.
Bestämmelser om hastighet på motorväg finns i 9 kap. 1 §.
I terräng gäller bestämmelserna i första, andra och tredje styckena endast vid färd med motordrivet fordon.
Förordning (2010:144).
Korsande trafik
18 §
När två fordons kurser skär varandra har förare väjningsplikt mot det fordon som närmar sig från höger utom i de fall som avses i 21-23 §§.
19 §
En förare som har stopplikt eller skall stanna på grund av trafiksignal skall stanna vid stopplinje. Om stopplinje saknas skall föraren stanna omedelbart före signalen eller innan föraren kör in på den korsande vägen, leden eller spårområdet.
Bestämmelserna i 5 § andra stycket gäller även förare som har stopplikt.
Trafik i en vägkorsning m.m.
20 §
När en förare närmar sig eller kör in i en vägkorsning, skall körsättet anpassas så att det inte uppstår onödigt hinder för trafiken på den korsande vägen, om fordonet tvingas stanna i korsningen.
21 §
En förare som från en väg kör in på en annan väg som är huvudled, motorväg eller motortrafikled och där accelerationsfält saknas, har väjningsplikt mot fordon på den väg föraren kör in på. Väjningsplikten gäller dock inte där föraren kommer in på huvudleden, motorvägen eller motortrafikleden utan att byta körfält.
En förare har också väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen när föraren kommer in på en väg
från en parkeringsplats, en fastighet, en bensinstation eller från något annat liknande område i anslutning till vägen,
från en stig, en ägoväg eller någon annan liknande utfartsväg,
från en cykelbana, en gågata, ett gångfartsområde, en cykelgata eller från terräng, eller
efter att ha korsat en gång- eller cykelbana.
En förare har dessutom väjningsplikt mot fordon på en körbana när föraren kommer in på den från en vägren eller från en sådan cykelbana som är en del av vägen.
Väjningsplikten enligt första och andra styckena gäller inte cyklande och förare av moped klass II som ska korsa en körbana eller cykelbana på en cykelöverfart. Förordning (2020:842).
22 §
En förare som kör in i en cirkulationsplats har väjningsplikt mot varje fordon som befinner sig i cirkulationen.
23 §
En förare som färdas i ett accelerationsfält skall anpassa hastigheten till trafiken i det körfält som han eller hon avser att köra in i. Föraren skall lämna accelerationsfältet så snart det kan ske utan fara eller onödigt hinder.
En förare som avser att lämna vägen skall i god tid inta det körfält som är bäst lämpat för detta. Om det finns ett retardationsfält skall föraren snarast möjligt köra in i det.
24 §
En förare som skall svänga i en vägkorsning eller skall lämna eller korsa den körbana han eller hon färdas på skall förvissa sig om att det kan ske utan hinder för mötande trafik eller för trafikanterna på den körbana som föraren avser att köra in på.
25 §
Där körbanan före en vägkorsning har två eller flera körfält i samma färdriktning skall föraren i god tid placera sitt fordon i körfältet längst till höger om föraren skall svänga till höger, och i körfältet längst till vänster om han eller hon skall svänga till vänster. Vid färd rakt fram skall föraren placera fordonet i det körfält som är lämpligast med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Om särskild försiktighet iakttas får avvikelse dock ske om utrymmet i korsningen annars inte är tillräckligt för fordonet.
26 §
En förare får svänga i en vägkorsning endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra som färdas i samma riktning. Särskild uppmärksamhet skall riktas på den bakomvarande trafiken.
Vid högersväng skall ett fordon föras så nära körbanans högra kant som lämpligen kan ske eller, om fordonet förs på vägrenen, så nära vägens högra kant som möjligt.
Vid vänstersväng skall ett fordon föras så nära körbanans mitt som möjligt eller, på körbana med enkelriktad trafik, så nära körbanans vänstra kant som möjligt.
En sväng skall göras så att fordonet, när det lämnar vägkorsningen, befinner sig till höger på den körbana det förs in på.
27 §
Om ett fordon som färdas på väg efter en sväng förs in på en körbana som har två eller flera körfält i färdriktningen, skall svängen göras på det sätt som bäst lämpar sig med hänsyn till övrig trafik och den fortsatta färden.
Fordon som från motsatta håll förs in i en vägkorsning och som båda skall svänga till vänster i sin färdriktning får vid möte hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
28 §
Cyklande och förare av moped klass II får trots bestämmelserna i 25 och 26 §§ före en vägkorsning hålla till höger på vägen även när de avser att svänga till vänster. De skall fortsätta genom korsningen till dess motsatta sida och svänga först när det kan ske utan fara med hänsyn till den övriga trafiken.
Första stycket gäller inte i ett körfält som är avsett enbart för trafik som skall svänga till höger.
29 §
Bestämmelserna i 24-28 §§ gäller i tillämpliga delar även när en förare har för avsikt att korsa eller lämna körbanan på annan plats än i en vägkorsning.
Möte och omkörning
30 §
Ett fordon skall vid möte med andra fordon hållas till höger. Förarna skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan fordonen.
Om det finns något hinder för möte skall den förare stanna som har hindret på sin sida, om det är nödvändigt för att den mötande skall kunna passera.
31 §
Omkörning skall ske till vänster utom i de fall som avses i 7 § fjärde stycket. Omkörning skall dock ske till höger när föraren av det framförvarande fordonet svänger till vänster eller tydligt förbereder en sådan sväng.
Cyklande och mopedförare får köra om andra fordon än cykel och moped till höger.
32 §
En förare får köra om endast om det kan ske utan fara.
Omkörning får inte ske om föraren av bakomvarande fordon har påbörjat en omkörning.
Omkörning får inte ske till vänster om föraren av framförvarande fordon givit tecken som visar att han eller hon har för avsikt att köra om ett annat fordon eller av andra skäl föra sitt fordon åt vänster.
33 §
Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.
Möte och omkörning på väg
34 §
Vid möte med ett järnvägståg eller en spårvagn på väg skall ett fordon hållas till höger.
Där skenornas läge föranleder det, får fordonet dock hållas till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet.
35 §
Omkörning av ett järnvägståg eller en spårvagn på väg skall ske till höger.
Där skenornas läge föranleder det får dock omkörning göras till vänster, om det kan ske utan fara eller olägenhet. På en körbana med enkelriktad trafik får omkörning även äga rum till vänster, om trafikförhållandena medger det.
36 §
Omkörning får ske endast om det körfält som skall användas vid omkörningen på en tillräckligt lång sträcka är fritt från mötande trafik eller annat hinder mot omkörning.
En förare får inte köra om, om det inte finns möjlighet att efter omkörningen föra fordonet tillbaka till högra delen av körbanan utan fara för övriga trafikanter. Detta gäller dock inte när omkörningen skall ske i ett körfält där mötande trafik inte får förekomma.
37 §
När en omkörning på väg sker till vänster skall den som kör om hålla till höger så snart det kan ske utan fara eller olägenhet. Detta gäller dock inte på sådan väg som avses i 7 § fjärde stycket.
Om körbanan har minst två körfält för färd i samma riktning, behöver den omkörande inte köra tillbaka till det högra körfältet, om han eller hon strax efter omkörningen avser att köra om ytterligare fordon eller svänga till vänster och om det inte uppstår någon påtaglig olägenhet för upphinnande trafik.
38 §
När en förare som färdas på väg uppmärksammar att någon avser att köra om till vänster, skall föraren med iakttagande av bestämmelserna i 7 § hålla så långt till höger som möjligt.
Föraren får inte öka hastigheten eller på något annat sätt försvåra omkörningen.
Om ett fordon förs sakta eller upptar stort utrymme och körbanan är smal, krokig eller har en icke obetydlig mötande trafik, skall föraren för att underlätta omkörning minska farten och om det behövs föra fordonet åt sidan så snart detta är möjligt.
39 §
Omkörning får inte ske strax före eller i en vägkorsning, utom när
omkörningen skall ske till höger,
trafiken i vägkorsningen är reglerad av en polisman eller genom trafiksignaler, eller
det framgår av vägmärken eller något annat förhållande att förarna på den korsande vägen har väjningsplikt eller stopplikt.
Omkörning får inte heller ske strax före eller i en plankorsning, utom när
korsningen har bommar, eller
trafiken i korsningen är reglerad genom sådana trafiksignaler som används i vägkorsningar.
Där sikten är skymd vid ett backkrön eller i en kurva får omkörning ske endast om körbanan i färdriktningen har minst två körfält i vilka mötande trafik inte får förekomma eller i andra fall där omkörningen kan ske utan att ett körfält avsett för fordon i mötande färdriktning behöver tas i anspråk.
Tvåhjuliga fordon utan sidvagn får dock köras om.
Förordning (1999:240).
40 §
Fordon eller spårvagnar får inte köras om strax före eller på ett obevakat övergångsställe, en obevakad cykelpassage eller en cykelöverfart. Förordning (2014:1035).
41 §
I följande fall anses det inte som omkörning när ett fordon i ett körfält passerar fordon i ett annat körfält
om körbanan har två eller flera körfält för färd i samma riktning och det är tät köbildning i alla körfält,
om körbanan är indelad i körfält för olika färdmål som är utmärkta med körfältsvägvisare, eller
om fordonen har placerats i skilda körfält i anslutning till en vägkorsning.
Om ett fordon före ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart passerar ett annat fordon i fall som avses i första stycket, ska det ske med så låg hastighet att föraren kan stanna omedelbart om gående befinner sig på övergångsstället eller stanna omedelbart om cyklande eller förare av moped klass II befinner sig på cykelpassagen eller cykelöverfarten. Förordning (2014:1035).
42 §
Bestämmelserna i 31, 34, 35 §§, 36 § andra stycket, 37 och 38 §§ gäller inte vid omkörning av fordon som förs i ett körfält som är förbehållet för viss trafik. De gäller inte heller när föraren av ett fordon i ett sådant körfält kör om fordon i andra körfält.
Vändning, backning, körfältsbyte m.m.
43 §
En förare får starta från vägkanten, byta körfält eller på annat sätt ändra fordonets placering i sidled endast om det kan ske utan fara eller onödigt hinder för andra vägtrafikanter.
Detsamma gäller när en förare stannar eller hastigt minskar farten.
En förare som uppmärksammar att någon annan förare avser att köra in i det körfält han eller hon färdas i skall anpassa hastigheten så att inkörningen underlättas.
44 §
Om två körfält löper samman till ett skall förarna under ömsesidigt hänsynstagande anpassa sig till de nya förhållandena. Detta gäller även när två körbanor löper samman.
Förordning (2007:447).
45 §
Där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller lägre, skall en förare som närmar sig en buss, vars förare ger tecken för att starta från en busshållplats, sakta ner och ge bussen möjlighet att lämna hållplatsen. Om det behövs skall föraren stanna.
Bussföraren skall vara särskilt försiktig så att inte fara eller onödig olägenhet uppstår.
46 §
En förare får vända eller backa endast om det kan ske utan fara eller hinder för andra vägtrafikanter.
Bestämmelser om förbud mot att vända och backa på motorvägar och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.
Stannande och parkering
47 §
Ett fordon får inte stannas eller parkeras
på en sådan plats eller på ett sådant sätt att fara uppstår eller trafiken onödigtvis hindras eller störs,
i en korsning med järnväg eller spårväg, eller
på ett sådant sätt att vägmärken eller trafiksignaler skyms.
48 §
Inom tättbebyggt område får fordon inte stannas eller parkeras på allmän plats som är terräng.
På en gång- eller cykelbana får andra fordon än tvåhjuliga cyklar eller tvåhjuliga mopeder klass II inte stannas eller parkeras.
En cykel utan tramp- eller vevanordning, som har en elmotor vars kontinuerliga märkeffekt inte överstiger 250 watt och som inte är självbalanserande, får dock inte parkeras på en gång- eller cykelbana annat än på en uppställningsplats eller anordning för parkering av cyklar. Förordning (2022:905).
49 §
Ett fordon får inte parkeras så att
det hindrar tillträde till andra fordon eller så att dessa inte kan föras från platsen, eller
fordonet med något hjul står utanför en uppställningsplats eller annan markering som anger var parkering får ske.
Förordning (2007:101).
49 a §
På allmän plats inom tättbebyggt område där kommunen är huvudman för hållande av allmänna platser och inom vägområde för allmän väg får fordon parkeras högst 24 timmar i följd på vardagar, utom vardag före sön- och helgdag.
Om särskilda villkor för parkering gäller på en plats som avses i första stycket gäller följande:
Avgift ska betalas på det sätt som anges på platsen och enligt angiven taxa.
Om en parkeringsbiljett eller motsvarande används, ska denna placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet. Detta gäller oavsett om avgift ska betalas för parkeringen eller inte. Tidsangivelser eller andra uppgifter om att villkoren för parkeringen är uppfyllda ska vara väl synliga och läsbara utifrån.
Om en parkeringsskiva eller motsvarande används, ska tiden på denna ställas in på den närmast följande halvtimmen räknat från den tidpunkt då uppställningen påbörjades. Parkeras fordonet innan en tidsbegränsning börjar, ska klockslaget för tidsbegränsningens början ställas in om fordonet ska stå kvar efter denna tidpunkt. Skivan ska placeras framtill i eller, om detta inte är möjligt, på fordonet med tidsangivelsen väl synlig och läsbar utifrån. Parkeringsskiva eller motsvarande behöver inte användas om fordonet endast är parkerat under tid då tidsbegränsning inte råder. Förordning (2017:921).
50 §
När ett fordon stannats eller parkerats, skall föraren vidta åtgärder för att hindra att fordonet kommer i rörelse av sig självt.
Föraren av ett motordrivet fordon skall även vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att fordonet obehörigen brukas av någon annan.
Ett fordons dörrar eller andra anordningar får inte öppnas på sådant sätt att fara eller onödig olägenhet uppstår. Inte heller får på- eller avstigning eller på- eller avlastning ske så att fara eller onödig olägenhet uppstår.
51 §
När ett fordon på grund av olyckshändelse, motorfel eller liknande orsak blivit stående på en plats där det enligt 47-49, 52-55 §, 9 kap. 1 eller 2 § eller lokal trafikföreskrift inte får stannas eller parkeras, skall föraren se till att fordonet snarast flyttas till en lämplig plats, om inte annat följer av bestämmelsen i 2 kap. 8 § om åligganden vid trafikolyckor.
Förordning (2001:753).
Stannande och parkering på väg
52 §
På en väg får fordon stannas eller parkeras endast på högra sidan i färdriktningen. Om det finns järnvägs- eller spårvägsspår på högra sidan, får dock fordon stannas eller parkeras på vägens vänstra sida. På vägar med enkelriktad trafik får fordon även i andra fall stannas eller parkeras på vänstra sidan.
Ett fordon ska stannas eller parkeras så långt från körbanans mitt som möjligt och i vägens längdriktning. Bestämmelsen om stannande eller parkering i vägens längdriktning gäller dock inte tvåhjuliga fordon inom en uppställningsplats som angetts med vägmarkering. Parkering ska ske utanför körbanan, om vägförhållandena medger det.
Vid stannande eller parkering på en parkeringsplats, som utom tättbebyggt område är anordnad i omedelbar anslutning till vägen, bör om möjligt en parkeringsplats till höger i färdriktningen användas. Förordning (2017:921).
53 §
Ett fordon får inte stannas eller parkeras
på eller inom ett avstånd av tio meter före ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart,
i en vägkorsning eller inom ett avstånd av tio meter från en korsande körbanas närmaste ytterkant,
på eller inom ett avstånd av tio meter före en korsande cykelbana eller gångbana,
i en vägport eller tunnel,
på eller i närheten av ett backkrön eller i eller i närheten av en kurva där sikten är skymd,
längs en heldragen linje som anger gräns mellan körfält, om avståndet mellan fordonet och linjen är mindre än tre meter, såvida inte en streckad linje löper mellan fordonet och den heldragna linjen,
i ett cykelfält,
i ett spärrområde,
i en cirkulationsplats, eller
i ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl.
Förbudet i första stycket 2 gäller inte fordon i linjetrafik och skolskjuts som stannats för passagerares på- eller avstigning vid sådan busshållplats som enligt lokala trafikföreskrifter ska vara busshållplats och som utmärkts med vägmärke för busshållplats.
Ytterligare bestämmelser om stannande i ett körfält eller en körbana för fordon i linjetrafik m.fl. finns i 8 kap. 2 § andra stycket. Förordning (2017:921).
54 §
På en markerad hållplats för spårvagn, fordon i linjetrafik eller skolskjuts får andra fordon inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för spårvägs-, linje- eller skolskjutstrafiken. Om det saknas markering som anger en sådan hållplats, gäller förbudet inom tjugo meter före och fem meter efter märket E22, busshållplats, i vägmärkesförordningen (2007:90) eller en annan skylt som anger en sådan hållplats.
På en ändamålsplats som har märkts ut med märket C40, ändamålsplats, i vägmärkesförordningen får fordon inte parkeras eller stannas annat än för det föreskrivna ändamålet. Fordon får dock stannas för på- eller avstigning som kan ske utan hinder för detta ändamål.
På en parkeringsplats där endast ett visst fordonsslag eller en viss trafikantgrupp får parkera får andra fordon inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning.
På en laddplats får endast fordon som kan laddas externt med elektrisk energi för fordonets framdrivning parkeras eller stannas. Andra fordon får inte parkeras eller stannas annat än för på- eller avstigning. Förordning (2017:921).
55 §
Ett fordon får inte parkeras
på en väg inom ett avstånd av trettio meter från en plankorsning,
på en väg framför infarten till en fastighet eller så att fordonstrafik till eller från fastigheten väsentligen försvåras,
på en huvudled,
på en körbana bredvid ett annat fordon som stannats eller parkerats längs körbanans kant eller bredvid en anordning som har ställts upp där,
på en mötesplats som har märkts ut med märke E18, mötesplats, i vägmärkesförordningen (2007:90).
Förbudet i första stycket 4 gäller inte om det andra fordonet är en tvåhjulig cykel, moped eller motorcykel utan sidvagn eller om anordningen är av motsvarande storlek.
Förordning (2007:101).
56 §
Bestämmelser om förbud mot att stanna och parkera på motorvägar och motortrafikleder finns i 9 kap. 1 och 2 §§.
57 §
Föraren av ett fordon som ska vara utrustat med en varningstriangel ska sätta ut triangeln när fordonet på grund av en olyckshändelse, ett motorfel eller något liknande har blivit stående på körbanan eller vägrenen där den högsta tillåtna hastigheten är högre än 50 kilometer i timmen och där fordonet inte får stannas eller parkeras enligt 47 §, 53 § första stycket 4 eller 5 eller 9 kap. 1 eller 2 §. En varningstriangel ska sättas ut också när fordonet av något annat skäl har parkerats på en körbana och väderleksförhållandena eller andra omständigheter gör det svårt för andra förare att se fordonet i tid. Föraren ska också i övrigt genom utmärkning eller dylikt vidta de åtgärder som behövs för att varna andra trafikanter. Om ett fordon har blivit stående i en plankorsning och inte genast kan flyttas, ska föraren även vidta de åtgärder som behövs för fordonspassagerarnas säkerhet och för att varna förare av järnvägståg eller spårvagn.
Varningstriangeln ska vara av den typ som är föreskriven för fordonet och placeras på sådant avstånd från det uppställda fordonet och på sådant sätt att andra förare varnas i god tid.
Förordning (2010:2037).
Skyldigheter mot gående, cyklande och mopedförare
58 §
På gångbanor, vägar som är avsedda för gående samt i terräng har förare väjningsplikt mot gående. Förare har också väjningsplikt mot gående när fordon förs in på en körbana eller en vägren från en fastighetsutfart vid vägen.
I 8 kap. 1 § finns bestämmelser om att förare har väjningsplikt mot gående i gångfartsområden och på gågator.
En förare som möter eller kör om gående skall lämna dessa tillräckligt utrymme och tid att vika åt sidan.
En förare som avser att köra förbi till höger om en spårvagn eller buss som har stannat vid en hållplats utan refug, skall stanna och lämna fri passage åt på- eller avstigande passagerare. Förordning (2007:101).
59 §
På cykelbanor ska cyklande och förare av moped klass II lämnas företräde av andra fordonsförare.
I 8 kap. 1 a § finns bestämmelser om att en förare har väjningsplikt mot fordon när föraren kör in på en cykelgata.
Förordning (2020:842).
60 §
Vid ett bevakat övergångsställe ska en förare lämna gående som på rätt sätt gått ut på övergångsstället möjlighet att passera. Detta gäller även om föraren får korsa övergångsstället enligt trafiksignaler eller tecken av polisman.
En förare som efter att ha svängt i en korsning ska passera ett bevakat övergångsställe ska köra med låg hastighet och har väjningsplikt mot gående som på rätt sätt har gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.
Skyldigheten enligt första och andra styckena vid bevakade övergångsställen gäller även mot cyklande och förare av moped klass II vid bevakade cykelpassager. Förordning (2014:1035).
61 §
Vid ett obevakat övergångsställe har en förare väjningsplikt mot gående som gått ut på eller just ska gå ut på övergångsstället.
En förare som närmar sig en obevakad cykelpassage ska anpassa hastigheten så att det inte uppstår fara för cyklande och mopedförare som är ute på cykelpassagen.
En förare som ska köra ut ur en cirkulationsplats eller annars efter att ha svängt i en vägkorsning ska passera en obevakad cykelpassage ska köra med låg hastighet och lämna cyklande och mopedförare som är ute på eller just ska färdas ut på cykelpassagen tillfälle att passera.
Förordning (2014:1035).
61 a §
Vid en cykelöverfart har en förare väjningsplikt mot cyklande och förare av moped klass II som är ute på eller just ska färdas ut på cykelöverfarten. Förordning (2014:1035).
62 §
En förare som närmar sig ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart ska anpassa sitt körsätt så att han eller hon inte tvingas stanna på övergångsstället, passagen eller överfarten. Förordning (2014:1035).
63 §
Bestämmelser om förbud mot att köra om och passera andra fordon strax före eller på ett övergångsställe, en cykelpassage eller en cykelöverfart finns i 40 och 41 §§.
Förordning (2014:1035).
Signaler och tecken
64 §
När det behövs för att förebygga eller avvärja fara, skall en förare ge ljud- eller ljussignaler eller på något annat lämpligt sätt väcka andra trafikanters uppmärksamhet.
Signaler får inte ges längre än nödvändigt.
65 §
När en förare avser att starta från en vägkant eller att vända, svänga, byta körfält eller ändra fordonets placering i sidled på något annat inte oväsentligt sätt skall föraren ge tecken med körriktningsvisaren för att visa sin avsikt. Om fordonet inte har körriktningsvisare, skall föraren i stället visa sin avsikt genom att sträcka ut armen.
En förare som avser att stanna eller hastigt minska farten skall ge tecken med stopplyktan för att visa sin avsikt. Om fordonet inte har någon stopplykta skall föraren i stället visa sin avsikt genom att höja armen.
Tecken skall ges i god tid innan den avsedda manövern genomförs och vara väl synligt och otvetydigt. Teckengivningen skall upphöra så snart manövern är avslutad.
66 §
Även om en förare givit signal eller tecken är han eller hon skyldig att försäkra sig om att den avsedda manövern kan göras utan fara eller onödigt hinder för någon annan.
Belysning
67 §
Lyktor och strålkastare får inte användas på sådant sätt att andra förare kan bländas.
Belysning vid färd på väg
68 §
Vid färd på väg med ett fordon ska lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Används föreskrivna varsellyktor på en bil under dagsljus behöver inte lyktor baktill eller på sidan vara tända.
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon som har utrustats med strålkastare för färd ska dessa vara tända även om de inte är föreskrivna för fordonet.
En moped som framförs på väg med avstängd motor behöver ha strålkastare och lyktor tända endast vid färd under mörker.
Används helljus behöver inte halvljus eller främre positionsljus vara tänt. Inte heller behöver främre positionsljus vara tänt, när halvljus används.
Vid bärgning eller bogsering av ett skadat fordon på väg ska, om det skadade fordonets belysning inte kan användas på föreskrivet sätt, det skadade fordonet i stället märkas ut enligt bestämmelserna i 82 § andra stycket.
Förordning (2009:960).
69 §
Vid färd på väg med motordrivna fordon ska halvljus användas, om inte annat följer av 68, 70 eller 71 §.
Förordning (2009:960).
70 §
Vid färd på väg med bil, traktor b, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I ska helljus användas, när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars inte är tillräckligt för att fordonet ska kunna föras säkert.
Helljus får inte användas
på sträcka där vägen är tillfredsställande belyst,
på sådant avstånd från ett mötande fordon att dess förare kan bländas,
vid möte med ett spårbundet trafikmedel eller ett fartyg som förs längs vägen, om risk för bländning kan uppstå, eller
på ringa avstånd bakom ett annat fordon.
Förordning (2015:929).
71 §
Vid färd på väg med bil, traktor b, motorredskap klass I, tung terrängvagn, motorcykel eller moped klass I får i stället för halvljus användas annat ljus som är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet. Detta gäller dock inte vid färd under mörker, i gryning eller skymning eller när väderleksförhållandena eller andra omständigheter föranleder att halvljuset behöver vara tänt.
I dimma och vid kraftig nederbörd får dimljus användas i stället för halvljus.
Sådant ljus som avses i första stycket, dimljus eller halvljus får inte användas samtidigt. Förbudet gäller inte vid färd med motorcykel under dagsljus. Förordning (2015:929).
72 §
Vid färd på väg får dimbakljus användas endast i dimma, vid kraftig nederbörd eller under därmed jämförliga siktförhållanden och på sådant sätt att förare av bakomvarande fordon inte bländas.
73 §
Ett fordon som inte skall vara utrustat med lyktor eller strålkastare skall vid färd på väg under mörker, i skymning eller gryning och i övrigt när väderleken eller andra omständigheter gör det nödvändigt ha en lykta som visar vitt eller gult ljus framåt och en som visar rött ljus bakåt.
Lyktorna skall fästas eller bäras på den sida av fordonet som är vänd mot vägens mitt. Om det är tillräckligt för att uppmärksamma andra trafikanter på fordonet får ljuset visas framåt och bakåt från samma lykta.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte sådana vägtrafikanter som avses i 1 kap. 4 § första och andra styckena.
74 §
När ett fordon har stannats eller parkerats på en väg skall fordonets parkerings- och baklyktor vara tända under mörker, skymning eller gryning och i övrigt när väderleken eller andra omständigheter gör det nödvändigt för att andra trafikanter skall uppmärksamma det.
Om fordonet inte är utrustat med parkerings- eller baklyktor skall det i stället ha annan belysning som är föreskriven för fordonet tänd. För ett fordon för vilket det saknas särskilda föreskrifter om lyktor eller strålkastare skall bestämmelserna i 73 § tillämpas. I övrigt får inga andra lyktor eller strålkastare än parkeringslyktor, baklyktor eller skyltlyktor vara tända.
Om ett motordrivet fordon, som är högst sex meter långt och två meter brett, parkeras längs kanten på en väg där den högsta tillåtna hastigheten är 50 kilometer i timmen eller lägre, är det tillräckligt att parkerings- och baklyktor mot vägens mitt hålls tända, om inte ett annat fordon är kopplat till fordonet.
75 §
Bestämmelserna i 74 § gäller inte om vägen är så väl belyst att fordonet ändå kan uppmärksammas tydligt på tillräckligt avstånd eller om fordonet stannats eller parkerats utanför körbanan och vägrenen.
Inte heller behöver belysning vara tänd på tvåhjuliga cyklar, mopeder eller motorcyklar utan sidvagn, om fordonet stannats eller parkerats längs vägens yttersta kant.
76 §
Under färd på väg får från ett fordon
inte visas annat än vitt eller gult ljus framåt, samt
inte visas vitt ljus bakåt annat än vid backning eller vid arbete som kräver vitt ljus.
Detta gäller dock inte lykta med annan färg som föreskrivits för fordonet.
På ett fordon som färdas på väg får inga andra lyktor eller strålkastare med blinkande ljus användas än
körriktningsvisare,
larmanordning,
baklykta på cykel,
stopplykta som är särskilt anordnad som nödstoppssignal, samt
lykta som avger orangegult ljus och som är särskilt anordnad som varningsanordning i den utsträckning som Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte sådana lyktor som används för att ge tecken P11, kör in till vägkanten och stanna framför polisfordonet, enligt 7 kap. 2 § vägmärkesförordningen (2007:90). Förordning (2009:960).
Belysning vid färd i terräng
77 §
Vid färd i terräng under mörker, i skymning eller i gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall de lyktor och strålkastare som är föreskrivna för fordonet vara tända. Detta gäller dock inte parkeringslyktor.
Helljus skall användas när förarens synfält med hänsyn till fordonets hastighet annars är otillräckligt för att fordonet skall kunna föras säkert.
Vid färd i terräng med ett motordrivet fordon som har utrustats med strålkastare för färd skall dessa vara tända under mörker, i skymning eller i gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter även om de inte är föreskrivna för fordonet. Förordning (2000:869).
Belysning vid färd med Polismyndighetens utryckningsfordon
77 a §
Trots 74 och 76 §§ får fast, svagt, blått ljus visas från ett utryckningsfordon som tillhör Polismyndigheten och används i yrkesutövning av en polisman. Förordning (2022:1702).
Fordons last
78 §
Ett fordon får inte lastas på sådant sätt att
förarens sikt eller möjligheter till manövrering hindras, eller
föreskrivna körriktningstecken, stopptecken, lyktor eller strålkastare skyms. Förordning (2001:667).
79 §
På eller i ett fordon får passagerare inte tas med i sådant antal eller placeras på sådant sätt att fara kan uppstå.
Förordning (2001:753).
80 §
Last får inte medföras på eller i ett fordon på sådant sätt att den kan
utgöra fara för person,
orsaka skador på egendom,
släpa efter eller falla av fordonet,
orsaka störande dammbildning eller liknande,
försvåra körningen av fordonet, eller
framkalla onödigt buller.
Lasten skall vara fastgjord om det krävs med hänsyn till lastutrymmets eller lastens beskaffenhet. Om det behövs skall lasten vara övertäckt.
Fordons last vid färd på väg
81 §
Vid färd på väg får inte kedjor, rep, presenningar eller andra anordningar som tjänar till att hålla fast eller skydda lasten hänga lösa utanför ett fordon eller släpa på marken.
82 §
Vid färd på väg skall lastens yttersta del vara tydligt utmärkt när lasten skjuter ut framför ett fordon eller mer än en meter bakom ett fordon. Som last räknas även redskap och utrustning som inte är fast monterad på fordonet. Last som skjuter ut mindre än en meter framför fordonet behöver dock inte märkas ut om den utskjutande delen tydligt framgår för andra trafikanter.
Under mörker, i skymning och gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall lasten märkas ut
framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och
baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.
Reflexerna skall vara placerade så lågt att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus.
83 §
Last som i sidled skjuter ut utanför fordonet och är mer än 260 centimeter bred eller skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet skall vid färd på väg vara tydligt utmärkt.
Sådan utmärkning behövs dock inte om de utskjutande delarna ändå tydligt framgår för andra trafikanter. Som last räknas även redskap och utrustning som inte är fast monterad på fordonet.
Under mörker, i skymning eller gryning och i övrigt när det är påkallat av väderleken eller andra omständigheter skall sådan last som avses i första stycket alltid märkas ut
framtill med en lykta som visar vitt ljus framåt och med vita reflexer, och 2. baktill med en lykta som visar rött ljus bakåt och med röda reflexer.
Lyktorna och reflexanordningarna skall i sidled sitta mindre än 40 centimeter innanför lastens yttersta kant. Om lasten är mer än 260 centimeter bred skall dock lyktorna och reflexerna sitta på lastens yttersta kant. Reflexerna skall vara placerade så lågt att de kan återkasta skenet från andra fordons halvljus.
Bestämmelser om vägtunnlar
83 a §
Vägtunnlar delas in i tunnelkategorierna A, B, C, D och E. En vägtunnel tillhör tunnelkategori A om något annat inte följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 10 kap. 1 § tredje stycket.
I fråga om vägtunnlar som tillhör tunnelkategori B, C, D eller E gäller de förbud för respektive tunnelkategori som anges i 83 b-83 e §§ mot färd med fordon med sådan last som omfattas av krav på märkning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen (2006:263) om transport av farligt gods.
Förordning (2011:1220).
83 b §
I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori B får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion. Förordning (2011:1220).
83 c §
I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori C får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion, en stor explosion eller ett stort giftigt utsläpp. Förordning (2011:1220).
83 d §
I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori D får det inte föras fordon med en last av farligt gods som kan leda till en mycket stor explosion, en stor explosion, ett stort giftigt utsläpp eller en stor brand. Förordning (2011:1220).
83 e §
I en vägtunnel som tillhör tunnelkategori E får det inte föras fordon med en last av farligt gods med undantag för sådant gods som anges efter underrubriken tunnelkategori E i punkten 1.9.5.2 bilaga A till den europeiska överenskommelsen den 30 september 1957 om internationell transport av farligt gods på väg (ADR [SÖ 1974:9]). Förordning (2011:1220).
Tävling på väg
84 §
Tävling eller uppvisning med fordon, eller där sådana trafikanter som avses i 1 kap. 4 § andra stycket deltar, får inte anordnas på väg utan tillstånd. Frågor om tillstånd prövas av länsstyrelsen. Om en tävling eller uppvisning berör mer än ett län, prövas frågan av länsstyrelsen i det län där tävlingen eller uppvisningen startar. Länsstyrelsen skall då inhämta yttrande från övriga berörda länsstyrelser.
Om tillstånd lämnas, skall länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter som utöver trafikreglerna behövs för att förebygga fara eller olägenhet för trafiken och för dem som bor eller uppehåller sig vid vägen eller som behövs av annat skäl.
Förordning (2005:71).
4 kap. Bestämmelser för trafik med motordrivna fordon
1 §
Föraren av ett motordrivet fordon skall stanna på tecken av den person som en myndighet har förordnat att kontrollera fordon eller förare.
2 §
Ett motordrivet fordon får inte dra fler än
ett fordon som inte är inrättat för koppling till dragfordonet, eller
två fordon som är inrättade för koppling till dragfordonet.
Den sammanlagda bruttovikten av de fordon som dras får vid färd på väg inte överstiga dragfordonets bruttovikt och vid färd i terräng två gånger dragfordonets bruttovikt.
Trots bestämmelserna i första stycket får bilar, traktorer, motorredskap och terrängmotorfordon dra ett eller flera fordon, om samtliga fordon som dras är inrättade för koppling till dragfordonet och
kan bromsas effektivt, eller
den sammanlagda bruttovikten av tillkopplade fordon som saknar effektiva bromsar inte överstiger dragfordonets bruttovikt eller vid färd i terräng två gånger dragfordonets bruttovikt.
3 §
Om en viss maximal släpvagnsvikt gäller för ett motordrivet fordon, får den sammanlagda vikten av dragna släpvagnar inte överstiga denna.
4 §
Vid färd får totalvikten för ett motordrivet fordon eller för ett därtill kopplat fordon inte överskridas.
Förordning (2020:890).
5 §
Fordon som dras av ett annat fordon skall vara kopplade på ett från trafiksäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt.
Vid färd på väg skall kopplingsanordningen vara tydligt utmärkt om det dragna fordonet inte är inrättat för koppling till dragfordonet och avståndet mellan fordonen överstiger 2,0 meter.
6 §
I en bil får inte fler passagerare tas med än den är registrerad för. Passagerare ska färdas på en plats som är avsedd för passagerare. Förordning (2023:377).
6 a §
Vid färd på väg i en traktor som utgörs av en ombyggd bil ska passagerare färdas på en plats som är avsedd för passagerare. Det får endast sitta en passagerare per plats.
Förordning (2023:377).
6 b §
På en motorcykel får passagerare tas med endast om motorcykeln är inrättad för det. På motorcykeln får högst en passagerare tas med. I en sidvagn som är kopplad till motorcykeln får inte fler passagerare tas med än vagnen är avsedd för. Passagerare ska sitta på en plats som är avsedd för passagerare.
Passagerare får tas med endast om föraren fyllt 18 år. Vid övningskörning med motorcykel tillämpas dock bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ körkortslagen (1998:488) om förares ålder.
Förordning (2023:377).
6 c §
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter eller i enskilda fall besluta om undantag från 6-6 b §§.
Förordning (2023:377).
7 §
Föraren av ett motordrivet fordon skall behandla fordonet så att det inte bullrar onödigt mycket och i möjligaste mån se till att fordonet inte släpper ut avgaser i sådan mängd att de orsakar olägenheter.
8 §
Med ett motordrivet fordon får onödig och störande körning inte äga rum vid bostadsbebyggelse. Föraren av ett sådant fordon skall i övrigt anpassa färdväg, hastighet och färdsätt så att andra inte störs i onödan.
9 §
Skyddshjälm ska användas av den som färdas med
motorcykel,
moped,
traktor b utan karosseri, eller
terrängskoter utan karosseri.
Skyddshjälm behöver inte användas
av passagerare som inte fyllt sju år och som använder annat lämpligt huvudskydd,
när fordonet inte är i rörelse,
vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande område,
på en moped som framförs med avstängd motor,
i en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller i en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri om bilbälte används, eller
vid färd med en moped klass II som är konstruerad för att drivas med en tramp- och vevanordning och där motorn inte ger något krafttillskott vid hastigheter över 25 kilometer i timmen.
Föraren ska se till att passagerare som är under femton år använder skyddshjälm eller annat huvudskydd i enlighet med bestämmelserna i första och andra styckena.
Transportstyrelsen får meddela ytterligare föreskrifter om undantag från kravet att använda skyddshjälm.
Förordning (2015:929).
Trafik med motordrivna fordon på väg
10 §
Vid färd på väg i en personbil, en lastbil, en traktor som utgörs av en ombyggd bil, en tre- eller fyrhjulig motorcykel med karosseri eller en tre- eller fyrhjulig moped med karosseri gäller i fråga om användning av bilbälten och andra skyddsanordningar följande:
Alla som färdas i ett fordon som är utrustat med bilbälten ska använda en plats som är försedd med bilbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda bältet. Barn som är kortare än 135 centimeter ska använda bilbarnstol, bälteskudde eller annan särskild skyddsanordning för barn i stället för eller tillsammans med bilbältet.
Ett barn som är tre år eller äldre och kortare än
135 centimeter får inte färdas i ett fordon där det inte finns möjlighet att använda en särskild skyddsanordning för barn, annat än vid tillfälliga transporter under korta sträckor. I sådana fall ska barnet i stället använda bilbältet när det är möjligt och får då inte färdas i framsätet i en personbil eller i en lätt lastbil.
Ett barn som är yngre än tre år får inte färdas i ett fordon där det inte har möjlighet att använda en särskild skyddsanordning för barn, annat än vid tillfällig färd i taxi under korta sträckor. I sådant fall får barnet dock inte färdas i framsätet. Förordning (2023:377).
10 a §
Alla som är äldre än tre år och som färdas i en buss som är utrustad med bilbälten skall använda en plats som är försedd med bilbälte, om en sådan plats är tillgänglig, och använda bältet. Vid lokala transporter i tättbebyggda områden får dock passagerare använda en annan plats än en plats som är försedd med bilbälte.
Passagerare i en buss skall informeras om skyldigheten att använda bilbälte på det sätt som Transportstyrelsen föreskriver. Förordning (2008:1109).
10 b §
Den som färdas sittande i rullstol i en bil skall färdas på rullstolsplats och använda bilbälte om platsen är försedd med bilbälte. Rullstolen skall vara fastsatt med eller stödjas av en anordning som är avsedd för det i fordonet.
Förordning (2006:1208).
10 c §
Föraren, annan ombordpersonal, ledsagare och ledare för en grupp skall vidta lämpliga åtgärder så att passagerare som är under femton år använder bilbälte eller annan särskild skyddsanordning och hjälpa passagerare att placera rullstol i enlighet med bestämmelserna i 10 b §. Förordning (2006:1208).
10 d §
Trots vad som sägs i 10 §, 10 a § första stycket och 10 b § behöver bilbältet eller den särskilda skyddsanordningen inte användas
när fordonet inte är i rörelse,
vid backning, eller
vid färd inom parkeringsplats, parkeringshus, bensinstations- eller verkstadsområde eller liknande områden.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare undantag från kravet att använda bilbälte och särskild skyddsanordning. Förordning (2017:921).
10 e §
Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter som användning av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning endast om det inte inverkar menligt på förandet av fordonet. Föraren får inte använda denna utrustning på ett sådant sätt att han eller hon håller den i handen. Förordning (2017:1284).
11 §
Vägar som inte är enskilda delas in i fyra bärighetsklasser. Om inte annat har föreskrivits tillhör en allmän väg bärighetsklass 1 (BK1) och övriga vägar som inte är enskilda bärighetsklass 2 (BK2). Föreskrifter om att en allmän väg eller del av en sådan väg ska tillhöra bärighetsklass 2, 3 eller 4 meddelas av Trafikverket eller, om kommunen är väghållare, av kommunen. Föreskrifter om att någon annan väg som inte är enskild eller en del av en sådan väg ska tillhöra bärighetsklass 1, 3 eller 4 meddelas av kommunen.
Trafikverket får meddela föreskrifter om att förandet av fordon eller fordonståg på väg med bärighetsklass 4 ska vara förenade med villkor. Förordning (2018:102).
12 §
På vägar som inte är enskilda får motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon föras endast om de värden för respektive bärighetsklass som anges nedan inte överskrids.
BK1 BK2 BK3 BK4
Axeltryck
a. Axel som inte är
drivande 10 10 8 10
ton ton ton ton
b. Drivande axel 11,5 10 8 11,5
ton ton ton ton
Boggitryck
a. Avståndet mellan axlarna är mindre än
1,0 meter 11,5 11,5 11,5 11,5
ton ton ton ton
b. Avståndet mellan axlarna är 1,0 meter eller större men
inte 1,3 meter 16 16 12 16
ton ton ton ton
c. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men
inte 1,8 meter 18 16 12 18
ton ton ton ton
d. Avståndet mellan axlarna är 1,3 meter eller större men inte 1,8 meter och drivaxeln är försedd med dubbelmonterade hjul och luftfjädring eller likvärdig fjädring, eller
drivaxlarna är försedda med dubbelmonterade hjul och vikten inte överstiger 9,5 ton på
någon av axlarna 19 16 12 19
ton ton ton ton
e. Avståndet mellan axlarna är 1,8 meter
eller större 20 16 12 20
ton ton ton ton
Trippelaxeltryck
a. Avståndet mellan de yttre axlarna är mindre
än 2,6 meter 21 20 13 21
ton ton ton ton
b. Avståndet mellan de yttre axlarna är 2,6 meter eller större men
inte 4,4 meter 24 22 13 24
ton ton ton ton
c. Avståndet mellan de yttre axlarna är 4,4 meter eller större men
inte 4,7 meter 25 22 13 25
ton ton ton ton
d. Avståndet mellan de yttre axlarna är 4,7
meter eller större 26 22 13 26
ton ton ton ton
Bruttovikt av fordon
och fordonståg
a. Fordon på hjul Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga
1 2 3 4
b. Fordon på band 24 18 18 24
ton ton ton ton
c. Fordon på medar 18 18 18 18
ton ton ton ton
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om ytterligare villkor för förandet än vad som framgår av bilaga 4 till denna förordning. Villkoren ska avse fordonet eller fordonstågets konstruktion och utrustning och vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten eller framkomligheten.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg får föras trots att de värden som anges i första stycket överskrids. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. Förordning (2018:102).
13 §
På vägar som inte är enskilda får fordonståg föras endast om de värden som anges nedan för avståndet mellan den första axeln på ett tillkopplat fordon och den sista axeln på fordonet som det är kopplat till inte underskrids.
BK1 BK2 BK3 BK4
Båda axlarna är
enkelaxlar 3 meter 3 meter 3 meter 3 meter
Den ena axeln är en enkelaxel och den andra ingår i en boggi eller
trippelaxel 3 meter 4 meter 4 meter 3 meter
Axlarna ingår i var
sin boggi 4 meter 4 meter 4 meter 4 meter
Den ena axeln ingår i en boggi och den andra i en trippelaxel eller
båda i en trippelaxel 5 meter - - 4 meter
Ett fordonståg får dock föras på sådan väg som avses i första stycket om vikten för varje möjlig kombination av axlar inom fordonståget understiger högsta tillåtna bruttovikt för motsvarande avstånd mellan första och sista axeln enligt bilaga 1-4 till denna förordning. Vid jämförelse med bilaga 1 får de värden som anges för släpvagnar även tillämpas för de fall där dragfordonet ingår i jämförelsen.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordonståg får föras trots att de värden som anges i första och andra styckena underskrids. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor i fråga om förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. Förordning (2018:102).
14 §
Fordon eller fordonståg som huvudsakligen används i internationell trafik får föras på vägar med bärighetsklass 1 och 4 även om de bruttovikter som anges i 12 § första stycket 4 och bilaga 1 eller 4 överskrids eller de avstånd som anges i 13 § underskrids. Undantaget gäller endast om följande bruttovikter och längdmått inte överskrids:
26 ton för treaxligt motorfordon.
38 ton för fyraxligt fordonståg.
40 ton för fem- eller sexaxligt fordonståg.
44 ton för treaxligt motorfordon med två- eller treaxlig påhängsvagn vid transport av 40 fots ISO-container.
16,5 meter för bil med påhängsvagn.
18,75 meter för bil med släpvagn.
Om ett treaxligt motorfordon drivs helt eller delvis med alternativt bränsle får de bruttovikter som anges i första stycket överskridas med den extra vikt som tekniken för det alternativa bränslet kräver. Bruttovikten får dock inte överskridas med mer än ett ton eller, om driften är utsläppsfri, två ton. Förordning (2020:1094).
15 §
Om ett motordrivet fordon eller ett därtill kopplat fordon lastas så att lasten på någondera sidan skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet eller om fordonets bredd, lasten inräknad, överstiger 260 centimeter eller för en buss 255 centimeter, får fordonet eller därtill kopplat fordon föras endast på enskild väg.
Följande fordon får dock föras på väg som inte är enskild.
Lätt motorcykel vars bredd med last inte överstiger 120 centimeter.
Redskap som används i jordbruksarbete, även om bredden överstiger 260 centimeter.
Fordon som är lastat med opackat hö eller liknande, även om lasten på någon sida skjuter ut mer än 20 centimeter utanför fordonet.
Traktor med påmonterat redskap eller utrustning även om fordonet är bredare än 260 centimeter, redskap eller utrustning inräknad.
Motorredskap vid kortare färd till eller från en arbetsplats eller för liknande ändamål, även om fordonet är bredare än 260 centimeter, redskap eller utrustning inräknad.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg som transporterar odelbar last får föras på vägar som inte är enskilda trots att den bredd som anges i första stycket överskrids. Lasten får därvid skjuta ut mer än 20 centimeter utanför fordonet. Därvid får det även föreskrivas att färd får ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av framkomlighetsskäl och sker med stor försiktighet. Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor när det gäller förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät.
Trots vad som sägs i första stycket får bussar som har registrerats före den 1 november 2004 och vars utförande därefter inte väsentligen har förändrats, till utgången av år 2020 föras på andra vägar än enskilda om fordonets bredd, lasten inräknad, inte överstiger 260 centimeter.
Förordning (2008:1109).
15 a §
Vid färd på väg får det till en tvåhjulig motorcykel eller en tvåhjulig moped klass I inte kopplas en släpvagn med en bredd som överstiger 125 centimeter eller med en vikt som överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till fordonet.
Vid färd på väg får det till en tre- eller fyrhjulig motorcykel eller en tre- eller fyrhjulig moped inte kopplas en släpvagn med en bredd som överstiger motorcykelns respektive mopedens bredd eller i något fall 200 centimeter eller med en vikt som överstiger hälften av det dragande fordonets tjänstevikt minskad med vikten av bränsle och verktyg som hör till fordonet. Förordning (2002:943).
15 b §
Vid färd på väg får följande fordon inte användas för personbefordran.
En släpvagn som kopplats till en motorcykel eller en moped klass I.
En släpsläde som kopplats till ett motorfordon, en traktor eller ett motorredskap. Förordning (2006:21).
16 §
Ett fordons bredd mäts över de delar av fordonet eller lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i fordonsbredden. Förordning (2008:1109).
17 §
Ett annat motordrivet fordon än en buss med eller utan ett därtill kopplat fordon får inte föras på andra vägar än enskilda om fordonet eller fordonståget, lasten inräknad, är längre än 24,0 meter. Längden av ett fordonståg, lasten inräknad, får dock uppgå till 25,25 meter om följande villkor är uppfyllda:
Varje ingående fordon är utrustat med sådana låsningsfria bromsar och kopplingsanordningar som Transportstyrelsen föreskriver.
Varje ingående motordrivet fordon har en största längd av
12,0 meter.
Varje ingående släpvagn, utom påhängsvagn, har en största längd av 12,0 meter.
Avståndet mellan kopplingstappen och bakkanten på en påhängsvagn överstiger inte 12,0 meter.
Det horisontella avståndet mellan kopplingstappen och varje punkt på framkanten av en påhängsvagn överstiger inte
2,04 meter.
Fordonstågets sammanlagda lastlängd bakom förarhytten, mätt parallellt med fordonstågets längsgående axel, överstiger inte 21,86 meter.
Avståndet, mätt parallellt med fordonstågets längsgående axel, från den längst fram belägna yttre punkten på lastutrymmet bakom förarhytten till den längst bak belägna yttre punkten på fordonståget överstiger inte 22,9 meter.
Fordonsbredden, utom för påbyggnad för temperaturkontrollerade fordon, eller temperaturkontrollerade containrar eller växelflak, är högst 2,55 meter.
Bredden på påbyggnad för temperaturkontrollerade fordon, eller temperaturkontrollerade containrar eller växelflak, är högst 2,60 meter.
Varje ingående motordrivet fordon som är i rörelse kan vända inom en cirkelring som har en yttre radie på 12,5 meter och en inre radie på 5,3 meter.
Fordonståget uppfyller de vändningskrav som Transportstyrelsen föreskriver.
Bestämmelserna om längd och avstånd i första stycket 2-5 ska omfatta även avtagbara påbyggnader och standardiserade godsbehållare såsom containrar. Förordning (2017:610).
17 a §
En buss med eller utan ett därtill kopplat fordon får föras på andra vägar än enskilda endast om fordonets eller fordonstågets längd, lasten inräknad, inte överstiger de mått som anges nedan samt uppfyller de vändningskrav som Transportstyrelsen föreskriver.
Fordon Längd
Buss med två axlar 13,5 meter
Buss med fler än två axlar 15,0 meter
Ledbuss med en ledad sektion 18,75 meter
Ledbuss med fler än en ledad
sektion 24,0 meter
Buss med en släpvagn för
personbefordran 24,0 meter
Buss med en annan släpvagn 18,75 meter
Bussar som har registrerats före den 1 juli 2004 och vars utförande därefter inte väsentligen har förändrats, ska till utgången av år 2020 inte omfattas av bestämmelserna i första stycket. Förordning (2019:119).
17 b §
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om att fordon eller fordonståg får föras trots att de längder som anges i 17 § första stycket första meningen och i 17 a § överskrids. Därvid får det även föreskrivas att färd får ske med avvikelse från bestämmelserna i 3 kap. 7 § första och andra styckena, 9 § första och tredje styckena, 11 § och 12 § första stycket 3 samt 9 kap. 1 § första stycket 1 och 2 och 2 §, om det behövs av framkomlighetsskäl och sker med stor försiktighet.
Föreskrifterna ska vara förenade med sådana villkor när det gäller förandet och fordonets konstruktion och utrustning att trafiksäkerheten inte äventyras. Föreskrifterna får begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät. Förordning (2008:1109).
17 c §
Ett fordons eller fordonstågs längd mäts över de delar av fordonet, fordonståget eller lasten som skjuter ut längst.
Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall medge att viss utrustning inte ska räknas in i fordonslängden. Förordning (2008:1109).
17 d §
Transportstyrelsen får meddela tillstånd om att fordon eller fordonståg under en provperiod får föras på en väg som inte är enskild trots bestämmelserna i 4 kap. 12, 13, 17 och 17 a §§, om det behövs för att pröva ny teknik eller nya konstruktioner.
Ett tillstånd ska vara förenat med sådana villkor i fråga om förandet och fordonens eller fordonstågens konstruktion och utrustning att det inte uppstår fara för trafiksäkerheten, skada på vägen eller annan väsentlig olägenhet. Tillståndet ska begränsas till en viss väg eller ett visst vägnät och får även i övrigt förenas med villkor.
Tillståndet får återkallas om förutsättningarna för det inte längre finns eller om det finns någon annan särskild anledning att återkalla det. Förordning (2017:1284).
17 e §
Fordon eller fordonståg med en förarhytt som ger bättre aerodynamisk prestanda, energieffektivitet och säkerhetsprestanda får föras på andra vägar än enskilda trots att de fordonstågslängder som anges i 17 § överskrids. För ett fordonståg som hade haft en största längd av 24,0 meter om det hade varit försett med en förarhytt som inte är aerodynamisk, ska följande villkor vara uppfyllda:
Denna text ersätter inte den officiella publikationen i Svensk författningssamling (SFS). Vi ansvarar inte för eventuella felaktigheter som uppstått vid överföringen till detta format.
Denna text publiceras på de villkor för vidareutnyttjande som Riksdagen själv fastställer, inte under en Legalize-licens eller en public domain-licens.
Riksdagen
Fri användning med källhänvisning (Riksdagens öppna data)
Källa: Sveriges riksdag (Riksdagens öppna data). Detta projekt drivs inte av och är inte godkänt av Sveriges riksdag.